söndag 16 december 2007

30. Ett maktspel med flera bottnar?

I svensk hockeymedia har vi under de senaste dagarna kunnat få kommentarer kring IIHFs val att säga upp avtalet som reglerar spelarövergångar till NHL, vissa är genomtänkta, andra mindre genomtänkta. Vissa är övertygade om att Nordamerikas relativa köpkraft kommer att förbli oförändrad, andra är det inte. Ytterligare en grupp tar inte ens med den typen av funderingar i analysen, ofta baserar sig då den typen av artiklar på någon slags underförstådd analys som menar att NHLs köpkraft är oberoende av köpkraften som går in i nöjeskonsumtion i Nordamerika, eller att ryssar, svenskar, tjecker och danskar har ett underliggande intresse i att försvara varumärket NHL, med all sin historia, genom dumpade övergångsvillkor.

Allt väl så långt och åsikterna må väl gå isär åtminstone under de närmaste 5-10 åren innan facit utkristalliserar sig, klart är i alla fall att NHLs relativa köpkraft har minskat snabbt de senaste åren och alternativen för ett mellanskikt spelare att spela ut arbetsgivare i nordeuropa mot varandra har definitivt ökat. Detta är såklart inga argument för ett permanent avtalslöst tillstånd, men vad man aldrig ska glömma är att NHL inte är något annat än en affärsidé som historiskt sett varit bra på att försvara ett monopol när det gäller att driva världens bästa hockeyliga. Det historiska argumentet är i sig ingen garanti för att det kommer att bestå eller att övergångar av arbetskraft till den måste regleras med ett centralt avtal. Behovet av avtalet är kopplat till det absoluta monopolet på världens bästa ishockey och ishockeyspelare, inget annat.

Vad som däremot inte behandlats i någon större utsträckning i svenska tidningar är varför René Fasel nu helt plötsligt blivit beredd att ge ett intryck av att spela hardball, tidigare har han ju varit kvick med att betona "vi-får-aldrig-något-bättre"-linjen, men efter ett möte med ett antal tongivande nationer inom IIHF var detta något som nu kunde skrotas.

Inte heller har man kunnat läsa om (inte har jag hittat något i alla fall) den interna kritik som framförts mot IIHF när det gäller fördelningen av medel från A-VM och prioriteringar när det gäller investeringar. Danmark har varit drivande och länder som Slovakien och Tjeckien (med ansträngd ekonomi) märks i kören, men även Sverige och Kanada har varit bland de klagande förbunden, enligt artikeln i Berlingske Tidende från den 30 november. Szymon Szemberg på IIHF svarade förvisso sakligt på klagomålen, men att en irritation mot René Fasels administration och förmåga att skriva avtal med förmånliga villkor faktiskt finns där torde vara ganska uppenbart.

Frågan som väcks inom mig är om René Fasels nyväckta stridslust i den här frågan och faktiskt (hittills) storstilade engagemang i nya Champions Hockey League kan vara ett resultat av att han känner att en blåslampa har börjat brinna under hans fötter?

Jag kan enbart se goda saker i att medlemsländer aktivt ifrågasätter ledningens handlande, trots att Szemberg kan visa upp kongressbeslut, uppenbarligen är ju ledningen inom IIHF beredd att omvärdera ingångna avtal när dess medlemmar uttrycker tvivel om det riktiga i dem.

Det är det aktiva intresset och ständiga ifrågasättandet bland en organisations intressenter som vässar tankearbetet hos de ledande inom organisationen. Detta är sedan i sig ingen garanti för att CHL blir lyckat eller att ett uppsägande av NHL-avtalet på något sätt gynnar en enskild europeisk klubb med mätbara ekonomiska effekter, men risken för ständigt försämrade ekonomiska villkor blir helt klart mindre.

Det måste vara det viktigaste.

Till slut några ord ur en 111 år gammal bok från Stockholm, för en sportchef som kanske hade ett budskap med undangömda poänger i fredags, men misslyckades kapitalt med framläggandet.

-Hur ska man kunna tro dig som inte har någon moral?

-Se, där ha vi det ordet igen! Det är ett märkvärdigt ord; det besvarar alla frågor, avklipper alla resonemang, försvarar alla fel egna, men icke andras nedslår alla motståndare, talar både för och emot alldeles som en sakförare! Nu slog du mig med det, nästa gång slår jag dig!

God natt världen, med alla dess 6 miljarder namn, varav cirka 6 miljarder av dessa namn inte säger mig någonting. Ungefär som ett ett internet-nick, då.

Inga kommentarer: