
Foto: Rickard Andersson
Intresset var på topp och som synes i matchannonsen arrangerades nu bussturer från det tidigare avogt inställda centrala Ö-vik. Utöver den enda läktarsektionen för 600 åskådare som införskaffats under fjolårssäsongen utnyttjade man nu den snörika vintern och byggde en snöläktare i hela sju rader, förstärkta med plankor och räknade innan matchen med att kunna ta emot hela 2 500 åskådare utan problem. För den oinvigde ska då nämnas att denna "Kempevall" inte låg på samma yta som senare tiders Kempehall, utan fanns på grusplanen ovanför fotbollsplanen, det som senare kom att bli parkeringen till Kempehallen.
I sin upplaga av "Puckprat" innan matchen gjorde "Kabben" både reklam för kommande vänskapsmatcher mot ryska ungdomslandslaget och allsvenskarna Leksands IF samt gick igenom hur laget skulle preparera sig inför föreningens hittills största match i ishockey:
"AIK går till seriefinal i enlighet med sina traditioner vid hemmamatcher. Det innebär samling på morgonen, lunch vid pass kl. 12 på treetexfabrikens bar, som blivit något av AIK-mascot med sin tidigare alltid vinstgivande föda. Några kortfilmer i gula paviljongens gillestuga är avkopplingen före kaffet och taktikresonemanget med ordergivning i klubbrummet före ombyte och avslag. AIK har inte förlorat någon match med det programmet som blivit en tradition och tillämpats vid fjolårets kvalmatcher och vinterns serieduster på hemmabana. Håller traditionerna månne?"
Med några enkla rader lyckades han alltså förmedla bilden av AIK-spelarnas förberedelser inför den här matchen till hela Örnsköldsviks ÖA-läsande allmänhet. Det är i sådana små, men genialiska detaljer som jag tror att grunden till engagemanget från hela Ö-vik och sedermera Ångermanland började byggas.
Matchen i sig blev ingen enormt dramatisk historia, Alfredshem gjorde 3-0 på de första 10 minuterna och de 2 676 åskådarna på den proppfulla snöläktaren kunde i feststämning konstatera att maktskiftet i Ångermanland nu var ett definitivt faktum. För att nå nya utmaningar måste Alfredshem nu sikta på riksplanet och högsta serien. En verklighet som inget annat lag i Ö-vik varit i närheten av innan dess.
Bestående resultat av matchen för föreningens framtid: Maktskiftet i Ångermanland fastslogs. Den innebar startskottet för en verklighet där endast Sverige-eliten kunde ge nya utmaningar. Alfredshem etablerades definitivt som Örnsköldsviks viktigaste och mest populära bollspelande lag. Behovet av en ny, större, permanent arena blev underförstått allt mer konkret (även om optimistiska tongångar om snöläktare för "5 000 personer" kunde höras efter slutsignalen).
Per Hållberg | 268 minuter | 4 | 67 |
Jens Westin | 284 minuter | 5 | 56,8 |
Tomas Mojzis | 597 minuter | 12 | 49,75 |
Hannu Pikkarainen | 549 minuter | 13 | 42,3 |
Hans Jonsson | 384 minuter | 11 | 34,9 |
Alex Bonsaksen | 368 minuter | 11 | 33,4 |
Mattias Timander | 604 minuter | 23 | 26,2 |
Daniel Sondell | 630 minuter | 28 | 22,5 |
Morten Madsen | 361 minuter | 7 | 51,5 |
Oscar Steen | 502 minuter | 14 | 35,85 |
Andreas Molinder | 429 minuter | 12 | 35,75 |
Josh Green | 393 minuter | 12 | 32,75 |
Mats Zuccarello Aasen | 724 minuter | 24 | 30,1 |
Per-Åge Skröder | 642 minuter | 22 | 29,1 |
Kristian Forsberg | 334 minuter | 12 | 27,8 |
Marco Tuokko | 249 minuter | 9 | 27,6 |
Per Svartvadet | 627 minuter | 23 | 27,2 |
Magnus Häggström | 347 minuter | 16 | 21,6 |
Fler än fem plantor
Det är svårt att ranka de viktigaste besluten i föreningen, men detta är tveklöst ett viktigt. Som jag förstår det har man tagit fram fem fokusområden som ska genomsyra klubbens ungdomsverksamhet. Man kallar dem för ”fem plantor”, två av dessa plantor är just att utbilda oömma spelare som törs gå direkt på mål och dessutom älskar att göra ful mål, ju fulare, desto bättre.
Frågan är bara varför detta har tagit så ini helvete lång tid. Detta borde ha kommit för 10 år sedan. Varför har man inte förstått? Varför har man inte lyssnat? Jag tror svaret är detsamma som för seniorverksamheten. Ett visst mått av självgodhet hade sen en tid smugit sig in, och när man inte ser sina egna brister, då blir man också oförmögen att rannsaka sig själv.
Precis som för seniorverksamheten blev man ödmjuk först när resultatet uteblev, först när det började smärta blev man villig att förändra. Detta är egentligen inget nytt. Det är så alla människor fungerar.
Den som varje år brukar gå och titta på kulturevenemanget MODO-cupen har säkert sett och hört hur lite ljud det är. Det smäller inget, det låter inte, man hör inte det fantastiska ljudet av högfrekventa, elaka spelare som älskar att nagla fast motståndare, åtminstone hörs det inte från Modospelarna.
hullingar
Som det brukar heta – bättre sent än aldrig. Detta är alltså ett mycket bra och viktigt beslut. Att det sedan ska genomsyra hela verksamheten är extra bra. Vi kan därför vara tämligen säkra på att inom några år kommer vi att ha ett antal elaka, högfrekventa spelare som var och varannan match helt schyst knockar motståndarens målvakt och gör jääävligt fula mål. Äntligen kommer vi att få se oömma, modiga spelare med hullingar på kroppen som offrar sitt hjärta för att få in puckskrället.
Hjärta & mod. Mod & Hjärta. Modohjärta
Men jag tycker dessutom att man skulle kunna gå ännu längre. Som jag tidigare varit inne på i denna blogg, borde MODO Hockey påverka Ångermanlands ishockeyförbund så att man tillåter tacklingar. Nu säger säkert byråkraterna att MODO enbart har en röst i hockeyrådet bland Ångermanlands alla föreningar. Visst är det så i teorin, men i verkligheten är det MODO som bestämmer det mesta.
GE OSS TILLBAKA TACKLINGARNA!
Det jag tänkt sätta tänderna i är ett försök till en subjektiv listning av MoDos 10 viktigaste matcher i ishockey, under perioden 1938-2009. Det som ska vara det grundläggande kriteriet för hur högt en match hamnar på rankingen är vilket arv och vilka förändrade förutsättningar matchen och dess utgång lämnat för föreningens framtida verksamhet. På så sätt slipper jag rensa bort alla matcher jag "inte sett själv" och jag behöver inte ta hänsyn till någon kollektiv uppfattning hos den nuvarande supportergenerationen om vilken som är dess "mest minnesvärda" match.
Detta är trots allt också en subjektiv uppfattning, till exempel kan man ju hävda att den första matchen mellan ÖSK och Alfredshem måste vara den viktigaste, men jag kan avslöja redan nu att så pass enkelt vill jag inte göra det för mig och jag vill absolut ha en debatt om de värderingar och prioriteringar jag gjort under rankingens gång.
Hasse Andersson har gjort ett kapitel om samma tema i jubileumsboken från 1996, men han begränsar sig till matcher under 13-årsperioden 1977-1990, samtidigt som han heller inte gör någon inbördes ranking av dem och därmed inte inbjuder till någon debatt - med andra ord anser jag att det finns mycket mer att ösa ur från vår 70-åriga hockeyhistoria och så mycket mer källgranskning att göra kring de matcher man inte "sett själv".
Hur skulle för resten historieforskning i allmänhet se ut om den begränsades till saker som folk "sett själv"? En intressant tanke.
Det jag kommer att bjuda på, med ungefär ett nytt inlägg varannan vecka under grundseriesäsongen, är ett inlägg som presenterar en betydelsefull match ur MoDo-historien, sätter den i sitt sammanhang, försöker måla upp en bild av atmosfären runt rinken, beskriver händelseförloppet och slutligen analyserar konsekvenserna som matchen och dess utgång lämnade till föreningens fortsatta verksamhet. Som om inte det vore nog så kommer jag att sätta ihop en liten playlist med fem tidstypiska låtar att lyssna till inläggsläsandet på Spotify (eller plocka dem ur den egna skivhyllan och spela in ett C-30 band, jag kommer inte att stoppa dig).
Livsstilsbloggande, helt enkelt.
Premiär för undertecknad på bloggen med ett inlägg om en tänkbar förstärkning och även om texten inte är lika lång och matnyttig som övriga skribenter på bloggen hoppas jag att den kan väcka tankar hos några, kanske värvningsansvariga hos Modo?
Karl Fabricius fick nyligen beskedet av Kent Norberg och Ulf Dahlén att han och Jonas Nordquist kunde börja se sig om efter nya klubbar då Frölunda ville få en mindre trupp. Skulle ”K-Fab” vara någonting för Modo?
”Fabbe” är mycket bra på skridskorna och ganska intensiv i sin spelstil, i den bemärkelsen att han aldrig ger upp innan domaren blåser. Han har aldrig varit någon offensiv dynamo men trots det skrapat ihop helt okej med poäng under sin elitseriekarriär med en poäng ungefär var tredje match och runt 20-25 poäng per säsong. Åldern får dessutom ses som mycket fördelaktig då han inom några veckor fyller 27, vilket menar på att det fortfarande är en utvecklingsbar spelare vi talar om.
Nu är tanken hos tränarduon Horava/Steen att Modo skall återgå till ett spel baserat på mycket skridskoåkning, hårt arbete och bra försvarsspel och det är ett spel som jag tror passar Fabricius som handen i handsken. Att han dessutom har en bra ålder är bara plus då Modo står framför en generationsväxling.
För Karl själv skulle det möjligtvis kunna vara ett lyft att få komma till en klubb där han har all möjlighet att få speltid istället för att harva på i en fjärdekedja i något av de stora lagen.
Men – problemet hos Modo i dagsläget är snarare avsaknaden av offensiva krafter och utan att ta någonting ifrån Fabricius så är han inte en spelare man kan lita på ska producera mycket och ofta. Lönenivån kan också tänkas vara något hög då det är en landslagsspelare vi talar om.
Slutsatsen är att även om Fabricius nödvändigtvis inte är den spelartyp Modo behöver så kan man inte sluta leka med tanken att det troligtvis skulle vara en bra lösning både för ”Fabbe” och för Modo och undertecknad skulle inte säga nej till en kedjeformation med Fabricius, Per Svartvadet och Josh Green.
Intäktsmässigt så är det föreningen som tappat i omsättning (85,5 Mkr - 96,2 Mkr = -10,7 Mkr) medan resten av koncernen, Arenabolaget, faktiskt ökat sitt bidrag till koncernens omsättning ((119,3-85,5) -(128,8-96,2) = +1,1 Mkr).
Publikintäkterna som helhet sjönk med 4,0 Mkr (-12,4%)
En pikant detalj är också att souvenirförsäljningen rasade med hela 1,9 Mkr (ner med hela 26,4%). Tappar man mer än en fjärdedel av omsättningen inom ett visst område måste man fråga sig om det verkligen bara handlade om lågkonjunktur och minskat antal besökare i hallen. Jag kan bara tala för mig själv, men min egen konsumtion av souvenirer har varit mycket låg de 2 senaste säsongerna.
På något sätt känns det som att målsättningen är att nå människor i 10-20-årsåldern och småbarnsfamiljer - inget fel med detta, men jag har pengar som mycket väl kan göra nytta i MoDos lönebudget istället för att ligga kvar på mitt lönekonto. Skulle man börja ha ett tänkande inom souveniravdelningen där man anstränger sig för att tilltala alla åldersgrupper och olika typer av supportrar med någon del av sitt sortiment borde inte en souvenirförsäljning som, under en god sportslig säsong, rör sig uppemot 10 Mkr/år i omsättning vara en omöjlighet. Ett råd är att surfa in på Arsenals, Chelseas eller Manchester Uniteds souvenirbutiker för att se hur de arbetar med att nå olika målgrupper, men självklart kan man inte ha samma bredd i varje segment som dessa klubbar.
På kostnadssidan är det med förskräckelse man läser att personalkostnaden för A-laget gick upp med 4,7 Mkr (+11,7%), samtidigt som man missade slutspel för första gången på tolv år. Det är utan reservation så att man kan skriva: det här var det värsta hushållandet med ekonomiska resurser i föreningens historia. Lösandet av kontrakt med etablerade spelare, inköp av dåligt scoutade spelare och i slutändan ett missat slutspel med den undermåliga truppen samt en tränare som inte kommunicerade väl med spelarna kan mycket väl ha kostat föreningen 10-20 Mkr (beroende på hur långt man hade gått i ett slutspel med ett gott sportsligt bygge, 10 Mkr är dock den absolut lägsta siffra man kan säga att detta hanterande kostade föreningen).
Personalkostnaderna i koncernen (exklusive spelare) uppgick till 29,6 Mkr, vilket endast är en ökning med 2,5 Mkr från föregående år (+9,2%). Ser man i Not 2 hittar man också en ökning på hela 2,3 Mkr i ersättningen och sociala avgifter till VD (vilket då torde vara hans avgångsvederlag), lägger man även till avgångsvederlag till Erik Holmberg är det mycket svårt att se att organisationen i övrigt skulle ha blivit mer kostnadskrävande. Jag vill påstå att det är en myt att kanslipersonalen hela tiden skulle ha vuxit som kostnadspost. Myten tror jag främst har fått sin näring i den naturliga ökningen av personal som genomfördes vid flytten till Swedbank Arena år 2006.
Att man däremot hela tiden har haft en onaturlig mängd sjukskrivningar och att rekryteringar kanske inte alltid gått rätt till är en annan diskussion. Jag menar att det mycket väl borde gå att sänka personalkostnaden, men det är i första hand en rekryterings- och arbetskulturfråga - inte en fråga om att man utan urskiljning ska gå fram med osthyveln på antalet anställda i administrationen.
Resultaträkning
Ja, den har jag ju redan varit inne och bearbetat till stor del, men övriga intressanta punkter här är bland annat de av Jerry Häggström omnämnda materialkostnaderna. Jag vet inte hur upphandlingsprocessen sett ut, men klart är att de bara ökade med 83 000 kr under året (+0,5%) och är det något oseriöst som pågått här så har det gjort det under en längre period. Materialkostnaderna var inte något som specifikt drog ner säsongen 2008-09 års resultat.
Räntekostnaderna var väl det som tidigare ledning jobbade hårdast med att få ned, och visst - på 35 års sikt kommer också de hårda inledande amorteringarna att ge ett större utrymme i budgeten. Visst är det så, frågan är bara vad de pengarna räcker till, ställt i relation till investeringar med samma belopp? Under året sjönk räntekostnaderna med 0,5 Mkr (-5,9%) som en kombinerad följd av ordinarie amortering under 2007-08, extra amortering under 2007-08 samt troligen även sänkt räntesats under föregående år. Genomsnittlig räntesats för våra samlade skulder var under året: 4,9%
Balansräkning
Med en lättnadens suck kan man konstatera att ingen extra amortering genomförts under året, därmed inte sagt att de alltid är fel, men det var just storleken på den som genomfördes under våren 2008 som fick mig att tappa hakan. Endast den ordinarie amorteringen har genomförts under året (5,3 Mkr) och därmed är våra långfristiga skulder i koncernen nere på 153 644 651 kronor. Sedan invigningen av Swedbank Arena har man nu amorterat av 21 514 508 kronor på 3 säsonger, eller drygt 12% av den skuld som ska betalas tillbaka på ungefär 35 år, enligt den ursprungliga betalningsplanen. En god bit före plan, alltså.
Som en fotnot kan ställas det bokförda värdet på arenan som nu står på 165 Mkr och alltså för andra året i rad är högre än skulderna på den. Det verkliga värdet består dock enbart så länge man verkligen från MoDos och Arenabolagets sida kan visa att den är en kassako, men tanke-leken är ändå intressant - vad skulle exempelvis ett stort norrländskt fastighetsbolag kunna tänkas betala för arenan om man tror sig kunna sköta driften på ett bra sätt och integrera den i ett spännande byggprojekt för Framnäsudden i en kommande lokal högkonjunktur? Hur hög är egentligen ägarnas (vi MoDo-supportrar) prislapp?
Personligen tror jag att vi har bättre förutsättningar som ägare av arenan, men det kräver höga och sakliga krav från oss supportrar på administrationen. För varje ointresserad och oengagerad supporter blir dock argumentet för en försäljning starkare, den dag det eventuellt skulle bli aktuellt.
Under säsongen 2007-08 gjorde föreningen dels den beryktade extra amorteringen på 7 Mkr, samtidigt som man gjorde investeringar i Arenabolaget på 18,5 Mkr. Redovisningsmässiga avskrivningar ingår dessutom i resultatet, men de ingår inte i kassaflödet, då de är en redovisningsmässig åtgärd och ingen reell transaktion. Avskrivningarna ökade med 1,1 Mkr under året, tack vare investeringarna som höjde det bokförda värdet av våra tillgångar.
Kortfattat kan man säga att kassaflödet är ett resultat av de ekonomiska transaktioner som föreningen genomfört (eller inte genomfört) och när investerings- samt amorteringsverksamheten strypts under säsongen så ser också kassaflödet mycket bättre ut. Som information är den viktig för att bedöma vilket handlingsutrymme en organisation har för att betala räntor, amorteringar (och utdelningar, om det nu varit aktuellt). Vill någon ha en längre förklaring än så är det bara att skrika till i kommentarsfältet.
I övrigt:
*Så är det fortsatt 0% kvinnor i ledande befattningar i föreningen.
*Så ökade den totala sjukfrånvaron under säsongen, samtidigt som långtidssjukfrånvaron minskade.
*Så har man lyckats sänka revisionskostnaderna med cirka 5 000 kronor.