103. Årsredovisning för koncernen 2012-13

Några dagar innan årets årsmöte för föreningen låg årsredovisningen för koncernen (den ideella föreningen MoDo Hockeyklubb och det helägda dotterbolaget Evenemangsarenan i Örnsköldsvik AB) på plats på den officiella hemsidan. I år missade i alla fall jag nyheten om att detta hade gjorts, vilket tidigare skötts mer eller mindre klanderfritt.  Överlag är dock MoDo i det absoluta toppskiktet i serien när det gäller att behandla sina medlemmar och övriga intressenter som någorlunda vuxna människor i den här aspekten. Det bör sägas att en stor del av klubbarna fortfarande väljer att inte publicera någon årsredovisning alls på sin officiella hemsida, men antalet krymper sakta men säkert. Bland de klubbar som tycker att medlemmarna skall klappas på huvudet med en kortare notis om resultatet är Färjestad och de kommunalt bekostade svenska mästarna Skellefteå. I fall som Växjö eller Örebro hittar i alla fall jag ingen antydning om vilja att redovisa vare sig resultat i form av en nyhet eller som en pdf-fil av årsredovisningen. Det kan mycket väl vara så att det är klubbar som till stor del kretsar kring en eller ett fåtal ”starka män”, men att inte i någon form tydligt kommunicera resultat eller ekonomiska faktorer som påverkar verksamheten skänker ett löjets skimmer över föreningarna i synnerhet, men tyvärr även det påkostat nylanserade marknadsföringsbolaget SHL i allmänhet, som i allt högre grad även låtsas vara ett sportsligt organ med makt över dess ägare, klubbarna. Krav på standardiserad ekonomisk redovisning gentemot respektive klubbs intressenter kanske vore något att ta tag i?

AIK

http://www.aikhockey.se/shared/netw-shl/files/AIK/pdf/1213Arsredovisning.pdf

Brynäs

http://www.brynas.se/upload/Dokument/Verksamhetsberattelse/Verksamhetsber%c3%a4ttelse%202012-2013.pdf

Frölunda

http://cdn.hockeyligan.se/files/FHC/Arsmote2013/rsredovisning12_13.pdf

Färjestad

Ingen länk hittad.

HV71

http://cdn.hockeyligan.se/files/HV71/Arsredovisningar/hv71_verksamhetsberattelse_1213.pdf

Leksand

http://static.leksandsif.se/objects/b5eb8e29b437742bec1cd8dce56156b5.pdf

Linköping

Ingen länk hittad – medlemmarna uppmanades maila för att få handlingar.

Luleå

http://cdn.hockeyligan.se/files/LHF/EKONOMI/LHF_verksamhetsb_2013.pdf

MoDo

http://cdn.hockeyligan.se/files/MODO/rsredovisningMODOHockey201213SLUTLIGmedrevisionsberttelse.pdf

Skellefteå

Ingen länk hittad – medlemmarna uppmanades hämta årsredovisningen på årsmötet.

Växjö

Ingen länk hittad

Örebro

Ingen länk hittad

Nåväl, mina åsikter om SHLs jobb som marknadsförare och fokus på saker av vikt för att höja ligans anseende och intjäningsförmåga har jag gått igenom tidigare, så jag lämnar det därhän. Det kan ju hända att Håkan Loob och Mike Helber helt plötsligt tycker att samtliga Sveriges föreningsmedlemmar och skattebetalare i kommuner med ett elithockeylag bör nöja sig med en klapp på huvudet.

Bristen på standardiserad ekonomisk externredovisning (den finns ju givetvis, problemet är att den inte görs särskilt tillgänglig) har alltid gjort ekonomiska jämförelser mellan elitserielagen svårhanterliga och personligen rycker jag alltid till när artiklar med rubriker som ”så mycket drar klubbarna in i sponsring!”, ”de har dyraste arenan!” droppas av en stolt journalist. Att i nuläget få ihop underlag till en sådan artikel innebär antingen att snoka reda på årsredovisningarna på ett tidsödande hands–on-sätt eller skicka ut en enkät som kanslipersonal får svara på. Det första alternativet tror jag ett fåtal svenska journalister har tålamod för att genomföra, det sistnämnda alternativet inbegriper en obegränsad potential för jämförelse av äpplen med päron. Addera utöver detta att det finns en uppsjö av kombinationer i organisationsform för det lag som deltar i Elitserien, för hur de nya arenorna ägs och finansieras, samt hur stora och kreativa upplägg som finns för finansiering av klubbarnas verksamhet med kommunala skattemedel.

Förvaltningsberättelse

Årets förvaltningsberättelse inleds med en text om förre ordföranden Göran Ericson, som gick bort under året. Ericson var den tredje ordföranden sedan Åke Eklöfs lika tragiska bortgång under den första säsongen i den nya arenan.

En betydande del av förvaltningsberättelsen ägnas sedan åt juniorlagens framgångar under våren och förhoppningar om att åter kunna få igång plantskoleverksamheten. Det må låta som floskler, men faktum är ju att ur ett strikt ekonomiskt perspektiv så är egenproducerade juniorer som håller för Elitserien det enklaste och mest effektfulla sättet att kapa personalkostnader, samtidigt som det enda tydliga mönster i MoDos publikhistoria som återkommer genom decennierna är att en hög andel lokala, ångermanländska  förmågor i a-laget som hör till de bästa i sin generation på ett nationellt plan är det som verkligen har en förmåga att generera ett högt publiksnitt. 

Detta är också  förhållandevis obundet till arbetsmarknadskonjunktur och slutlig tabellposition för MoDo. Hur det skulle se ut i en teoretisk situation där MoDo hade tillgång till seriens högsta lönebudget och genomgående använde den till spektakulära värvningar av spelare utanför landskapet är i och för sig ett oprövat scenario. Det bör då även påpekas att det är min personliga åsikt att den viktigaste komponenten i biljettförsäljning är försäljning av säsongsbiljetter – inte ett desperat sökande av att sälja lösbiljetter. Det är den sålda säsongsbiljetten som garanterar en hög beläggning på en tisdagsmatch mot Växjö, jag tror tyvärr inte på ett häftigt intro eller ens att man har tre raka segrar innan denna hypotetiska match. Dragningskraften i de sistnämnda faktorerna går att diskutera, men en såld säsongsbiljett kommer alltid att vara en såld säsongsbiljett – samtidigt som den skapar en bristsituation för lösbiljetterna, en bristsituation är i sig är ett argument för att köpa sin lösbiljett snabbt.

Resultaträkning

Nettoomsättningen i koncernen ökade med 6,4 Mkr jämfört med föregående år (från 132,3 Mkr till 138,7 Mkr). Under posten Övriga rörelseintäkter hade vi under förrförra året dessutom den andra delen av två i en försäljning av träningshallen MoDohallen i Hörnett till kommunen – den transaktionen gick nu såklart inte att genomföra en gång till under det nyligen passerade räkenskapsåret. Den ideella föreningen ökade sin omsättning från 98,1 Mkr till 105,0 Mkr och var alltså den del av koncernen där lejonparten av tillväxten gick att finna. Ur de offentliga upplysningarna kan vi finna att souveniromsättningen ökade från 4,0 Mkr till 6,9 Mkr (näst högsta årssiffran någonsin). Jag kommer dessutom att lägga en kommentar i kommentarsfältet här nedan när SHL skickat in sin årsredovisning till Bolagsverket, där det går att utläsa hur mycket MoDo fått från centrala avtal. Klart är i alla fall att vi har ett klart avbräck i posten publikintäkter på -3,2 Mkr, så utrymmet för att en stor del av den slutliga omsättningsökningen härstammar från centrala avtal är därför stort. 

På kostnadssidan vore det förmätet av mig att tycka något om att rese- och materialkostnader för spelartrupperna ökade med 2,0 Mkr, särskilt som både J18 och J20 tog sig till finalhelgen. Personalkostnaderna för koncernen som helhet och moderföreningen i sig fortsatte båda uppåt, med en totalkostnad för koncernen på 77,8 Mkr (76,2 Mkr ifjol), där enbart 0,9 Mkr av ökningen går att hänföra till moderföreningen. Det går med andra ord inte att säga att spelarlönerna hade en galopperande utveckling då dessa tas i moderföreningen. De administrativa bantningar som genomförts under sommaren kommer att få genomslag i nästa årsredovisning och används inte detta utrymme direkt för att utöka spelarbudgeten finns redan här en god möjlighet till att nå nollresultat, givet begränsat eller inget tapp i publik- och sponsorsintäkter.  Ett mantra under åtminstone de två senaste säsongerna är att finansieringskostnaderna för hallen skulle vara för höga – allt är givetvis en definitionsfråga, men min  personliga åsikt är att det påståendet är antingen kvalificerat skitsnack eller i behov av en motfråga – varför väljer man att skuldfinansiera ägandet till nästan 100% när Riksidrottsförbundet tillåter MoDo att finansiera sitt arena-ägande med en mycket högre andel Eget Kapital än idag?

Finansieringskostnaderna, räntan alltså, för koncernen är i dagsläget lite drygt 6 Mkr, eller drygt 4% av koncernens totala kostnadsmassa. Personalkostnaderna är 77,8 Mkr, eller 56% av koncernens kostnader. Enbart arenabolagets personalkostnader var dubbelt så höga som finansieringskostnaderna. Det hedrar därför MoDo att man genomfört nedskärningar i personalkostnaderna under sommaren, men det hedrar inte MoDo att ägandet fortsatt beskrivs som ett problem i ljuset av detta. Nåväl, personligen la jag fram en motion till årets årsmöte om bildande av IdrottsAB för föreningens elitverksamhet samt en dedikerad extraamortering av skulder till kreditinstitut för att minska dessa finansieringskostnader som ses som ett sådant gigantiskt problem. I skrivande stund väntar jag på respons från styrelsen kring min åsikt. Skulle MoDo värderas på likartat sätt som AIK Fotboll vid sin börsintroduktion, sett till omsättning, är det inte orimligt med en värdering på 20-30 Mkr för 49% av rösterna i MoDos elitverksamhet och då skulle uppemot en tredjedel av de nuvarande finansieringskostnaderna kunna elimineras och återbetalningstiden minskas med över 10 år. Vill man kan man även be supportrar, sponsorer och andra direkta intressenter i elitverksamheten att via kampanjer minska MoDos lånebelastning. Det håller dock inte som argument att peka på 4% av koncernens kostnadsmassa för att öka skattebetalarnas stöd. Skattebetalarnas eventuellt utökade stöd är avsedda att öka utrymmet för personalkostnader och MoDos konkurrenskraft i serien. Inget annat.

Balansräkning

Trots nyupptaget lån hos kommunen för bygge av museum så ökade vår totala räntebärande skuldmassa under året bara med lite drygt två Mkr (från 153,8 Mkr till 155,8 Mkr). Detta givetvis beroende på vårt trägna amorterande av skulderna till kreditinstituten för våra ursprungliga lån till arenan. Det har redan tagits upp i lokalpressen, och visst – det ser inte snyggt ut, man kan koppla helheten till en likviditetsbrist, men vad man inte diskuterat i sammanhanget är att likviditetsbrist i svenska elitidrottsföreningar är legio och det behövs inte lösas på detta vis – utan man låter istället någon snäll leverantör som också är supporter vänta på sin betalning. Lånet i sig har ju ingen resultatmässig effekt – tillgångarna ökar, men så gör också skulderna. Det finns inget långsiktigt positivt i MoDos fall att utstuderat be om ett lån från kommunen för ett syfte, använda det till något annat och sedan inte ha en plan om hur det ska betalas tillbaka. Jag väljer att vara så pass blåögd att jag tror på att man tänkt använda pengarna till ett museum och att det i detta fall dessutom hade den lyckliga bieffekten att man slapp låta bli att betala en faktura till en supporterleverantör i några månader. Det finns något förnumstigt i rapporteringen som jag inte gillar – skribenterna i lokalpressen och de lokala politikerna är mycket väl medvetna om att MoDos väl och ve inte hänger på om man saknar någon miljon under våren 2013 – det hänger på om man har en långsiktig förmåga att generera den omsättning som krävs för att avlöna en spelartrupp i Sveriges högsta serie i ishockey. Under drygt 50 år har man haft den förmågan och successivt sett till att förbättra den. Huvudsakligen är det tillväxt genererad av klubben individuellt och ligan som kollektiv som betalar för spelartruppen – inte skattepengar. Personligen är jag dock av åsikten att andelen skattepengar i MoDos omsättning kan bli mindre på sikt, absolut.

På tillgångssidan skrivs vår största tillgång – hallen med namnet Fjällräven Center – av med 3,8 Mkr per år och har nu ett bokfört värde på 149,6 Mkr. Jag har tagit upp det tidigare och ingen förändring har skett här – det är rimligt att resa frågetecken kring denna siffra – då den långt ifrån speglar ett marknadsmässigt värde för hallen. Omvärdering kommer dock aldrig på tal, då det skulle leda till negativt eget kapital. Det är bara en hypotetisk fråga.  En intressant sak att lägga märke till på tillgångssidan är att MoDo nu köpt aktier för 30 000 kr (röst- och kapitalandel på 30%) i det nya bolaget MODO Sports Academy AB, med verksamhet i Fjällräven Center och Fredrik Östman som styrelseordförande. Jag gillar verkligen den här typen av lösningar – hitta fler användningsområden för lokalerna i arenan och skilj risken från föreningen och koncernen. Bolaget registrerades den 12/6 – 2012 och ingen årsredovisning har ännu inkommit till Bolagsverket. Jag återkommer i kommentarsfältet med nyheter kring detta.

Kassaflödesanalys

Ytterligare en aspekt jag missat kring den stora uppståndelsen i lokalpressen kring att kommunen ”räddat” MoDos likviditet är att ingen fört ett resonemang kring varför MoDos kundfordringar per den 30/4 var cirka 10,3 Mkr i föreningen, över 10 Mkr högre än vid samma tidpunkt föregående år. Hade dessa kundfordringar varit inne skulle de likvida medlen vid räkenskapsårets slut varit över 11 Mkr, istället för dryga 1 Mkr. I samma utsträckning som man kritiserat kommunen för ett luddigt lån kunde man ställt sig frågan varför drygt 7% av en årsomsättning tillåts stå som fordringar vid årets slut? Hade det gått att göra något åt detta och bör denna siffra tas med i bedömningen av MoDos förmåga att förbättra sitt framtida kassaflöde?

Noter

• Under året gick medeltalet anställda över 100 personer i koncernen, en siffra som innehåller många olika ansvarsnivåer och arbetstider, men trenden har ändå varit förhållandevis uppåtgående sedan arenans invigning och inte i proportion till den omsättningstillväxt som genererats under perioden.
• Posten utrangeringar i Not 7 för förrförra året hänför sig till MoDohallen, då den också var helt avskriven hade den ingående avskrivningar på 100% av det bokförda värdet som också  utrangerades – med andra ord en nettoeffekt i balansräkningen på 0 kr för den övningen, medan köpeskillingen bokfördes rakt av som ”Övriga rörelseintäkter”, vilket tidigare nämnts.
• Det är illa att vi återigen bränt stora pengar på Skatterådgivning till PWC. 659 tkr motsvarar en tiondel av de räntekostnader som är ett så stort diskussionsämne. Förhoppningsvis kan denna post snart släckas och frågan är om inte kompetensen ska finnas inne i byggnaden. Totalt har nu rådgivningskostnaderna tickat upp till miljonbelopp. Kompetensen borde gå att få till samma pris hos en heltidstjänst. Denne person borde dessutom kunna ta deltidsansvar för andra redovisningsuppgifter, om man hittar rätt person.

Sammanfattning

Nej, det är inte helt kört ännu – personalminskningarna kommer att ha en effekt på kostnadsmassan om inte Markus Näslund tillåts fri lejd till detta utrymme för ökning av spelarbudgeten. Ytterligare minskade publiksiffror kan kontras ut med ytterligare höjda utbetalningar från det centrala tv-avtalet. MoDo kan fortfarande tjäna mer på långväga supportrar och förbättra vård av existerande sponsorer. Man kan få bättre koll och kontroll över medierättigheter som inte omfattas av centrala avtal. Det går att göra hemsidan engelskspråkig och det går att aktivt söka sponsorer på den nordeuropeiska och kanadensiska marknaden i någon omfattning. Potentialen i det sistnämnda är givetvis svårbedömd – men den är de facto otestad i nuläget. MoDo kan givetvis bli bättre igen på att producera egna spelare och vidareförädla andras – detta har direkt effekt på kostnadsmassan och har historiskt bevisat en mycket reell påverkan på publiksiffror i form av ökad säsongsbiljettsförsäljning, om dessa spelare tar steget till svensk toppnivå. Ja, MoDo är dessutom nu återigen det enda elitserielaget på en kuststräcka som är 61 mil lång längs E4:an, mellan Gävle och Skellefteå. Sådant går att göra något med marknadsmässigt, även om effekten nog inte är omedelbar och situationen bör behandlas på ett snyggt sätt, särskilt i det landskap som precis förlorat sitt elitserielag.

Jag tippar på att vi klarar det här, och att vi alla får dra ett lass, som vanligt.

102. Tack till den störste

Måndagen den 14:e februari 2011 så tog det då slut, efter en karriär i Elitserien och NHL som spänner över 20 år. Tack för allt Peter och vi återkommer så klart med en spelarbiografi (eller många?) om vår störste någonsin.

Kämpa Dö, Gene Brö

Kämpa Dö

Gene Brö

.

"Thorsan"

"Thorsan"

"Thorsan"

.

Biljetterna släpps 101206, ni som inte har.

.

KÖP

.

22/1 -2011 Timrå borta.

.

Många bussar. 5, 6, 7, 8?

.

Vi ska ge lillbrorsan smisk på barrumpan! :)

99. MoDos 10 viktigaste matcher - Nummer 6: Örnsköldsviks SK - Alfredshems IK, 1938-02-21

#6 En efterlängtad missionär
Spotify-soundtrack

Så kommer den då, matchen som har varit svårast att ranka i sin betydelse för föreningens fortsatta verksamhet. Jag är helt på det klara med att man kan lägga upp resonemang som lutar mot att den första ishockeymatchen som spelades också borde ha varit den viktigaste. Ett fiasko här intressemässigt från spelare, publik och sportjournalister i Ö-vik hade ju kunnat betyda att bandy fortfarande varit vinter-lagsporten nummer ett i Ö-vik, precis som i Hälsingland.

Å andra sidan går det ju helt klart att snickra ihop ett resonemang som menar att en vänskapsmatch mellan spelarna i två föreningars gamla bandysektioner, som bevittnades av någonstans mellan 200-400 åskådare och spelades på en bandyplan med ett högst provisoriskt sarg-arrangemang som gav något som åtminstone liknade hockeymått någorlunda inte alls kan vara en viktig match i föreningens historia.

Jag kommer att läsa argument för båda dessa ståndpunkter och inte säga att något är fel. Det som sätter matchen på plats sex på min lista, före allsvenska finaler och avgörande kvartsfinaler mot Timrå bland annat, är min personliga känsla att matchen, omständigheterna kring den, mottagandet av den nya sporten av publik och lokala sportjournalister var en grundplåt för att vi skulle få de senare upplevelserna. Min personliga känsla är dock också att det funnits matcher i föreningens framtid som enskilt haft större betydelse för den fortsatta verksamheten. Det finns ju trots allt fler norrlandsstäder som fastnat för sporten ishockey utan att ha samlat på sig 2 SM-guld i ishockey för seniorer och skapat en hockeykultur i sin stad som gör att det dyker upp över 6 000 personer i snitt på matcherna i en arena som kostade en kvarts miljard att bygga.

Close, but no cigar alltså för den första ishockeymatchen som spelades i Örnsköldsviks stad.

Bandy hade varit vinter-lagsporten som utövades i Örnsköldsvik fram till slutet av 1930-talet, men det är fel att säga att sporten hade fångat Ö-viksbornas kärlek på något sätt. Matcherna hade aldrig dragit fyrsifffrig publik och det var ett otacksamt jobb för människorna i föreningarna att hålla de ytor på cirka 100*50 meter i spelbart, skottat skick för matcher mot enbart lokalt motstånd. Bandyn i norr släpptes nämligen inte in i det nationella seriesystemet, så ingen spännings-skapande komponent med matcher mot storstadslag fanns att se fram emot.

Alfredshem spelade sin första bandymatch år 1927, i bandyns distriktsmästerskap för Ångermanland. Det slutade med storstryk mot Härnösands-laget IF Älgarna, 0―9. Under det följande årtiondet förbättrades kvaliteten på spelet och man blev kända för sin goda skridskoåkning. 1934 vann Alfredshem den norra Ångermanlandsserien för första gången och år 1936 anordnades för första gången en fast landbana på Kempevallen för bandy. 1937 års bandylag beskrivs som helt överlägset i norra Ångermanland, men i DM-finalen så tog det som vanligt stopp mot IFK Nyland.

Situationen för Alfredshems-folket var alltså sådan att de saknade lokalt motstånd av hög klass, de fick inte testa sina krafter mot annat än distriktets bästa lag från södra Ångermanland i DM-finalen och för att över huvud taget få spela sina matcher var de tvungna att spola upp och snöröja en isyta på 100*50 meter med sina egna händer.

Låter inte detta som ett ganska bra läge att introducera en sport där du bara har 36% av isytan att skotta, du bjuder på mer fysisk närkontakt för att locka en hittills ointresserad publik och du dessutom kryddar med lite diskreta antydningar att norrlandslag nog kan komma att släppas in i det nationella seriesystemet i den sport som du marknadsför?

Ungefär så kan nog tankegångarna ha gått på Svenska Ishockeyförbundet, när man släppte iväg IK Götas Einar "Knatten" Lundell på en missionsresa till mellersta och norra Norrlandskusten. Ishockeyn hade introducerats i stockholmsområdet, inledningsvis sorterat under Svenska Fotbollförbundet (precis som bandyn), men redan 1922 hade ett självständigt förbund bildats. Inledningsvis var SM i ishockey och landslagsspelarna en helt intern affär för Stockholm/Mälardalen, men liknande missionsresor som den som Einar skulle göra nu hade genomförts till bl.a. Malmö, Göteborg och Gävle i ett tidigare skede, med skiftande resultat.

Einar Lundell, i sin IK Göta-dress

Exakt vilka orter Einar besökte under sin resa är svårt att fastslå. Jag har sett uppgifter som sträcker sig ända upp till Boden, men vad vi vet är att hans resa omnämns vid ett möte på Statt i Härnösand den 14 januari 1938 av förbundssekreteraren Ruben Rundquist. På mötet i Härnösand var Alfredshem representerade av Allan Andersson och Edvin Boman som rapporterade hem och pushade på intresset hos sina föreningskamrater. Vad de dessutom tycks ha ordnat är att "Knatten" skulle stanna till i Ö-vik på sin turné, då staden ursprungligen inte verkar ha varit ett av de planerade stoppen.

Som det nu blev anlände Einar Lundell till Örnsköldsvik någon gång kring helgen den 12-13 februari 1938 och sätter en enorm fart i sitt missionerande från första stund, som satte avtryck i de 2 Öviks-tidningarnas sportsidor under hela veckan. Han håller träning med ÖSK på söndagen på bandyplanen på Gamla IP (där vi nu har en snart avvecklad busstation), han håller föredrag på Kafé Savoy vid Lasarettsgatan (idag: Restaurang Oasen) om spelets regler och teknik på måndagkvällen, han genomför den första kända ishockeyträningen för Alfredshem på Kempevallens bandyplan på onsdagen den 16 februari, han sprintar runt på tidningarnas sportredaktioner och låter sig intervjuas samt talar sig varm för sporten. Förutom de faktorer som redan nämnts talar han här om möjligheten till matcher på vardagskvällar, med elljus-belysta planer.

På fredagskvällen den 18 februari spelas en improviserad match på gamla IP mellan två lag av intresserade stadsbor, det ena laget fick förstärkning av Lundells gamla kompis från IK Göta och landslaget, Erik "Jerka" Burman, vilken imponerade stort på de som dykt upp och ville testa sin lycka.

Förutom detta hugger Einar tag rent fysiskt nere vid gamla IP där man snickrade ihop en provisorisk rink för en match mellan ÖSK och Alfredshem som skulle avsluta "Knattens" tid i Ö-vik. Utöver Lundell nämns den "trogne arbetaren" André Norberg som "varit både först och sist då det gällt att ordna banan".

Måndagen den 21 februari kan man så hitta den här annonsen i Örnsköldsviks Allehanda, för den första ishockeymatchen i Örnsköldsvik, mellan stadens lag ÖSK och fabrikslaget Alfredshem.



Ner till Idrottsplatsen tog sig någonstans mellan 200-500 åskådare. Den högre siffran nämns av Alfredshems-spelaren Erik Eriksson, siffror på 200-400 nämns i de båda lokaltidningarnas rapporter. Samtliga uppgifter är med största sannolikhet samman-räknade med egna ögon, men vad som är klart är att det var den största publiken som bevittnat en match i en vinterlagidrott i Ö-vik dittills och enligt Eriksson levde sig åskådarna direkt in i matchen med tillrop som "kör på honom!" Det ska då sägas att sympatierna i första hand sägs ha varit reserverade för ÖSK, som ju var hemmalaget.

Rinken bestod av hög sarg på kortsidor och i hörn (som var mindre rundade än på dagens rinkar), på långsidorna låg dock endast plankor med samma funktion som en bandysarg. Måtten som Knatten torde ha eftersträvat bör i alla fall ha varit 60*30 meter, även om det är svårt att avgöra vad som blev fallet den här kvällen. Målburarna ska ha bestått av de gamla bandyburarna, som man spikat igen med plankor och lämnat en öppning motsvarande ett ishockeymål i. Hur målen var placerade i förhållande till sargen har tyvärr ej gått att utröna. Matchen spelades i 3 perioder med 15 minuters längd och de båda lagen hade ett backpar, två kedjor, som man växlade, och en målvakt var i spel på isen.

Alfredshem sägs efteråt ha levt högt på sin skridskostyrka från bandyn (ett kulturellt arv som sedan kom att överleva åtminstone in på 1990-talet), men många av de äldre spelarna hade svårigheter att hantera bytet av bandyklubban mot hockeyditon. Alfredshems första mål i en ishockeymatch och ledningen i matchen kom på en genomåkning av den redan nämnde Erik Eriksson, vilken också kom att stå sig perioden ut.

Erik Eriksson

I den andra perioden kvitterade ÖSKs Hartvig Sjöström, men Alfredshem och Eriksson svarade med ett nytt mål innan perioden tagit slut. Tyvärr slutade dock inte denna första match med en sportslig seger att skriva in i rullorna, då ÖSK kom att kvittera Alfredshems ledning ytterligare två gånger och slutligen avgöra genom Fred Dahlén.

Bestående resultat av matchen för föreningens framtid:
Seger blev det ändå, då Einar Lundell på lite drygt en veckas tid hade sått ett ishockeyfrö i Örnsköldsvik och vattnat samt gödslat det med en match som dragit den största publiken för en match i en vinterlagidrott i staden, fångat intresset hos stadens sportjournalister och övertygat klubbledarna i staden om sportens förträfflighet. Örnsköldsviks ishockeykultur hade aldrig blivit den samma utan den här veckan och den här dramatiska matchen med sina många vändningar samt kanske också - det lyckliga slutet med seger för hemmalaget mot det tidigare så överlägsna bandylaget Alfredshem.

Soundtrack för dig som föredrar C60 framför Spotify:
(Det är som sagt 1938 och på lördagen den 12 mars, 3 veckor efter den här matchen, marscherar Hitler in i Österrike. Att det var en värld på helspänn hörs i en hel del av musiken från tiden.)

Artie Shaw - Nightmare
Karl Gerhard - Jag är ett bedårande barn av min tid
Ella Fitzgerald - A Tisket, A Tasket
Robert Johnson - Come On In My Kitchen
Hoagy Carmichael - Heart & Soul (tyvärr i en senare inspelning av Mark Murphy)
Django Reinhardt - Lambeth Walk
Big Bill Broonzy - Horny Frog
Bob Crosby and his Orchestra - Big Noise From Winnetka
Ella Fitzgerald - At long last love (en senare inspelning av en Cole Porter-sång)
Röda Armé-kören - Carmina Burana, O fortuna.

Gamla IP från Varvsberget

Gamla IP i modernare tappning (2005),
bilden tagen i övre vänstra hörnet av IP, sett i relation till den äldre bilden.

98. MODO Hockey forum läggs ner

Åtminstone säger ryktet så.

Anledningen sägs vara en hårdnande jargong, där det menas att personangrepp har förekommit, både på forummedlemmar, spelare och andra personer inom föreningen.

Naturligtvis kan det vara så att jargongen har hårdnat, erfarenheten visar dock att hårdnande jargong nästan enbart hänger ihop med uteblivna resultat, åtminstone har det varit så de senaste 10 åren.

Forumet är en degel av rykten, tyckande, påståenden men också av passion och en hel del hockeykunskap. Mycket få händelser med Modoanknytning missas, det mesta penetreras in i minst detalj.

Ingen verksamhet verkar bli synad som just MODO Hockey. Frågan är om det finns någon förening i Sverige som blir granskad mer ingående än just Sveriges viktigaste klubb? Jag tvivlar.

Kampen om informationen

Men jag tror inte huvudproblemet är hårdnande jargong. Jag tror att klubben inte längre kan styra och påverka informationen som man önskar och det skapar frustration. Genom att släcka ned forumet vill man åter igen ta kommandot över vilken information som sprids.

Kanske är det bra om forumet släcks ned, lite väl mycket negativitet och rykten sprids ibland. Kanske är det bättre att ett Modoforum drivs med annan huvudman än klubben själv

Men samtidigt finns det frågor som inte blir ifrågasatta på samma sätt om forumet läggs ner, varken av MODO själv eller av media.

Hade Jerry varit VD idag utan forumet? Hade Ecke varit kvar? Och hur kommer det att gå med den så viktiga alkoholpolicyn? Kommer den någonsin till utan påtryckningar från gräsrötterna?

Vi får se vad som händer och om forumet slocknar för alltid

97. Dagen efter imorgon (?)

-Hej och välkomna till denna den sista presskonferensen i den klubb som spelat ishockey sedan 1938. Jag heter Andreas Åstroll och är VD i MoDo Hockeyklubb samt Evenemangsarenan i Örnsköldsvik AB, under de närmsta minuterna tänkte jag redogöra kring det tankearbete vi haft när vi nu tagit beslutet att avveckla vår ishockeyverksamhet och istället starta upp en satsning som ska resultera i en av Europas bästa handbollsföreningar.

Tanken har väl egentligen legat och grott hos oss en längre tid, men den utlösande faktorn var att Svenska Ishockeyförbundet och ledande tjänstemän i Svenska Hockeyligan nu kommit ut ur garderoben och bekänt färg som de Kalle Anka-figurer de bevisligen alltid har varit. Ett gäng ryggkliande grabbar som nu skrivit på ett avtal som ogiltigförklarar samtliga spelarkontrakt i Elitserien mot att NHL-klubbarna betalar en administrationsavgift. Inte nog med detta, i ett pressmeddelande på Hockeyligans hemsida beskrivs det till och med så att detta Kalle Anka-avtal skulle "generera" pengar för svensk ishockey, när vad man de facto gjort är att acceptera en ersättning som vid avtalstidens slut kommer att vara lägre än i det tidigare avtalet, om man tar hänsyn till inflation.

Med det ansvar vi har för Örnsköldsviks, Ångermanlands och Mellannorrlands idrotts- och kulturutbud, med det stöd vi har av våra supportrar, sponsorer och den hyra, eller ska vi säga förtäckta driftsbidrag, i mångmiljonklassen vi får av kommunen så känner vi helt enkelt inte längre att vi kan försvara ett deltagande i den liga som sedan 1975 sålts under varumärket "Elitserien".

Vad vi däremot ska fortsätta att göra är att erbjuda lagidrott i absolut världsklass, i en arena som är en av de bäst utrustade i norra Europa och från och med i höst även får en tågförbindelse som på lång sikt kommer att innebära att vi har ett potentiellt upptagningsområde på cirka 300 000 människor, istället för de cirka 140 000 i Ångermanland som nu kan nå oss på helgmatcherna med hockeybussarna.

Från och med den 1 april kommer namnet på MoDo Hockeyklubb att bytas till MoDo Handbollsklubb och en mindre ombyggnad av Fjällräven Center tar vid för att färdigställa arenan inför höstens seriespel. Vi har även fört en konstruktiv dialog med kommunalrådet Älva Norrfors som med hjälp av sin egen, blint lydande, majoritet i kommunfullmäktige nu fattat ett beslut om att de övriga ishallarna i kommunen byggs om för handbollsspel. En åtgärd som i sig sänker kommunens budget med miljontals kronor, då hallarna med sitt nya användningsområde kommer att drastiskt sänka sina driftskostnader. Dessutom innebär den nya situationen, där ishockeyspel för våra barn och ungdomar blir näst intill omöjligt, att vi får en bred, snabbt växande, rekryteringsbas i den egna kommunen. Inga barn kommer heller längre att stängas ute för att utrustningen blir för dyr att betala för deras föräldrar.

Får vi fullt stöd för denna satsning från våra supportrar och sponsorer kommer vi att kunna gå in med en tänkt spelarbudget på 35-40 Mkr/säsong och därmed sopa mattan med den svenska konkurrensen och snabbt etablera oss som ett topplag i Europa, i klass med spanska Ciudad Real och tyska Flensburg-Handewitt. För våra existerande sponsorer erbjuder vi en möjlighet till exponering i handbollens (fungerande!) Champions League, på stora marknader i Mellan- och Sydeuropa med potentiell TV-publik på tiotals miljoner åskådare, samtidigt som vi kommer att vara ett intressant alternativ för företag från dessa regioner som vill ha exponering i Nordeuropa. För våra supportrar och skattebetalare i Örnsköldsviks Kommun kommer vi att erbjuda ett bättre underhållningsvärde för pengarna och en fantastisk reklampelare för orten, samtidigt som vi kan sälja säsongskort till supportrar som faktiskt kan vara säkra på vilka spelare de får se i våra matcher till hösten.

Det är en hederssak som vi anser att det inte längre går att tumma på.....rrrrrrinnnnnggggg!

Ja, nu är det dags att vakna om det inte var uppenbart redan.

96. Nä.

Ingen idé att misshandla tangentbordet redan ikväll, och för mig personligen så är faktiskt inte besvikelsen i nivå med vare sig den som infann sig 1999 eller 2005. Att MoDo för sjuttielfte gången i historien drabbas av Väsby-syndromet (som ju sträcker mycket längre tillbaka i tiden än just DEN Väsby-matchen) när man övertygats av alla från lokal press till rikspress till supportrar om att man har vunnit de tre avslutande matcherna på förhand är heller inget som förmår uppbåda något som liknar chockkänslor. Slutspelsplatsen förlorades under hösten, med ännu ett misslyckat hanterande av målvaktsposten och en underlig attitydförändring hos många spelare i matcher som Peter Forsberg inte deltog i.

Någon seger under ordinarie tid istället för tvåpoängare i förlängningar, någon oavgjord match till istället för uddamålsförluster och slutspelsplatsen hade varit klar - längre bort än så var det inte, oavsett hur nu matcherna mot Skellefteå och Södertälje hanterades. Med en stabil förstemålvakt som varit redo för Elitserien från omgång 1 så hade man varit där.

Nu vet vi väl ännu inte om Fredrik Andersson är den man som ska leda rekryteringsarbetet inför nästa säsong eller om han redan befinner sig någon annanstans i tankarna, men oavsett vem det blir som får den delikata uppgiften så finns inget utrymme för att värva en oscoutad målvakt som inte är av absolut högsta europaklass. Försäljning av säsongskort och sponsorspaket skulle kunna få en rejäl chans om denne målvakt kan presenteras inom någon dag efter att han spelat klart för sin klubb under den här säsongen. Sköts målvaktsrekryteringen på samma taffliga sätt under ännu en silly season så är det svårt att se hur säsongen 2010-11 ska kunna säljas in till sponsorer och förkrossade supportrar.