onsdag 29 april 2009

62. Apokalypsens 5 ryttare?

Järtecknen i skyn kring framtidens Elitserie tycktes helt plötsligt ha blivit mycket tydligare i går, när fyra, ehh...fem ryttare stegrade sina springare på bakbenen med färdriktningen inställd mot öst, redo att lämna bakom sig en söndertrasad och i leran nertrampad 34-årig elitseriegemenskap.

Tycktes det alltså, speciellt tycktes det så om man läste pressmeddelandet från de kvarvarande klubbarna som var snabba att göra en självklar koppling mellan KHL och de här klubbarnas ambitioner. En vinkling som också tycks ha varit mycket lyckad då en rad kvällstidningskröinkörer har svalt den och en rasande opinion härjar på internetforum samt i artikelkommentarer.

Problemet med den vinklingen är att någon uttalad ambition om att absolut ansluta sig till KHL saknas från de här klubbarnas sida, ett större problem än så är dock att klubbar från städer som Jönköping, Karlstad och Linköping inte har någon långsiktig roll att fylla i KHLs expansionsplaner. Det är för små städer, med för få potentiella TV-tittare samt alldeles för liten utrikespolitisk betydelse i Gazproms och därmed även Kremls korridorer. Oavsett om något av de 3 lagen vid något tillfälle skulle beviljas inträde i KHL så kan de aldrig vara säkra på sin status givet den här bakgrunden. Är inte Håkan Loob, Mike Helber och Tommy Fritz tappade bakom en vagn så kommer de heller aldrig att gå in med sina klubbar som fullvärdiga medlemmar i KHL.

Vad som sades igår var att klubbarna säger upp sina aktieägaravtal i Svenska Hockeyligan AB och därmed implicit avsäger sig krav på pengar från de gemensamma sponsor- och rättighetsavtal som Hockeyligan arbetar fram. Huruvida de därmed också har frånsagt sig rätten att delta sportsligt i Elitserien säsongen 2010-11 ska jag låta vara osagt, då läget aldrig tidigare uppstått och de än så länge är sportsligt kvalificerade för elitseriespel. Kvarstår situationen fram till hösten 2010 utan att de 5 hittat/arbetat fram ett alternativ kan den juridiska situationen bli intressant.

När det gäller huvudfrågan som de 5 pekar på - att man inte bör skriva nya media-rättighetsavtal mitt i en lågkonjunktur går det att ge dem både rätt och fel. Visst blir prislappen alltid högre i en högkonjunktur, men exakt hur långt bort en sådan ligger är ohyggligt svårt att säga och därför går det också att se på detta som en riskminimering. Drabbas landet av massarbetslöshet på upp emot 12% med stora jobbförluster inom tillverkningsindustrin försvinner också väldigt många presumtiva köpare av Pay-per-view-matcher på TV under kanske en fem-tioårsperiod framöver. Det kan bli svårt att få C More Entertainment eller Viasat att komma tillbaka till bordet till nuvarande prisnivåer om utvecklingen på jobbmarknaden verkligen blir så här illa.

Oavsett vilket så blir det inget nytt TV-avtal på de tidigare nivåerna om dessa fem klubbar inte följer med i paketet, så den omedelbara effekten är givetvis att intäktsposten som klubbarna har från SHL genast blir mycket mer osäker och i en situation där de fem hittar en annan lösning, till exempel med finska topplag, Percys Malmö och lag från, låt oss säga; Köpenhamn, Oslo och Trondheim är det den lösningen som kommer att ha ett övertag i förhandlingar med skandinaviska mediekoncerner.

Det är här jag blir lite rädd för Anders Källström (sorry, men smekmånaden blev kort), då han tycks ta på sig något slags högtravande ansvar för Elitserien som varumärke och dessutom blir känslosam över någon diffus "svensk modell".

Bara så att det inte råder någon tveksamhet om det: den "svenska modellen" Elitserien var från starten baserad på ett starkt elittänkande där lag från mindre orter helst skulle slås ut på längre sikt. Idén om en Elitserie lanserades av den långvarige Djurgårds-basen Arne Grunander redan år 1956, men fick låta vänta på sig i 2 decenniers tid, med långa, sega debatter innan han slutligen fick sin vilja igenom. Sedan dess har omsättningen mångdubblats, miljardbelopp investerats i arenorna, kvalificeringen uppåt gjorts gradvist mycket tuffare, storstadslag utan tidigare hockeykultur etablerat sig i högsta serien och så har såklart inte lag som Tingsryd, Surahammar, Clemensnäs eller Nybro på allvar varit i närheten av högsta serien sedan dess.

Tappra motståndare till Elitserien för 35 år sedan - men idag är de bortglömda av människor som nu tar till brösttoner mot att se Dynamo Moskva eller Lokomotiv Jaroslavl, men gärna bänkar sig med popcorn och öl i plastmugg framför en match med BK Kenty, förlåt - Linköping som motpart.

Tiderna förändras.
Alltid.
På något sätt.

lördag 18 april 2009

61. Slutet på MoDo som vi kände det? Och jag mår bara bra...

Lördag eftermiddag i april 2009 och veckan som på något sätt för alltid har skrivit in sig i framtida jubileumsböcker börjar lida mot sitt slut. Utanför mitt fönster har solen tidigare idag värmt upp den skånska temperaturen närmare 20 grader och gjort mig ljusbrun. Det lokala, ständigt överpresterande, fotbollslaget utan supportrar men med fotbollssveriges största geni, Tom Prahl, ligger femma i Allsvenskan. Men ändå har det där inte satt sig på något särskilt sätt i mitt medvetande.

Läser man inläggen som Hellge och jag presterat under de senaste månaderna, inläggen på forumen på modohockey.se, Hockeysnack.com med flera, krönikorna av Per Hägglund i ÖA med flera så kan man inte dra någon annan slutsats än att vi alla var mer eller mindre undermedvetet säkra på att klubbens högsta ansvariga skulle klara sig undan ansvar och med sina anställningskontrakt fortsatt hedrade.

Agerandet som till en början såg undflyende ut från styrelsen utvecklades, under påverkan från supportrar och sponsorer, till att bli en dramatisk uppgörelse med föreningens historia av vänskapsanställningar, undertryckta ambitioner och medarbetare samt accepterande av kroniska tillkortakommanden på vissa sportsliga områden, såsom scouting och prioriteringen av målvaktssidan.

Det är inte min ambition att på något sätt sparka på människorna Jerry Häggström eller Erik Holmberg, men jag kan inte underlåta att för framtida referenser skriva ner vad som, enligt mitt tycke, gjorde deras framtid i MoDo på de här posterna ohållbar.

Jerry Häggström misslyckades med arbetsmiljön på kontoret. En av supportrar och sponsorer mycket uppskattad medarbetare sade upp sig efter bl.a. ett mycket underligt uttalande av honom om hennes hälsa. Ytterligare medarbetare har varit sjukskrivna och sagt upp sig, ett talande exempel på en underlig arbetsmiljö vittnade det här foruminlägget av den tidigare biljettansvariga Gabriella Röschmann om. Han anställde sin egen dotter utanför gängse anställningsförfaranden och försökte sedan avslöja den som "läckt" till medierna.

Jerry Häggström drev en orimligt hård amorteringspolitik när det gällde arenabolagets skulder för Swedbank Arena. Under säsongen 2007-08 amorterades utöver de planerade amorteringarna ytterligare nästan 7 mkr. En summa som var 1,5 Mkr högre än den kommande vinsten för räkenskapsåret. De hårda amorteringarna begränsade spelarbudgeten under kommande säsong och leder i en (förvisso efterklok) situation med låga räntor till endast begränsade minskningar av arenabolagets räntekostnader.

Den extra amorteringen var, sett till sin omfattning, ett vårdslöst hanterande med föreningens resurser och var en bidragande faktor till att man missade slutspel nästa år samt eldade upp potentiella intäkter i miljonklassen. Beslutet om den extra amorteringen togs högt ovanför supportrarnas och sponsorernas huvuden och smögs undan i årsredovisningar som endast de särskilt intresserade läste.

Jerry Häggström lät föreningen vara utan marknadschef i nästan ett års tid, vilket förslappade föreningens marknadsföring och säkerligen inverkade på de sänkta publiksiffrorna, den minskade arenaförsäljningen och därigenom möjligheterna att förstärka laget. Enbart detta var i grund och botten en misshandel av föreningen som var tillräckligt för att entlediga honom.


Jerry Häggström har som VD för arenabolaget inte lyckats hitta modeller för uthyrning av hallen till annat än de största evenemangen och de minsta (i entréhallen). Man har uppvisat en stelbent attityd som lett till uppmärksammade kontroverser med lokala arrangörer som Andreas Olsson. Vad som legat till grund för uthyrningarna har också varit omstritt - har det varit rörliga kostnader för arenabolaget som legat till grund för uthyrningarna eller har man försökt att skaffa sig så stora marginaler som möjligt och därmed minskat den potentiella mängden arrangemang i hallen?

Erik Holmberg anställde hemvändare efter hemvändare utan att se till vilken roll de skulle fylla i ett lagbygge - exemplet med Fredrik Warg är övertydligt.

Erik Holmberg accepterade en alkoholkultur som begränsat vissa unga spelares och utländska fullblodsproffs prestationer på isen. I vissa fall kan till och med den fulla (sorry) karriärpotentialen ha sänkts.

Erik Holmberg accepterade att gå in i ännu en säsong med Karol Krizan som förstemålvakt, trots hans uppenbara attitydproblem och energistölder från resten av laget.

Erik Holmberg ersatte aldrig Karol Krizan med en förstemålvakt, istället anställdes en för tillfället arbetslös målvakt med senaste klubbadress Olimpija Ljubljana. Hanterandet av målvaktsfrågan var den enskilt största anledningen att klubben missade slutspel för första gången sedan 1997, eldade upp miljontals kronor i slutspelsintäkter och i ett skede av säsongen var farligt nära kvalseriespel.

Erik Holmberg försvarade sedan sitt agerande under den här fiaskosäsongen på ett undflyende sätt inför supportrar och påstod sig ha scoutat på ett bra sätt.

Med andra ord så borde det inte finnas något som i framtiden kan återupprätta bilden av deras ageranden under den här tiden, däremot ska Eckes värvningsarbete under säsongen 2006-07 för alltid kommas ihåg för sitt resultat. Ett SM-Guld som sågs som en omöjlighet bara 4 år tidigare.

Dock blev nog tron på "Heart of Hockey" som devis även i värvningsarbetet allt för stor. Guldet hade aldrig kommit utan en kombination av de egenskaper som spelare som Karol Krizan, Kristian Kuusela, Robert Döme och Zdenek Blatny gav tillsammans med våra egna "Hockeyhjärtan".

Det glömdes bort, och vi supportrar hejade på honom i hans köp av Warg, Hållberg, Wernblom, Hedin m.fl. samtidigt som tränarna på bänken inte hade lust eller praktisk möjlighet att spela dem i roller som gav fullt utbyte av dem och de pengar de kostade.

Nej, nu är det dags att vara enbart positiv i resten av den här posten och faktiskt framföra ett försiktigt hyllande till en ordförande som tagit mycket stryk, om inte annat i den här bloggen. Anders Källström tog det antagligen mest drastiska beslutet i Ö-viks societet sedan Roland Martin-Löf intrigerades bort som VD för MoDos gamla finpappersdivision i början 1990-talet när han informerade VD:n och sportchefen att de förlorat sina jobb.
Att människor i ledande positioner i Ö-vik förlorar sina jobb pga bristande resultat är ju faktiskt något mycket ovanligt, oavsett om vi pratar om sport, politik eller näringsliv - med Sekab som det fulast lysande exemplet. Man sparkar inte någon som är en lojal lagspelare och har goda relationer med sina företrädare eller välgörare på annat sätt.

Däri ligger en del av det sköna och befriande i styrelsens agerande, som skänker hopp för supportrar och sponsorer och möjligen också kan tjäna som ett gott exempel för andra verksamheter i Ö-vik. Man måste våga ställa krav, man måste vilja vara bäst och man måste ha människor som hela tiden vill göra ett bättre jobb - oavsett om man driver ett elitserielag eller är kommunalråd i en kommun som ska försöka ställa om sig från ett alltför tungt beroende av industrier som arbetsgivare.

En annan del är självklart att man sökt efter människor med dokumenterad kompetens för sina uppgifter, alltifrån den tillförordnande VD:n Thomas Björk till målvaktstränaren Thomas Bjuhr. MoDo vill utvecklas och har anställt människor som har en dokumenterad bakgrund för sina uppgifter och faktiskt också ett anseende att förlora om de nu trots allt skulle misslyckas med sina uppgifter.

Med människor som faktiskt har en personlig yrkesheder att försvara klingar supportrars och sponsorers hårda krav på sportslig framgång, respektfullt bemötande och en stadig ambition om att öka omsättningen så mycket bättre. Med en f.d. VD som ville inrikta sig på att "förvalta" verksamheten i förra årets årsbok kan inte förståelsen för dessa krav ha varit närvarande.

Avslutningsvis:
Jag vill vara positiv.
Jag vill stötta den nya ledningen genom att sprida positiv energi.
Jag vill hjälpa till.
Jag vill tro.

Vad vill du göra för din klubb?


söndag 12 april 2009

60. Korruption i ledningen?

Hade Jerry Häggström jobbat inom kommun, landsting eller stat hade han varit misstänkt för brott, nämligen brott mot meddelandefriheten. Nu får vi istället nöja oss med att anklaga honom för vänskapskorruption. I privata organisationer är detta inte ett brott i juridisk mening, däremot är det även i privata organisationer etiskt och moraliskt oförsvarbart samt att det är ett stort samhällsproblem.

Det var i samband med att Jerry försökte gå runt ”lagen om anställning” och anställa sin egen dotter som det också började jagas skvallrande medarbetare. Med hjälp av sin maktställning försökte han premiera och berika sin egen familj på MODO:s bekostnad, så kallad svågerpolitik, nepotism eller vänskapskorruption.


Detta är en form av korruption, svågerpolitik eller om man så vill nepotism. Den moderna internationella definitionen av korruption lyder:

"Korruption är missbruk av makt- eller förtroendeställning för personlig vinning eller till förmån för en annan person eller grupp till vilken man har ett lojalitetsförhållande."

Med andra ord, den internationella definitionen på korruption stämmer väl in på Jerrys förehavanden.

Men historien slutar inte här. När det blev känt att MODO:s VD försökte berika sin egen familj på MODO:s bekostnad reagerade flera av de anställda och kontaktade en journalist vid Allehanda media för att skriva om oegentligheterna. (Detta var innan MODO Hockeys ordförande och Allehanda medias VD var en och samma person). Artikeln blev publicerad och korruptionen blev avslöjad.

Inte heller nu var det slut på historien, under lång tid jagades ”läckan” och man försökte få tag i personen som hade läckt uppgifterna till tidningen. Förutom själva korruptionen är det just sådana handlingar som gör en organisation dysfunktionell. tMen sedan Allehanda medias VD Anders Källström blev ordförande i MODO Hockey är alla läckor stoppade.

Polarna från Örnsköldsviks Rotary-klubb - Källström och Häggström har på så sätt mutat in hela MODO Hockey och kan då hålla varandra om ryggen. Detta är precis vad korruption handlar om - man berikar sig själv, sina närmaste och sina vänner på andras bekostnad, en ytterst egoistisk handling med andra ord.


Enligt uppgifter som har kommit till bloggen Alfredhemskt ska det vara så många som 20 st av de anställda vid sidan av hockeyspelarna som vill ha bort VD Jerry Häggström och ordförande Anders Källström. Självklart är det så att dessa 20 personer inte kan ställa sig upp och proklamera VD:s och ordförandes korruption och avgång, det är förståligt om dessa är rädda om sina jobb i dessa kristider.

Förr, innan Källströms tid kunde anställda inom MODO som var med om missförhållande läcka information till tidningen. Denna väg är nu stängd i och med att Källström är VD på blaskan.

Som jag var inne på inledningsvis omfattas inte privatanställda av meddelandefrihet. Meddelandefrihet innebär för offentliganställda att personer har möjlighet att uttala sig om verksamhet de tycker är felaktig utan rädsla för repressalier. Denna möjlighet är viktig för att kunna stoppa tveksam verksamhet, korruption och andra missförhållanden i ett tidigt stadium.

Det ska alltså vara svårt för en tveksam verksamhet att fortlöpa i det fördolda utan möjlighet att någon uppmärksammar problemet. För offentliganställda är det alltså brottsligt att som Jerry försöka förhindra att missegentligheter kommer fram till press.

Meddelarskyddet tillhör yttrandefriheten, en av våra fyra grundlagar. Jag tror inte det är någon som förnekar deras betydelse för en fungerande demokrati. Men erkänn att det är en smula märkligt att just tidningsmannen Källström är med om att och nagga denna grundläggande princip i kanten.

Nepotism, vänskapskorruption eller svågerpolitik är alltså samma saker fast med olika namn, det är inte alls svårt att hitta exempel som liknar det som man hittar i MODO, Anders och Jerry är inte ensamma, hela nätet är fullt av svågrar. Det verkar heller inte finnas någon avgörande skillnad mellan höger och vänster i politiken vad gäller korruption. Här är några exempel på länkar:

http://www.bgf.nu/nomenklaturan/iba.html

http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____35799.aspx

https://di.se/Nyheter/?page=/Artiklar/Boss_Media_anklagas_for_vanskapskorruption.aspx%3FArticleID%3D2005%255C12%255C29%255C170276%26words%3D%26SectionID%3DEttan%26menusection%3DStartsidan%3BHuvudnyheter

http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=28-AV_ID=889668,00.html

Fotnot: Ordet "svågerpolitk" anses härstamma från när Spaniens diktator Franco tillsatte sin svåger i en betydelsefull position vilket gav upphov till spanskans cuñadismo = svågerpolitik eller ordagrant - svågerism

tisdag 7 april 2009

59. Jerrys supergäng

Andreas Salomonsson sätter sig packad i bilen och åker dit för rattfylla. Oscar Steen får sitta i fyllhäcken efter att ha slagits med vakter och allmänt betett sig illa under en koncert i Sundsvall. En av de ledande medarbetarna inom MODO Hockey blir allt för full vid en sponsorträff i samband med en bortamatch mot Skellefteå.
En idag kontrakterad målvakt blir så full strax innan elitseriepremiär att denna i medvetslöst tillstånd får bäras hem av lagkamrater. En idag hemskickad målvakt simulerar skada och super till under MODO:s match mot Färjestad och kommer onykter till träning. Oscar Steen och Tommy Wargh stängs av de tre sista elitseriematcherna efter att ha supit till på krogen. MODO spelade då för att överleva och undvika kvalserien och eventuell nedflyttning.

Det här är ändå bara vad som har kommit fram, en inte allt för orimlig gissning är att det finns minst lika mycket som aldrig har kommit fram till allmänhetens kännedom.

Jag har inga moralpaniska invändningar mot att Modochefen är full inför sponsorer, att Salle fyllkör och att Steen slåss med vakter, att målvakterna är dyngraka. Det är så, 10 procent av västvärldens människor tillhör den kategorin som inte kan sluta när de en gång börjat dricka. Det jag vänder mig emot är inte om de är dåliga förebilder eller inte, det är upp till var och en.

Det jag vänder mig emot och blir så inne helvete förbannad på är att man tillåts göra det i MODO:s namn och på så sätt sabba för klubben. Man tillåts försämra lagets prestationer. Folk har ingen lust att betala dyra sittplatsbiljetter, hyra loger när inte laget gör sitt bästa. Sitt bästa kan man nämligen inte göra om man varit drängfull dagen eller dagarna innan.

Den skridskoskickliga forwarden, den stockholmsfostrade centern, de båda målvakterna, den ledande medarbetaren och kanske några till också kan mycket väl tillhöra den kategori människor som egentligen bör undvika alkohol helt, de som en dag kommer att syssla med sådant på heltid. Sådana som på sin höjd ska använda alkohol till att tvätta fönster.

Det är dags att MODO skaffar sig en alkoholpolicy, alternativt att man börjar tillämpa den man har. Om man har någon idag så duger den ej.

Det enda jag ångrar är lågkonjunkturen, sa VD Jerry Häggström på MODO:s hemsida. Mannen som är ansvarig för MODO:s verksamhet utan att ha gjort ett enda fel,enligt honom själv. Han verkar fortfarande leva i den villfarelsen att klubbens alla problem har med amerikanska subprimelån att göra.

Den revansch 09/10 som det pratas om på MODO:s hemsida måste inledas med en ny ordförande och en ny VD, de nuvarande är uttjänta.