Några dagar innan årets årsmöte för föreningen låg
årsredovisningen för koncernen (den ideella föreningen MoDo Hockeyklubb och det
helägda dotterbolaget Evenemangsarenan i Örnsköldsvik AB) på plats på den
officiella hemsidan. I år missade i alla fall jag nyheten om att detta hade
gjorts, vilket tidigare skötts mer eller mindre klanderfritt. Överlag är dock MoDo i det absoluta
toppskiktet i serien när det gäller att behandla sina medlemmar och övriga
intressenter som någorlunda vuxna människor i den här aspekten. Det bör sägas
att en stor del av klubbarna fortfarande väljer att inte publicera någon
årsredovisning alls på sin officiella hemsida, men antalet krymper sakta men
säkert. Bland de klubbar som tycker att medlemmarna skall klappas på huvudet
med en kortare notis om resultatet är Färjestad och de kommunalt bekostade
svenska mästarna Skellefteå. I fall som Växjö eller Örebro hittar i alla fall
jag ingen antydning om vilja att redovisa vare sig resultat i form av en nyhet eller
som en pdf-fil av årsredovisningen. Det kan mycket väl vara så att det är klubbar
som till stor del kretsar kring en eller ett fåtal ”starka män”, men att inte i
någon form tydligt kommunicera resultat eller ekonomiska faktorer som påverkar
verksamheten skänker ett löjets skimmer över föreningarna i synnerhet, men
tyvärr även det påkostat nylanserade marknadsföringsbolaget SHL i allmänhet,
som i allt högre grad även låtsas vara ett sportsligt organ med makt över dess
ägare, klubbarna. Krav på standardiserad ekonomisk redovisning gentemot
respektive klubbs intressenter kanske vore något att ta tag i?
AIK
Brynäs
Frölunda
Färjestad
Ingen länk hittad.
HV71
Leksand
Linköping
Ingen länk hittad – medlemmarna uppmanades maila för att få
handlingar.
Luleå
MoDo
Skellefteå
Ingen länk hittad – medlemmarna uppmanades hämta årsredovisningen
på årsmötet.
Växjö
Ingen länk hittad
Örebro
Ingen länk hittad
Nåväl, mina åsikter om SHLs jobb som marknadsförare och
fokus på saker av vikt för att höja ligans anseende och intjäningsförmåga har
jag gått igenom tidigare, så jag lämnar det därhän. Det kan ju hända att Håkan
Loob och Mike Helber helt plötsligt tycker att samtliga Sveriges föreningsmedlemmar
och skattebetalare i kommuner med ett elithockeylag bör nöja sig med en klapp
på huvudet.
Bristen på standardiserad ekonomisk externredovisning (den
finns ju givetvis, problemet är att den inte görs särskilt tillgänglig) har
alltid gjort ekonomiska jämförelser mellan elitserielagen svårhanterliga och
personligen rycker jag alltid till när artiklar med rubriker som ”så mycket
drar klubbarna in i sponsring!”, ”de har dyraste arenan!” droppas av en stolt
journalist. Att i nuläget få ihop underlag till en sådan artikel innebär
antingen att snoka reda på årsredovisningarna på ett tidsödande hands–on-sätt
eller skicka ut en enkät som kanslipersonal får svara på. Det första
alternativet tror jag ett fåtal svenska journalister har tålamod för att
genomföra, det sistnämnda alternativet inbegriper en obegränsad potential för
jämförelse av äpplen med päron. Addera utöver detta att det finns en uppsjö av
kombinationer i organisationsform för det lag som deltar i Elitserien, för hur
de nya arenorna ägs och finansieras, samt hur stora och kreativa upplägg som
finns för finansiering av klubbarnas verksamhet med kommunala skattemedel.
Förvaltningsberättelse
Årets förvaltningsberättelse inleds med en text om förre
ordföranden Göran Ericson, som gick bort under året. Ericson var den tredje
ordföranden sedan Åke Eklöfs lika tragiska bortgång under den första säsongen i
den nya arenan.
En betydande del av förvaltningsberättelsen ägnas sedan åt juniorlagens
framgångar under våren och förhoppningar om att åter kunna få igång
plantskoleverksamheten. Det må låta som floskler, men faktum är ju att ur ett
strikt ekonomiskt perspektiv så är egenproducerade juniorer som håller för
Elitserien det enklaste och mest effektfulla sättet att kapa personalkostnader,
samtidigt som det enda tydliga mönster i MoDos publikhistoria som återkommer
genom decennierna är att en hög andel lokala, ångermanländska förmågor i a-laget som hör till de bästa i sin
generation på ett nationellt plan är det som verkligen har en förmåga att generera
ett högt publiksnitt.
Detta är också förhållandevis
obundet till arbetsmarknadskonjunktur och slutlig tabellposition för MoDo. Hur
det skulle se ut i en teoretisk situation där MoDo hade tillgång till seriens
högsta lönebudget och genomgående använde den till spektakulära värvningar av
spelare utanför landskapet är i och för sig ett oprövat scenario. Det bör då
även påpekas att det är min personliga åsikt att den viktigaste komponenten i
biljettförsäljning är försäljning av säsongsbiljetter – inte ett desperat
sökande av att sälja lösbiljetter. Det är den sålda säsongsbiljetten som
garanterar en hög beläggning på en tisdagsmatch mot Växjö, jag tror tyvärr inte
på ett häftigt intro eller ens att man har tre raka segrar innan denna
hypotetiska match. Dragningskraften i de sistnämnda faktorerna går att
diskutera, men en såld säsongsbiljett kommer alltid att vara en såld
säsongsbiljett – samtidigt som den skapar en bristsituation för lösbiljetterna,
en bristsituation är i sig är ett argument för att köpa sin lösbiljett snabbt.
Resultaträkning
Nettoomsättningen i koncernen ökade med 6,4 Mkr jämfört med
föregående år (från 132,3 Mkr till 138,7 Mkr). Under posten Övriga
rörelseintäkter hade vi under förrförra året dessutom den andra delen av två i
en försäljning av träningshallen MoDohallen i Hörnett till kommunen – den
transaktionen gick nu såklart inte att genomföra en gång till under det nyligen
passerade räkenskapsåret. Den ideella föreningen ökade sin omsättning från 98,1
Mkr till 105,0 Mkr och var alltså den del av koncernen där lejonparten av
tillväxten gick att finna. Ur de offentliga upplysningarna kan vi finna att
souveniromsättningen ökade från 4,0 Mkr till 6,9 Mkr (näst högsta årssiffran
någonsin). Jag kommer dessutom att lägga en kommentar i kommentarsfältet här
nedan när SHL skickat in sin årsredovisning till Bolagsverket, där det går att
utläsa hur mycket MoDo fått från centrala avtal. Klart är i alla fall att vi
har ett klart avbräck i posten publikintäkter på -3,2 Mkr, så utrymmet för att
en stor del av den slutliga omsättningsökningen härstammar från centrala avtal
är därför stort.
På kostnadssidan vore det förmätet av mig att tycka något om
att rese- och materialkostnader för spelartrupperna ökade med 2,0 Mkr, särskilt
som både J18 och J20 tog sig till finalhelgen. Personalkostnaderna för
koncernen som helhet och moderföreningen i sig fortsatte båda uppåt, med en totalkostnad
för koncernen på 77,8 Mkr (76,2 Mkr ifjol), där enbart 0,9 Mkr av ökningen går
att hänföra till moderföreningen. Det går med andra ord inte att säga att spelarlönerna
hade en galopperande utveckling då dessa tas i moderföreningen. De
administrativa bantningar som genomförts under sommaren kommer att få genomslag
i nästa årsredovisning och används inte detta utrymme direkt för att utöka
spelarbudgeten finns redan här en god möjlighet till att nå nollresultat, givet
begränsat eller inget tapp i publik- och sponsorsintäkter. Ett mantra under åtminstone de två senaste
säsongerna är att finansieringskostnaderna för hallen skulle vara för höga –
allt är givetvis en definitionsfråga, men min personliga åsikt är att det påståendet är
antingen kvalificerat skitsnack eller i behov av en motfråga – varför väljer
man att skuldfinansiera ägandet till nästan 100% när Riksidrottsförbundet
tillåter MoDo att finansiera sitt arena-ägande med en mycket högre andel Eget
Kapital än idag?
Finansieringskostnaderna, räntan alltså, för koncernen är i
dagsläget lite drygt 6 Mkr, eller drygt 4% av koncernens totala kostnadsmassa.
Personalkostnaderna är 77,8 Mkr, eller 56% av koncernens kostnader. Enbart
arenabolagets personalkostnader var dubbelt så höga som
finansieringskostnaderna. Det hedrar därför MoDo att man genomfört
nedskärningar i personalkostnaderna under sommaren, men det hedrar inte MoDo
att ägandet fortsatt beskrivs som ett problem i ljuset av detta. Nåväl, personligen
la jag fram en motion till årets årsmöte om bildande av IdrottsAB för
föreningens elitverksamhet samt en dedikerad extraamortering av skulder till
kreditinstitut för att minska dessa finansieringskostnader som ses som ett
sådant gigantiskt problem. I skrivande stund väntar jag på respons från
styrelsen kring min åsikt. Skulle MoDo värderas på likartat sätt som AIK
Fotboll vid sin börsintroduktion, sett till omsättning, är det inte orimligt
med en värdering på 20-30 Mkr för 49% av rösterna i MoDos elitverksamhet och då
skulle uppemot en tredjedel av de nuvarande finansieringskostnaderna kunna
elimineras och återbetalningstiden minskas med över 10 år. Vill man kan man
även be supportrar, sponsorer och andra direkta intressenter i elitverksamheten
att via kampanjer minska MoDos lånebelastning. Det håller dock inte som
argument att peka på 4% av koncernens kostnadsmassa för att öka
skattebetalarnas stöd. Skattebetalarnas eventuellt utökade stöd är avsedda att
öka utrymmet för personalkostnader och MoDos konkurrenskraft i serien. Inget
annat.
Balansräkning
Trots nyupptaget lån hos kommunen för bygge av museum så
ökade vår totala räntebärande skuldmassa under året bara med lite drygt två Mkr
(från 153,8 Mkr till 155,8 Mkr). Detta givetvis beroende på vårt trägna
amorterande av skulderna till kreditinstituten för våra ursprungliga lån till
arenan. Det har redan tagits upp i lokalpressen, och visst – det ser inte
snyggt ut, man kan koppla helheten till en likviditetsbrist, men vad man inte
diskuterat i sammanhanget är att likviditetsbrist i svenska
elitidrottsföreningar är legio och det behövs inte lösas på detta vis – utan
man låter istället någon snäll leverantör som också är supporter vänta på sin
betalning. Lånet i sig har ju ingen resultatmässig effekt – tillgångarna ökar,
men så gör också skulderna. Det finns inget långsiktigt positivt i MoDos fall
att utstuderat be om ett lån från kommunen för ett syfte, använda det till
något annat och sedan inte ha en plan om hur det ska betalas tillbaka. Jag
väljer att vara så pass blåögd att jag tror på att man tänkt använda pengarna
till ett museum och att det i detta fall dessutom hade den lyckliga bieffekten
att man slapp låta bli att betala en faktura till en supporterleverantör i
några månader. Det finns något förnumstigt i rapporteringen som jag inte gillar
– skribenterna i lokalpressen och de lokala politikerna är mycket väl medvetna
om att MoDos väl och ve inte hänger på om man saknar någon miljon under våren
2013 – det hänger på om man har en långsiktig förmåga att generera den
omsättning som krävs för att avlöna en spelartrupp i Sveriges högsta serie i ishockey.
Under drygt 50 år har man haft den förmågan och successivt sett till att
förbättra den. Huvudsakligen är det tillväxt genererad av klubben individuellt
och ligan som kollektiv som betalar för spelartruppen – inte skattepengar.
Personligen är jag dock av åsikten att andelen skattepengar i MoDos omsättning
kan bli mindre på sikt, absolut.
På tillgångssidan skrivs vår största tillgång – hallen med
namnet Fjällräven Center – av med 3,8 Mkr per år och har nu ett bokfört värde på 149,6
Mkr. Jag har tagit upp det tidigare och ingen förändring har skett här – det är
rimligt att resa frågetecken kring denna siffra – då den långt ifrån speglar
ett marknadsmässigt värde för hallen. Omvärdering kommer dock aldrig på tal, då
det skulle leda till negativt eget kapital. Det är bara en hypotetisk fråga. En intressant sak att lägga märke till på
tillgångssidan är att MoDo nu köpt aktier för 30 000 kr (röst- och
kapitalandel på 30%) i det nya bolaget MODO Sports Academy AB, med verksamhet i
Fjällräven Center och Fredrik Östman som styrelseordförande. Jag gillar verkligen
den här typen av lösningar – hitta fler användningsområden för lokalerna i
arenan och skilj risken från föreningen och koncernen. Bolaget registrerades
den 12/6 – 2012 och ingen årsredovisning har ännu inkommit till Bolagsverket.
Jag återkommer i kommentarsfältet med nyheter kring detta.
Kassaflödesanalys
Ytterligare en aspekt jag missat kring den stora uppståndelsen
i lokalpressen kring att kommunen ”räddat” MoDos likviditet är att ingen fört
ett resonemang kring varför MoDos kundfordringar per den 30/4 var cirka 10,3
Mkr i föreningen, över 10 Mkr högre än vid samma tidpunkt föregående år. Hade
dessa kundfordringar varit inne skulle de likvida medlen vid räkenskapsårets
slut varit över 11 Mkr, istället för dryga 1 Mkr. I samma utsträckning som man
kritiserat kommunen för ett luddigt lån kunde man ställt sig frågan varför
drygt 7% av en årsomsättning tillåts stå som fordringar vid årets slut? Hade
det gått att göra något åt detta och bör denna siffra tas med i bedömningen av
MoDos förmåga att förbättra sitt framtida kassaflöde?
Noter
- Under året gick medeltalet anställda över 100 personer i koncernen, en siffra som innehåller många olika ansvarsnivåer och arbetstider, men trenden har ändå varit förhållandevis uppåtgående sedan arenans invigning och inte i proportion till den omsättningstillväxt som genererats under perioden.
- Posten utrangeringar i Not 7 för förrförra året hänför sig till MoDohallen, då den också var helt avskriven hade den ingående avskrivningar på 100% av det bokförda värdet som också utrangerades – med andra ord en nettoeffekt i balansräkningen på 0 kr för den övningen, medan köpeskillingen bokfördes rakt av som ”Övriga rörelseintäkter”, vilket tidigare nämnts.
- Det är illa att vi återigen bränt stora pengar på Skatterådgivning till PWC. 659 tkr motsvarar en tiondel av de räntekostnader som är ett så stort diskussionsämne. Förhoppningsvis kan denna post snart släckas och frågan är om inte kompetensen ska finnas inne i byggnaden. Totalt har nu rådgivningskostnaderna tickat upp till miljonbelopp. Kompetensen borde gå att få till samma pris hos en heltidstjänst. Denne person borde dessutom kunna ta deltidsansvar för andra redovisningsuppgifter, om man hittar rätt person.
Sammanfattning
Nej, det är inte helt kört ännu – personalminskningarna
kommer att ha en effekt på kostnadsmassan om inte Markus Näslund tillåts fri
lejd till detta utrymme för ökning av spelarbudgeten. Ytterligare minskade
publiksiffror kan kontras ut med ytterligare höjda utbetalningar från det
centrala tv-avtalet. MoDo kan fortfarande tjäna mer på långväga supportrar och
förbättra vård av existerande sponsorer. Man kan få bättre koll och kontroll
över medierättigheter som inte omfattas av centrala avtal. Det går att göra
hemsidan engelskspråkig och det går att aktivt söka sponsorer på den
nordeuropeiska och kanadensiska marknaden i någon omfattning. Potentialen i det
sistnämnda är givetvis svårbedömd – men den är de facto otestad i nuläget. MoDo
kan givetvis bli bättre igen på att producera egna spelare och vidareförädla
andras – detta har direkt effekt på kostnadsmassan och har historiskt bevisat
en mycket reell påverkan på publiksiffror i form av ökad
säsongsbiljettsförsäljning, om dessa spelare tar steget till svensk toppnivå.
Ja, MoDo är dessutom nu återigen det enda elitserielaget på en kuststräcka som
är 61 mil lång längs E4:an, mellan Gävle och Skellefteå. Sådant går att göra
något med marknadsmässigt, även om effekten nog inte är omedelbar och
situationen bör behandlas på ett snyggt sätt, särskilt i det landskap som
precis förlorat sitt elitserielag.
Jag tippar på att vi klarar det här, och att vi alla får dra ett lass, som vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar