Rent
sportsligt så lämnar ECC 2008 ett bittert eftermäle att skriva in i MoDo-historien, trots försäkringar från Ecke Holmberg redan i somras om att turneringen hade hög prioritet. Harald Lückner däremot, trogen sin tränargeneration, grymtade bara någon vecka innan turneringen om att fokus låg på Elitserien och ECC fick komma när det kom, för att sedan mjukna någon dag innan turneringen (med 5 raka segrar i bagaget) och ge den epitetet "en fantastiskt härlig utmaning".
Visst var det också fantastiskt härligt att se på matchen mot Metallurg Magnitogorsk, det bästa motståndet MoDo kommer att spela mot under säsongen, oavsett om så det tredje SM-guldet kommer. Tyvärr saknades dock något i matchladdningen, om det var att Harald Lückner skulle ha kopplat på en "hårtork" a la Alex Ferguson mot sina spelare innan match eller om det bara allmänt hade spridit sig en stämning av "mysig klassresa" i truppen är väl egentligen inte så intressant, mycket intressantare var ishockeyn som spelades i den andra perioden, då MoDo bjöd upp till dans mot ett topplag i den ryska ligan och då kanske även - världens bästa lag utanför NHL.
Jag ska inte vara så pass tjurigt kategorisk att jag redan nu utnämner den andra perioden i den här matchen till säsongens starkaste ögonblick, om Magnus Wernblom avgör en sjunde finalmatch mot Timrå i Swedbank Arena i förlängning skulle ju det också vara en stund värd att åka 110 mil enkel resa för...
...men den andra perioden ger definitivt en inblick i vad Champions Hockey League kan erbjuda nästa höst. Fantastisk ishockey på en nivå som klubblagshockey aldrig spelats i Europa förut och då även i lagens hemmaarenor med riktig stämning. Inte som nu på neutral plan.
Något som däremot irriterar mig och kommer att belasta Harald Lückners eftermäle i föreningen är inställningen till match nummer två i turneringen mot Slovan Bratislava. Man behöver inte vara förhörsledare i Mossad eller FSB för att kunna lista ut att Lückner såg chansen till avancemang som obefintlig efter första matchen och därmed ställde reservmålvakten Zajkowski i mål, samtidigt var Timander, som tydligen kunde ha spelat en eventuell final, inte heller med i denna förlustmatch. När sedan Slovan Bratislava höll på att vinna mot Metallurg Magnitogorsk och i ett sådant läge skulle ha spelat final såg Harald Lückners pragmatiska och behärskade drag att bänka nyckelspelare i den "betydelselösa" matchen genast lite mindre gatsmart ut.
Sammantaget vill jag påstå att:
1) Harald Lückners utspel under säsongen spridit en stämning i truppen att ECC inte hade hög prioritet.
2) Harald Lückners val att bänka nyckelspelare i matchen mot Slovan Bratislava var ett underligt och fegt beslut, dessutom med tveksam effekt om man ser till tändningen i efterföljande Mora-match.
3) MoDo hade kunnat nå bättre resultat i båda ECC-matcherna med en tränare som tagit mer seriöst på uppgiften.
4) Inget av 1) eller 2) är särskilt överraskande, med tanke på vad Harald Lückners tidigare tränarkollegor i samma svenska generation tidigare uttryckt om Europa-spel. Det är dessutom tveksamt om några av dessa gamla hundar kan lära sig sitta i dessa miljöer ens om CHL blir en succé, då de i allt mindre utsträckning torde vara intresserade av uppdrag utomlands på ålderns höst.
Inget särskilt konstigt eller överraskande så långt, det enda frågetecken som kvarstår är väl om Ecke fullt ut stödjer och samtycker med Haralds agerande under säsongen när det gäller ECC. En fråga man antagligen inte kan få ett svar på förrän om 2-3 år, så jag låter den ligga.
Släpper man så det rent sportsliga och granskar agerandet hos de officiella företrädare för föreningen som följde med på resan blir det genast roligare. Artiklar och bloggtexter vittnade om att de medföljande måste ha varit lätt tagna av den mediebavakning turneringen faktiskt har, utanför Sverige. Hasse Andersson verkade mycket vitaliserad av att åter igen få verka i en internationell hockeymiljö och formligen sprutade ur sig intervjuer för MoDo-TV.
Kul.
Kul är det också att ingen av föreningens företrädare verkar ha missat hur stort CHL blir och hur stora möjligheterna är. Frågan är väl bara hur långt man är beredda att gå för att få en sportslig ledning i båset som tar ett eventuellt CHL-deltagande till hösten på allvar? Ska man uppfostra en gammal hund? Ska man anställa föreningens första utländska tränare någonsin?
Det ser jag enbart som spännande, inte som en huvudvärk.
The shape of things to come
Under turneringen hölls så presskonferens där formatet för Champions Hockey League blev mycket tydligt. Detaljer om prispengar och formatet för spelschemat har ni redan läst på andra sajter, så det slipper ni få upprapat även här.
Istället tänkte jag skriva litegrann om incitament, strategi och avliva en myt om gamla EHL.
En central del i
IIHFs pressrelease, som mer eller mindre missades av svensk media och inte diskuterats alls i de hockeyforum jag ibland skumläser, var att man verkligen ville trycka på att man lyckats få olje- och energibolaget Gazprom med i båten för CHL-satsningen. Gazprom och dess företrädare Alex Medvedev har ju sedan december 2007 setts som något av ett indirekt hot mot CHLs framtid, detta då man varit en drivande kraft i
planerna om att skapa en ny östeuropeisk proffsliga. Nu verkar detta vara ett separat projekt och därmed är Rysslands största företag, med 397 000 anställda, med som en av CHLs största sponsorer redan innan en enda match spelats.
Incitamenten för dessa oligarker, såväl Gazproms Medvedev som MMKs Viktor Rasjnikov, att satsa så mycket på sin ishockey handlar givetvis en hel del om en stark nationell stolthet, att gradvis ta marknadsandelar inom ishockey från företaget NHL och den nordamerikanska kontinenten. Detta incitament göds också av den havererade dollarkursen, sedan år 2002 har euron ökat sitt relativa värde mot dollarn med närmare 70%. Ja - till och med mot rubeln har dollarn och alla löner i dollar tappat 20% av sitt värde sedan år 2002. En utveckling som de flesta bedömare är ense om att den kommer att fortsätta.
Sedan finns en annan sida också - en växande och allt mer välmående rysk medelklass måste underhållas och lockas lämna ifrån sig sina rubel. Nya arenor, ishockeylag, TV-kanaler och rättigheterna att visa matcherna är alla grundpelare om man vill bygga sig medieimperium i Ryssland. Ishockey är en nationalsport och ger man då en möjlighet för ryska lag att visa att man är bäst i Europa och möjligen även inom en snar framtid i hela världen (i Victoria Cup) har man ett recept för TV-underhållning som några hundra miljoner Ivans och Ludmillas rimligen inte kan motstå.
Har du inte förstått det redan nu så är det alltså Rysslands intresse för CHL som kommer att vara motorn i CHLs succé eller fiasko. Det är inte Sverige, svenska hockeyjournalister, - supportrar eller medelålders elitserietränare som kommer att fälla den avgörande domen.
Vi kan bara välja hur aktiva vi ska vara och sätta upp en strategi för att nå de mål vi vill uppnå. En fullständigt passiv inställning där man låter buttra 40- och 50-talisttränare sätta agendan kan mycket väl vara något som gör att ett flertal ligor springer förbi och tar våra platser i CHL, för precis som inom den europeiska klubbfotbollen kommer hockeyn nu att få ett rankingsystem för de nationella ligornas prestationer som sedan ligger till grund för fördelningen av platser.
Apropå strategi så är det trevligt att se hur långt IIHF och det schweiziska sport-marketing-företaget Ovation Sports faktiskt verkar ha kommit i tankearbetet och detaljerna kring turneringen. En liten sak som kan visa sig otroligt viktig när det gäller mediefokuseringen just i ett "motvilligt" land som Sverige är villkoret att CHL-dagar är CHL-dagar i den europeiska hockeykalendern och inga andra matcher ska spelas dessa dagar, precis som i fotbollens Champions League. Den 11 januari 2000 spelade MoDo sin andra kvartsfinal i EHL mot Magnitogorsk i Kempehallen - samtidigt i Stockholm spelades ett ev de sista riktigt heta stockholmsderbyna mellan AIK och Djurgården inför drygt 13 000 åskådare och det var då inte heller svårt att gissa var fokuseringen i mediarapporteringen skulle ligga denna kväll. Och som inte det vore nog - 2 bröder Sedin spelade junior-VM i Umeå och Skellefteå samtidigt som den första kvartsfinalen i Magnitogorsk.
Att få bort dessa krockar är viktigt både för det faktiska genomslaget i rapporteringen och för möjligheten att sälja rättigheterna till direktsändningarna av matcherna. Om det inte finns någon konkurrerande hockey under dessa dagar är det också så mycket enklare att få igenom budskapet om att man faktiskt visar Europas bästa lag i de här matcherna.
Ovation Sports ja, företaget som också var med i framtagandet av fotbollens Champions League-koncept. Världens mest framgångsrika klubb-mästerskap över nationsgränser. Sett till omsättning såväl som imagen av europeisk cupfotboll var förändringen snabb och omfattande under ett årtionde. Det är lätt att glömma, men europeisk cupfotboll på 1980-talet var verkligen ingen succéhistoria. Härjad av huliganism, spelad inför ståplatsläktare i betong med taggtråds-staket längst fram. Spelarlöner långt efter nordamerikansk proffshockey och med endast sporadisk TV-bevakning av matcherna.
Många faktorer utanför Ovations kontroll har givetvis påverkat fotbollens Champions League i riktning mot succé, men det går inte att förneka det lyckade konceptet Champions League och den larger-than-life-känsla som en enkel soffkväll med Viasat Sport och Thomas Nordahl numera ger. Den årliga finalen i Champions League är ju så nära Superbowl som den europeiska kontinenten kommer att nå, om den nu faktiskt inte ändå redan är större som enskild händelse.
Nä, så här långt i CHLs utvecklingsfas kan man bara gapa inför planerna och vara glad inför en allt mer rolig framtid för europeisk klubbhockey.
Men hur var det nu då? Visst var väl EHL ett jättefiasko som man gemensamt begravde?Nja, här kommer vi till myten jag skulle avliva.
Visst var publiksiffrorna i Sverige en besvikelse och även så för enskilda matcher mellan lag från toppnationer och mindre kända lag. Vad som däremot har glömts i den svenska debatten var att Dynamo Moskva snittade över 7 000 åskådare, IFK Helsingfors över 6 000 åskådare och Slovan Bratislava över 5 000 åskådare. Snack om att ingen skulle ha brytt sig om EHL är därmed inget annat än oupplyst struntsnack. Det var Sverige som inte brydde sig och det avspeglade sig i allt från tränares kommentarer om turneringen, marknadsföringen av matcherna samt den undanskymda medieexponering matcherna fick.
Men beslutet om att lägga ner EHL, då?Beslutet kom efter att Svenska Ishockeyförbundet bestämt att inga svenska lag skulle delta i turneringen längre och IIHF då inte längre såg någon möjlighet att driva ligan vidare. Det var inte något konsensusbeslut och säkerligen även oönskat av flera parter.
År 2008 är inte Sveriges relativa betydelse lika stor i en sådan här satsning som den var år 1999 och därför kommer inte heller Sverige att ensidigt kunna sänka CHL, inte heller kommer svenska lags eventuella ointresse att sörjas av någon annan än supportrar till svenska lag.
Är du på tåget eller inte?