35. Civis Europeus Sum, del 3 (Resten)

Jaha, här hade man lovat att leverera ett tredje blogginlägg med kortare bakgrundsinformation om de tre lagen i Ivan Hlinka Division, och visst ska det komma - om än några timmar försenat.

Först bara några ord om Slovan Bratislava, som var mycket nära att trycka ner det underligt hårda och nedvärderande omdöme, som skrivits om dem på modohockey.se, i halsen på besvikna MoDo-ledare. Detta då de höll oavgjort mot Metallurg Magnitogorsk ända till straffläggningen, efter att ha haft ledningen med 1―0 från första perioden till mitten av tredje perioden. Hur man skulle kunna få det till att det är "svagt" att förlora mot Slovan Bratislava med fem backar och dessutom medvetet ha ställt reservmålvakten Zajkowski i mål förstår jag inte - det material som ställdes på isen gjorde ett bra jobb, men Karol Križan skulle givetvis ha stått även den här matchen ifall man inte redan hade gett upp hoppet om avancemang.

Att ge upp hoppet om avancemang har ju nu dessutom fått något av ett löjets skimmer över sig, då Slovan Bratislava resultatmässigt har visat sig kunna spela jämnt med Magnitogorsk. Nä, det sportsliga omdömet om MoDos första (och sista) deltagande i ECC kan inte bli positivt, däremot finns det mycket positivt kring turneringen i helhet som jag tar med mig - mer om det i ett sammanfattande inlägg om några dagar.

Lagen i Ivan Hlinka Division

Oulun Kärpät från Oulu, eller Uleåborg på svenska, har en vessla på sitt klubbmärke. Med lite slutledningsförmåga kommer du då fram till den korrekta teorin att "Kärpät" betyder just "Vesslorna" på finska.

Uleåborg är residensstad i Uleåborgs län i landskapet Norra Österbotten, grundad av Karl IX år 1605. Efter att ha varit präglad av tillverkning av tjära och fiske har staden idag närmare 130 000 invånare och befolkningsutvecklingen har, precis som i svenska Umeå, drivits på av ett universitet med 15 000 studenter, men även en yrkeshögskola med 7 700 studenter. Kunskapsintensiv industri drar nytta av den akademiska miljön och Nokia är stadens största privata arbetsgivare med drygt 4 500 anställda, även om en klassisk sysselsättning runt Bottenviken som papperstillverkning fortfarande spelar en stor roll i stadens näringsliv - Stora Ensos verksamheter i staden, med finpappersbruket i centrum, har drygt 1 000 anställda.

Föreningen
Kärpät gjorde några försök att etablera sig i högsta serien redan på 1960-talet, men åkte ur i slutet av samtliga av de 3 säsonger man gjorde på högsta nivå. Ett målmedvetet arbete med egna juniorer låg som grund när föreningen till slut kunde göra sig bofast i högsta divisionen i mitten av 1970-talet och sakta men säkert närmade sig toppen. Det första finska mästerskapet kom 1981, varefter klubbens fans skulle få vänta länge på nästa mästerskap och lida många kval på vägen dit. 1987 spelade man final i SM-Liiga mot Tappara, men förlorade, året därpå åkte man ur och skulle påbörja en vandring som till en början hade många likheter med Björklöven och Skellefteå på andra sidan Bottenviken.

Den stora skillnaden var väl att Kärpät faktiskt gick i konkurs redan 1989, medan de på andra sidan vattnet räddade sig med hysteriska insamlings-kampanjer och skattemedel, gång på gång. Kärpät å andra sidan började bygga från grunden och gjorde ett kort gästspel i SM-Liiga 1995, men år 2000 var man tillbaka och det med besked.

Efter det mörka 1990-talet är nu Kärpät Finlands utan tvekan bästa lag på 2000-talet, med tre mästerskap (2004, 2005 och 2007), som om inte det vore nog har man dessutom agerat förlorande finallag i ECC år 2005 och 2006. Närmast var Kärpät år 2006, då förlusten mot Dynamo Moskva kom först på straffar, men även året innan mot Avangard Omsk krävdes förlängning.

Hemmaarenan Oulun Energia Areena gick tidigare under namnet Raksilan Jäähalli, byggdes 1974 och fick en stor renovering år 2004, men det är väl tveksamt om den håller i ett längre perspektiv om man ska hänga med i det omsättningsrace som råder bland europeiska hockeyklubbar.

Dagens lag
Kärpäts laguppställning bjuder på en buffé av bekanta elitserienamn samt spelare som ofta namedroppas i bloggar och forum när svenska supportrar vill förstärka. För MoDoiters vidkommande är självklart guldskytten Kristian Kuusela det mest bekanta namnet, men även killar som Kalle Sahlstedt, Antti Aarnio och Hannes Hyvönen har med blandad framgång spelat i elitseriearenor.

Tidigare i vinter hade Kärpät även problembarnet Jere Karalahti i sin uppställning, men i mitten av december sparkades han efter misstankar om narkotikabrott. Ett fint nyförvärv från Sparta Prag inför säsongen var poängsprutan Ondrej Kratena.

HC Davos från Schweiz arrangerar under mellandagarna varje år världens äldsta ännu existerande inbjudningsturnering för klubblag, Spengler Cup. Turneringen startade 1923 med Oxford University som segrare, det enda äldre fortsatt existerande turneringspris som det ännu spelas om är därmed Stanley Cup.

Staden Davos har längre varit känd som en kurort och för sitt vintersportande, något som Arthur Conan Doyle skrev om redan 1899. Den bofasta befolkningen är knappt 11 000 invånare , därmed är stadskärnan till och med mindre befolkad än Örnsköldsvik och den minsta staden som har representation i årets ECC.

Davos stora claim to fame i övrigt är att här hålls det årliga toppmötet World Economic Forum, med stora ledare inom politik och det globala näringslivet.

Föreningen
HC Davos är årsbarn med Alfredshems IK, grundad år 1921, men prisskåpet är avsevärt mycket mer välfyllt när det gäller representationslaget. Hela 28 nationella mästerskap har föreningen vunnit och den enda riktgt mörka episoden i föreningens historia får anses vara degraderingen till Nationalliga B, år 1990. På 2000-talet har föreningen ångat på i gammal stor stil igen och vunnit 3 mästerskap (2002, 2005 samt 2007).

HC Davos hall Vaillant Arena invigdes 1980 och är Alfred Awfuls personliga favorit som europas vackraste ishall. En katedral i trä och glas som stått i mer än ett kvartssekel nu och borde ha fått fler efterföljare, men ändå inte - om man tänker rationellt.

Dagens lag
HC Davos, sponsrat bl.a. av Graubündner kantonalbank, bjuder på en blandning av schweiziska toppspelare som Reto von Arx och Michel Riesen tillsammans med gamla NHL-proffs som Mike Maneluk, Janne Niinimaa och det gamla underbarnet Alexandre Daigle. Daigle, som kom från en förhållandevis lyckosam period i Minnesota Wild, säger själv att han verkligen uppskattar sin nya tillvaro och det har också synts i hans poängproduktion i NLA. 91 poäng på 79 matcher hittills.

HC Sparta Prag kommer från en av Europas absolut vackraste städer som också är huvudstad i republiken Tjeckien. Tjeckien har, precis som grannlandet Slovakien, upplevt ett våldsamt ekonomiskt uppsving under 2000-talet och blivit mycket integrerade i det nya gränslösa Europa.

Precis som i min beskrivning av Bratislava vill jag undvika att fastna i en lång utläggning om historiska skeenden utan nöjer mig med att konstatera att de finns där och om ECC hade spelats i Sazka Arena i Prag så hade Alfred Awful varit på plats åtminstone under helgmatcherna.

Man jobbar ju.

Vacker arkitektur, trevliga människor, gott öl, härlig fet mat och en snabb omvandling av stadskärnan är alla kryddor som gör att jag vill besöka Prag vid framtida CHL-matcher mot MoDo, om inte vid andra tillfällen.

Föreningen
Sparta Prag började sitt liv under namnet "AC Královské Vinohrady" redan år 1893, men tack vare en vurm för antik kultur kom namnet "Sparta" med i klubbnamnet i början av förra århundradet. Redan 1909 testade man på att spela kanadensisk ishockey och är därmed en av de riktigt stora kulturbärarna när det gäller europeisk klubbishockey. Trots detta har man haft likartade problem som Slovan Bratislava när det gällde att vinna det gemensamma tjeckoslovakiska mästerskapet. Endast 4 gånger lyckades man med detta (1953, 1954, 1990 och 1993), men efter splittringen av staten Tjeckoslovakien har det ramlat in 4 nya tjeckiska mästerskapstitlar (2000, 2002, 2006 och 2007).

Lagets hemmaarena är inte jättebygget Sazka Arena (som istället Slavia Prag spelar i) utan den 46 år gamla Sportovní Hala, numera under namnet T-mobile Arena. Hallen upplevs ju inte som särdeles stor på tv-bilder, men 2 enorma långsidesläktare gör att den faktiskt sväljer hela 14 475 åskådare. Hallen har genom åren sett VM-guld i både ishockey och handboll för Sverige, men Prag-borna framhåller nog hellre VM-guldet för Tjeckoslovakien 1985, då man besegrade ockupationsmakten Sovjetunionen och våldsamt firande utbröt i hallen.

Dagens lag
Sparta Prag mönstrar en uppställning som är ett veritabelt smörgåsbord av tjeckisk hockeyadel. Smaka på namnen Petr Nedved, L'ubomir Vaic, Petr Ton, Jiří Vykoukal samt Richard Stehlik och du får en smak i munnen av en potentiell slutsegrare i hela ECC. Lägg därtill att man kostat på sig att tappa lirare som Jaroslav Hlinka till Colorado Avalanche och Ondrej Kratena till Kärpät så förstår man bredden på ett lag som i skrivande stund ligger tvåa i Extraliga, endast fyra poäng efter Budejovice.

34. Civis Europeus Sum, del 2 (HC Slovan Bratislava)

I den andra bloggposten av 3 (jag bakar ihop de 3 lagen i den andra gruppen till ett inlägg) har vi kommit till fredagens motståndare för MoDo, HC Slovan Bratislava. Jag följer samma mall för presentationen, även om jag gärna skulle spränga alla ramar för sektionerna "Staden" och "Föreningen" i det här fallet, men med omtanke om mina läsare så låter jag bli att skriva de 10 A4-sidor som man med lätthet (och viss tidstillgång) hade kunnat skriva.

Staden

Kontrasten mot de 2 nybyggarstäderna i gruppen, 1840-talets Örnsköldsvik och 1930-talets Magnitogorsk blir enorm i fallet med Bratislava, sedan år 1993 huvudstad i republiken Slovakien, men med bosättningar på platsen sedan cirka år 5000 f.kr.

Bratislava har under en stor del av sin historia gått under sitt tyska namn "Pressburg", men Bratislava är en stad som många folkgrupper och stater försökt och lyckats lägga beslag på genom åren. Därför finns även namn för staden på ungerska ("Poszony"), gammal Slovakiska ("Prešporok"), latin ("Posonium") och gammalgrekiska ("Istropolis"), med mera. År 1919 hamnade staden i det då nyskapade, men senare misslyckade nationalstats-experimentet, "Tjeckoslovakien" och då fastslogs det nuvarande namnet.

Just denna oavbrutna ström av människor, folkslag, stater, politiska idéer, ekonomiska konjunkturer har hela tiden präglat staden och det är mycket enkelt att grotta ner sig i en mängd historiska skeenden, men det jag vill lämna läsaren med är dels en uppmaning om att läsa mer på egen hand, dels släppa idén om tråkiga "öststater", ifall jag nu skulle råka ha någon sådan läsare. Bratislava ligger mitt i Europa och kommer fortsätta göra det. 45 år av grå kommunistisk diktatur är bara en historisk parentes i det sammanhanget.

Talar vi nutidshistoria har Bratislava och Slovakien i stort präglats av en kraftig ekonomisk tillväxt under de senaste åren. EU-anslutning, välutbildad arbetskraft, låg arbetskraftskostnad (än så länge) samt införandet av s.k. "Flat Tax-rate" på endast 19% för alla medborgare och alla slag av inkomster har varit några av drivkrafterna som stimulerat utländska investeringar och sett till att tillvaron för många av Slovakiens (och då Bratislavas) invånare kommit långt ifrån den som rådde i slutet av 1980-talet.

Det där får helt enkelt duga när det gäller staden, den ska nog helst upplevas på plats istället för att skrivas om. Varför inte tillsammans med Róbert Döme och ett besök på en lokal stormarknad?

Nä, slovakiska öl finns inte ens i Systembolagets beställningssortiment för tillfället, så du måste dit för att få dig en Stein Tmavé till livs.

Föreningen

Logon fram till och med 1993
Ifall det verkade som att jag klagade litegrann över Metallurg Magnitogorsks hockeyhistoria innan 1990 så kan man inte ställa upp några som helst sådana klagomål när det gäller Slovan Bratislava. Genom åren har namn som: Vladimír Dzurilla, Jozef Golonka, Václav Nedomanský, Zdeno Cíger, Miroslav Šatan, Dušan Pašek, Ľubomír Višňovský samt de tre bröderna Šťastný (Anton, Marían och Peter) passerat revy. Vattnas det inte i din hockeymun efter det uppradandet har du helt enkelt ingen hockeymun, är du beredd att skänka bort epitetet "Heart of Hockey" till dessa motståndare har du dessutom en uppsjö legitima och relevanta argument att använda, men säg inte att jag skrev det.

År 1979 kom det som får anses vara Slovan Bratislavas största merit genom tiderna, då man för första (och enda) gången lyckades vinna det tjeckoslovakiska mästerskapet, med de tre bröderna Šťastný i laget.

1979, it was a very good year.

Svårigheterna för Slovan att lyckas fullt ut i det gemensamma tjeckoslovakiska mästerskapet är inte helt lättförklarade i efterhand, men klubbhockeyn i Tjeckoslovakien präglades under långa (evighetslånga) perioder av enskilda klubbdynastier som Tatra Smichovs 15 mästerskap av 17 möjliga mellan 1931 och 1949, Brno:s 11 mästerskap av 12 möjliga mellan 1955 och 1966 samt Dukla Jihlava och Poldi Kladno som delade på 16 mästerskap mellan 1967 och 1985.

Slovan Bratislava fick aldrig till någon sådan här dynasti och då var det inte så många luckor kvar för att smita emellan när det gäller mästerskap. Det ska också sägas att i en kommunistisk diktatur hade även politiken (och framför allt: politiker) inflytande över vilka klubbar som kunde dominera. Exempelvis Dukla Jihlava fick mycket av sin dominans på 1970- och 1980-talet genom att man var "arméns lag" och kunde på så sätt värva spelare lättare.

1980 mötte Slovan Bratislava MoDo i dåvarande Europacupen, med alla de 3 Šťastný-bröderna på plats. Efter 2 perioder var ställningen jämn (3-5), och matchen hade präglats av en oförmåga från MoDos sida att utnyttja sina chanser. I tredje perioden kontrade de 3 bröderna MoDo sönder och samman till slutresultatet 4―8. Efter den tunga förlusten havererade MoDo fullständigt och förlorade med 1―7 mot slutsegrarna CSKA Moskva samt 3―13 mot finska Tappara. Den sistnämnda matchen är förhoppningsvis den mest pinsamma insatsen MoDo någonsin kommer att stå för i europaspel.

Sedan splittringen av Tjeckoslovakien har Slovan Bratislava tagit kommandot i den slovakiska högstaligan, trots en seg start, med hela 6 mästerskap sedan 1998.

Även Slovan Bratislavas hall från 1940 osar hockeykultur, trots att den numera lever med det sponsrade namnet Samsung Arena och fått ett antal renoveringar sedan dess.

Pelare i synfältet!

Precis vad du längtar efter när din Swedbank-stol blir för mjuk...

Dagens lag

Att jag skulle skriva "Róbert Döme" i den första meningen av det här stycket visste du redan, men det går inte att undvika mannen som för alltid kommer att vara den mest tydliga och omtalade karaktären i det som var MoDos andra guldlag genom tiderna. Róbert har på de 27 matcher han i höst spelat för Slovan skrapat ihop riktigt habila 28 poäng (11+17).

Över hela anfallslinjen är Slovan Bratislava rutinerat och erbjuder flera kända namn, såsom Marek Uram och Richard Kapuš. Att det är Slovakiens offensivt sett bästa lag MoDo möter är inte heller en bild som försvagas när man ser att de på 39 omgångar lyckats tända röda lampan (om den fortfarande finns där) hela 147 gånger, klart bäst i hela Extraliga.

Något mer tveksam måste man bli mot defensiven, särskilt när laget leder Extraliga med över 17 poäng men ändå släpper in 2,4 mål/match samt låter motståndarna skjuta mer än 35 skott/match. Även om dessa siffror inte håller för att avfärda Slovans defensiv så är de nog för att resa kvalificerade frågetecken kring densamma.

Finske förstemålvakten Sasu Hovi har förvisso en imponerande räddningsprocent (93,3%) men lyckades aldrig etablera sig i SM-Liiga, utan spenderade stora delar av säsongerna 2001-02 till 2004-05 i diverse Mestis-lag. 2005 tog han steget till tjeckiska Vsetin där han lyckades ta förstaspaden i ett lag som flyttades ner. Efter ytterligare en säsong i tjeckiska andraligan med Vsetin värvades han till Slovan Bratislava.

På det stora hela får man dock ha i åtanke att Slovan Bratislava är en sovande jätte som lever i en liga som än så länge inte ger dem fullvärdiga sportsliga utmaningar, år efter år - omgång efter omgång. European Champions Cup är ett fönster för föreningen mot något större. Lita på att det finns människor i föreningens omgivning som hoppas på succé här och även att kommande Champions Hockey League blir en sprängbräda mot en roligare framtid.

Del 3 med de återstående 3 lagen från den andra gruppen kommer på fredag kväll eller lördag morgon.

33. Civis Europeus Sum, del 1 (HK Metallurg Magnitogorsk)

I en serie blogginlägg tänkte jag försöka närma mig de deltagande lagen i ECC, men för allmänbildningens skull tar jag även ett Björn Hellbergskt perspektiv på sporten och försöker skärskåda även föreningarna i sig och städerna de kommer från. Med hjälp av Wikipedia, Nationalencyklopedin, eurohockey.net, hockeyarenas.net, rushockey.com och bl.a. Viasats Sports sändningar från den ryska ligan så kan man faktiskt få ihop ett någorlunda källmaterial, även om de spioner som Harald Lückner talade om i inför-match-artikeln på modohockey.se innan bortamatchen mot HV71 förhoppningsvis har rafsat ihop en mer heltäckande hockeymässig kartläggning av MoDos motståndare i Sankt Petersburg.

HK Metallurg Magnitogorsk

Staden
Magnitogorsk ("Magnetbergs-staden") kom till som ett resultat av diktatorn Josef Stalins "femårs-planer" på 1930-talet, tanken var redan från början att ta till vara på de rika tillgångarna av järnmalm med ståltillverkning. Staden var ett jätteprojekt som enligt ursprungstankarna skulle ritas med den amerikanska stålstaden Pittsburgh som förlaga. En annan modell som staden sedan planerades byggas efter var idén om "bandstaden" med minimala reseavstånd mellan bostad och arbete. Tyvärr gick det dock inte riktigt som den inhämtade tyske stadsarkitekten Ernst May tänkt sig, utan resultatet blev att stålverket kom att ta över den vänstra banken av floden Ural, medan bostäderna hamnade i spridda skurar på den högra flodbanken.

Under 70 års tid har nu stålverket spytt ut avgaser över stadens invånare och fortfarande år 2007 räknades staden som en av världens 30 mest nedsmutsade, lämnandes i sitt spår sjukdomar och åkommor som: Cancer, Bronkit och Astma. Det ska dock sägas att stora ansträngningar gjorts för att minska utsläppen, per ton hade de minskat med cirka 60%, "problemet" är bara att stålverket är en succéhistoria och har ökat sin produktion i ton med 39 % under de senaste åren.

Stålverket fick dock legendstatus i Sovjetunionens historia redan under sitt andra decennium, då det producerade nära hälften av allt material till stridsvagnarna och ammunitionen för landets insats i andra världskriget.

Idag har staden cirka 420 000 invånare och med pengar från det privatiserade stålverket kunnat renovera sin järnvägsanslutning och byggt en ny flygplats, vid sidan av den nya ishall som du kan läsa om längre ner. Trots dålig hälsa kan Magnitogorsk-borna förkovra sig på 2 universitet, ett konservatorium och underhålla sig i 3 olika teater-byggnader. Förutom hockeylaget, då.

Föreningen

Gamla klubbmärket
Föreningen HK Metallurg Magnitogorsk är såklart ingen helt ny bekantskap för MoDoiter, då den stod som motståndare i kvartsfinalen av EHL, säsongen 1999-2000. Efter mycket dramatik (vid sidan av Magnus Wernbloms ovilja att flyga med Aeroflot) åkte MoDo ut efter ha förlorat på straffläggning, då de 2 matcherna slutat med varsin seger för respektive lag på hemmais. 4―0 till Metallurg hemma i Magnitogorsk (i den dåvarande arenan med det stiliga namnet "Ivan Romazovs Vinterpalats"), efter att Andrej Sokolov gjort 3 mål. I Direktör Carl Kempes Ispalats, förlåt - "Kempehallen" chockade sedan MoDo i returen, genom att gå fram till 6―1 i början av tredje perioden. Metallurg hyfsade till siffrorna till 6―4 innan slutsignalen gick, med bl.a. 2 mål av den rutinerade stjärnan Alexander Koresjkov. Samme Koresjkov skulle sätta den avgörande straffen som tog laget till Final Four i Lugano, där man också sedan tog slutsegern och blev Europamästare för klubblag år 2000.

Metallurg Magnitogorsk har blivit ryska mästare vid tre tillfällen under de senaste åtta åren (1999, 2001 och 2007) och tillsammans med de 2 europatitlarna 1999 och 2000 gör det föreningen till kanske den framgångsrikaste ryska föreningen och det bästa laget utanför NHL på 2000-talet. Konkurrensen från andra klubbar såsom Lokomotiv Jaroslavl, AK Bars Kazan och Avangard Omsk är dock hård om detta epitet. Jaroslavl tog till exempel 2 raka mästerskap 2002 & 2003 och de därefter följande mästarlagen (Avangard Omsk 2004, Dynamo Moskva 2005 samt AK Bars Kazan 2006) har alla följt upp sina ryska mästerskap med seger i ECC nästföljande säsong.

Framgångarna under det senaste årtiondet till trots är såklart inte Metallurg Magnitogorsk något lag med en rik hockeyhistoria. Visserligen grundades föreningen år 1955, bara 2 decennier efter att staden grundats, men det var först i början av 1990-talet som laget etablerade sig i den högsta serien och den riktiga skjutsen mot statusen som ett av världens bästa ishockeylag har kommit med pengarna från den 59-årige oligarken Viktor Rasjnikov. För 40 år sedan var Rasjnikov en enkel arbetare på golvet i stadens enorma stålverk, men efter en stadigt uppåtgående karriärkurva blev han 1997 hela bolagets VD. Som VD har han både lyft omsättningen med enorma belopp, gjort stora investeringar samt etablerat goda kontakter med president Putin, vilket satt honom i en säker sits i jämförelse med till exempel den fängslade Michail Chodorkovskij och den landsflyktige Boris Beresjovskij. Detta underströks av att Rasjnikov och hans företag gavs ett fribrev i den nationella skatterevision som fällde Chodorkovskij och dennes Yukos Oil.

Pengaflödet in i Metallurg Magnitogorsk kommer rent praktiskt från att Rasjnikov och en grupp kompanjoner äger cirka 99% av aktierna i stålverket som idag är Rysslands största. Ifjol visade sig dessa pengar (förutom det 3:e mästerskapet) i att man, precis som MoDo, kunde lämna sitt gamla hem och flytta in i en nybyggd arena. Metallurg Ice Arena har 7 800 platser och med den kom även en kraftig höjning av publiksnittet från cirka 3 300 till 5 071 över en säsong. Det är därmed inte bara Rasjnikovs pengar som numera rinner in i Metallurg. Rysslands medelklass växer snabbt, får förbättrad köpkraft och den är självklart redo att hälla in pengar i en nationell stolthet som ishockey.

Dagens lag
Alexander Koresjkov är idag 39 år gammal och är såklart inte kvar i det lag som MoDo kommer möta i St Petersburg, dessutom är ju Metallurg Magnitogorsk starkt ihågkommet för Jevgenij Malkin-affären, där man helt sonika (men förgäves) vägrade släppa honom frivilligt till NHL och Pittsburgh Penguins. För övrigt en intressant skörd av slumpen att han gick från stålstad till stålstad.

De stora offensiva stjärnorna i dagens Magnitogorsk utgörs istället av 28-årige tjecken Jan Marek, den 24-årige Alexej Kajgorodov (center och playmaker) och det 21-åriga löftet Nikolaj Kulemin. Ingen av dessa har dock övertygat hittills i år och laget har haft problem med att hitta formen från fjolåret, precis som MoDo. Säsongens utropstecken i Ryssland har istället varit Salavat Julajev från Ufa, vilka först vann Silly Season på knock, för att sedan (i skrivande stund) leda ryska ligan med 14 poängs marginal före Magnitogorsk och SKA St Petersburg.

Er Alfred har sett Metallurg Magnitogorsk spela i ryska ligan vid ett tillfälle i år (förlustmatch borta mot Lokomotiv Jaroslavl) och det var knappast något som såg helt omöjligt ut för MoDo att överkomma, när backlinjen är helt återställd igen. Det vill dock till att effektiviteten är i klass med hur den varit under de senaste elitseriematcherna och att Karols form håller i sig.

Försvaret och målvaktssidan verkar nämligen vara Metallurgs riktigt starka sida, man gjorde tidigare i vinter väsen av sig när man köpte tillbaka sin mästarmålvakt Travis Scott från Kölner Haie, detta för den habila summan €1 miljon. Trots detta har man redan Andrej Mezin med en räddningsprocent på 93,5 hittills under säsongen. På de första 39 matcherna i serien har Metallurg bara släppt in 71 mål, därmed är man bästa laget i ligan med ett snitt på 1,82 mål/match.

En positiv aspekt (för MoDo) är i alla fall den turbulenta miljön som Viktor Rasjnikovs hårda sportsliga krav innebär. Redan för 2 år sedan sparkades den mycket lyckosamme coachen Dave King som varit coach för ett suveränt Metallurg i grundserien men sedan misslyckats i slutspelet. Efterföljaren Fedor Kanareikin tog så ifjol laget till det tredje mästerskapet, men i december var det slut med Rasjnikovs tålamod även för honom. Nu heter tränaren som lever med Rasjnikovs nåd Valerij Postnikov, men knappast mycket längre till om MoDo vinner match nummer ett i Sankt Petersburgs ispalats.

MoDos utan tvekan största tävlingsmatch någonsin, sett till vad priset kan bli i slutändan och hur detta kan lägga ribban för framtida sportsliga prestationer i föreningen.

Tjajbo Paperist Örnsköldsvik...f'låt - MoDo!

32. Mellandagsfiestan, femte växeln

Ända sedan säsongen 2000-01 har Svenska Hockeyligan AB valt att lägga matcher i perioden mellan jul och nyår. Resultatet har, i alla hockeykulturbygder åtminstone, varit mycket positivt rent publikmässigt och hockeyn har dessutom, medvetet eller o-medvetet, lyckats tränga undan en av de sista massmediala fristäder som bandyn hade.

Örnsköldsvik, med sin stora andel hemvändare under julen, är inget undantag och med fredagens match mot Luleå bakom oss kan vi se att 45 616 av de 47 100 biljetter som varit till salu för mellandagsmatcher i Kempehallen och Swedbank Arena sedan år 2000 har sålts. Det innebär att 96,1% av biljetterna har gått åt och vid ett flertal säsonger (inklusive årets) har det rört sig om utsålda hus och därmed en vink om att det borde gå att sälja ännu fler biljetter under dessa dagar, om kapacitet funnits.

Mellandagarna är alltså den absolut bästa perioden för biljettförsäljningen under grundserien utan att man från föreningens sida satsar särskilt hårt på marknadsföring kring dessa matcher. Hemvändarna skapar festerna ändå.

Hur tar man nu då detta vidare och varför har jag börjat knappa på den här posten?

Jo, jag har dels inspirerats av Martin Sedins tankar om en utomhusmatch mellan MoDo och Timrå som i den krönikan stöp på bristen av en tillräckligt stor utomhusarena i närområdet, men jag tycker dessutom att det finns en reell chans att göra mellandagsmatchen till en enorm fest för hockeykulturen i Ö-viksområdet och kanske även ett årligt avbrott i den lunk och grå vardag som riskerar att komma, om några säsonger, när det gäller den fantastiska komforten i Swedbank Arena.

Mitt förslag är helt enkelt att slänga de 3 200 stolarna i Kempehallen (och då dessutom troligen sänka underhållskostnaderna för hallen med några tusenlappar/år). Sätt in en extra ståplatsrad runt isen för MoDoCup-ungdomarna och vi har återskapat en hall med drygt 9 000 ståplatser. Med kreativ marknadsföring, bra logistik med bussar, tillfälligt tillstånd för öltält på grusplanen utanför hallen så har vi dessutom skapat en enorm häxkittel som kommer att vara det häftigaste svensk hockeykultur skådat. Absolut all medieuppmärksamhet under denna omgång skulle vara riktad mot Hörnett och det pumpande Hiertat af Hockey.

Potentialen att slå publikrekordet på 9 153 personer från 1964 ska självklart också vara en komponent i en hetsig marknadsföring av ett sådant evenemang.

Negativa sidor?

Box- och säsongskortsinnehavare tappar uppenbarligen sin komfort under en av säsongens 28 hemmamatcher, men frågan är om de känner så mycket för att kräva kompensation när de kan ta sina högskolestuderande barn (på annan ort) med sig till en upplevelse av det här slaget?

Det är en påtaglig nostalgikomponent inblandat i detta och det är viktigt att man ser på det hela som en marknadsförings-teknik och avbrott i grundserievardagen. Inte som the way of the future.

31. Lost in the Supermarket

Inget ont om den här föreningens förmåga att synas i samband med konsumentprodukter i hela landet och att man därmed nästlar sig in i folks undermedvetna. Vi ska ju till och med ha fått vår nuvarande supporterklubbsordförande, klackledare och över-tifosi tack vare messmörskopplingen i mitten av 1990-talet.

Tyvärr måste jag dock, efter att ha varit med och rensat Sveriges sydligaste ICA Maxi-butik på punschrullar med kort datum, säga att jag är svårt förvirrad och chockad efter att ha uppmärksammat den här marknadsavdelningens senaste knep för att locka till merförsäljning.

"Se ditt favoritlag OCH MoDo Hockey!"

Hur då?

För en förvirrad minoritet i Härnösand och nordligaste Medelpad kanske det hade funnits behov av de här klistermärkena, men i övrigt kan man bara konstatera att något måste ha gått allvarligt snett i tankearbetet.

Jaja, nu har jag äntligen lyckats lägga vantarna på ett exemplar av Evenemangsarenans i Örnsköldsviks ABs årsredovisning för det senaste räkenskapsåret. Stämman i bolaget hölls den 29 oktober 2007 och den här handlingen ger en oumbärlig kompletterande bild av föreningens ekonomiska ställning, inte minst eftersom den juridiska personen "EIÖ AB" numera är till 100% ägd av föreningen och i förlängningen då ― oss medlemmar. Tillsammans med föreningens verksamhetsberättelse från i somras har vi MoDoiter en mycket fin möjlighet att, i 2 dimensioner, granska vad våra ledande företrädare gör för våra pengar och detta hade jag tänkt återkomma till i ett kommande inlägg.

God Jul säger jag, samtidigt som jag har en tydlig ambition att bli mer proppmätt än vad hela MoDos a-lags kollektiva agerande på isen signalerar om just nu. Halländsk grönkål, dansk flæskesteg och tjeckisk öl, det är viktiga delar i mitt recept.

Apropå ingenting alls så måste jag nog fira ovanstående rad med ett 3―1 mål, tack för det Shinzawai Productions.

30. Ett maktspel med flera bottnar?

I svensk hockeymedia har vi under de senaste dagarna kunnat få kommentarer kring IIHFs val att säga upp avtalet som reglerar spelarövergångar till NHL, vissa är genomtänkta, andra mindre genomtänkta. Vissa är övertygade om att Nordamerikas relativa köpkraft kommer att förbli oförändrad, andra är det inte. Ytterligare en grupp tar inte ens med den typen av funderingar i analysen, ofta baserar sig då den typen av artiklar på någon slags underförstådd analys som menar att NHLs köpkraft är oberoende av köpkraften som går in i nöjeskonsumtion i Nordamerika, eller att ryssar, svenskar, tjecker och danskar har ett underliggande intresse i att försvara varumärket NHL, med all sin historia, genom dumpade övergångsvillkor.

Allt väl så långt och åsikterna må väl gå isär åtminstone under de närmaste 5-10 åren innan facit utkristalliserar sig, klart är i alla fall att NHLs relativa köpkraft har minskat snabbt de senaste åren och alternativen för ett mellanskikt spelare att spela ut arbetsgivare i nordeuropa mot varandra har definitivt ökat. Detta är såklart inga argument för ett permanent avtalslöst tillstånd, men vad man aldrig ska glömma är att NHL inte är något annat än en affärsidé som historiskt sett varit bra på att försvara ett monopol när det gäller att driva världens bästa hockeyliga. Det historiska argumentet är i sig ingen garanti för att det kommer att bestå eller att övergångar av arbetskraft till den måste regleras med ett centralt avtal. Behovet av avtalet är kopplat till det absoluta monopolet på världens bästa ishockey och ishockeyspelare, inget annat.

Vad som däremot inte behandlats i någon större utsträckning i svenska tidningar är varför René Fasel nu helt plötsligt blivit beredd att ge ett intryck av att spela hardball, tidigare har han ju varit kvick med att betona "vi-får-aldrig-något-bättre"-linjen, men efter ett möte med ett antal tongivande nationer inom IIHF var detta något som nu kunde skrotas.

Inte heller har man kunnat läsa om (inte har jag hittat något i alla fall) den interna kritik som framförts mot IIHF när det gäller fördelningen av medel från A-VM och prioriteringar när det gäller investeringar. Danmark har varit drivande och länder som Slovakien och Tjeckien (med ansträngd ekonomi) märks i kören, men även Sverige och Kanada har varit bland de klagande förbunden, enligt artikeln i Berlingske Tidende från den 30 november. Szymon Szemberg på IIHF svarade förvisso sakligt på klagomålen, men att en irritation mot René Fasels administration och förmåga att skriva avtal med förmånliga villkor faktiskt finns där torde vara ganska uppenbart.

Frågan som väcks inom mig är om René Fasels nyväckta stridslust i den här frågan och faktiskt (hittills) storstilade engagemang i nya Champions Hockey League kan vara ett resultat av att han känner att en blåslampa har börjat brinna under hans fötter?

Jag kan enbart se goda saker i att medlemsländer aktivt ifrågasätter ledningens handlande, trots att Szemberg kan visa upp kongressbeslut, uppenbarligen är ju ledningen inom IIHF beredd att omvärdera ingångna avtal när dess medlemmar uttrycker tvivel om det riktiga i dem.

Det är det aktiva intresset och ständiga ifrågasättandet bland en organisations intressenter som vässar tankearbetet hos de ledande inom organisationen. Detta är sedan i sig ingen garanti för att CHL blir lyckat eller att ett uppsägande av NHL-avtalet på något sätt gynnar en enskild europeisk klubb med mätbara ekonomiska effekter, men risken för ständigt försämrade ekonomiska villkor blir helt klart mindre.

Det måste vara det viktigaste.

Till slut några ord ur en 111 år gammal bok från Stockholm, för en sportchef som kanske hade ett budskap med undangömda poänger i fredags, men misslyckades kapitalt med framläggandet.

-Hur ska man kunna tro dig som inte har någon moral?

-Se, där ha vi det ordet igen! Det är ett märkvärdigt ord; det besvarar alla frågor, avklipper alla resonemang, försvarar alla fel ― egna, men icke andras ― nedslår alla motståndare, talar både för och emot alldeles som en sakförare! Nu slog du mig med det, nästa gång slår jag dig!

God natt världen, med alla dess 6 miljarder namn, varav cirka 6 miljarder av dessa namn inte säger mig någonting. Ungefär som ett ett internet-nick, då.

29. Private, give me your name and number!

Egentligen hade jag efter mina senaste gnälliga och allmänt buttra inlägg tänkt vara lite småputtrig och skriva om Hägges-kakor plus en uppmaning att betala medlemsavgiften med tanke på det utskick som troligen har landat i din brevlåda i dagarna.

Intervjun med Anders Källström i dagens ÖA stjäl tyvärr möjligheten att vara enbart småputtrig och Hägges-kakorna sparar jag väl helt enkelt i någon dag till, då.

I en intervju som egentligen handlar om Anders Källströms förmåga att kombinera rollen som VD i Allehanda Media med ordförandeposten i MoDo Hockeyklubb drabbas Källström av en bekant åkomma som har drabbat många 40- och 50-talistmän innan honom.

Anonymainternetforumsfrossan.

Tidigare har ju Hasse Andersson rasat över samma fenomen och dessa båda är långt ifrån ensamma representanter för män i sin generation att tycka samma sak. Att uppgivande av namn- och kontaktuppgifter är (eller i alla fall ska vara) en förutsättning för att få skapa sig ett medlemskonto på modohockey.se är inget som de båda har reflekterat över i sina utfall, så man får anta att deras syn på anonyma insändare i papperstidningar som Örnsköldsviks Allehanda är den samma. Gott så, givet konsekvensen.

En sak jag däremot funderar över är varför möjligheten att få gnälla anonymt ska föreställa ett argument som ska få mig att förnya mitt medlemskap?

Nu är den här poängen väldigt billig och uppenbar - egentligen är det väl inte heller i första hand så att jag vill få Anders Källström, Hasse Andersson eller någon annan man över 40 år att ändra uppfattning om anonyma skribenter på internetforum (eller bloggare, för den delen). Nä, jag är faktiskt bara intresserad av om det finns något alternativt, av klubben sanktionerat sätt att föra fram sina synpunkter?

Ett konkret sätt jag vet är att skicka ett mail till Fredrik Östman på kansliet - vid de 3-5 tillfällen jag haft frågor har jag skickat (o-anonyma) mail till honom och fått svar på allt mellan 20 minuter till 3 timmar. En svarstid som borde göra honom attraktiv för rekrytering som informationsansvarig i många privata tjänsteföretag, tror jag.

Men i alla fall, finns det en möjlighet för de nuvarande skribenterna på modohockey.se:s forum att köpslå med sin anonymitet mot att få ett mer aktivt medverkande från ledande personer i forumet? Säg en situation där alla måste skriva med sina för- och efternamn och endast betalande medlemmar får skriva så att det demokratiska i form av: en medlem = en röst tryggas?*

Är det ett alternativ?

Vill du, Anders Källström, veta vad jag heter och få mina kontaktuppgifter kan du gå till Fredrik Östman så har han säkert något av mina gamla mail kvar. Om inte så ligger fullständiga kontaktuppgifter för mig inlagda i medlemsdatabasen. Du får hemskt gärna ta kontakt med mig på valfritt sätt, telefon eller mail, men jag jobbar mellan 08-17.

Jag tycker det skulle det vara fantastiskt att få höra vad ordföranden i Sveriges, till omsättningen, största idrottsförening tycker om en av sina medlemmars frågor. Det skulle helt enkelt vara en makalös uppvisning i föreningsdemokrati. Jag kanske till och med skulle bli så pass styv i korken att jag får för mig att jag talar för en större grupp av MoDos medlemmar.

På längre sikt tror jag hur som helst att en överlägsen kommunikationsförmåga är ett kompetenskrav som måste ställas på alla personer med ledande ställning inom MoDo Hockeyklubb, Sveriges största idrottsförening, sett till omsättningen (börjar jag bli tjatig nu?).

Att avvikande, hånfulla och till och med korkade åsikter framförs anonymt på Internet är inget som kommer att gå att stoppa, vad den här föreningen måste göra är att anställa tjänstemän som lever i den verkligheten och med överlägsen skriftlig och muntlig kommunikationsförmåga skjuter felaktigheter och smutskastning i sank samt förmedlar en positiv bild av föreningen som hjälper den att hela tiden knyta till sig nya supportrar/kunder/medlemmar.

Vi behöver alltid fler och ska inte tacka nej till någon.

*=Självklart tycker jag inte att medlemsbegreppet täcker in alla människor som borde få ha berättigade synpunkter om MoDos verksamhet, kundbegreppet är mycket bredare än så, men jag försöker bara hålla någon slags föreningsdemokratisk röd tråd i mitt resonemang. Den kan mycket väl vara trasslig och ha avbrott i sin logik, men en röd tråd är den likväl.