Det var avslutning för MoDo FF igår, eller rättare sagt var det lite mer än avslutning. Vi kallar det för ”Fotbollsgala 2008”. Det är tänkt att bli en årlig Fotbollsgala för ledare, föräldrar och seniorspelare när man äter gott, dricker gott, berömmer varandra och blir underhållna. Det är också tänkt att det ska bli ett återkommande inslag i slutet av fotbollssäsongen, och att denna Fotbollsgala ska bli något mer än en vanlig avslutning – lite snyggare, lite coolare, mer av identitet och mer kulturhistoria – något som andra klubbar ska känna avund inför.
Tanken på att byta namn till det anrika Alfredshem har också diskuteras, vilket skulle också innebära byte till den gamla klassiska loggan. Detta finns just nu enbart i tankevärlden.
Tanken på att byta namn till det anrika Alfredshem har också diskuteras, vilket skulle också innebära byte till den gamla klassiska loggan. Detta finns just nu enbart i tankevärlden.MoDo FF härstammar som bekant från MoDo AIK som var en paraplyförening med flera sporter på repertoaren. 1987 gick hockey och fotbollen skilda vägar. MoDo FF klarade sig sportligt alldeles utmärkt till en början där man bl a spelade upp laget till division II, nuvarande division I. Med tiden har dock MoDo FF som klubb krympt. Bl a har man förlorat tre hela årskullar. Man har fått vad man skulle kunna kalla ett identitetsproblem, kanske mest beroende på att man lever i skuggan av stora MODO Hockey, men även andra faktorer har spelat in.
Ett led i tillbakatagandet av historien och restaureringen av identiteten är att återinföra några av de stora fundamenten från förr. En sådan är den nyligen genomförda MoDo-marschen. En annan är Fotbollsgalan. Då kanske en och annan läsare undrar vad detta har med MODO Hockey att göra, hold on, jag åter kommer till det strax.
Identitet och skillnad
En viktig detalj är att piska upp den gamla rivaliteten mellan MoDo FF och Domsjö IF några grader. Det är alltså önskvärt att ha en klar utpekad rival. Låt mig få förklara närmare:
När man läser om identitet och identitetsskapande finns det några huvudfåror som är viktiga och påverkar en individs eller för all del en klubbs identitetsskapande. Dels är det att påverkan både kommer utifrån och inifrån, dels att det är i kontrast till skillnaden - det andra som identitet skapas, samt hur man förhåller sig till normen.
Det allra viktigaste är skillnad. Det måste finnas en klar utpekad motpol som visar att identiteten markeras i skillnaden. För MODO Hockey är denna utpekade motpol Timrå, för AIK är det Djurgården, för Milan är det Inter och för MoDo FF är det Domsjö IF. Man kan alltså inte veta vad ljus är om man inte vet vad mörk är. En människa eller en klubb visar vem hon är genom att markera vad hon inte är. MoDo FF är alltså inte Domsjö IF, MODO Hockey inte Timrå o.s.v. Bara i polarisering ser vi vad som inkluderas och vad som exkluderas, vilka som tillhör och inte, vi och dom, man eller kvinna, bög eller straight, normal eller onormal. Domsjö IF är det onormala, det andra
Ett led i tillbakatagandet av historien och restaureringen av identiteten är att återinföra några av de stora fundamenten från förr. En sådan är den nyligen genomförda MoDo-marschen. En annan är Fotbollsgalan. Då kanske en och annan läsare undrar vad detta har med MODO Hockey att göra, hold on, jag åter kommer till det strax.
Identitet och skillnad
En viktig detalj är att piska upp den gamla rivaliteten mellan MoDo FF och Domsjö IF några grader. Det är alltså önskvärt att ha en klar utpekad rival. Låt mig få förklara närmare:
När man läser om identitet och identitetsskapande finns det några huvudfåror som är viktiga och påverkar en individs eller för all del en klubbs identitetsskapande. Dels är det att påverkan både kommer utifrån och inifrån, dels att det är i kontrast till skillnaden - det andra som identitet skapas, samt hur man förhåller sig till normen.
Det allra viktigaste är skillnad. Det måste finnas en klar utpekad motpol som visar att identiteten markeras i skillnaden. För MODO Hockey är denna utpekade motpol Timrå, för AIK är det Djurgården, för Milan är det Inter och för MoDo FF är det Domsjö IF. Man kan alltså inte veta vad ljus är om man inte vet vad mörk är. En människa eller en klubb visar vem hon är genom att markera vad hon inte är. MoDo FF är alltså inte Domsjö IF, MODO Hockey inte Timrå o.s.v. Bara i polarisering ser vi vad som inkluderas och vad som exkluderas, vilka som tillhör och inte, vi och dom, man eller kvinna, bög eller straight, normal eller onormal. Domsjö IF är det onormala, det andra
.
Ett exempel på detta var när jag ringde upp MoDo FF:s nu 80-åriga och legendariska ordförande Göte Eriksson som bor på Svedjeholmen. Han berättade i förbifarten en detalj som har med just denna identitet att göra. Han sa lite skämtsamt:
- ”Den enda gången Domsjöborna väjer för Hörnettborna är när de måste sakta in farten i Hörnettkorsningen”.
Detta visar att en utpekad motpol inte bara skapar konflikt, utan att den också kan ha en sporrande effekt. Det var därför som Domsjö IF häcklades, mest på skoj men också lite på allvar med flera PowerPoint-bildspel som projicerades på väggarna samt att Domsjö trackads under galans olika tal. T o m serveringspersonalen var för kvällen klädda i domartröja med gult och rött kort enbart för att kunna varna och utvisa blåsvartrandiga individer som kommit fel.
Irene Zuccarello-stil
Vid 22.30-tiden började Härnösandsbaserade coverbandet Irene Panik att spela, vilka på ett utmärkt sätt behärskade att spela såväl Ramones ”Sheena is a Punkrocker”, ”Enter Sandman” som modern pop och schlager.
Någon gång strax innan midnatt mellan låtarna när bandet stämde gitarren började någon sjunga Zuccarello, Zuccarello å-å-å-åå, varpå snart hela lokalen med 150 personer tokvrålade med nävarna i luften. Bandet var heller inte sen att haka på med att lite svagt spela melodin. Själv stod jag där och sjöng strax framför scenen som alla andra och tittade mig runt för att insupa atmosfären. Till höger om mig står då den före detta sportchefen, Bengt Hedin, hoppar och sjunger med höjd näve: Zuccarello, Zuccarello å-å-å-åå. Vad ska man säga? Kärlek!
Det här var alltså lördagen den 27:e september när MODO spöade Djurgården med 6-3 och den lille norrbaggen Mats Zuccarello Aasen fått sitt definitiva genombrott hos de kräsna
Ö-viksborna. Det här kan mycket väl vara ett nyförvärv i klass med Mikko Leinonen, Horava senior eller Karol Krizan och jag lovar att säkert hälften pratade om den nya norska kelgrisen.
En annan rolig detalj som jag fick berättad för mig i periodpausen mellan andra och tredje var att Zuccarellos mamma hade hört av sig till någon inom supporterklubben för att kolla om de skulle åka till byn Gävle för att se ”bortekampen” mot Brynäs. Det fanns inga sådana planer hade ordförande Palm svarat men ångrat sig i sista stund och börjat kolla runt. Det visade sig att så pass många tyckte det var übercoolt att Zuccarellos mamma var med att de lyckades fylla en buss modell mindre. Vad ska man säga? Kärlek!
- ”Den enda gången Domsjöborna väjer för Hörnettborna är när de måste sakta in farten i Hörnettkorsningen”.
Detta visar att en utpekad motpol inte bara skapar konflikt, utan att den också kan ha en sporrande effekt. Det var därför som Domsjö IF häcklades, mest på skoj men också lite på allvar med flera PowerPoint-bildspel som projicerades på väggarna samt att Domsjö trackads under galans olika tal. T o m serveringspersonalen var för kvällen klädda i domartröja med gult och rött kort enbart för att kunna varna och utvisa blåsvartrandiga individer som kommit fel.
Irene Zuccarello-stil
Vid 22.30-tiden började Härnösandsbaserade coverbandet Irene Panik att spela, vilka på ett utmärkt sätt behärskade att spela såväl Ramones ”Sheena is a Punkrocker”, ”Enter Sandman” som modern pop och schlager.
Någon gång strax innan midnatt mellan låtarna när bandet stämde gitarren började någon sjunga Zuccarello, Zuccarello å-å-å-åå, varpå snart hela lokalen med 150 personer tokvrålade med nävarna i luften. Bandet var heller inte sen att haka på med att lite svagt spela melodin. Själv stod jag där och sjöng strax framför scenen som alla andra och tittade mig runt för att insupa atmosfären. Till höger om mig står då den före detta sportchefen, Bengt Hedin, hoppar och sjunger med höjd näve: Zuccarello, Zuccarello å-å-å-åå. Vad ska man säga? Kärlek!
Det här var alltså lördagen den 27:e september när MODO spöade Djurgården med 6-3 och den lille norrbaggen Mats Zuccarello Aasen fått sitt definitiva genombrott hos de kräsna
Ö-viksborna. Det här kan mycket väl vara ett nyförvärv i klass med Mikko Leinonen, Horava senior eller Karol Krizan och jag lovar att säkert hälften pratade om den nya norska kelgrisen.
En annan rolig detalj som jag fick berättad för mig i periodpausen mellan andra och tredje var att Zuccarellos mamma hade hört av sig till någon inom supporterklubben för att kolla om de skulle åka till byn Gävle för att se ”bortekampen” mot Brynäs. Det fanns inga sådana planer hade ordförande Palm svarat men ångrat sig i sista stund och börjat kolla runt. Det visade sig att så pass många tyckte det var übercoolt att Zuccarellos mamma var med att de lyckades fylla en buss modell mindre. Vad ska man säga? Kärlek!
.
Jo, föresten, det skulle gå att lista ut vilka låtar som jag inte hade mandat att bestämma över. Här är låtlistan innan bandet började lira:
01. Soul To Squeeze - Red hot Cillipeppers
02. Your Love Alone Is Not Enough - Manic Street preachers
03. Ingenting - Kent
04. When You Were Young - The Killers
05. Columbus - Kent
06. Califoniacation - Red hot Cillipeppers
07. Bitter Sweet Symphony - Verve
08. Cheek to cheek - Sahara Hotnights
09. Det kommer bara leda till nåt ont - Säkert
10. Viva la vida - Coldplay
11. Pokerkväll i Vårby gård - Florence Valentine
12. Visit to Vienna - Sahara hotnights
13. Vy från ett luftslott - Kent
14. Cobrastyle - Robyn
15. Man of the constant sorrow - Soggy Bottom Boys
16. Yes - Coldplay
17. Electric - Melody Club
18. Other Side - Red hot chilipeppers
19. Do you love me - Amanda Jensen
20. Rockstar - Nickelback
21. I kissed a girl - Kate Perry
22. Vy från ett luftslott - Kent
23. Read my Mind - The Killers
24. Phantom Limb - The Shins
25. Autumsong - Manic Street Preachers
26. Learning to Fly - Tom Petty
Inlägg
2 kommentarer:
En liten passning från 401:
Zuccarello, Zuccarello ÅÅÅÅ AAAASEENN!
Mycket bättre, så klart
Skicka en kommentar