69. MoDo i Alperna

I tjusiga Alfredshems-kavajer har Anders "Myggan" Nordin (ej att förväxla med Anders "dödspiloten" Nordin) och Sten Olsén tagit en paus i de italienska alperna. Året är 1961 och nä - inte ens det här var första gången som MoDo/Alfredshem hade sökt sig ner till Alperna för försäsongsmatchande.

Redan 1959, alltså för 50 år sedan, hade Kabben låtit sitt lag förbereda sig inför nystarten i Division 2 (man hade blivit degraderade från högsta serien under föregående säsong, som då varit den första för föreningen på den nivån) genom en mastig turné som tog "AIK-arna" genom hela sex stater: Västtyskland, Österrike, Schweiz, Italien samt Östtyskland. De första motståndarna under denna turné var de regerande österrikiska mästarna Innsbrucker EV, som Alfredshem chockade genom att hålla 2-2 in i tredje perioden innan Innsbruck avgjorde och vann med uddamålet.

Alfredshem var vid den här tiden kända för att träna mycket hårt i relation till sina konkurrenter på norrlandskusten och denna goda kondition kom att sätta tonen för resten av turnén, då division 2-laget från Hörnett fortsatte med att enkelt avfärda Lausanne HC med 6-2, innan man fullkomligt körde över dagens motåndare Servette från Genève i Les Vernets med hela 10-3.

Segertåget bara fortsatte, inför en allt mer förbluffad sportredaktion på ÖA som fick rapportera om dubbla segrar mot HC Neuchâtel (7-2 samt 8-3). Efter detta stannade man till ett tag i det lilla samhället Martigny på gränsen mot Italien för en turnering mot La Chaux-de-Fonds, Chamonix samt hemmalaget Martigny. Endast 6-0 segern mot La Chaux-de-Fonds är bevarad för eftervärlden, men även de 2 andra matcherna rapporterades som segrar och därmed tog man hem denna turnering på schweizisk mark.

Vägen hem gick genom det kommunistiska Östtyskland och inte heller här missade man chansen att göra lite nolaskogsisk propaganda. I dåvarande Karl-Marx-Stadt (idag: Chemnitz) avfärdades SC Wismut med 3-2.

Att den här årgången verkligen var stark visade sig under hela säsongen, då AIK gick fram som en ångvält i Division 2 Norra B, där man av 14 seriematcher vann 13 och spelade oavgjort i endast 1 match. I kvalserien slutade man sedan med 3 poängs marginal ner till det streck som garanterade den andra uppflyttningen till högsta serien.

1961 var det alltså dags igen, den här gången åkte man tåg från Övik C (vilket ju snart går att göra igen) ner till Helsingborg, via Danmark ner till Großenbrode i Västtyskland. Därefter fortsatte man med buss till Hannover för match mot det som då var stadens division 2-lag - EC Hannover. Det här är dock inte samma klubb som MoDo senare möter i årets turnering i Yverdon, utan "Hannover Scorpions" är en nyare konstruktion.

Det exotiska besöket från norr lockade ny rekordpublik till "am Pferdeturm", hela 5 000 personer betalade in sig för att se Alfredshem vinna med 11-2. Publiken hyllade trots detta de överlägsna besökarna - bland annat med att kasta in smällare på isen kring en skräckslagen Sture Norberg i mål. Efter en avstickare till Hamburg (där tydligen besök på Reeperbahn ska ha genomförts av delar av truppen...) bar det sedan vidare till franska Marville.

Marville hade vid den här tiden en NATO-bas som sköttes av det kanadensiska flygvapnet. Kabben fick därmed en möjlighet att matcha sitt lag mot transatlantiskt motstånd, som dessutom spelade i ett internt seriespel mellan olika flygbaser i Europa under namnet "Marville Arrows". Både det fysiska elementet och en högre klass på spelarna än hos det tyska motståndet var bidragande faktorer till en 3-4-förlust. Efter detta bar det vidare till ännu en flygbas med kanadensisk personal - västtyska Baden-Söllingen. De här baserna är egentligen mörka namn i Europas historia, då de var platser där kärnvapen var stationerade, och den personal som hälsade Alfredshem välkomna till matcherna (och i vissa fall kanske till och med spelade matcher) kunde med några sekunders varsel sättas in i ett krig som hade avslutat mänsklighetens historia på Jorden.

Marville Arrows

Bara en bisats på en ordbajsande hockeyblogg, men den kan vara befogad. Alfredshem tryckte dock till domedagspiloterna i "Wing 4" med 9-2 och lyckades reta upp kanadickerna till långa perioder i utvisningsbåset.

En riktig utmaning fick man i Österrikes regerande mästarlag Klagenfurter EC, som beskrevs vara "ett av sydeuropas bästa lag" vid tiden. Helt rätt, eftersom de kom att vinna med hela 5-1. I nuvarande Slovenien tog man sig an de dåvarande jugoslaviska mästarna Jesenice och vann med 10-1 innan en dåligt hanterad wienerschnitzel däckade hela truppen i akut magsjuka.

Besvikna på det dåliga sportsliga motståndet från Jesenice och den allmännt gråtrista stämningen i stålverksstaden ordnade man snabbt en match mot det västtyska laget Kaufbeuren från högstadivisionen, kastade sig på bussen för en 14 timmar lång resa över slingrande alpvägar, anlände 15 minuter innan match, hyllades med stående ovationer av 5 300 tyskar (som informerats om strapatserna man utsatt sig för innan matchen). Ja - inte kunde det då gå på annat sätt än att man vann matchen med hela 7-3.

Efter det tyska äventyret (som antagligen är en av de mest underliga historierna i föreningens historia) så avslutades turnén med match i Bolzano mot österrikiska HC Graz (seger 5-1) och en hel turnering i Milano med matcher mot hemmalaget, de rödsvarta "djävlarna" (seger 8-4) och återigen Klagenfurter EC (förlust, 0-3). Andraplats således i turneringen innan det var dags för hemresa mot en säsong som för tredje gången skulle föra Alfredshem upp till högsta divisionen, nu skulle man också stanna där ända till 1984.

Sture Andersson deppar på österrikisk glaciär, 1980.

Förutom de här båda turnéerna finns det ytterligare en turné på det tidiga 1950-talet och europacupäventyret i Innsbruck 1980 (förluster mot Slovan Bratislava med 4-8, CSKA Moskva med 1-7 samt Tappara med 3-13) att skriva om, men den första saknar jag uppgifter om i nuläget och den andra bör helst glömmas, så jag hoppar vidare till Spengler Cup i Davos. Världens äldsta ännu existerande turnering för klubblag där MoDo deltog hela fyra gånger under perioden 1964-1971. Som bäst slutade MoDo tvåa 1964, då man också tog den mest meriterande segern, 8-4 mot Spartak Moskva. Samtliga resultat finns här.

Att MoDo tycks ha varit mer öppna för internationellt spel och vad det kan ge under perioden 1950-1971 är ingen förvånande läsning. Perioden sammanfaller ju helt med "Kabbens" period som tränare - en man som byggde sin 22-åriga period som a-lagstränare till stor del genom att vara öppen för intryck utifrån och vilja att testa nya grepp. Tommy Sandlin var förvisso imponerad av ryska tränare som Tichonov, men fokus tycks ändå ha legat på att producera mästarlag för svenska förhållanden, till bekostnad på experimentlustan.

Det absoluta bottennappet när det gäller att vara öppen för intryck utifrån måste för MoDos del ha nåtts under EHL-kvartsfinalen 1999, då fokus kring matchen mot Metallurg Magnitogorsk låg på att hitta bekväma och snabba flighter in och ut ur Ryssland.

En liten, elak, del av mig tycker nog att truppen från 1999 skulle ha mått bra av till exempel en illa tillagad slovensk wienerschnitzel eller en 14-timmars bussresa på serpentinvägar.

68. Föreningsdemokrati - Try it, you'll like it!

Så har man då begått debut i ett nytt sammanhang (och faktiskt lyckats producera en rubrik utan frågetecken). Jag har nämligen skrivit mitt livs första motion till ett årsmöte i en förening jag är medlem i. Motionen i sig handlar om att jag vill att föreningens styrelse ska tillsätta en arbetsgrupp som utreder möjligheterna att uppföra en permanent staty eller minnesmärke för Carlabel "Kabben" Berglund på Swedbank Arenas torg.

Motionen kan läsas i sin helhet här, där jag har hållit argumenterandet ganska kort. Förutom att jag anser att "Kabben" och hans verk förtjänar det så kan man anföra följande skäl:

1) Torget framför Swedbank Arena är idag anonymt och saknar en naturlig samlingspunkt/blickfång.

2) MoDo och Arenabolaget bör vara aktiva i att på alla sätt försköna Framnäsudden och göra den till en mer av en stadsdel med folkliv än ett industriområde, det här är är en liten pusselbit i den strävan.

3) Ska tankarna om ett svenskt Hall of Fame för Ishockey på Framnäsudden någonsin förverkligas ser det bra ut om vi först klarat av att synligt hylla vår störste hjälte på detta sätt.

Motionen går säkert att diskutera och tillföra argument och har man något att tillföra den här diskussionen så kan man som medlem dyka upp på årsmötet den 24/8 i Swedbank Arena och framföra dem samt rösta för eller emot motionen. Själv dyker jag dock inte upp där och argumenterar emot dig, då jag pga bostadsort och arbete inte kan göra det.

Så, hur kändes det här då kanske någon läsare frågar sig? Jo, faktiskt bara bra, mitt för- och efternamn samt bostadsort kommer att visas upp för ett gäng gamla rävar i föreningen och eventuellt kommer motionen att beröras i någon bisats av de som skriver material till officiella hemsidan och ÖAs pliktskyldiga bevakning av årsmötet - men vad är det som är farligt med det? Knappast är det så att man kommer att granskas som föreningens högsta företrädare blev under den gångna våren och möjligen, möjligen får man också igenom motionen.

Huvudsaken som jag ser det är i alla fall att jag tycker att föreningen borde göra på det här viset och jag sitter inte och gnäller för mig själv om det. Det känns faktiskt hur-bra-som-helst och jag kan enbart rekommendera känslan till andra supportrar som bär på inneboende gnagande åsikter om vad föreningen borde och inte borde göra. Stort som smått.

Får jag blodad tand finns det ytterligare en del saker som jag skulle vilja skriva motioner om, till exempel en webbsändning av årsmötet som slår 2 flugor i en smäll. Förbättrad föreningsdemokrati, samtidigt som man kvalitetssäkrar MODO-TV för ytterligare en uppgift i form av direktsända evenemang. Direktsändningar som sedan kan utvidgas till de evenemang vars mediarättigheter ej blivit sålda men ändå har en förmåga att locka tittare till föreningens hemsida.

MoDo Hockeyklubb håller Årsmöte måndagen den 24 augusti kl 18:30 i Swedbank Arena.

67. Nytt fodral makes Oscar a dull boy (?)

Se där, jag lyckades åtminstone pressa in det obligatoriska rubrikfrågetecknet i en parentes.

Så var då dagen kommen när de rutinmässiga 2 säsongerna passerats och det var dags att uppdatera MoDos matchdräkter. Redan nu pågår en intressant men inte alls lika hetsig debatt som brukligt i den officiella hemsidans forum. Just den lugna stämningen får väl tas som ett kvitto på att man träffat ganska väl i det kollektiva designhjärtat av ishockey.

Nä, den alltid lika muntre Oscar Steens uppsyn ska nog inte heller tas som ett kvitto på vare sig ros eller ris från spelarhåll, men skulle det trots allt vara så att det finns något slags missnöje från spelarhåll avspeglat i hans migränmask så bryr jag mig inte ett dugg. Situationen som existerat under 2000-talet där spelarna på fullt allvar tycks ha kunnat ställa krav på hur matchdräkten ska se ut (vilket de tydligen har kunnat göra så långt tillbaka som på 1970-talet) är ju bara ett tecken på att man från ledningshåll haft ett mycket svagt intresse för grafisk framtoning och identitetsskapande. I en klubb som genomsyras av professionalism får hockeyspelare (hög) lön för att sköta sina kroppar och spela ishockey, hobbydesign eller att agera allmänna smakråd ligger inte i deras kontraktsåtaganden eller i förväntningarna på vad man lär sig under ett 3-årigt hockeygymnasium. Om någon spelare har lust att delge sina synpunkter är de självklart välkomna att skriva i tråden på forumet eller varför inte starta en blogg?

Apropå det där med leenden och nya matchdräkter:

Såja, nog med principer och istället lite personligt tyckande om själva designen. Själv har jag passerat åldern där jag köper en replicatröja som ett givet läktartillbehör eller något man kunde ha på sig hela härliga låg- och mellanstadiedagar efter MoDo-segrar mot Leksand under de av mina barndomsår som levdes i Falun.* En tjusig rödvitgrön halsduk, en mörkgrön pikétröja med Alfredshemslogga eller en röd, stor kaffemugg med MoDo AIK-logga (och handtaget på rätt sida, please) är saker som med lätthet skulle befria mig från några hundralappar med jämna mellanrum.

Syftet med matchtröjan utifrån de åsikterna blir då istället att den är något som ska vara en given förlängning av varumärket, den ska ha gärna ha en hög grad av unik design som främjar en MoDo-identitet, den ska vid exponering i olika former av media genast signalera MoDo även för människor med ett måttligt till svagt hockeyintresse. Slutligen ska den självklart inte skrämma bort den målgrupp som faktiskt köper en replica vid varje uppdatering, även om mitt önskemål om varumärkesvård begränsar den designmässiga friheten och därmed antagligen även lusten hos den här målgruppen att faktiskt köpa en ny replica vid varje enskild uppdatering.

Allmänt om designen

Som så många redan påpekat i tråden på officiella sidans forum vill jag också påstå att den nya dräkten är en förbättring jämfört med tidigare, även om många tycks ha fått Luleåvibbar av någon outgrundlig anledning. Den tidigare dräkten måste ju helt enkelt ha varit en hyllning till de ungerska gamla fotbollsgiganterna från 1950-talets första hälft - Honvéd!

Den nya dräkten har påverkats av den designkunnige skribenten "Digitalbath" på MoDos forum, en person som tidigare haft inflytande på några tjusiga försäsongströjor med lättare retroinspirerade detaljer. I det här fallet rör det sig om en smidig överföring av Calgary Flames dräktmodell till MoDo-format, där Calgarys gula färg ersatts av grönt. Precis som MoDo har Calgary under senare år fått inslag av svart på sin tröja efter att tidigare enbart ha använt en trikolor (rött-vitt-gult i deras fall).

Identitetsskapande
För det första kan vi slå fast att matchtröjan inte kommer att ha någon förmåga till identitetsskapande så länge man sitter fast i ett beroende av en enorm tillverkare av sportartiklar (Reebok). Den här tröjan kommer, precis som sina föregångare, att bytas ut inom ett par säsonger och det är upp till MoDo att introducera något slags unikt inslag i dräkterna som på sikt kan utvecklas till Brynäs ok på axlarna (introducerade i början av 60-talet, men långt ifrån Brynäs ursprungliga dräkter) eller Leksands stjärnor (en mycket vanlig dräktdekoration hos en lång rad klubbar fram till och med tidigt 1950-tal).

Faktumet att det i grund och botten rör sig om NHL-franchisen Calgary Flames design sänker också det unika i designen, liksom att tidigare säsongers bård på magen eller Philadelphia Flyers-ok (2005-07) inte heller är några bra exempel på identitetsskapande då de tydligt skapat associationer till andra organisationer.

Association med varumärket MoDo
Här blir det ett något högre betyg, då en mycket frekvent återkommande detalj i 6 decenniers MoDo-dräkter är tillbaka på tröjan efter några års frånvaro. En så enkel detalj att man inte låter gröna dräktdetaljer ligga direkt mot en röd bakgrund borde ha varit mycket enkelt att åstadkomma, men den har missats förvånansvärt många gånger de senaste åren. Ska rött och grönt kombineras på tröjan så ska de också åtskiljas av ett smalt vitt kontrastband. Detta var något man förstod vid den första huvudsakligen röda tröjan 1950, man förstod det på 60- och 70-talströjorna med fallande text och man förstod det till och med i M-sportloggan på sent 1970-tal.

För den måttligt och svagt hockeyintresserade mediekonsumenten är också kopplingen till en av NHLs mindre franchiser, Calgary Flames, svår att identifiera och dräkten är därmed tydligt MoDo i sammanhanget "Elitserien".

Uppskattning hos målgruppen "Replicaköpare"
Ja, utifrån inläggen att döma så kommer den här posten i MoDos souvenirförsäljning att öka under kommande säsong, men visst borde de marknadsansvariga hos bolag och organisationer som Holmen, Friends och Örnfrakt kunna slå sig ner framför en tv-sänd match från Premier League, La Liga eller Serie A för att skaffa sig en bild av hur man skapar en positiv koppling mellan en sponsor som väljer ett sparsmakat uttryck och klubbarna ifråga.

Holmen - titta på Carlsberg och Liverpool, är Carlsberg-loggan återgiven med en grön platta bakom texten? Efter 17 år av Carlsberg på Liverpools magar, behöver de skrika för att associeras med Liverpool? Probably not.

Friends - titta på Unicef och FC Barcelona, världens mest ståndfasta klubb släppte inte in någon reklam på sin tröja innan FN-organet Unicef hamnade på magen. Propsade Unicef på en vit platta med ljusblå text på Barcas magar? Finns det någon fotbollsintresserad europé som inte känner till att det står Unicef på Barcas magar?

Örnfrakt - Hur skulle man kunna undgå att märka ett företagsnamn med lokal anknytning som skrivs i vitt på mörkröd bakgrund alldeles bredvid spelarnas ansikten? Domus Sport-reklamen från 1980-tal sitter fortfarande kvar i mitt minne. Frågan är om jag kommer ihåg någon reklamplatta i den här regionen på dräkterna från de senaste 10 åren?

*=Att jag däremot tycks ha en förmåga att vinna ett helt lager med replicor via officiella hemsidans tävling "Poängjakten* gör att jag ändå allt som oftast är uppdaterad i min garderob.

66. Macke for president?

Efter en artikel i Aftonbladet med Naslund i Bodum har det börjat spekulerats om vad en kort textrad verkligen betydde.

”Det är inte omöjligt att det blir någonting men Modo, mer vill jag inte säga”

Medan somliga hoppas på en comeback på isen resonerar andra kring sportchefsrollen eller en plats i sportutskottet och t o m ordförandeposten nämns. Själv skulle jag mycket gärna se Macke i Modos styrelse. Enligt valberedningen vill man ha in mer sport- och mindre räknenissar. Därför tror jag att han skulle göra sig bra i en Modostryrelse. Det finns tre vakanta platser och en av dessa skulle passa Macke. Detta förutsätter förståss att det inte är en roll som spelare han har tänkt.

Jag kan tänka mig att Markus är en av de fem rikaste idrottsutövarna i Sverige genom alla tider. Jag föreställer mig att endast Foppa, Lidas, Zlatan, Sundin och kanske Daniel Alfredsson möjligen kan ha tjänat lika mycket eller mer på sin idrott.

Ska vi gissa att när han flyttade hem gick han in till bankchefen Göran Arnmark på SEB och satte in en halv miljard? Nåja, nu går det kanske inte till så, men en spelare som poäng- och målmässigt tillhört toppskiktet i NHL i tio år och med ytterligare sex säsonger i Nordamerika säkert har inkasserat 500.000.000 kronor.

Femhundra miljoner eller om man så vill en halv miljard är mycket pengar. Naturligtvis vet jag inget om Mackes ekonomi och summan är enbart en grov uppskattning och gissning. Inte heller vet jag hur han har investerat sina pengar eller hur den av USA skapade finanskrisen reducerat hans deg.

För den summan kan man köpa Zlatan. Eller bygga lite drygt två Swedbank Arena. Det skulle också räcka till att bli fadder åt samtliga irakiska barn under 12 år, dvs 5 miljoner barn. För den summan skulle man också få ett något rabatterat stridsflygplan, typ JAS. Det skulle också räcka till 200 konstgräsplaner för fotboll i Ö-viks kommun. Eller varför inte prenumeration för samtliga 33000 hushåll i Örnsköldsviks kommun i 67.8 år, eller möjligen 8 miljoner stora stark i någon av Swedbanks sportbarer.

Naturligtvis ska Naslund handla efter egen övertygelse och varken jag eller någon annan lallare har något att göra med hans ekonomi, men om det är så att han står där ute i Bodum och inte kan komma på vad han ska hitta på för något, om han står där på trampolinen i kassavalvet likt Joakim i Ankeborg, ja då har jag faktiskt ett bra mycket bättre förslag.

Om jag utan att var allt för oförskämd fick ha inflytande över Mackes ekonomiska situation och finge ge några tips och råd tycker jag inte att han ska skänka Modo en massa pengar för någon slags konstig tacksamhetsskuld. Nej, sånt skulle bara återigen leda in klubben i osunda lojalitetsband. Däremot vore det mycket roligt om Naslund i Bodum investerade i klubben.

Som vanligt gäller principen: Den som betalar får välja musik. Med andra ord, investerar man i klubben får man också inflytande. En sådan investering skulle kunna ses som riskkapital och alla parter skulle tjäna på det, åtminstone tycker jag det..

Vad skulle Modo få ut en sådan deal? För Modos del är det rätt uppenbart att en förbättrad ekonomi skulle hjälpa klubben. Den idag något ansträngda ekonomin skulle göra det lättare att andas. Man skulle t ex kunna öronmärka investeringar till ungdomsverksamhet. Likaså skulle en Mackeansk investering leda till att den där spelaren som klubben verkligen vill ha blir av. Inte som tidigare – få vara glad över andrahandssorteringen.

Men vad skulle Naslund få då? Normala riskkapitalister är enbart ute efter att få sina pengar att växa. Riskkapitalägda bolag växer i snitt med 21 procent. Något sådant kan nog inte Naslund hoppas på. Däremot tror jag att han skulle kunna bli något som han aldrig tidigare lyckats med, nämligen att bli profet i sin egen stad. Av någon svårdefinierad anledning har han aldrig blivit det och jag tänker heller inte spekulera varför. Tittar man på andra Modoprofiler med tjock pluska såsom Tjugoettan och farbror Tore så har deras generösa investeringar i det lokala gjort dem till odödliga profeter norr om skogen.

Så därför, om valberedningen läser det här. Bered en plats i styrelsen för Naslund i Bodum.


Sen var det här med cashen. Visst är det så att Cash is king, men bara om han tonat ned hästjazzen och tonat upp sina fantastiska cover på gamla europeiska syntband.

Cash is king

65. ...åt samma håll

I februari var det bottenfryst i mälaren
Götgatan var grå och kall av seklets värsta vinter
Det var tungt, att gå
Stockholm verkar full av långa svarta labyrinter
Jag var virrig och trött, jag var sliten och nött
Allting runt omkring mig gick i ultrarapid,
jag hade inga veckor, inga dar,
bara en röra av en massa tid
Jag ville hitta en bra paroll
Nånting och tro på nåt som tog mig upp en bit över noll
hon mötte mig med sitt leende
Hon sa, "Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll"
- - - -
Och båtarna låg inne vid stadsgårdens kaj
Jag var beredd o dra till Åbo men hon rädda mig precis
Vad ska man göra ända fram till maj?
Mörkret är så tungt och alla människor är som is.
hon tyngdes inte ner, hon sa "Vad spelar det för roll?"
"Här! Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll"
- - - -
Jag ger min själ till händerna, den som ger och inte rycker
Jag sällar mig till hjältarna som gör och inte tycker
hon var allt, hon var sin,
Hon var den vackraste person jag hade träffat någonsin
Ah, bli kvar här med mig. Bli kvar här med mig
Vi behöver ingenting, ah vi kan starta på noll
men jag har ett rum några kvarter härifrån
”Ah, Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll”

Winnerbäck i Swedbank!

Jo visst, något pretto och somliga menar att det är lite väl mycket Lundellvarning, men Winnerbäck är ändå en av landets bästa textförfattare.

Och som vanligt i mitt intellektuella högmod hävdar jag att de tidigare Winnerbäck är bäst, allra bäst är ”Söndermarken” som kom 2003. Får jag bara fyra, fem låtar från Söndermarken så kommer jag att vara nöjd. Ja, det är klart, ”Elegi” och ”Jag vill gå hem med dig” bör också vara med.

Det är klart schyst att hänga i sportbaren med musiknördar istället för hockeynördar, åtminstone som omväxling.

Nicke Andersson och Bengt Hedin i all ära, jag tror inte att de är rätt personer att välja underhållningen.

Först en enastående Kentkonsert och nu Winnerbäck, det börjar bli en rätt angenäm vana. Och undra om inte värvningen av musikarrangören Fredric Wedin är ett av de trevligaste nyförvärven.

För oss som faktiskt har musiksmak och uppskattar annat än idol- och melodifestivaldeltagare kommer Fredric Wedin vara en befriare. Jo, jag vet. Han kan inte ta hit allt för udda artister, men jag är övertygad att vi får annat än Lasse Holm- och Perelli-stuk på utbudet.

Detta är absolut bra för stan att någon kommer och sliter oss ur det kulturella armodet. Jag menar, den största händelsen är annars när stan inviger ett parkeringsus med en musikorkester.

Arenabolaget måste börja tjäna pengar och jag tror de kan vara på rätt väg. Fredric Wedin verkar vara rätt man att samarbeta med.

Leve Fredric!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Mojzis! Hmm, frugan menar att det kommer att bli hennes favorit – på grund av det gulliga och mysiga namnet.

Hmm, jag vet inte om det är rätt egenskaper för en hockeyspelare - Gullig och mysig?

Men för fan, vi stöttar Mojzis och hälsar honom välkommen. Dock har jag bättre vibbar för Josh Green.

Som sagt, välkommen Mojzis!

64. Josh Green från svenskbygden

Tar man highway 13 lite snett sydost från Edmonton och kör i drygt en timme så hamnar man i Josh Greens hemstad Camrose. Och kör man ytterligare fyra timmar söderut så hamnar man i Calgary. Så där, mitt i den kanadensiska skogen har vår nye leftare sina rötter.

0.3 procent av befolkningen i Joshs hemstad Camrose har svenskt ursprung. Där har vi en liten rolig koppling till Svedala. Dessutom var det just skandinaviska nybyggare – svenskar och norrmän som grundade staden Camrose.

Vad vet jag, kanske var det en av anledningarna till att Mr Green signade för MODO. Fast den mest troliga anledningen var väl som vanligt numera – degen.

Man kan med säkerhet utgå från att några av dessa svenska nybyggare var skogshuggare – Lumberjacks, för på tidigt 1900-tal fanns där bra skog. Och vips så har vi en koppling och en ny älskling till supporterklubben. Och tacklar han sönder en och annan Per Ledin kan man nog med säkerhet utgå från att han blir poppis.

Han verkar vara en hyffsat biffig. På MODO:s hemsida står det 187 cm och 98 kg, medan det på andra sajter står det att han är 6 cm längre och väger en bit över 100 pannor.

Googlar man på Camrose och kollar hos Wiki så hittar man lite om Josh där. Den lilla staden på 16.000 invånare har haft tre NHL-splelare. Josh nämns först av dessa, de andra två är Tyler Bouck som lirade i Skövde under NHL-lockouten, samt Scott Furguson.

Däremot hittar vi inte något om Josh i den lokala blaskan – The Camrose Canadien om att deras store son signat för Sveriges viktigaste klubb. Men jag skickar dem ett mejl.


På modohockey.se kan man alltså åter igen se att klubben gör rätt från början. Den numera livsviktiga scoutingen verkar göras på rätt sätt. Och med rätt sätt menar jag att man utnyttjar det enorma nätverk av modohjärtan som finns runt omkring i hockeyvärlden.

Macke har lirar med Josh i ett år, Henrik och Daniel i två år, samt att Melinder har tränat honom. Bättre scouting har jag svårt att se. Alla verkar överens om hans kompetens. Just detta att Modo har börjat ta scoutingen på allvar och använda sitt nätverk är minst lika stor nyhet som att han har signat honom.

Vi ser hur MODO förändras på ett imponerande sätt. Min erfarenhet är att man nästan enbart är villig till förändring när det smärtar rejält. Och i MODO:s fall är vi många som lidit.

63. President i MODO Hockey?

Som Björn redan påpekat har det nästan blivit ett mode att ha ett frågetecken i titel i Mod & Hjärtas blogg. Jag tror inte att det är en slump. Det är många frågetecken som bör och håller på att rätas ut. Denna post är inget undantag.

Jag pratade med Peter Holmqvist i Modos valberedning igår. Han hade rätt mycket att säga, bl a skulle man byta ut tre av styrelsens medlemmar. Det handlar alltså om aviserade avgångar. Den ene är som bekant ordförande Anders Källström. Sedan söker man också en ersättare till Lars Ericson samt Leif Johnson.


De som ska ersättas är alltså:

- Anders Källström, VD Allehanda Media

- Leif Johnson, VD Brux

- Lars Ericson, Jurist Holmen AB

Och de som kommer att vara kvar är:

- Göran Ericson, VD TM Progress

- Mats Melbin, VD Örnalp

- Tomas Byberg, VD Byberg & Nordin Buss

- Marie Berglund, Miljöchef, Botniabanan

- Roger Öberg, VD Nordemans Jern

- Catarina Molitor Sjöberg, Ägare Gålsjö Bruk


Ett gemensamt önskemål från olika supportergrupper, spelarna, anställda och andra håll är enligt Peter, att få in mer fler personer med sportslig anknytning till styrelsen.

Som jag uppfattade det finns det tre kandidater till ordförandeposten. Deras huvudspår skulle visst vara en person som de flesta Modoiter kommer att vara nöjd med. När jag luskade med honom fick jag intrycket att det handlade om person med gott anseende.

Jag försökte med att börja prata om Anders Hedberg och Peter verkar ha pratat med honom. Jag fick intrycket att Modo har tillfrågat Hedberg men att han inte hade möjligheten och inte är vårt huvudspår.

Så här långt in i samtalet började Peter skratta när jag frågade och sa att nu törs han inte berätta mer för risken att avslöja sig. ”Men jag kan säga så mycket att alla personer med Modohjärta kommer bli nöjda”, avslutade han kandidatavdelningen i detta samtal.

FC MODO?

Nja, inte riktigt, en riktigt positiv sak som Modos valberedning kommer att göra är att offentliggöra samtliga kandidater till ordförandeposten 20-25 dagar innan årsmötet. Detta är ett direkt resultat av den massiva kritik som klubben har fått från Modoiter.se, medlemmar, skivelser, sponsorer m fl. Man har intervjuat riktigt mycket folk och beslutat att öppenhet ska råda inom MODO Hockey.

Personligen tycker jag att det är ett fantastiskt bra initiativ där en mångfald av Modoiter får diskutera och komma till tals innan man väljer ordförande. Jag har inga empiriska bevis, men nog känns det unikt att medlemmar, sponsorer och allehanda Modoiter får möjlighet att påverka tillsättandet av ordförande.

Min första tanke var att detta liknar när världens största och mäktigaste medlemsägda idrottsklubb - FC Barcelona väljer president. Och jag må säga att detta är något som faller n’Hellge i smaken.

I Barcelona är det en medlem, en röst gäller vid val av president (ordförande), precis som i Modo. Till skillnad från Modo brukar de olika kandidaterna i presidentkampanjerna fiska röster genom att lova spelarköp.

Kanske är röstfiskandet en aning exotiskt för oss. Men helt klart är att jag skulle gilla det. Detta skulle göra att människor engagerade sig. Det skulle bli hett och attraktivt att vara ordförande för MODO Hockey.


Den slutna tillknäppta klubben som tillsätter svågrar och polare håller på att vittra sönder och fram tornar en modern progressiv organisation fram som bygger på öppenhet, nätverkande och framförallt som är byggd på kompetens.

Jag har mått illa av, ja jävligt illa faktiskt att den tidigare VD:n och sportchefen kunnat plocka ut hela fjolårets vinst i fallskärm, men undra om det inte är så ändå, som vissa skribenter menar, att det är värt 5-6 miljoner för att skapa en klubb fri från instängdhet?

Nu förstår även jag att Modo knappast är vaccinerad mot misstag. Men jag måste säga att jag verkligen gillar den nya ambitionen. Vi får se vad det hela hamnar…