måndag 1 september 2008

45. Stig-Björn, MoDo-coll och spybacken

Mellan åren 1968 till 1983 arrangerades löptävlingen MoDo-marschen av MoDo AIK. När nu tävlingen åter igen uppstår blir det nästan på dagen 40 år sen den första gången arrangerades, och nu i MoDo FF:s regi.

Som många vet var MoDo AIK en paraplyorganisation med bl a ishockey, fotboll, friidrott och skidor på programmet. Det var just sektionen skidor som arrangerade tävlingen. 1988 upplöstes skidsektionen och gick ihop med Hägglunds skidor.

På marsch efter identitet och kulturhistoria

Eftersom jag då och då lider av smått allvarliga nostalgiska besvär har jag sedan länge längtat efter att få restaurera detta stycke kulturhistoria. Faktum är att jag som liten pallervante deltog i marschen vid fem tillfällen. Efter att ha intervjuat diverse gubbar (äldre män) hittade jag en 10-årig hellge som fälldes sig över mållinjen på dryga 50 minuter. Inte så illa från för en 10-åring va?

Jag tänkte: - Vad fan, nu är det dags att ta tillbaka vår kultur, vår identitet, vår historia och våra traditioner.

MoDo fotboll kommer nu alltså blåsa nytt liv i tävlingen i samband med Hörnettdagen den 6 september 2008. Förhoppningen är att MoDo-marschen blir en återkommande tradition. Tävlingen som tidigare var 10 kilometer är nu 7 kilometer pga att de gamla stigarna inte är i springbart skick. Det finns också ett barnlopp som är 2 km. Men det är inte bara en tävling, man kan lika väl gå eller lunka. Förhoppningen är att alla ska kunna vara med från de allra minsta till de äldsta stavgångarna.

Efter att frugan pratade med vår nya förträffliga ordförande Mattias Rosdahl kom vi överens om att återanvända några av de gamla pokalerna som finns i MoDo FF:s gömmor. Det fick bli en pokal till respektive lopp. Seniorpokalen är en tungpjäs som liknar Stanley Cup-bucklan. Den som vinner vandringspokalen får sitt namn inskrivet på den, precis som på lord Stanleys skrothög.

Första gången loppet gick sprang man inte i skogen kring Hörnsjön utan då sprang man från Mosjön till MoDo-Mekans lokaler i Jervfed. Segraren hette Erland Sundström och av tiden att döma var sträckan 12-13 km. Den första segertiden var 1.01.18. Sven Bergström har tre segrar på tidigt 70-tal när loppet bantats till 10 km, bl a med finfina tiden 37.25. Den senaste vinnaren heter Christer Ohlsson med segertiden 37.57.


1974 hade MoDo-marschen hela 443 deltagare, vilket är den högsta deltagarsiffran.

Coll på historen

Medaljen i tävlingen var en tunn sågad ända av ett träd, vilket jag tror var en al. Här kommer vi till en något mer okänd och nästan mytisk passage i historian om MoDo-marschen. Träet som medaljerna var impregnerat med var en kemisk produkt från företaget MoDo som hette MoDo-coll (etyl-hydroxietylcellulosa). Produkten var samtidigt en produktplacering och sponsor till loppet. Efter intensiv googlande har jag också hittat MoDo-coll i olika dokument för lättare miljögifter som kanske känns mindre muntert.

Men historien om medaljerna slutar inte här. Det finns en direkt koppling mellan vår kändaste kung Gustav Vasa, landets bäst bevarade regalskepp och medaljerna till MoDo-marschen. Flera oberoende källor hävdar att den kemiska produkten MoDo-coll är det ämne som regalskeppet Vasa är konserverat med sedan det bärgades.

Med andra ord, Sveriges allra viktigaste kultursymbol har en direkt koppling till MoDo-marschen. Snyggt va?

Stig-Björn och magsaft

Tävlingen tuffaste backe som enligt kartan har en stigning på 70-80 meter är den långa krävande sandbacken som går från Tvillingsta, dvs nuvarande klubbhuset på Veckefjärdens golfbana till Hörnsjön. Från 50-talet till slutet av 70-talet kallades backen för ”Stig-Bjönbacken”. Stig-Björn Andersson sprang för Ö-viksklubben Vingarnas och han var svensk mästare på medeldistans. Stig-Björn lade grunden för SM-guldet i just denna backe och som tack fick han backen uppkallad efter sig.

Inte nog med att Stig-Björn plågade sig i den långa sandbacken, även silvermedaljören i nordisk kombination i OS i Cortina 1956 ”Silver-Bengt” Eriksson tränade i den krävande backen.

Och som om det inte skulle vara nog. I slutet av 70-talet bytte backen namn till stora spy-backen då Tommy Sandlin använde den till barmarksträning med det Modolag som tog SM-guld i ishockey 1979. Det var ingen slump att MoDo vann 1979. Laget var det överlägset bäst tränade laget.

Jag och någon polare satt där intill backen och tittade på när spelarna tränade. Jag minns hur Sandlin beordrade spelarna att springa med en gubbe på ryggen uppför backen. Jag minns hur Järnmannen Per Lundqvist bar Robert Frestadius, hur Leif r Karlsson bar Roger Limpa Lindström, hur Sture Andersson bar Janne Nyman uppför den eländiga backen.

Framförallt minns jag hur den annars milde Sandlin var som ett monster i att elda på spelarna i barmarksövingarna. Sandlin som hade en lätt rondör var för övrigt själv mycket bra på springa längre distanser. Han ville visa att om han själv kunde bli vältränad så kunde ingen spelare smita undan. Av alla Sandlins bevingade ordspråk finns det ett speciellt som har etsat sig fast hos mig när vi smågrabbar satt intill ”spybacken” och kollade. Sandlin skrek vid upprepade tillfällen: - När man spyr har man 30 % kvar, när man svimmar har man 10 % kvar.

Nu hoppas jag inte att MoDo-marschens deltagare tar i så att de spyr eller svimmar, med det visar att 1979 års lag förmodligen var bättre tränade än 2008 års lag. Dessutom tjänade 1979 års lag bara en fjärdedel av vad 2008 år lag tjänar i månaden. Den sammanlagda summan av övervikt stannade på 2 hekto.

Nu hör man inte längre samma pust och stön längre och nu har det regnat 29 års höstar sedan Sandlin fick sina adepter att vomera av utmattning. Lukten av magsaft är sedan länge bortspolad. Istället känner man bara doften från skogen och kanske om man har tur får man höra det klickande ljudet när Foppa får in en ren träff med sin driver på Veckefjärdens GC.

Många av dem som arrangerade MoDo-marschen förr var gamla redan då och är sedan länge bortgången, men några lyckades jag spåra. Av de källor som jag har använt vill jag speciellt tacka:

Rolf Grundberg
Bröderna Bertil och Roland Olsson
Lennart Norén


På prispallen i damklassen:

1. Marie Fredriksson 36.56
2. Anna Kårén 37.16
3. Sanna Olsson 44.55

10 kommentarer:

Salle sa...

MoDo-Coll (etyl-hydroxietylcellulosa) tillverkas än idag på Alfredshem.
Nu är det dock Akzo som producerar detta ämne som ofta använda som förtjockinings- och konserveringsmedel i målarfärg, spackel och liknande produkter.

hellge sa...

Strålande, Salle har coll om man säger så...

Lumber Jack sa...

Var Erland Sundström anställd hos det statliga postverket, Hellge? Är det något du har pejl på?

hellge sa...

Googlar man på "Erland Sundström" + "löpning" får man upp en gube som både springer maraton, lidingöloppet samt är någon officiell banmätare. Om han har jobbat på posten hittar jag inga uppgifter om.

http://www.google.se/search?hl=sv&q=%22Erland+Sundstr%C3%B6m%22+l%C3%B6pning&meta=lr%3Dlang_sv

Mikael Uhlin sa...

Jo, Erland har jobbat på Posten. Lita på mig, jag vet! Det har även hans bror och två av hans kusiner. Numera är han vicevärd på Baldersvägen.

För övrigt ett lysande inlägg, Hellge!

Mikael Uhlin sa...

Angående Modocoll

Lumber Jack sa...

Se där, ytterliggare en liten koppling. Roger Lindström jobbade extra på posten om lördagarna vid tidpunkten då Erland vann MoDo-marschen. Jag tyckte jag kände igen namnet. Tack Mikael.

Björn W sa...

Ouch, precis den här typen av inlägg jag hade velat skriva om jag hade haft Hörnett-rötter. Lysande!

Henrik sa...

Önskar få reda på om det blir en uppföljning på MoDo Marschen i år (2009) mvh Henrik Pilvinge (Nås på henrik[punkt]pilvinge[snabel-A]Gmail[punkt]com

Anonym sa...

Jag har en medalj från 1969 med mitt namn på. Det måste väl vara en raritet vid det här laget :)
/Thomas