I Örnsköldsviks allehanda lördagen 14 februari 2009 på sportens förstasida kan man läsa en krönika av Robert Rungstad som kallar sig själv för etikkonsult. Andemeningen i hans krönika är, som jag uppfattar det, att vi ska börja blanda in kristen tro i idrotten och vice versa.
Robert Rungstad uppfattar jag som en snäll farbror, en sådan som man skulle kunna tänka sig som morfar till sina barn. Hans texter upplever jag ibland en aningen gammalmodiga fast de andas ändå en slags värme och vänlighet. Men jag undrar ändå om inte herr Rungstad i detta fall är ordentligt ute och cyklar och dessutom i förlegade tassemarker, han skriver:
Det är nog tid för de forna konkurrenterna kyrkan och idrotten att börja prata med varandra om vilken syn de har på människan. Den nygamla tanken på idrotts- och konfirmationsläger är säkert ett steg i rätt riktning.
Låt oss stanna upp och titta på vad dessa meningar innehåller. Vad är det han säger egentligen och vilken innebörd har det?
Hans första tanke att den kristna kyrkan och idrotten bör integreras. Finns det verkligen opinion för det? Är det verkligen rätt väg att gå idag? Är inte detta att kasta till oss tillbaka drygt 300 år till tiden innan upplysningen?
Under flera hundra år har våra förfäder kämpat och offrat livet för att Sverige och Europa ska bli en sekulär plats att leva på. Då ska vi väl inte åter igen börja blanda religion och samhällsfrågor. Sverige tillhör sedan länge ett av världen mest sekulära länder, dvs att vi har som vana och tradition att inte blanda religiösa inslag i samhällslivet. Religion är och ska förbli en privat angelägenhet. Vidare skriver han:
För vi är samtidigt bräckliga och fulla med möjligheter. På en gång kärleksfulla och rädda egoister. En sådan dialog skulle kunna leda till att vi framöver slapp såväl halvtomma kyrkor som doping.
Hur ska man tolka detta? Finns det belägg för att kristen tro leder till färre dopingfall? Man undrar om herr Rungstad hört talas om det amerikanska labbet BALCO? Vid sidan av kommunistdiktaturernas systematiska dopingfusk är det just det starkt kristna ej sekulära USA som ägnar sig åt sådant. Rungstads koppling klarar sig helt enkelt inte genom ekluten, argumenten är hitte-på-argument som på inget sätt skulle hålla för falsifiering.
Vidare kan också nämnas att den amerikanska fotbollsligan, den amerikanska basebolligan, den amerikanska basketligan och självaste NHL samtliga saknat eller haft mycket liten insyn vad det gäller doping. T ex var det bara för något år sedan helt tillåtet att använda steroider för amerikanska basebollspelare. Detta i ett land där religionen uppmuntras att blandas i både politik och andra samhällsfrågor och där var och varannan idrottsutövare helt öppet proklamerar sin kristenhet.
Nej, som jag kan se det gör Rungstad några ordentliga felslut och hans slutsatser är bara gissningar byggda på egennytta. Något som bekräftar detta är han framstår som en smula avundsjuk på ett fullsatt Swedbank där man enligt honom dyrkar den heliga kalven. Jag är övertygad att han gärna hade velat ha några av de 7600 åskådarna i sina tomma kyrkbänkar, hans skriver:
En sådan dialog skulle kunna leda till att vi framöver slapp såväl halvtomma kyrkor.
Så, vad ska vi göra då? Ska vi bannlysa alla trosfrågor? Nej tvärt om. Personligen gillar jag existentiella spörsmål, gärna där det inkluderar livets eviga frågor. Det finns personer som anser att människans inre liv bara handlar om matsmältning, en sådan är inte jag. Jag tycker att existentiella och trosfrågor är viktiga och intressanta. Men låt dem för böfelen också i fortsättning vara en privatsak.
Denna fråga leder till en större fråga. Något som jag noterat, ett oroväckande ofog som börjar smyga sig in i mediebilden i Örnsköldsvik med omnejd. Eftersom jag följer med i media tämligen noggrant, både lokalt och på riksnivå har jag noterat att den kristna högern har flyttat fram sina positioner, pådrivna av kristna tankesmedjor. På gränsen till fundamentalistiska idéer vädras allt oftare offentligt. Man kan läsa det i ÖA, som i denna artikel där man kan få uppfattningen att blaskan motarbetar vår surt förvärvade sekulärism.
Samma tendens kan vi även se i den offentliga politiska debatten t ex i samband med Ecce homo-utställningen där ett antal dogmatiska åsikter fortfarande får stå oemotsagda. Ytterligare ett exempel är när Tidningen 7 för ett halvår sedan lät publicera en tveksam propagandistisk insändare om staten Israel undertecknad frukostklubben på UH.
Frågan är om Tidningen 7, Örnsköldsviks Allehanda och de andra som räknas in i lokala media känner till fenomenet, eller om man tycker det är önskvärt?
För att knyta ihop denna bloggpost och återgå till vad den egentligen handlar om vill jag bestämt säga att: Trosfrågor, religiösa frågor ska för jessu namn inte blandas in i Swedbank, på Skyttis eller Olympia, inte heller i någon annan offentlig idrottsförening. Dessa frågor är en personlig angelägenhet och bör så förbli.
Det är nog tid för de forna konkurrenterna kyrkan och idrotten att börja prata med varandra om vilken syn de har på människan. Den nygamla tanken på idrotts- och konfirmationsläger är säkert ett steg i rätt riktning.
Låt oss stanna upp och titta på vad dessa meningar innehåller. Vad är det han säger egentligen och vilken innebörd har det?
Hans första tanke att den kristna kyrkan och idrotten bör integreras. Finns det verkligen opinion för det? Är det verkligen rätt väg att gå idag? Är inte detta att kasta till oss tillbaka drygt 300 år till tiden innan upplysningen?
Under flera hundra år har våra förfäder kämpat och offrat livet för att Sverige och Europa ska bli en sekulär plats att leva på. Då ska vi väl inte åter igen börja blanda religion och samhällsfrågor. Sverige tillhör sedan länge ett av världen mest sekulära länder, dvs att vi har som vana och tradition att inte blanda religiösa inslag i samhällslivet. Religion är och ska förbli en privat angelägenhet. Vidare skriver han:
För vi är samtidigt bräckliga och fulla med möjligheter. På en gång kärleksfulla och rädda egoister. En sådan dialog skulle kunna leda till att vi framöver slapp såväl halvtomma kyrkor som doping.
Hur ska man tolka detta? Finns det belägg för att kristen tro leder till färre dopingfall? Man undrar om herr Rungstad hört talas om det amerikanska labbet BALCO? Vid sidan av kommunistdiktaturernas systematiska dopingfusk är det just det starkt kristna ej sekulära USA som ägnar sig åt sådant. Rungstads koppling klarar sig helt enkelt inte genom ekluten, argumenten är hitte-på-argument som på inget sätt skulle hålla för falsifiering.
Vidare kan också nämnas att den amerikanska fotbollsligan, den amerikanska basebolligan, den amerikanska basketligan och självaste NHL samtliga saknat eller haft mycket liten insyn vad det gäller doping. T ex var det bara för något år sedan helt tillåtet att använda steroider för amerikanska basebollspelare. Detta i ett land där religionen uppmuntras att blandas i både politik och andra samhällsfrågor och där var och varannan idrottsutövare helt öppet proklamerar sin kristenhet.
Nej, som jag kan se det gör Rungstad några ordentliga felslut och hans slutsatser är bara gissningar byggda på egennytta. Något som bekräftar detta är han framstår som en smula avundsjuk på ett fullsatt Swedbank där man enligt honom dyrkar den heliga kalven. Jag är övertygad att han gärna hade velat ha några av de 7600 åskådarna i sina tomma kyrkbänkar, hans skriver:
En sådan dialog skulle kunna leda till att vi framöver slapp såväl halvtomma kyrkor.
Så, vad ska vi göra då? Ska vi bannlysa alla trosfrågor? Nej tvärt om. Personligen gillar jag existentiella spörsmål, gärna där det inkluderar livets eviga frågor. Det finns personer som anser att människans inre liv bara handlar om matsmältning, en sådan är inte jag. Jag tycker att existentiella och trosfrågor är viktiga och intressanta. Men låt dem för böfelen också i fortsättning vara en privatsak.
Denna fråga leder till en större fråga. Något som jag noterat, ett oroväckande ofog som börjar smyga sig in i mediebilden i Örnsköldsvik med omnejd. Eftersom jag följer med i media tämligen noggrant, både lokalt och på riksnivå har jag noterat att den kristna högern har flyttat fram sina positioner, pådrivna av kristna tankesmedjor. På gränsen till fundamentalistiska idéer vädras allt oftare offentligt. Man kan läsa det i ÖA, som i denna artikel där man kan få uppfattningen att blaskan motarbetar vår surt förvärvade sekulärism.
Samma tendens kan vi även se i den offentliga politiska debatten t ex i samband med Ecce homo-utställningen där ett antal dogmatiska åsikter fortfarande får stå oemotsagda. Ytterligare ett exempel är när Tidningen 7 för ett halvår sedan lät publicera en tveksam propagandistisk insändare om staten Israel undertecknad frukostklubben på UH.
Frågan är om Tidningen 7, Örnsköldsviks Allehanda och de andra som räknas in i lokala media känner till fenomenet, eller om man tycker det är önskvärt?
För att knyta ihop denna bloggpost och återgå till vad den egentligen handlar om vill jag bestämt säga att: Trosfrågor, religiösa frågor ska för jessu namn inte blandas in i Swedbank, på Skyttis eller Olympia, inte heller i någon annan offentlig idrottsförening. Dessa frågor är en personlig angelägenhet och bör så förbli.
.
I Swedbank är det bara en som går på vatten och han har tjugoett på ryggen. Om nu snickarlärlingen från Nazareth ändå skulle vilja gå på vatten igen och vill nu bestämt göra det i ”banken”. Då får han först visa att han pallar att täcka skott med huvudet och ge Peter Nordström en open ice-tackling när han fumlar med pucken i mittzon. Gör han det får han eventuellt ta över efter Hasse Johnsson och Marco Toukko…
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar