37. Alfredshemsk maratonförbannelse

Egentligen har jag ju en hel del uppslag att både skriva blogginlägg på och nya artiklar för modohjerta.com, men helt ologiskt så bjuder jag då istället på en kortare post med lite allmänt slask i.

1) Torsdagens seger mot Brynäs såg kanske inte ut att vara så mycket för världen, men den går faktiskt att hetta upp med lite hockeyhistorisk krydda. Faktum är nämligen att MoDo innan matchen endast var 5 poäng ifrån Brynäs (på tredjeplatsen) i Elitseriens officiella maratonliga. MoDos seger krympte därför gapet till endast 2 poäng och därmed kan MoDos inträde som Elitseriens historiskt sett 3:e bästa lag ske redan på lördag kväll.

MoDos marsch uppåt i maratontabellen under de senaste 10 åren har varit spikrak, när Brynäs väl passeras har man gått från 6:e till 3:e plats under samma period, men ännu mer anmärkningsvärt (och skrämmande för Brynäs) verkar vara det öde som drabbar ditt lag när MoDo väl fått korn på dig i maratontabellen. AIK och Leksand har ju upplevt sina värsta perioder, i respektive klubbs ishockeyhistoria, i kölvattnet av att ha blivit passerade av MoDo i maratontabellen.

Jag kan såklart inte vänta mer otåligt på att MoDo ska lägga sig som 2:a efter Färjestad för att få ett slutligt test av den här hypotesen, än vad jag redan gör...

2) Den 21 februari spelas det match mellan just Brynäs och MoDo i Swedbank Arena, men då är det också dags för ett 70-årsjubileum för föreningen. Det är faktiskt exakt 70 år sedan Alfredshem spelade sin första ishockeymatch på Gamla Idrottsplatsen nedanför Hotell Focus. Mer läsning om det här.


3) Det har varit en del snack om en eventuell All Star-match i Elitserien på sistone, själv har jag funderat på om en sådan match har svaret på någon eventuell fråga som jag skulle vilja ställa om svensk hockey men jag lyckas vare sig svara eller ställa frågan.

Publikintresset är stadigt växande, arenorna blir modernare och möjligheterna till internationellt spel för klubbarna växer. Alla dessa faktorer plus att vi aldrig har haft samma stjärnkult inom svensk klubbidrott som i Nordamerika gör att en eventuell All Star-Match är både ekonomiskt och filosofiskt ointressant. För att inte tala om att våra tränare ännu en gång måste få sina cirklar rubbade kring de heliga 55 grundserieomgångarna. Man kan säkert hänföra minst 2 förluster på raken till energi-läckage efter evenemang som inte tillhör de ordinarie 55 omgångarna. Med största yttersta sannolikhet, faktiskt.

Underligast av allt var väl Niklas Wikegårds talan för en sådan match, när han under säsongen hystat omkring populistiska argument om utökad serie och spridning av elitserielagens TV-pengar till lägre serier. Nu skulle han alltså vara för en kväll/helg med det enda syftet att predika varumärket Elitseriens förträfflighet? Retorikputsning behövs akut i det här fallet.

4) Så släpps det svenska spelmonopolet in i Swedbank Arena från och med lördagsmatchen mot Mora IK den 16 februari, vilket med rådande svensk lagstiftning får ses som en positiv sak, men förhoppningsvis kan Evenemangsarenan i Örnsköldsvik AB om något år ställa den statliga operatörens erbjudande i konkurrens med andra operatörer.

För att inte tala om vad en Unibet-sponsring skulle kunna göra med det bleka färgvalet på de nuvarande MoDo-tröjorna.

36. Rysk bensin i blodet - och Sverige vågar ge sig av?

Med en knapp veckas betänketid är det dags att knappa ner mina tankar om MoDos deltagande i det fjärde och sista European Champions Cup som genomfördes samt dessutom en längre betraktelse om Champions Hockey League, men knappast den sista som kommer på den här bloggen.

Rent sportsligt så lämnar ECC 2008 ett bittert eftermäle att skriva in i MoDo-historien, trots försäkringar från Ecke Holmberg redan i somras om att turneringen hade hög prioritet. Harald Lückner däremot, trogen sin tränargeneration, grymtade bara någon vecka innan turneringen om att fokus låg på Elitserien och ECC fick komma när det kom, för att sedan mjukna någon dag innan turneringen (med 5 raka segrar i bagaget) och ge den epitetet "en fantastiskt härlig utmaning".

Visst var det också fantastiskt härligt att se på matchen mot Metallurg Magnitogorsk, det bästa motståndet MoDo kommer att spela mot under säsongen, oavsett om så det tredje SM-guldet kommer. Tyvärr saknades dock något i matchladdningen, om det var att Harald Lückner skulle ha kopplat på en "hårtork" a la Alex Ferguson mot sina spelare innan match eller om det bara allmänt hade spridit sig en stämning av "mysig klassresa" i truppen är väl egentligen inte så intressant, mycket intressantare var ishockeyn som spelades i den andra perioden, då MoDo bjöd upp till dans mot ett topplag i den ryska ligan och då kanske även - världens bästa lag utanför NHL.

Jag ska inte vara så pass tjurigt kategorisk att jag redan nu utnämner den andra perioden i den här matchen till säsongens starkaste ögonblick, om Magnus Wernblom avgör en sjunde finalmatch mot Timrå i Swedbank Arena i förlängning skulle ju det också vara en stund värd att åka 110 mil enkel resa för...

...men den andra perioden ger definitivt en inblick i vad Champions Hockey League kan erbjuda nästa höst. Fantastisk ishockey på en nivå som klubblagshockey aldrig spelats i Europa förut och då även i lagens hemmaarenor med riktig stämning. Inte som nu på neutral plan.

Något som däremot irriterar mig och kommer att belasta Harald Lückners eftermäle i föreningen är inställningen till match nummer två i turneringen mot Slovan Bratislava. Man behöver inte vara förhörsledare i Mossad eller FSB för att kunna lista ut att Lückner såg chansen till avancemang som obefintlig efter första matchen och därmed ställde reservmålvakten Zajkowski i mål, samtidigt var Timander, som tydligen kunde ha spelat en eventuell final, inte heller med i denna förlustmatch. När sedan Slovan Bratislava höll på att vinna mot Metallurg Magnitogorsk och i ett sådant läge skulle ha spelat final såg Harald Lückners pragmatiska och behärskade drag att bänka nyckelspelare i den "betydelselösa" matchen genast lite mindre gatsmart ut.

Sammantaget vill jag påstå att:

1) Harald Lückners utspel under säsongen spridit en stämning i truppen att ECC inte hade hög prioritet.

2) Harald Lückners val att bänka nyckelspelare i matchen mot Slovan Bratislava var ett underligt och fegt beslut, dessutom med tveksam effekt om man ser till tändningen i efterföljande Mora-match.

3) MoDo hade kunnat nå bättre resultat i båda ECC-matcherna med en tränare som tagit mer seriöst på uppgiften.

4) Inget av 1) eller 2) är särskilt överraskande, med tanke på vad Harald Lückners tidigare tränarkollegor i samma svenska generation tidigare uttryckt om Europa-spel. Det är dessutom tveksamt om några av dessa gamla hundar kan lära sig sitta i dessa miljöer ens om CHL blir en succé, då de i allt mindre utsträckning torde vara intresserade av uppdrag utomlands på ålderns höst.

Inget särskilt konstigt eller överraskande så långt, det enda frågetecken som kvarstår är väl om Ecke fullt ut stödjer och samtycker med Haralds agerande under säsongen när det gäller ECC. En fråga man antagligen inte kan få ett svar på förrän om 2-3 år, så jag låter den ligga.

Släpper man så det rent sportsliga och granskar agerandet hos de officiella företrädare för föreningen som följde med på resan blir det genast roligare. Artiklar och bloggtexter vittnade om att de medföljande måste ha varit lätt tagna av den mediebavakning turneringen faktiskt har, utanför Sverige. Hasse Andersson verkade mycket vitaliserad av att åter igen få verka i en internationell hockeymiljö och formligen sprutade ur sig intervjuer för MoDo-TV.

Kul.

Kul är det också att ingen av föreningens företrädare verkar ha missat hur stort CHL blir och hur stora möjligheterna är. Frågan är väl bara hur långt man är beredda att gå för att få en sportslig ledning i båset som tar ett eventuellt CHL-deltagande till hösten på allvar? Ska man uppfostra en gammal hund? Ska man anställa föreningens första utländska tränare någonsin?

Det ser jag enbart som spännande, inte som en huvudvärk.

The shape of things to come

Under turneringen hölls så presskonferens där formatet för Champions Hockey League blev mycket tydligt. Detaljer om prispengar och formatet för spelschemat har ni redan läst på andra sajter, så det slipper ni få upprapat även här.

Istället tänkte jag skriva litegrann om incitament, strategi och avliva en myt om gamla EHL.

En central del i IIHFs pressrelease, som mer eller mindre missades av svensk media och inte diskuterats alls i de hockeyforum jag ibland skumläser, var att man verkligen ville trycka på att man lyckats få olje- och energibolaget Gazprom med i båten för CHL-satsningen. Gazprom och dess företrädare Alex Medvedev har ju sedan december 2007 setts som något av ett indirekt hot mot CHLs framtid, detta då man varit en drivande kraft i planerna om att skapa en ny östeuropeisk proffsliga. Nu verkar detta vara ett separat projekt och därmed är Rysslands största företag, med 397 000 anställda, med som en av CHLs största sponsorer redan innan en enda match spelats.

Incitamenten för dessa oligarker, såväl Gazproms Medvedev som MMKs Viktor Rasjnikov, att satsa så mycket på sin ishockey handlar givetvis en hel del om en stark nationell stolthet, att gradvis ta marknadsandelar inom ishockey från företaget NHL och den nordamerikanska kontinenten. Detta incitament göds också av den havererade dollarkursen, sedan år 2002 har euron ökat sitt relativa värde mot dollarn med närmare 70%. Ja - till och med mot rubeln har dollarn och alla löner i dollar tappat 20% av sitt värde sedan år 2002. En utveckling som de flesta bedömare är ense om att den kommer att fortsätta.

Sedan finns en annan sida också - en växande och allt mer välmående rysk medelklass måste underhållas och lockas lämna ifrån sig sina rubel. Nya arenor, ishockeylag, TV-kanaler och rättigheterna att visa matcherna är alla grundpelare om man vill bygga sig medieimperium i Ryssland. Ishockey är en nationalsport och ger man då en möjlighet för ryska lag att visa att man är bäst i Europa och möjligen även inom en snar framtid i hela världen (i Victoria Cup) har man ett recept för TV-underhållning som några hundra miljoner Ivans och Ludmillas rimligen inte kan motstå.

Har du inte förstått det redan nu så är det alltså Rysslands intresse för CHL som kommer att vara motorn i CHLs succé eller fiasko. Det är inte Sverige, svenska hockeyjournalister, - supportrar eller medelålders elitserietränare som kommer att fälla den avgörande domen.

Vi kan bara välja hur aktiva vi ska vara och sätta upp en strategi för att nå de mål vi vill uppnå. En fullständigt passiv inställning där man låter buttra 40- och 50-talisttränare sätta agendan kan mycket väl vara något som gör att ett flertal ligor springer förbi och tar våra platser i CHL, för precis som inom den europeiska klubbfotbollen kommer hockeyn nu att få ett rankingsystem för de nationella ligornas prestationer som sedan ligger till grund för fördelningen av platser.

Apropå strategi så är det trevligt att se hur långt IIHF och det schweiziska sport-marketing-företaget Ovation Sports faktiskt verkar ha kommit i tankearbetet och detaljerna kring turneringen. En liten sak som kan visa sig otroligt viktig när det gäller mediefokuseringen just i ett "motvilligt" land som Sverige är villkoret att CHL-dagar är CHL-dagar i den europeiska hockeykalendern och inga andra matcher ska spelas dessa dagar, precis som i fotbollens Champions League. Den 11 januari 2000 spelade MoDo sin andra kvartsfinal i EHL mot Magnitogorsk i Kempehallen - samtidigt i Stockholm spelades ett ev de sista riktigt heta stockholmsderbyna mellan AIK och Djurgården inför drygt 13 000 åskådare och det var då inte heller svårt att gissa var fokuseringen i mediarapporteringen skulle ligga denna kväll. Och som inte det vore nog - 2 bröder Sedin spelade junior-VM i Umeå och Skellefteå samtidigt som den första kvartsfinalen i Magnitogorsk.

Att få bort dessa krockar är viktigt både för det faktiska genomslaget i rapporteringen och för möjligheten att sälja rättigheterna till direktsändningarna av matcherna. Om det inte finns någon konkurrerande hockey under dessa dagar är det också så mycket enklare att få igenom budskapet om att man faktiskt visar Europas bästa lag i de här matcherna.

Ovation Sports ja, företaget som också var med i framtagandet av fotbollens Champions League-koncept. Världens mest framgångsrika klubb-mästerskap över nationsgränser. Sett till omsättning såväl som imagen av europeisk cupfotboll var förändringen snabb och omfattande under ett årtionde. Det är lätt att glömma, men europeisk cupfotboll på 1980-talet var verkligen ingen succéhistoria. Härjad av huliganism, spelad inför ståplatsläktare i betong med taggtråds-staket längst fram. Spelarlöner långt efter nordamerikansk proffshockey och med endast sporadisk TV-bevakning av matcherna.

Många faktorer utanför Ovations kontroll har givetvis påverkat fotbollens Champions League i riktning mot succé, men det går inte att förneka det lyckade konceptet Champions League och den larger-than-life-känsla som en enkel soffkväll med Viasat Sport och Thomas Nordahl numera ger. Den årliga finalen i Champions League är ju så nära Superbowl som den europeiska kontinenten kommer att nå, om den nu faktiskt inte ändå redan är större som enskild händelse.

Nä, så här långt i CHLs utvecklingsfas kan man bara gapa inför planerna och vara glad inför en allt mer rolig framtid för europeisk klubbhockey.

Men hur var det nu då? Visst var väl EHL ett jättefiasko som man gemensamt begravde?

Nja, här kommer vi till myten jag skulle avliva.

Visst var publiksiffrorna i Sverige en besvikelse och även så för enskilda matcher mellan lag från toppnationer och mindre kända lag. Vad som däremot har glömts i den svenska debatten var att Dynamo Moskva snittade över 7 000 åskådare, IFK Helsingfors över 6 000 åskådare och Slovan Bratislava över 5 000 åskådare. Snack om att ingen skulle ha brytt sig om EHL är därmed inget annat än oupplyst struntsnack. Det var Sverige som inte brydde sig och det avspeglade sig i allt från tränares kommentarer om turneringen, marknadsföringen av matcherna samt den undanskymda medieexponering matcherna fick.

Men beslutet om att lägga ner EHL, då?

Beslutet kom efter att Svenska Ishockeyförbundet bestämt att inga svenska lag skulle delta i turneringen längre och IIHF då inte längre såg någon möjlighet att driva ligan vidare. Det var inte något konsensusbeslut och säkerligen även oönskat av flera parter.

År 2008 är inte Sveriges relativa betydelse lika stor i en sådan här satsning som den var år 1999 och därför kommer inte heller Sverige att ensidigt kunna sänka CHL, inte heller kommer svenska lags eventuella ointresse att sörjas av någon annan än supportrar till svenska lag.

Är du på tåget eller inte?

35. Civis Europeus Sum, del 3 (Resten)

Jaha, här hade man lovat att leverera ett tredje blogginlägg med kortare bakgrundsinformation om de tre lagen i Ivan Hlinka Division, och visst ska det komma - om än några timmar försenat.

Först bara några ord om Slovan Bratislava, som var mycket nära att trycka ner det underligt hårda och nedvärderande omdöme, som skrivits om dem på modohockey.se, i halsen på besvikna MoDo-ledare. Detta då de höll oavgjort mot Metallurg Magnitogorsk ända till straffläggningen, efter att ha haft ledningen med 1―0 från första perioden till mitten av tredje perioden. Hur man skulle kunna få det till att det är "svagt" att förlora mot Slovan Bratislava med fem backar och dessutom medvetet ha ställt reservmålvakten Zajkowski i mål förstår jag inte - det material som ställdes på isen gjorde ett bra jobb, men Karol Križan skulle givetvis ha stått även den här matchen ifall man inte redan hade gett upp hoppet om avancemang.

Att ge upp hoppet om avancemang har ju nu dessutom fått något av ett löjets skimmer över sig, då Slovan Bratislava resultatmässigt har visat sig kunna spela jämnt med Magnitogorsk. Nä, det sportsliga omdömet om MoDos första (och sista) deltagande i ECC kan inte bli positivt, däremot finns det mycket positivt kring turneringen i helhet som jag tar med mig - mer om det i ett sammanfattande inlägg om några dagar.

Lagen i Ivan Hlinka Division

Oulun Kärpät från Oulu, eller Uleåborg på svenska, har en vessla på sitt klubbmärke. Med lite slutledningsförmåga kommer du då fram till den korrekta teorin att "Kärpät" betyder just "Vesslorna" på finska.

Uleåborg är residensstad i Uleåborgs län i landskapet Norra Österbotten, grundad av Karl IX år 1605. Efter att ha varit präglad av tillverkning av tjära och fiske har staden idag närmare 130 000 invånare och befolkningsutvecklingen har, precis som i svenska Umeå, drivits på av ett universitet med 15 000 studenter, men även en yrkeshögskola med 7 700 studenter. Kunskapsintensiv industri drar nytta av den akademiska miljön och Nokia är stadens största privata arbetsgivare med drygt 4 500 anställda, även om en klassisk sysselsättning runt Bottenviken som papperstillverkning fortfarande spelar en stor roll i stadens näringsliv - Stora Ensos verksamheter i staden, med finpappersbruket i centrum, har drygt 1 000 anställda.

Föreningen
Kärpät gjorde några försök att etablera sig i högsta serien redan på 1960-talet, men åkte ur i slutet av samtliga av de 3 säsonger man gjorde på högsta nivå. Ett målmedvetet arbete med egna juniorer låg som grund när föreningen till slut kunde göra sig bofast i högsta divisionen i mitten av 1970-talet och sakta men säkert närmade sig toppen. Det första finska mästerskapet kom 1981, varefter klubbens fans skulle få vänta länge på nästa mästerskap och lida många kval på vägen dit. 1987 spelade man final i SM-Liiga mot Tappara, men förlorade, året därpå åkte man ur och skulle påbörja en vandring som till en början hade många likheter med Björklöven och Skellefteå på andra sidan Bottenviken.

Den stora skillnaden var väl att Kärpät faktiskt gick i konkurs redan 1989, medan de på andra sidan vattnet räddade sig med hysteriska insamlings-kampanjer och skattemedel, gång på gång. Kärpät å andra sidan började bygga från grunden och gjorde ett kort gästspel i SM-Liiga 1995, men år 2000 var man tillbaka och det med besked.

Efter det mörka 1990-talet är nu Kärpät Finlands utan tvekan bästa lag på 2000-talet, med tre mästerskap (2004, 2005 och 2007), som om inte det vore nog har man dessutom agerat förlorande finallag i ECC år 2005 och 2006. Närmast var Kärpät år 2006, då förlusten mot Dynamo Moskva kom först på straffar, men även året innan mot Avangard Omsk krävdes förlängning.

Hemmaarenan Oulun Energia Areena gick tidigare under namnet Raksilan Jäähalli, byggdes 1974 och fick en stor renovering år 2004, men det är väl tveksamt om den håller i ett längre perspektiv om man ska hänga med i det omsättningsrace som råder bland europeiska hockeyklubbar.

Dagens lag
Kärpäts laguppställning bjuder på en buffé av bekanta elitserienamn samt spelare som ofta namedroppas i bloggar och forum när svenska supportrar vill förstärka. För MoDoiters vidkommande är självklart guldskytten Kristian Kuusela det mest bekanta namnet, men även killar som Kalle Sahlstedt, Antti Aarnio och Hannes Hyvönen har med blandad framgång spelat i elitseriearenor.

Tidigare i vinter hade Kärpät även problembarnet Jere Karalahti i sin uppställning, men i mitten av december sparkades han efter misstankar om narkotikabrott. Ett fint nyförvärv från Sparta Prag inför säsongen var poängsprutan Ondrej Kratena.

HC Davos från Schweiz arrangerar under mellandagarna varje år världens äldsta ännu existerande inbjudningsturnering för klubblag, Spengler Cup. Turneringen startade 1923 med Oxford University som segrare, det enda äldre fortsatt existerande turneringspris som det ännu spelas om är därmed Stanley Cup.

Staden Davos har längre varit känd som en kurort och för sitt vintersportande, något som Arthur Conan Doyle skrev om redan 1899. Den bofasta befolkningen är knappt 11 000 invånare , därmed är stadskärnan till och med mindre befolkad än Örnsköldsvik och den minsta staden som har representation i årets ECC.

Davos stora claim to fame i övrigt är att här hålls det årliga toppmötet World Economic Forum, med stora ledare inom politik och det globala näringslivet.

Föreningen
HC Davos är årsbarn med Alfredshems IK, grundad år 1921, men prisskåpet är avsevärt mycket mer välfyllt när det gäller representationslaget. Hela 28 nationella mästerskap har föreningen vunnit och den enda riktgt mörka episoden i föreningens historia får anses vara degraderingen till Nationalliga B, år 1990. På 2000-talet har föreningen ångat på i gammal stor stil igen och vunnit 3 mästerskap (2002, 2005 samt 2007).

HC Davos hall Vaillant Arena invigdes 1980 och är Alfred Awfuls personliga favorit som europas vackraste ishall. En katedral i trä och glas som stått i mer än ett kvartssekel nu och borde ha fått fler efterföljare, men ändå inte - om man tänker rationellt.

Dagens lag
HC Davos, sponsrat bl.a. av Graubündner kantonalbank, bjuder på en blandning av schweiziska toppspelare som Reto von Arx och Michel Riesen tillsammans med gamla NHL-proffs som Mike Maneluk, Janne Niinimaa och det gamla underbarnet Alexandre Daigle. Daigle, som kom från en förhållandevis lyckosam period i Minnesota Wild, säger själv att han verkligen uppskattar sin nya tillvaro och det har också synts i hans poängproduktion i NLA. 91 poäng på 79 matcher hittills.

HC Sparta Prag kommer från en av Europas absolut vackraste städer som också är huvudstad i republiken Tjeckien. Tjeckien har, precis som grannlandet Slovakien, upplevt ett våldsamt ekonomiskt uppsving under 2000-talet och blivit mycket integrerade i det nya gränslösa Europa.

Precis som i min beskrivning av Bratislava vill jag undvika att fastna i en lång utläggning om historiska skeenden utan nöjer mig med att konstatera att de finns där och om ECC hade spelats i Sazka Arena i Prag så hade Alfred Awful varit på plats åtminstone under helgmatcherna.

Man jobbar ju.

Vacker arkitektur, trevliga människor, gott öl, härlig fet mat och en snabb omvandling av stadskärnan är alla kryddor som gör att jag vill besöka Prag vid framtida CHL-matcher mot MoDo, om inte vid andra tillfällen.

Föreningen
Sparta Prag började sitt liv under namnet "AC Královské Vinohrady" redan år 1893, men tack vare en vurm för antik kultur kom namnet "Sparta" med i klubbnamnet i början av förra århundradet. Redan 1909 testade man på att spela kanadensisk ishockey och är därmed en av de riktigt stora kulturbärarna när det gäller europeisk klubbishockey. Trots detta har man haft likartade problem som Slovan Bratislava när det gällde att vinna det gemensamma tjeckoslovakiska mästerskapet. Endast 4 gånger lyckades man med detta (1953, 1954, 1990 och 1993), men efter splittringen av staten Tjeckoslovakien har det ramlat in 4 nya tjeckiska mästerskapstitlar (2000, 2002, 2006 och 2007).

Lagets hemmaarena är inte jättebygget Sazka Arena (som istället Slavia Prag spelar i) utan den 46 år gamla Sportovní Hala, numera under namnet T-mobile Arena. Hallen upplevs ju inte som särdeles stor på tv-bilder, men 2 enorma långsidesläktare gör att den faktiskt sväljer hela 14 475 åskådare. Hallen har genom åren sett VM-guld i både ishockey och handboll för Sverige, men Prag-borna framhåller nog hellre VM-guldet för Tjeckoslovakien 1985, då man besegrade ockupationsmakten Sovjetunionen och våldsamt firande utbröt i hallen.

Dagens lag
Sparta Prag mönstrar en uppställning som är ett veritabelt smörgåsbord av tjeckisk hockeyadel. Smaka på namnen Petr Nedved, L'ubomir Vaic, Petr Ton, Jiří Vykoukal samt Richard Stehlik och du får en smak i munnen av en potentiell slutsegrare i hela ECC. Lägg därtill att man kostat på sig att tappa lirare som Jaroslav Hlinka till Colorado Avalanche och Ondrej Kratena till Kärpät så förstår man bredden på ett lag som i skrivande stund ligger tvåa i Extraliga, endast fyra poäng efter Budejovice.

34. Civis Europeus Sum, del 2 (HC Slovan Bratislava)

I den andra bloggposten av 3 (jag bakar ihop de 3 lagen i den andra gruppen till ett inlägg) har vi kommit till fredagens motståndare för MoDo, HC Slovan Bratislava. Jag följer samma mall för presentationen, även om jag gärna skulle spränga alla ramar för sektionerna "Staden" och "Föreningen" i det här fallet, men med omtanke om mina läsare så låter jag bli att skriva de 10 A4-sidor som man med lätthet (och viss tidstillgång) hade kunnat skriva.

Staden

Kontrasten mot de 2 nybyggarstäderna i gruppen, 1840-talets Örnsköldsvik och 1930-talets Magnitogorsk blir enorm i fallet med Bratislava, sedan år 1993 huvudstad i republiken Slovakien, men med bosättningar på platsen sedan cirka år 5000 f.kr.

Bratislava har under en stor del av sin historia gått under sitt tyska namn "Pressburg", men Bratislava är en stad som många folkgrupper och stater försökt och lyckats lägga beslag på genom åren. Därför finns även namn för staden på ungerska ("Poszony"), gammal Slovakiska ("Prešporok"), latin ("Posonium") och gammalgrekiska ("Istropolis"), med mera. År 1919 hamnade staden i det då nyskapade, men senare misslyckade nationalstats-experimentet, "Tjeckoslovakien" och då fastslogs det nuvarande namnet.

Just denna oavbrutna ström av människor, folkslag, stater, politiska idéer, ekonomiska konjunkturer har hela tiden präglat staden och det är mycket enkelt att grotta ner sig i en mängd historiska skeenden, men det jag vill lämna läsaren med är dels en uppmaning om att läsa mer på egen hand, dels släppa idén om tråkiga "öststater", ifall jag nu skulle råka ha någon sådan läsare. Bratislava ligger mitt i Europa och kommer fortsätta göra det. 45 år av grå kommunistisk diktatur är bara en historisk parentes i det sammanhanget.

Talar vi nutidshistoria har Bratislava och Slovakien i stort präglats av en kraftig ekonomisk tillväxt under de senaste åren. EU-anslutning, välutbildad arbetskraft, låg arbetskraftskostnad (än så länge) samt införandet av s.k. "Flat Tax-rate" på endast 19% för alla medborgare och alla slag av inkomster har varit några av drivkrafterna som stimulerat utländska investeringar och sett till att tillvaron för många av Slovakiens (och då Bratislavas) invånare kommit långt ifrån den som rådde i slutet av 1980-talet.

Det där får helt enkelt duga när det gäller staden, den ska nog helst upplevas på plats istället för att skrivas om. Varför inte tillsammans med Róbert Döme och ett besök på en lokal stormarknad?

Nä, slovakiska öl finns inte ens i Systembolagets beställningssortiment för tillfället, så du måste dit för att få dig en Stein Tmavé till livs.

Föreningen

Logon fram till och med 1993
Ifall det verkade som att jag klagade litegrann över Metallurg Magnitogorsks hockeyhistoria innan 1990 så kan man inte ställa upp några som helst sådana klagomål när det gäller Slovan Bratislava. Genom åren har namn som: Vladimír Dzurilla, Jozef Golonka, Václav Nedomanský, Zdeno Cíger, Miroslav Šatan, Dušan Pašek, Ľubomír Višňovský samt de tre bröderna Šťastný (Anton, Marían och Peter) passerat revy. Vattnas det inte i din hockeymun efter det uppradandet har du helt enkelt ingen hockeymun, är du beredd att skänka bort epitetet "Heart of Hockey" till dessa motståndare har du dessutom en uppsjö legitima och relevanta argument att använda, men säg inte att jag skrev det.

År 1979 kom det som får anses vara Slovan Bratislavas största merit genom tiderna, då man för första (och enda) gången lyckades vinna det tjeckoslovakiska mästerskapet, med de tre bröderna Šťastný i laget.

1979, it was a very good year.

Svårigheterna för Slovan att lyckas fullt ut i det gemensamma tjeckoslovakiska mästerskapet är inte helt lättförklarade i efterhand, men klubbhockeyn i Tjeckoslovakien präglades under långa (evighetslånga) perioder av enskilda klubbdynastier som Tatra Smichovs 15 mästerskap av 17 möjliga mellan 1931 och 1949, Brno:s 11 mästerskap av 12 möjliga mellan 1955 och 1966 samt Dukla Jihlava och Poldi Kladno som delade på 16 mästerskap mellan 1967 och 1985.

Slovan Bratislava fick aldrig till någon sådan här dynasti och då var det inte så många luckor kvar för att smita emellan när det gäller mästerskap. Det ska också sägas att i en kommunistisk diktatur hade även politiken (och framför allt: politiker) inflytande över vilka klubbar som kunde dominera. Exempelvis Dukla Jihlava fick mycket av sin dominans på 1970- och 1980-talet genom att man var "arméns lag" och kunde på så sätt värva spelare lättare.

1980 mötte Slovan Bratislava MoDo i dåvarande Europacupen, med alla de 3 Šťastný-bröderna på plats. Efter 2 perioder var ställningen jämn (3-5), och matchen hade präglats av en oförmåga från MoDos sida att utnyttja sina chanser. I tredje perioden kontrade de 3 bröderna MoDo sönder och samman till slutresultatet 4―8. Efter den tunga förlusten havererade MoDo fullständigt och förlorade med 1―7 mot slutsegrarna CSKA Moskva samt 3―13 mot finska Tappara. Den sistnämnda matchen är förhoppningsvis den mest pinsamma insatsen MoDo någonsin kommer att stå för i europaspel.

Sedan splittringen av Tjeckoslovakien har Slovan Bratislava tagit kommandot i den slovakiska högstaligan, trots en seg start, med hela 6 mästerskap sedan 1998.

Även Slovan Bratislavas hall från 1940 osar hockeykultur, trots att den numera lever med det sponsrade namnet Samsung Arena och fått ett antal renoveringar sedan dess.

Pelare i synfältet!

Precis vad du längtar efter när din Swedbank-stol blir för mjuk...

Dagens lag

Att jag skulle skriva "Róbert Döme" i den första meningen av det här stycket visste du redan, men det går inte att undvika mannen som för alltid kommer att vara den mest tydliga och omtalade karaktären i det som var MoDos andra guldlag genom tiderna. Róbert har på de 27 matcher han i höst spelat för Slovan skrapat ihop riktigt habila 28 poäng (11+17).

Över hela anfallslinjen är Slovan Bratislava rutinerat och erbjuder flera kända namn, såsom Marek Uram och Richard Kapuš. Att det är Slovakiens offensivt sett bästa lag MoDo möter är inte heller en bild som försvagas när man ser att de på 39 omgångar lyckats tända röda lampan (om den fortfarande finns där) hela 147 gånger, klart bäst i hela Extraliga.

Något mer tveksam måste man bli mot defensiven, särskilt när laget leder Extraliga med över 17 poäng men ändå släpper in 2,4 mål/match samt låter motståndarna skjuta mer än 35 skott/match. Även om dessa siffror inte håller för att avfärda Slovans defensiv så är de nog för att resa kvalificerade frågetecken kring densamma.

Finske förstemålvakten Sasu Hovi har förvisso en imponerande räddningsprocent (93,3%) men lyckades aldrig etablera sig i SM-Liiga, utan spenderade stora delar av säsongerna 2001-02 till 2004-05 i diverse Mestis-lag. 2005 tog han steget till tjeckiska Vsetin där han lyckades ta förstaspaden i ett lag som flyttades ner. Efter ytterligare en säsong i tjeckiska andraligan med Vsetin värvades han till Slovan Bratislava.

På det stora hela får man dock ha i åtanke att Slovan Bratislava är en sovande jätte som lever i en liga som än så länge inte ger dem fullvärdiga sportsliga utmaningar, år efter år - omgång efter omgång. European Champions Cup är ett fönster för föreningen mot något större. Lita på att det finns människor i föreningens omgivning som hoppas på succé här och även att kommande Champions Hockey League blir en sprängbräda mot en roligare framtid.

Del 3 med de återstående 3 lagen från den andra gruppen kommer på fredag kväll eller lördag morgon.

33. Civis Europeus Sum, del 1 (HK Metallurg Magnitogorsk)

I en serie blogginlägg tänkte jag försöka närma mig de deltagande lagen i ECC, men för allmänbildningens skull tar jag även ett Björn Hellbergskt perspektiv på sporten och försöker skärskåda även föreningarna i sig och städerna de kommer från. Med hjälp av Wikipedia, Nationalencyklopedin, eurohockey.net, hockeyarenas.net, rushockey.com och bl.a. Viasats Sports sändningar från den ryska ligan så kan man faktiskt få ihop ett någorlunda källmaterial, även om de spioner som Harald Lückner talade om i inför-match-artikeln på modohockey.se innan bortamatchen mot HV71 förhoppningsvis har rafsat ihop en mer heltäckande hockeymässig kartläggning av MoDos motståndare i Sankt Petersburg.

HK Metallurg Magnitogorsk

Staden
Magnitogorsk ("Magnetbergs-staden") kom till som ett resultat av diktatorn Josef Stalins "femårs-planer" på 1930-talet, tanken var redan från början att ta till vara på de rika tillgångarna av järnmalm med ståltillverkning. Staden var ett jätteprojekt som enligt ursprungstankarna skulle ritas med den amerikanska stålstaden Pittsburgh som förlaga. En annan modell som staden sedan planerades byggas efter var idén om "bandstaden" med minimala reseavstånd mellan bostad och arbete. Tyvärr gick det dock inte riktigt som den inhämtade tyske stadsarkitekten Ernst May tänkt sig, utan resultatet blev att stålverket kom att ta över den vänstra banken av floden Ural, medan bostäderna hamnade i spridda skurar på den högra flodbanken.

Under 70 års tid har nu stålverket spytt ut avgaser över stadens invånare och fortfarande år 2007 räknades staden som en av världens 30 mest nedsmutsade, lämnandes i sitt spår sjukdomar och åkommor som: Cancer, Bronkit och Astma. Det ska dock sägas att stora ansträngningar gjorts för att minska utsläppen, per ton hade de minskat med cirka 60%, "problemet" är bara att stålverket är en succéhistoria och har ökat sin produktion i ton med 39 % under de senaste åren.

Stålverket fick dock legendstatus i Sovjetunionens historia redan under sitt andra decennium, då det producerade nära hälften av allt material till stridsvagnarna och ammunitionen för landets insats i andra världskriget.

Idag har staden cirka 420 000 invånare och med pengar från det privatiserade stålverket kunnat renovera sin järnvägsanslutning och byggt en ny flygplats, vid sidan av den nya ishall som du kan läsa om längre ner. Trots dålig hälsa kan Magnitogorsk-borna förkovra sig på 2 universitet, ett konservatorium och underhålla sig i 3 olika teater-byggnader. Förutom hockeylaget, då.

Föreningen

Gamla klubbmärket
Föreningen HK Metallurg Magnitogorsk är såklart ingen helt ny bekantskap för MoDoiter, då den stod som motståndare i kvartsfinalen av EHL, säsongen 1999-2000. Efter mycket dramatik (vid sidan av Magnus Wernbloms ovilja att flyga med Aeroflot) åkte MoDo ut efter ha förlorat på straffläggning, då de 2 matcherna slutat med varsin seger för respektive lag på hemmais. 4―0 till Metallurg hemma i Magnitogorsk (i den dåvarande arenan med det stiliga namnet "Ivan Romazovs Vinterpalats"), efter att Andrej Sokolov gjort 3 mål. I Direktör Carl Kempes Ispalats, förlåt - "Kempehallen" chockade sedan MoDo i returen, genom att gå fram till 6―1 i början av tredje perioden. Metallurg hyfsade till siffrorna till 6―4 innan slutsignalen gick, med bl.a. 2 mål av den rutinerade stjärnan Alexander Koresjkov. Samme Koresjkov skulle sätta den avgörande straffen som tog laget till Final Four i Lugano, där man också sedan tog slutsegern och blev Europamästare för klubblag år 2000.

Metallurg Magnitogorsk har blivit ryska mästare vid tre tillfällen under de senaste åtta åren (1999, 2001 och 2007) och tillsammans med de 2 europatitlarna 1999 och 2000 gör det föreningen till kanske den framgångsrikaste ryska föreningen och det bästa laget utanför NHL på 2000-talet. Konkurrensen från andra klubbar såsom Lokomotiv Jaroslavl, AK Bars Kazan och Avangard Omsk är dock hård om detta epitet. Jaroslavl tog till exempel 2 raka mästerskap 2002 & 2003 och de därefter följande mästarlagen (Avangard Omsk 2004, Dynamo Moskva 2005 samt AK Bars Kazan 2006) har alla följt upp sina ryska mästerskap med seger i ECC nästföljande säsong.

Framgångarna under det senaste årtiondet till trots är såklart inte Metallurg Magnitogorsk något lag med en rik hockeyhistoria. Visserligen grundades föreningen år 1955, bara 2 decennier efter att staden grundats, men det var först i början av 1990-talet som laget etablerade sig i den högsta serien och den riktiga skjutsen mot statusen som ett av världens bästa ishockeylag har kommit med pengarna från den 59-årige oligarken Viktor Rasjnikov. För 40 år sedan var Rasjnikov en enkel arbetare på golvet i stadens enorma stålverk, men efter en stadigt uppåtgående karriärkurva blev han 1997 hela bolagets VD. Som VD har han både lyft omsättningen med enorma belopp, gjort stora investeringar samt etablerat goda kontakter med president Putin, vilket satt honom i en säker sits i jämförelse med till exempel den fängslade Michail Chodorkovskij och den landsflyktige Boris Beresjovskij. Detta underströks av att Rasjnikov och hans företag gavs ett fribrev i den nationella skatterevision som fällde Chodorkovskij och dennes Yukos Oil.

Pengaflödet in i Metallurg Magnitogorsk kommer rent praktiskt från att Rasjnikov och en grupp kompanjoner äger cirka 99% av aktierna i stålverket som idag är Rysslands största. Ifjol visade sig dessa pengar (förutom det 3:e mästerskapet) i att man, precis som MoDo, kunde lämna sitt gamla hem och flytta in i en nybyggd arena. Metallurg Ice Arena har 7 800 platser och med den kom även en kraftig höjning av publiksnittet från cirka 3 300 till 5 071 över en säsong. Det är därmed inte bara Rasjnikovs pengar som numera rinner in i Metallurg. Rysslands medelklass växer snabbt, får förbättrad köpkraft och den är självklart redo att hälla in pengar i en nationell stolthet som ishockey.

Dagens lag
Alexander Koresjkov är idag 39 år gammal och är såklart inte kvar i det lag som MoDo kommer möta i St Petersburg, dessutom är ju Metallurg Magnitogorsk starkt ihågkommet för Jevgenij Malkin-affären, där man helt sonika (men förgäves) vägrade släppa honom frivilligt till NHL och Pittsburgh Penguins. För övrigt en intressant skörd av slumpen att han gick från stålstad till stålstad.

De stora offensiva stjärnorna i dagens Magnitogorsk utgörs istället av 28-årige tjecken Jan Marek, den 24-årige Alexej Kajgorodov (center och playmaker) och det 21-åriga löftet Nikolaj Kulemin. Ingen av dessa har dock övertygat hittills i år och laget har haft problem med att hitta formen från fjolåret, precis som MoDo. Säsongens utropstecken i Ryssland har istället varit Salavat Julajev från Ufa, vilka först vann Silly Season på knock, för att sedan (i skrivande stund) leda ryska ligan med 14 poängs marginal före Magnitogorsk och SKA St Petersburg.

Er Alfred har sett Metallurg Magnitogorsk spela i ryska ligan vid ett tillfälle i år (förlustmatch borta mot Lokomotiv Jaroslavl) och det var knappast något som såg helt omöjligt ut för MoDo att överkomma, när backlinjen är helt återställd igen. Det vill dock till att effektiviteten är i klass med hur den varit under de senaste elitseriematcherna och att Karols form håller i sig.

Försvaret och målvaktssidan verkar nämligen vara Metallurgs riktigt starka sida, man gjorde tidigare i vinter väsen av sig när man köpte tillbaka sin mästarmålvakt Travis Scott från Kölner Haie, detta för den habila summan €1 miljon. Trots detta har man redan Andrej Mezin med en räddningsprocent på 93,5 hittills under säsongen. På de första 39 matcherna i serien har Metallurg bara släppt in 71 mål, därmed är man bästa laget i ligan med ett snitt på 1,82 mål/match.

En positiv aspekt (för MoDo) är i alla fall den turbulenta miljön som Viktor Rasjnikovs hårda sportsliga krav innebär. Redan för 2 år sedan sparkades den mycket lyckosamme coachen Dave King som varit coach för ett suveränt Metallurg i grundserien men sedan misslyckats i slutspelet. Efterföljaren Fedor Kanareikin tog så ifjol laget till det tredje mästerskapet, men i december var det slut med Rasjnikovs tålamod även för honom. Nu heter tränaren som lever med Rasjnikovs nåd Valerij Postnikov, men knappast mycket längre till om MoDo vinner match nummer ett i Sankt Petersburgs ispalats.

MoDos utan tvekan största tävlingsmatch någonsin, sett till vad priset kan bli i slutändan och hur detta kan lägga ribban för framtida sportsliga prestationer i föreningen.

Tjajbo Paperist Örnsköldsvik...f'låt - MoDo!