torsdag 14 mars 2019

121. Några ord om tittarsiffror och hur HA skulle göra om man verkligen ville förändra något i svensk hockey

Det har inte gått att missa att Hockeyallsvenskan den senaste veckan gått till motoffensiv mot ensamutredaren Ola Lundbergs förslag till nytt seriesystem, som bland annat skulle innebära ett direktuppflyttat lag per säsong från Hockeyallsvenskan till SHL, men samtidigt en minskning av det teoretiska antalet lag som kan bytas ut i SHL från två till ett. Argumenterandet från Hockeyallsvenskans sida går att läsa på dess hemsida för den intresserade, men det som lyser med sin frånvaro än så länge är samverkan med supportergrupper eller insikt om att aktivt lobbying-arbete behövs gentemot distriktsdelegaterna i Svenska Ishockeyförbundet för att detta motförslag skulle ha någon chans att röstas igenom.

Den konspiratoriskt lagde skulle nog kunna få för sig att det brister i viljan att faktiskt få igenom förslaget, utan det viktiga är istället den mediala showen.

Jag vill ju istället mena att det finns en annan, mycket enklare sak Hockeyallsvenskan skulle kunna göra om man vill rita om maktbalansen i Hockeysverige, men kanske framför allt få SHL och Svenska Ishockeyförbundet att lyssna på dess åsikter. Kort och gott är det att avsluta gällande tv-avtal med C More snarast möjligt. Det må vara en sak med tekniskt undermåliga produktioner från matcherna, yrvakna kommentatorer som ofta verkar vilja vara någon helt annanstans än i en allsvensk hockeyhall med 2 000 åskådare (förvisso förståeligt, ur ett neutralt perspektiv), men poängen är inte detta, utan poängen är givetvis att man inte får betalt för de tittare lagen levererar i form av abonnenter till C More, utan istället omdistribueras intäkterna från de Hockeyallsvenska supportrarna å det grövsta till SHL-lagens spelarbudgetar.

Fog för detta? Ja, siffror finns på sändningar, interaktioner på sociala medier et cetera, men dessa distribueras inte till allmänheten i nuläget av förståeliga skäl, men det finns en informationskälla som varje vecka står och spottar ut stickprovsdata på hur intressanta lagen i de två toppdivisionerna är för C More. Nämligen MMS Veckorapporter, där gratiskanalen Sportkanalen är en av de veckovis undersökta kanalerna (alla siffror längst ner i inlägget).

Förutom fördelningen av tittare mellan divisionerna kommer även intressanta insikter i form av att: klubbishockey är ett ganska begränsat intresse i Sverige på tv-nivån, och på fredags- samt lördagskvällar konkurreras den lätt ut av annan underhållning samt sociala aktiviteter. Ingen gratissändning på Sportkanalen från SHL eller HA har gett C More över 100 000 tittare under säsongen. Rekordsiffrorna är 57 000 för SHL (FBK-SAIK) samt 42 000 för HA (LIF-MoDo).

 Snittsiffrorna för respektive division under säsongen som gått är:

36 260 tittare per match för SHL (23 matcher visade till slutet av februari).
19 976 tittare per match för HA (41 matcher visade till slutet av februari).

Intressant notis är att en SDHL-match (LIF-MoDo) drog hela 11 000 åskådare, en siffra som konkurrerar ut många matcher i högsta divisionerna i handboll samt bandy.

Sammantaget vill jag slå fast att:

1) C Mores satsning på svensk klubbishockey är dels för dyr dem själva (vilket deras årsredovisningar återkommande visar), dels är rättighetspengarna kraftigt snedvridna sett till den mängd tittare som lagen drar. En rimligare fördelning av rättighetspengar vore i linje med två tredjedelar av pengarna till SHL samt en tredjedel till HA. Av dessa borde både SHL samt HA få sätta av 10% av respektive kaka till föreningar längre ner i seriesystemet samt damishockeyn (som stickprovsmässigt visar prov på att den har högre potential).

2) HAs tjurande med sitt C More-avtal är ett tyst godkännande av nuvarande maktordning i Hockeysverige. Finns det något organiserade samt o-organiserade supportrar bör kämpa för så är det att deras respektive klubb ska sätta press på HAs ledning att säga upp avtalet med C More. Vägrar nuvarande HA-ledning så bör den bytas ut.

3) Svenska Ishockeyförbundets frånvaro i dessa frågor är givetvis den största förklaringen till att det ser ut som det gör. Man ska absolut inte klandra SHLs nuvarande eller historiska företrädare för att de fått till dessa avtal, som höjt löneinvåerna för 22-åriga hockeyspelare till fantastiska nivåer samt gjort att SHL-kanslierna kunnat växa rejält. Man ska heller inte klandra C More, som gör vad de kan på en tuff tv-marknad, däremot hade jag personligen inte köpt aktier i dem om de varit ett noterat bolag med detta track record av avtalsskrivande. En sak som de däremot kan ändra på direkt är att vrida om resurserna som går in i produktion av tv-sändningar i respektive serier. Något annat vore ju bara konstigt mot de cirka 20 000 personer som i genomsnitt ser på en HA-match på Sportkanalen.





Inga kommentarer: