Mod & Hjärtas blogg

102. Tack till den störste

2011-02-14T18:18:00.005+01:00

Måndagen den 14:e februari 2011 så tog det då slut, efter en karriär i Elitserien och NHL som spänner över 20 år. Tack för allt Peter och vi återkommer så klart med en spelarbiografi (eller många?) om vår störste någonsin.

Kämpa Dö, Gene Brö

2010-11-19T23:13:00.008+01:00

Kämpa Dö

Gene Brö

"Thorsan"

Biljetterna släpps 101206, ni som inte har.

KÖP

22/1 -2011 Timrå borta.

Många bussar. 5, 6, 7, 8?

Vi ska ge lillbrorsan smisk på barrumpan! :)

100. Vägs ände

2010-06-10T12:30:00.002+02:00

Egentligen var det ju tänkt att inlägg nummer 100 skulle komma efter långt och noggrant övervägande, kanske bjuda på lite lugnt tillbakalutade återblickar över bloggens och sajtens verksamhet i övrigt under de tre första åren.

Omvärlden tillåter dock sällan att man gör som man vill, inte heller under de här dagarna i juni 2010. Under några dagar har det blivit allt mer uppenbart att planerna på en gemensam liga i centrala och norra delarna av Europa kommer att bli verklighet och att det nu också är dags för MoDo att komplettera Anders Källströms styrelsepost i HUB med ett ägande i bolaget som driver satsningen vidare.

Källström har å ena sidan uttryckt en skeptisk attityd i årsredovisningar och annat informationsmaterial från klubben under sin tid som ordförande, men är alltså sedan den 7/10 2009 styrelseledamot i HUB Europa AB och frågan är nu om MoDo precis som Luleå ska komplettera sin representation i styrelsen med en aktiepost.

Själv tänker jag inte göra som en högtravande 22-årig redaktör för MoDos Svenska Fans-sida och påstå att jag har någon annan skribent på bloggen eller Mikael med mig i det jag nu skriver, utan det är helt och hållet mina egna åsikter jag nu framför.

Att fullfölja MoDos åtagande i HUB Europa AB genom att köpa in sig i bolaget är en självklarhet och går inte längre att diskutera. Köpet kan i värsta fall resultera i att aktierna blir värdelösa om ligan inte blir verklighet, en verklighet som vi i så fall delar med majoriteten av toppklubbarna i Sverige och är således ingen relativ konkurrensnackdel. Att däremot säga nej till att köpa aktier i HUB Europa är ett definitivt beslut om att MoDo måste vara beredda att ta sig an en ledande organisatorisk, administrativ och marknadsmässig roll i den liga som återstår i Sverige. Amorteringar och (stigande) räntor för Fjällräven Center måste fortsätta betalas, oavsett vilka flåshurtiga nationella fantasier man vill måla upp. Publiksnitt, sponsors- och TV-intäkter måste hållas på samma nivåer och helst högre än idag och det är ingen som kommer att hjälpa MoDo med detta förutom MoDo självt.

Vill man dra det till sin spets så är det mest ansvarsfulla att göra efter ett nej till aktieköp i HUB att lägga föreningens elitverksamhet i malpåse, lämna över Fjällräven Center till banken och driva en rent ideell verksamhet uppe i MoDo-hallen för ungdomar i Hörnett och Domsjö. I så fall kan man åtminstone, rak i ryggen, säga att man fortfarande är MoDo-supporter och väntar på bättre tider. Att låta MoDo bli ett flumromantiskt svar på Björklöven som belastar skattebetalarna i Ö-vik under 20 år framöver innan sanningen hinner ikapp är i alla fall inget jag vill rösta för.

Klockan har slagit, dags för MoDo att välja om man vill gå samma stig som Björklöven, Gävle Godtemplare och Morgårdshammar eller om man vill ge sig själv en chans till överlevnad.

Överlevnad med enskilda stunder av lycka - det låter som historien om MoDos liv.

99. MoDos 10 viktigaste matcher - Nummer 6: Örnsköldsviks SK - Alfredshems IK, 1938-02-21

2010-04-17T21:40:00.024+02:00

#6 En efterlängtad missionär
Spotify-soundtrack

Så kommer den då, matchen som har varit svårast att ranka i sin betydelse för föreningens fortsatta verksamhet. Jag är helt på det klara med att man kan lägga upp resonemang som lutar mot att den första ishockeymatchen som spelades också borde ha varit den viktigaste. Ett fiasko här intressemässigt från spelare, publik och sportjournalister i Ö-vik hade ju kunnat betyda att bandy fortfarande varit vinter-lagsporten nummer ett i Ö-vik, precis som i Hälsingland.

Å andra sidan går det ju helt klart att snickra ihop ett resonemang som menar att en vänskapsmatch mellan spelarna i två föreningars gamla bandysektioner, som bevittnades av någonstans mellan 200-400 åskådare och spelades på en bandyplan med ett högst provisoriskt sarg-arrangemang som gav något som åtminstone liknade hockeymått någorlunda inte alls kan vara en viktig match i föreningens historia.

Jag kommer att läsa argument för båda dessa ståndpunkter och inte säga att något är fel. Det som sätter matchen på plats sex på min lista, före allsvenska finaler och avgörande kvartsfinaler mot Timrå bland annat, är min personliga känsla att matchen, omständigheterna kring den, mottagandet av den nya sporten av publik och lokala sportjournalister var en grundplåt för att vi skulle få de senare upplevelserna. Min personliga känsla är dock också att det funnits matcher i föreningens framtid som enskilt haft större betydelse för den fortsatta verksamheten. Det finns ju trots allt fler norrlandsstäder som fastnat för sporten ishockey utan att ha samlat på sig 2 SM-guld i ishockey för seniorer och skapat en hockeykultur i sin stad som gör att det dyker upp över 6 000 personer i snitt på matcherna i en arena som kostade en kvarts miljard att bygga.

Close, but no cigar alltså för den första ishockeymatchen som spelades i Örnsköldsviks stad.

Bandy hade varit vinter-lagsporten som utövades i Örnsköldsvik fram till slutet av 1930-talet, men det är fel att säga att sporten hade fångat Ö-viksbornas kärlek på något sätt. Matcherna hade aldrig dragit fyrsifffrig publik och det var ett otacksamt jobb för människorna i föreningarna att hålla de ytor på cirka 100*50 meter i spelbart, skottat skick för matcher mot enbart lokalt motstånd. Bandyn i norr släpptes nämligen inte in i det nationella seriesystemet, så ingen spännings-skapande komponent med matcher mot storstadslag fanns att se fram emot.

Alfredshem spelade sin första bandymatch år 1927, i bandyns distriktsmästerskap för Ångermanland. Det slutade med storstryk mot Härnösands-laget IF Älgarna, 0―9. Under det följande årtiondet förbättrades kvaliteten på spelet och man blev kända för sin goda skridskoåkning. 1934 vann Alfredshem den norra Ångermanlandsserien för första gången och år 1936 anordnades för första gången en fast landbana på Kempevallen för bandy. 1937 års bandylag beskrivs som helt överlägset i norra Ångermanland, men i DM-finalen så tog det som vanligt stopp mot IFK Nyland.

Situationen för Alfredshems-folket var alltså sådan att de saknade lokalt motstånd av hög klass, de fick inte testa sina krafter mot annat än distriktets bästa lag från södra Ångermanland i DM-finalen och för att över huvud taget få spela sina matcher var de tvungna att spola upp och snöröja en isyta på 100*50 meter med sina egna händer.

Låter inte detta som ett ganska bra läge att introducera en sport där du bara har 36% av isytan att skotta, du bjuder på mer fysisk närkontakt för att locka en hittills ointresserad publik och du dessutom kryddar med lite diskreta antydningar att norrlandslag nog kan komma att släppas in i det nationella seriesystemet i den sport som du marknadsför?

Ungefär så kan nog tankegångarna ha gått på Svenska Ishockeyförbundet, när man släppte iväg IK Götas Einar "Knatten" Lundell på en missionsresa till mellersta och norra Norrlandskusten. Ishockeyn hade introducerats i stockholmsområdet, inledningsvis sorterat under Svenska Fotbollförbundet (precis som bandyn), men redan 1922 hade ett självständigt förbund bildats. Inledningsvis var SM i ishockey och landslagsspelarna en helt intern affär för Stockholm/Mälardalen, men liknande missionsresor som den som Einar skulle göra nu hade genomförts till bl.a. Malmö, Göteborg och Gävle i ett tidigare skede, med skiftande resultat.

Einar Lundell, i sin IK Göta-dress

Exakt vilka orter Einar besökte under sin resa är svårt att fastslå. Jag har sett uppgifter som sträcker sig ända upp till Boden, men vad vi vet är att hans resa omnämns vid ett möte på Statt i Härnösand den 14 januari 1938 av förbundssekreteraren Ruben Rundquist. På mötet i Härnösand var Alfredshem representerade av Allan Andersson och Edvin Boman som rapporterade hem och pushade på intresset hos sina föreningskamrater. Vad de dessutom tycks ha ordnat är att "Knatten" skulle stanna till i Ö-vik på sin turné, då staden ursprungligen inte verkar ha varit ett av de planerade stoppen.

Som det nu blev anlände Einar Lundell till Örnsköldsvik någon gång kring helgen den 12-13 februari 1938 och sätter en enorm fart i sitt missionerande från första stund, som satte avtryck i de 2 Öviks-tidningarnas sportsidor under hela veckan. Han håller träning med ÖSK på söndagen på bandyplanen på Gamla IP (där vi nu har en snart avvecklad busstation), han håller föredrag på Kafé Savoy vid Lasarettsgatan (idag: Restaurang Oasen) om spelets regler och teknik på måndagkvällen, han genomför den första kända ishockeyträningen för Alfredshem på Kempevallens bandyplan på onsdagen den 16 februari, han sprintar runt på tidningarnas sportredaktioner och låter sig intervjuas samt talar sig varm för sporten. Förutom de faktorer som redan nämnts talar han här om möjligheten till matcher på vardagskvällar, med elljus-belysta planer.

På fredagskvällen den 18 februari spelas en improviserad match på gamla IP mellan två lag av intresserade stadsbor, det ena laget fick förstärkning av Lundells gamla kompis från IK Göta och landslaget, Erik "Jerka" Burman, vilken imponerade stort på de som dykt upp och ville testa sin lycka.

Förutom detta hugger Einar tag rent fysiskt nere vid gamla IP där man snickrade ihop en provisorisk rink för en match mellan ÖSK och Alfredshem som skulle avsluta "Knattens" tid i Ö-vik. Utöver Lundell nämns den "trogne arbetaren" André Norberg som "varit både först och sist då det gällt att ordna banan".

Måndagen den 21 februari kan man så hitta den här annonsen i Örnsköldsviks Allehanda, för den första ishockeymatchen i Örnsköldsvik, mellan stadens lag ÖSK och fabrikslaget Alfredshem.

Ner till Idrottsplatsen tog sig någonstans mellan 200-500 åskådare. Den högre siffran nämns av Alfredshems-spelaren Erik Eriksson, siffror på 200-400 nämns i de båda lokaltidningarnas rapporter. Samtliga uppgifter är med största sannolikhet samman-räknade med egna ögon, men vad som är klart är att det var den största publiken som bevittnat en match i en vinterlagidrott i Ö-vik dittills och enligt Eriksson levde sig åskådarna direkt in i matchen med tillrop som "kör på honom!" Det ska då sägas att sympatierna i första hand sägs ha varit reserverade för ÖSK, som ju var hemmalaget.

Rinken bestod av hög sarg på kortsidor och i hörn (som var mindre rundade än på dagens rinkar), på långsidorna låg dock endast plankor med samma funktion som en bandysarg. Måtten som Knatten torde ha eftersträvat bör i alla fall ha varit 60*30 meter, även om det är svårt att avgöra vad som blev fallet den här kvällen. Målburarna ska ha bestått av de gamla bandyburarna, som man spikat igen med plankor och lämnat en öppning motsvarande ett ishockeymål i. Hur målen var placerade i förhållande till sargen har tyvärr ej gått att utröna. Matchen spelades i 3 perioder med 15 minuters längd och de båda lagen hade ett backpar, två kedjor, som man växlade, och en målvakt var i spel på isen.

Alfredshem sägs efteråt ha levt högt på sin skridskostyrka från bandyn (ett kulturellt arv som sedan kom att överleva åtminstone in på 1990-talet), men många av de äldre spelarna hade svårigheter att hantera bytet av bandyklubban mot hockeyditon. Alfredshems första mål i en ishockeymatch och ledningen i matchen kom på en genomåkning av den redan nämnde Erik Eriksson, vilken också kom att stå sig perioden ut.

Erik Eriksson

I den andra perioden kvitterade ÖSKs Hartvig Sjöström, men Alfredshem och Eriksson svarade med ett nytt mål innan perioden tagit slut. Tyvärr slutade dock inte denna första match med en sportslig seger att skriva in i rullorna, då ÖSK kom att kvittera Alfredshems ledning ytterligare två gånger och slutligen avgöra genom Fred Dahlén.

Bestående resultat av matchen för föreningens framtid:
Seger blev det ändå, då Einar Lundell på lite drygt en veckas tid hade sått ett ishockeyfrö i Örnsköldsvik och vattnat samt gödslat det med en match som dragit den största publiken för en match i en vinterlagidrott i staden, fångat intresset hos stadens sportjournalister och övertygat klubbledarna i staden om sportens förträfflighet. Örnsköldsviks ishockeykultur hade aldrig blivit den samma utan den här veckan och den här dramatiska matchen med sina många vändningar samt kanske också - det lyckliga slutet med seger för hemmalaget mot det tidigare så överlägsna bandylaget Alfredshem.

Soundtrack för dig som föredrar C60 framför Spotify:
(Det är som sagt 1938 och på lördagen den 12 mars, 3 veckor efter den här matchen, marscherar Hitler in i Österrike. Att det var en värld på helspänn hörs i en hel del av musiken från tiden.)

Artie Shaw - Nightmare
Karl Gerhard - Jag är ett bedårande barn av min tid
Ella Fitzgerald - A Tisket, A Tasket
Robert Johnson - Come On In My Kitchen
Hoagy Carmichael - Heart & Soul (tyvärr i en senare inspelning av Mark Murphy)
Django Reinhardt - Lambeth Walk
Big Bill Broonzy - Horny Frog
Bob Crosby and his Orchestra - Big Noise From Winnetka
Ella Fitzgerald - At long last love (en senare inspelning av en Cole Porter-sång)
Röda Armé-kören - Carmina Burana, O fortuna.

Gamla IP från Varvsberget

Gamla IP i modernare tappning (2005),
bilden tagen i övre vänstra hörnet av IP, sett i relation till den äldre bilden.

98. MODO Hockey forum läggs ner

2010-03-31T12:58:00.003+02:00

Åtminstone säger ryktet så.

Anledningen sägs vara en hårdnande jargong, där det menas att personangrepp har förekommit, både på forummedlemmar, spelare och andra personer inom föreningen.

Naturligtvis kan det vara så att jargongen har hårdnat, erfarenheten visar dock att hårdnande jargong nästan enbart hänger ihop med uteblivna resultat, åtminstone har det varit så de senaste 10 åren.

Forumet är en degel av rykten, tyckande, påståenden men också av passion och en hel del hockeykunskap. Mycket få händelser med Modoanknytning missas, det mesta penetreras in i minst detalj.

Ingen verksamhet verkar bli synad som just MODO Hockey. Frågan är om det finns någon förening i Sverige som blir granskad mer ingående än just Sveriges viktigaste klubb? Jag tvivlar.

Kampen om informationen

Men jag tror inte huvudproblemet är hårdnande jargong. Jag tror att klubben inte längre kan styra och påverka informationen som man önskar och det skapar frustration. Genom att släcka ned forumet vill man åter igen ta kommandot över vilken information som sprids.

Kanske är det bra om forumet släcks ned, lite väl mycket negativitet och rykten sprids ibland. Kanske är det bättre att ett Modoforum drivs med annan huvudman än klubben själv

Men samtidigt finns det frågor som inte blir ifrågasatta på samma sätt om forumet läggs ner, varken av MODO själv eller av media.

Hade Jerry varit VD idag utan forumet? Hade Ecke varit kvar? Och hur kommer det att gå med den så viktiga alkoholpolicyn? Kommer den någonsin till utan påtryckningar från gräsrötterna?

Vi får se vad som händer och om forumet slocknar för alltid

97. Dagen efter imorgon (?)

2010-03-23T22:55:00.004+01:00

-Hej och välkomna till denna den sista presskonferensen i den klubb som spelat ishockey sedan 1938. Jag heter Andreas Åstroll och är VD i MoDo Hockeyklubb samt Evenemangsarenan i Örnsköldsvik AB, under de närmsta minuterna tänkte jag redogöra kring det tankearbete vi haft när vi nu tagit beslutet att avveckla vår ishockeyverksamhet och istället starta upp en satsning som ska resultera i en av Europas bästa handbollsföreningar.

Tanken har väl egentligen legat och grott hos oss en längre tid, men den utlösande faktorn var att Svenska Ishockeyförbundet och ledande tjänstemän i Svenska Hockeyligan nu kommit ut ur garderoben och bekänt färg som de Kalle Anka-figurer de bevisligen alltid har varit. Ett gäng ryggkliande grabbar som nu skrivit på ett avtal som ogiltigförklarar samtliga spelarkontrakt i Elitserien mot att NHL-klubbarna betalar en administrationsavgift. Inte nog med detta, i ett pressmeddelande på Hockeyligans hemsida beskrivs det till och med så att detta Kalle Anka-avtal skulle "generera" pengar för svensk ishockey, när vad man de facto gjort är att acceptera en ersättning som vid avtalstidens slut kommer att vara lägre än i det tidigare avtalet, om man tar hänsyn till inflation.

Med det ansvar vi har för Örnsköldsviks, Ångermanlands och Mellannorrlands idrotts- och kulturutbud, med det stöd vi har av våra supportrar, sponsorer och den hyra, eller ska vi säga förtäckta driftsbidrag, i mångmiljonklassen vi får av kommunen så känner vi helt enkelt inte längre att vi kan försvara ett deltagande i den liga som sedan 1975 sålts under varumärket "Elitserien".

Vad vi däremot ska fortsätta att göra är att erbjuda lagidrott i absolut världsklass, i en arena som är en av de bäst utrustade i norra Europa och från och med i höst även får en tågförbindelse som på lång sikt kommer att innebära att vi har ett potentiellt upptagningsområde på cirka 300 000 människor, istället för de cirka 140 000 i Ångermanland som nu kan nå oss på helgmatcherna med hockeybussarna.

Från och med den 1 april kommer namnet på MoDo Hockeyklubb att bytas till MoDo Handbollsklubb och en mindre ombyggnad av Fjällräven Center tar vid för att färdigställa arenan inför höstens seriespel. Vi har även fört en konstruktiv dialog med kommunalrådet Älva Norrfors som med hjälp av sin egen, blint lydande, majoritet i kommunfullmäktige nu fattat ett beslut om att de övriga ishallarna i kommunen byggs om för handbollsspel. En åtgärd som i sig sänker kommunens budget med miljontals kronor, då hallarna med sitt nya användningsområde kommer att drastiskt sänka sina driftskostnader. Dessutom innebär den nya situationen, där ishockeyspel för våra barn och ungdomar blir näst intill omöjligt, att vi får en bred, snabbt växande, rekryteringsbas i den egna kommunen. Inga barn kommer heller längre att stängas ute för att utrustningen blir för dyr att betala för deras föräldrar.

Får vi fullt stöd för denna satsning från våra supportrar och sponsorer kommer vi att kunna gå in med en tänkt spelarbudget på 35-40 Mkr/säsong och därmed sopa mattan med den svenska konkurrensen och snabbt etablera oss som ett topplag i Europa, i klass med spanska Ciudad Real och tyska Flensburg-Handewitt. För våra existerande sponsorer erbjuder vi en möjlighet till exponering i handbollens (fungerande!) Champions League, på stora marknader i Mellan- och Sydeuropa med potentiell TV-publik på tiotals miljoner åskådare, samtidigt som vi kommer att vara ett intressant alternativ för företag från dessa regioner som vill ha exponering i Nordeuropa. För våra supportrar och skattebetalare i Örnsköldsviks Kommun kommer vi att erbjuda ett bättre underhållningsvärde för pengarna och en fantastisk reklampelare för orten, samtidigt som vi kan sälja säsongskort till supportrar som faktiskt kan vara säkra på vilka spelare de får se i våra matcher till hösten.

Det är en hederssak som vi anser att det inte längre går att tumma på.....rrrrrrinnnnnggggg!

Ja, nu är det dags att vakna om det inte var uppenbart redan.

96. Nä.

2010-03-11T23:00:00.004+01:00

Ingen idé att misshandla tangentbordet redan ikväll, och för mig personligen så är faktiskt inte besvikelsen i nivå med vare sig den som infann sig 1999 eller 2005. Att MoDo för sjuttielfte gången i historien drabbas av Väsby-syndromet (som ju sträcker mycket längre tillbaka i tiden än just DEN Väsby-matchen) när man övertygats av alla från lokal press till rikspress till supportrar om att man har vunnit de tre avslutande matcherna på förhand är heller inget som förmår uppbåda något som liknar chockkänslor. Slutspelsplatsen förlorades under hösten, med ännu ett misslyckat hanterande av målvaktsposten och en underlig attitydförändring hos många spelare i matcher som Peter Forsberg inte deltog i.

Någon seger under ordinarie tid istället för tvåpoängare i förlängningar, någon oavgjord match till istället för uddamålsförluster och slutspelsplatsen hade varit klar - längre bort än så var det inte, oavsett hur nu matcherna mot Skellefteå och Södertälje hanterades. Med en stabil förstemålvakt som varit redo för Elitserien från omgång 1 så hade man varit där.

Nu vet vi väl ännu inte om Fredrik Andersson är den man som ska leda rekryteringsarbetet inför nästa säsong eller om han redan befinner sig någon annanstans i tankarna, men oavsett vem det blir som får den delikata uppgiften så finns inget utrymme för att värva en oscoutad målvakt som inte är av absolut högsta europaklass. Försäljning av säsongskort och sponsorspaket skulle kunna få en rejäl chans om denne målvakt kan presenteras inom någon dag efter att han spelat klart för sin klubb under den här säsongen. Sköts målvaktsrekryteringen på samma taffliga sätt under ännu en silly season så är det svårt att se hur säsongen 2010-11 ska kunna säljas in till sponsorer och förkrossade supportrar.

95. Zuccarello och nyttiga idioter

2010-02-23T14:32:00.009+01:00

Mats Zuccarello Aasen gör succé i OS och nu ser det ut som att flera NHL-klubbar är intresserade av honom. Men vi MODO-iter kan vara lugna, Mats har nämligen ett 2-årskontrakt utan så kallad NHL-klausul som säger att han inte kan gå till NHL under kontraktstiden med MODO, eller?

Fantastisk bagge

Zuccarello är en enastående spelare, en av seriens bästa, kanske t o m den bästa. Sett över hela säsongen är han den överlägset främsta och viktigaste spelaren i MODO. När det var som allra mörkast bar den lille norsken hela klubben på sina axlar. På slutet har visserligen Foppa och Macke avlastat hans börda något. Han är en sådan spelare som man bygger ett lag kring, HV71 har sin Davidsson, LHC sin Mårtensson och MODO sin Zuccarello.

Nu skriver tidningarna att SHL – Svenska Hockeyligan och NHL håller på att skriva under ett avtal som ger NHL möjlighet att sno spelare även fast de har kontrakt. Visserligen kommer de att betala 1,6 miljoner kronor, vilket är en spottstyver i sammanhanget. En spelare i Zuccarellos klass är värd många gånger mer. 1,6 miljoner är inte mer än en dryg procent av klubbens omsättning och räcker inte till mer än några månadslöner för en toppspelare.

Avtalet som hockeyligan jobbar på är inte något nytt, det är en fortsättning på tidigare års avtal.

Nu undrar jag hur kan denna svenska hockeyliga helt medvetet skriva under ett avtal som ogiltigförklarar elitserieklubbarnas kontrakt med spelarna och ger NHL rätt att utan skälig ersättning norpa elitseriespelare?

Är det tänkt att MODO och de andra elitserieklubbarna ska stå där med mössan i hand, helt oförmögen att säga ifrån, när NHL stjäl kontrakterade spelare? Jag måste säga att jag har svårt för detta vurmande för överheten.

Det hockeyligan gör, och under en tid har gjort, är att medvetet utarma elitserien på dess största artister genom att skriva under ett sådant avtal.

Svenska Hockeyligan, Wikegård, Renberg och media går i takt

I sammanhang där underrättelsetjänster agerar använde man förr, speciellt under kalla kriget, begreppet nyttig idiot. Det var ett nedlåtande omdöme om personer som sprang andras ärenden utan att vara medveten om att så var fallet och i stället trodde att man gjorde något bra för den egna gruppen.

Jag anser att det finns alldeles för många sådana. Svenska hockeyligan är en sådan, men man kan också höra det till vardags av vanliga supportrar som menar att ”det är klart att han ska få genomföra sin stora dröm att spela NHL och därför bör MODO släppa honom”.

Likaså kan man höra expertkommentatorerna Renberg och Wikegård i SVT, som annars alltid påstår sig värna om svensk hockey fullkomligt strunta i gällande kontrakt och mena att NHL kan agera som de själv vill. Men även klubbarna själva verkar vara helt hypnotiserade. Inte sällan hör man de fälla de mest korkade uttalanden i dessa frågor.

Men det är inte bara Hockeyligan, experkommentatorer och klubbarna som springer andras ärenden, även media står på rad och klappar händer och håller med. Sällan utför de sin uppgift - att kritiskt granska.

Självklart ska man inte hindra Zuccarello från att spela i NHL om han vill det, men det är en helt annan fråga. Denna fråga gäller om NHL ska betala för sig eller inte

Har Zuccarello kontrakt så har han. Kan NHL lösa ut honom så att alla parter blir nöjda så är det okey, men inte annars. Det ska naturligtvis kosta, låt säga fem miljoner för ett år och tio, som i Zuccarellos fall, för två år.

Här kan man läsa om det så kallade "nyttig idiot-avtalet"

94. Missväxt i plantskolan

2010-02-12T10:57:00.003+01:00

MODO Hockey fostrar inte talanger på samma sätt som tidigare. Det finns inte någon Forsberg eller Sedin i pipeline, faktum är att det inte ens finns några elitseriespelare på gång som det ofta fanns förr. Därför bör Ö-vik snarast skapa ett allianslag där de mest talangfulla och de mest träningsvilliga spelar.

För en dryg månad sedan avslutades den 42:a MODO-cupen. Det bästa Modolaget på länge åkte ut i kvartsfinalen, trots en uppenbart enkelt lottning. Samma tendens kan man se i de flesta åldersgrupperna. På Cup Online går det följa samtliga cupers matcher i detalj de senaste sex åren. Utvecklingen är tydlig, talangfabriken gnisslar påtagligt.

Eller rättare sagt – talangerna finns, men de tillåts inte utvecklas.

Skolindelning problemet

Det finns säkert flera anledningar till de uteblivna resultaten, men det är uppenbart att skolindelningen är den största anledningen till problemet. De främsta talangerna får inte den hockeyutbildning de borde kunna få. De mest talangfulla och träningsvilliga spelarna ges inte möjlighet att träna och spela tillsammans och utvecklas därför inte optimalt.

Ö-vik med omnejd började med denna skolindelning för ett antal år sedan, ungefär samtidigt slutade den egna produktionen av elitspelare, med några undantag.

Skolindelningen betyder att barn som går på en viss skola automatiskt spelar i ett bestämt lag. Barn från Bonäset och Järved spelar hockey i Järveds IF. Barn från Svartby, Arnäs, Gullänget och i stan spelar i ÖSK, barn från Svedjeholmen och Själevad spelar i Svedjeholmen. Barn från Domsjö, Hörnett och Varvet spelar hockey i MODO. Denna indelning sker från barnens första skär när man börjar spela hockey tills dess man är 14-15 år.

Bredd men ingen spets

Indelningen gör att vi får jämbördiga lag i Ö-vik med omnejd. Järved, MODO, ÖSK, KB65, Anundsjö, Husum och Svedjeholmen blir likvärdiga. Matcherna blir ofta jämna och lagen turas om att vinna. Bland 98:or och 99:or är det Svedjeholmen som regerar, hos 00:orna är det MODO och ÖSK som är bäst och hos 02:orna är det Husum och KB65.

Indelningen skapar alltså jämna lag med en rättvis sammansättning. Däremot förädlas inte de största talangerna optimalt. Anledningen till detta är att de bästa inte får möjlighet att spela tillsammans. En väl utvecklad, talangfull, träningsvillig spelare som enbart spelar tillsammans med mycket mindre utvecklade och träningsvilliga spelare kommer att hindras sin utveckling. De får helt enkelt inte den stimulans som krävs för att utvecklas.

När den tidigt utvecklade och träningsvilliga spelaren passar sin mindre utvecklade kompis kommer inte pucken tillbaka. När den mer utvecklade spelaren inser att pucken förmodligen inte kommer tillbaka struntar denne att passa fortsättningen.

Däremot om den talangfulle och träningsvillige spelaren skulle få spela tillsammans med andra spelare i samma fas av utvecklingen kommer han eller hon att utveckla passningsspel, skridskoåkning, kampmoment och teknik på en betydligt högre nivå. Spelare får då stimulans och utbildning som den annars inte skulle få.

Allas rätt till hockey

Åsikter likt den jag ovan framfört kan i somligas ögon ses som kontroversiell. Man säger att den är elitistisk. Men jag tycker inte det. Vi är helt enkelt ovana vid att satsa på de som har mest talang och mest ambition. Ovana är dock ett dåligt argument till att avstå. De med hög ambition och mycket talang har samma rätt till utveckling som de med lägre ambition och mindre talang.
Jag anser att man absolut inte behöver göra avkall på breddverksamheten för att satsa på de allra talangfullaste och de allra träningsflitigaste. Det går utmärkt att kombinera bredd och spets.

Skolindelningen och breddverksamheten ska under alla omständigheter vara kvar. Alla har rätt att spela ishockey, så många som möjligt ska få den möjligheten utan att sorteras bort. Det är mycket viktigt. Det är en princip som inte är förhandlingsbar.

Ö-vik måste införa ett allianslag

Parallellt med breddhockeyn bör det alltså satsas på spets. Ö-vik bör därför skaffa sig ett allianslag. Detta allianslag ska träna parallellt med de skolindelade lagen. Laget bör vara öppet så att alla klubbars spelare har chansen att slå sig in.

Jag ser gärna att allianslaget startar redan från U10.

Öppenhet och samarbete med stadens alla klubbar måste vara ledord. Gör man inte stadens alla lag delaktiga kommer MODO heller aldrig få med sig de mindre klubbarna. Det vore direkt olyckligt om MODO enbart knycker spelarna i en tidigare ålder.

Vidare bör ledarna - tränare och lagledare för allianslaget vara oberoende. Man bör hitta ett system som inte skapar orättvisa, kanske kan man rulla runt på klubbarnas ledare? Viktigt är att man säkrar opartiskhet och oberoende där de små klubbarna inte åsidosätts.

Lyckas man göra alla klubbar delaktiga i allianslaget kommer talangfabrikens produktion flerdubblas, dessutom kommer alltid de mest talangfulla och träningsvilliga att mäta sig med varandra.

Som det fungerar idag skickas MODO:s lag, med ett urval från två skolor att möta mycket mer utvecklade lag med upptagningsområden på ibland flera hundratusen. Hade man istället skickat ett allianslag bestående av talanger från hela Ö-vik skulle dessa utvecklas mycket mer.

Självklart ska också småklubbarna i Ö-viksområdet få möjlighet att delta i olika cuper, men då bör de vara anpassade för den nivå där dessa lag befinner sig.

Iakttagelser från verkligheten

Hur kan man då vara säker på att detta är en korrekt iakttagelse av verkligheten? Hur kan man veta att vårt system med skolindelning producerar färre talanger? Det kan vi naturligtvis inte veta med samma säkerhet som matematikens bevisföring. Däremot finns det ett antal fakta som gör det hela sannolikt troligt.

Det skapas inte längre lika många talanger, trots ökad och bättre träning.

Talangproduktionen minskade samtidigt eller i samband med att man införde skolindelningen.
Man har statistik på spelare födda 1993 från när dessa var 6 år till juniorålder. Där syns tydligt att de mest talangfulla spelarna vid tidig ålder var de som fick minst stimulans och hade sämst resultat strax innan juniorålder.

Vaksala, laget som vann MODO-cupen 2008 är ett mycket bra exempel på ett lag där stadens största talanger tillåtits spela tillsammans. Detta med ett lag från en stad där bandy är nummer ett, nämligen Uppsala, ändå vann man Sveriges bästa cup.

Ytterligare en konsekvens av skolindelningen är ett problem som har dykt upp på senare tid. Det har visat sig att de riktigt bra lagen utifrån inte längre vill delta i våra cuper på samma sätt som tidigare. Det visar anmälningarna då få lag blivit anmälda. Detta anses av många bero på att vi inte kan erbjuda tillräckligt bra motstånd.

Om det stämmer är det allvarligt då MODO:s cuper har varit ett viktigt instrument för t ex scouting. Det är bara att ta sig en titt på allstar-teamen i MODO-cupen för att förstå cupens vikt för MODO Hockey.

Sedan kan jag konstatera att det finns ett önskemål i hockeyleden om ett allianslag. När jag lägger örat mot rälsen och lyssnar är det allt fler personer i hockeykretsar som önskar just någon form av allians.

Alfredshems IK eller Ö-viksalliansen?

Jag hoppas inte att det blir så att MODO snor åt sig ÖSK:s, KB:s, Svedjeholmens, Järveds talanger ett år tidigare, som det ryktas om. Det enda man gör då är att slå sönder breddverksamheten.

Ryktet säger att MODO nu kommer att plocka regionens talanger tidigare och göra de till MODO-iter. Samma rykte säger också att anledningen till det är att MODO tjänar mer pengar på att knycka talangerna ett år tidigare.

Om detta stämmer har man nog garanterat bundit ris åt sin egen rygg. Finns det något som ogillas bland småklubbarna så är det när MODO snor talangerna, när man bryter sönder redan existerande lag.

Därför är det en mycket bättre lösning att man skapar ett allianslag som inte är MODO. Exakt vad det laget ska kallas går att fundera över. Allianslaget - plantskolelaget skulle kunna återuppliva det gamla namnet Alfredhems IK. Det viktiga är dock att allianslaget skapas

93. MoDos 10 viktigaste matcher - Nummer 7: MoDo HK - Djurgårdens IF, 1998-03-26

2010-02-04T05:05:00.010+01:00

#7. Thomas O-Tvivlaren
Spotify-soundtrack

Tre matcher avverkade på den här listan och hittills är det enbart segermatcher som signalerat någon form av sportslig milstolpe som tagit plats på listan. Rent logiskt kommer ett lag som fortfarande spelar i sitt lands högsta serie att ha färre förlustmatcher som haft ett "bestående resultat för föreningens framtida verksamhet" än vad den har betydelsefulla segermatcher, men jag kommer ändå att ta upp ett par förlustmatcher på den här listan, varav den första kommer här och nu.

Kempehallens troligen galnaste och mest svavelosande sekunder hittar vi i en marskväll år 1998, med den för säsongen nye MoDo-tränaren Per Bäckman ståendes, ute på isen, bankandes med Per Hållbergs klubba och vrålandes ut sin ilska över domaren Thomas Anderssons insats.

Låt oss dock ta några steg bakåt först, och titta tillbaka på en säsong som hela tiden tycktes ha nya, underliga vändningar och svåra nervpåfrestningar av olika slag på lut för supportrarna.

Per Bäckman hade kommit in i ett gynnsamt läge efter Leif Boork, då föreningen missat slutspel under föregående säsong. Detta samtidigt som Bengt Hedin under sommaren både lyckats behålla stomme och unga spelare, samt landat den kanske enskilt högst smällande värvningsbomben under sin tid som sportchef - den unge lovande tjecken David Vyborny, som i stort sett hela hockeyeuropa var intresserat av, tycktes det som under några heta sommarveckor. Dessutom skulle Per Bäckman under säsongen släppa fram de båda superlöftena Daniel och Henrik Sedin. Backarna var överlag unga, talangfulla och hade nu börjat samla på sig några säsongers rutin. Jonsson, Alavaara, Kaberle, Jansson, Hållberg och Hedin var det råmaterial som Per Bäckman skulle karva till försvarsmässig fulländning under de kommande säsongerna.

På målvaktssidan hade Magnus Swärdh och Fredrik Andersson (den senare kom dock tillbaka till truppen vid jul) tackat för sig, in kom istället nygamla bekantskapen Petter Rönnqvist från Djurgården och från juniorerna flyttades Tobias Lundström upp.

I massmedia målades Färjestads guldcoach upp som ett bra val av MoDo för att få ut det mesta av de talangfulla 70-talisterna, men när serien väl startade så gnisslade maskineriet betänkligt. När så en 7-1-urladdning mot HV kunde noteras den 26 oktober, inför ynka 2 915 åskådare trodde nog många på en vändning. Istället följde ytterligare 3 raka förluster med ett eller två mål som cementerade fast MoDo vid jumboplatsen när det var dags för landslagsuppehåll i början av november.

Nu var detta inte riktigt så illa som det såg ut, dels hade den enormt nyttige Samuel Påhlsson saknats på grund av handledsskada och så var en stor del av de 11 förlusterna på de 17 första omgångarna just förluster med 1 eller 2 mål. Efter landslagsuppehållet kom Påhlsson tillbaka, poängen började så sakteliga trilla in och som en bonus förlängdes tränare Bäckmans kontrakt fram till och med säsongen 1999-00, antagligen för att skapa en känsla av arbetsro från Bengt Hedins sida.

Efter juluppehållet började det formligen spraka om Bäckmans MoDo, styrspelet satt där det skulle, målfabrikationen ökade och det tidigare jumbolaget som varit 8 poäng efter slutspelsstrecket (i tvåpoängssystemet, ska vi komma ihåg) parkerade till slut på 6:e plats i tabellen inför slutspelet, som laget med flest poäng av samtliga i Elitserien efter nyåret 1998.

När så Tommy Töpel dök upp i rutan och vaskade fram seriestrean Leksand som kvartsfinalmotståndare för MoDo tycktes det vara det värsta som kunde inträffa, då Leksand fullkomligt pulvriserat MoDo under grundserien, med fyra raka segrar och målskillnad 19-6 borde säsongen rimligen ha tagit slut med 3 raka kvartsfinalförluster för MoDo.

Ännu en gång rullades en oväntad händelsutveckling fram för de prövade MoDo-supportrarna, då den första bortamatchen slutade med 5-3-seger i en mycket jämn tillställning, där firma Svartvadet/Salomonsson avgjorde i numerärt underläge. Inför match nummer 2 chockade MoDo både bortalag och sin hemmapublik genom att storma ut på banan med ett nytt klubbmärke på magen samt genom att mala ner Leksand i en övertygande 3-1-seger. Inför hotet om utslagning svarade Leksands-publiken med att fullständigt svika sina hjältar. Nästan 2 000 biljetter var osålda i Leksands Isstadion när masarna trots allt kontrade med en egen 3-1-seger för att skicka serien tillbaka till Hörnett.

Logotypen som introducerades i den andra kvartsfinalen 1998 mot Leksand (1998-03-10)

I en riktig propaganda-show i Kempehallen skickade så MoDo ut det lag som slagit dem fyra raka gånger under seriespelet. 5-1 blev slutresultatet med bl.a. 3 mål av Anders Söderberg. En sorglig sorti gjordes av den gamle MoDo-hjälten Tomas Jonsson som hyllades av medresta fans, men fick lämna isen med vetskapen om att hans aktiva karriär var slut och att hans gamla klubb MoDo nu vid 2 tillfällen (1994 och 1998) hade slagit ut hans Leksand efter fina resultat grundserien och till synes goda möjligheter till det första guldet sedan 1970-talet. Guldet 1979 med MoDo blev hans enda SM-guld. En enorm besvikelse i media och bland fans blev responsen i Dalarna (jag vet, då jag själv bodde där och inte missade chansen att bära MoDo-attiraljer på min skola i en hel vecka efteråt).

Frågan är väl om inte det Leksand som den energiske ordföranden Björn Doverskog så hårt kämpat för att bygga upp under 80- och 90-tal förlorade mycket av sin livskraft just i dessa 2 kvartsfinalförluster mot MoDo? Doverskog själv dog för övrigt bara 9 månader senare i en hjärtattack och sedan dess har faktiskt föreningen aldrig nått dessa sportsliga höjder igen.

Inför semifinalen mot Djurgården bubblade Örnsköldsvik återigen i den där bekanta slutspelsfebern som syntes redan 1994. Precis som då hade man slagit ut Leksand i kvartsfinalen, precis som då skulle man nu möta Djurgården i semifinalen. Om första semifinalen 1994 hade varit tight, med Peter Forsbergs avgörande i förlängning, så blev scenariot 1998 lite annorlunda. 2-1-överläget för Djurgården inför tredje perioden trasades sönder av MoDo som vände till 4-2-seger, efter mål av Svartvadet, Jonsson och Salomonsson.

Till den andra semifinalen i Kempehallen såldes hela 6 447 biljetter, vilket i det skedet var den högsta publiksiffran sedan 1970-talet. Inte ens 1994 hade hallen packats så hårt. Petter Rönnqvist svarade för en stormatch mot sitt gamla lag, vilket gjorde att MoDo kunde kämpa till sig en 2-1-seger efter att Djurgården dominerat starkt i den tredje perioden.

Tendensen från den sista perioden i andra matchen höll i sig i match nummer tre, där Djurgården avgjorde redan i första perioden med 4 obesvarade mål under första perioden. Desto värre inför match nummer fyra var att lagkaptenen Per Svartvadet fick sitt käkben brutet efter en obestraffad armbågstackling av Charles Berglund. Domare i matchen var Thomas Andersson som redan här hade börjat bygga upp på irritationskontot från MoDo-håll.

Trots det tunga avbräcket var det ingen som givit upp inför match nummer fyra, för som Magnus Wernblom uttryckte det i en kombinerad intervju/pimpelfiske-session han genomförde med ÖAs Hasse Tavér: "Vi hade visserligen 2-0 i matcher mot Malmö (1994, min anm.), men det känns som vi har ett betydligt bättre läge den här gången. Peter betydde otroligt mycket då, nu har vi nog ett bättre lag."

De underligaste uttalandena efter match nummer tre stod Per Bäckman för, då han påstod att "matchen sett precis ut som de två tidigare" samt hans "Kan det se bättre ut?" som utgjorde rubrik i ÖAs inför match-reportage.

Elitserien hade sedan förra säsongen följts av Filmnets försök till en sportkanal "Supersport", vilket nu omvandlats till franska Canal+ nya satsning på Norden med film, sport och stora serier som Seinfeld. Satsningen på hockeyn var stor redan från början, med en uppsjö av kameror och mikrofoner på plats i arenorna, för att vara i Sverige. Uppe i kommentatorsbåset hade Arne Hegerfors och Anders Parmström, nyligen värvade från SVT, tagit plats.

De knappa sextusen i hallen denna torsdagkväll fick en tung inledning att diskutera till korven och kaffet i den första periodpausen, återigen var det DIF-ledning efter mål av Musse Håkansson och Viktorsson. I period 2 kunde Niklas Wikegård och Stefan Lundh i djurgårdsbåset jubla över 3-0 från Patric Kjellberg. Överlag spred sig en känsla av att säsongen höll på att segla bort från MoDo i sakta mak.

Vad som hände i omklädningsrummet mellan period 2 och 3 är en sak som väl aldrig riktigt utretts, men så många svarta ögon som stormade ut på planen till den tredje perioden hade nog aldrig skådats tidigare i Kempehallen, i båset stod en vrålande och vilt gestikulerande Per Bäckman. Redan efter 21 sekunder lyfter taket då Andreas Salomonsson reducerade till 1-3. Efter 4:21 var det dags igen, då Magnus Wernblom gräver fram en puck bakom mål och spelar fram den till Anders Söderberg som sätter 2-3. Sjövild stämning i hallen och vild jakt på kvittering. Minuterna går men ingen kvittering kommer. Vid 12:45 av den tredje perioden inträffar dock något som börjar skicka iväg den här matchen på sin resa in på den här listan.

Daniel Sedin skrinnar efter blockerad puck av Tommy Söderström sakta fram mot denne, får en lätt knuff i ryggen och stöter till Söderström som för en sekund tappar fotfästet. Vilda protester från djurgårdsspelarna och här följer något som ni som var på plats i hallen aldrig fick se, men vi som satt hemma och följde den via Canal+ sändning satt och slet vårt hår över. Thomas Andersson åker fram till sekretariatet (där en kamera och mikrofon placerats, för en av de första gångerna i svensk hockey-tv). Andersson beordrar upp en utvisning för Daniel Sedin, men skrinnar sedan ifrån sekretariatet utan att nämna något om en DIF-utvisning för förseelsen mot Sedin som fick honom att åka in i Söderström. Den här utvisningen på djurgårdsspelaren tillkommer dock efter det palaver där linjemän, MoDos vikarierande lagkapten Marcus Karlsson samt Djurgårdens dito deltar i. Enbart MoDos utvisningsbås öppnas, buropen i hallen tilltar och en nyfiken Magnus Wernblom gör det ödesdigra misstaget att åka alltför nära konversationen som trots allt slutar med att en djurgårdsutvisning till slut ska komma upp.

Magnus Wernbloms version av händelseförloppet är som följer:

-Då skrek Thomas Andersson till mig; "du håller käften!". Jag svarade att jag inte hade sagt något och därefter fick jag min tiominutersutvisning.

Thomas Anderssons version av situationen finns mig veterligen inte i skriftlig form annat än som utlåtande till disciplinnämnden. Disciplinnämnden lät å andra sidan i sitt utlåtande helt och hållet bli att beröra händelserna innan 10-minutersutvisningen till Wernblom utdelats och fokuserade helt på den behandling av plexiglaset och de gester som Wernblom nu utförde, i den dom som skulle komma. Vad Wernblom gjorde för att få en tiominuters utvisning för Misconduct, samt vem som upplyste Thomas Andersson om att en djurgårdsspelare också måste få en utvisning för att situationen med Sedinaren skulle kunna uppstå är och förblir ett svart hål i den här historien.

Klart är att situationen aldrig hade uppstått om Thomas Andersson inte hade tagit en utvisning för en situation han bevisligen, enligt sitt eget agerande framför TV-kamerorna, aldrig uppfattade. Klart är att situationen heller aldrig hade uppstått om han rådfrågat sina linjemän innan han tvärsäkert åkte fram till sekretariatet och beordrade upp en utvisning för Daniel Sedin och ingen annan.

Resten av historien har ni i era bakhuvuden, Wernblom gör kaffeved av sin klubba över plexiglaset, gör hånfulla gester mot en nervöst flinande Thomas Andersson och måste efter sitt matchstraff hållas tillbaka av linjemännen då han försöker åka i riktning mot Thomas Andersson. Det agerandet bygger sedan disciplinnämnden hela sin dom mot Wernblom på.

Upploppsstämning råder i hallen. Snus och matchprogram flyger in på isen vilket tvingar Thomas Andersson att begära omspolning. Händelserna tycks dock bara elda på de unga hemmaspelarna ännu mer och i det som borde vara ett av de största ögonblicken i Kempehallens historia kvitterar Samuel Påhlsson med en backhand då endast tre sekunder återstår av tredje perioden.

En jämn förlängning avbryts abrupt efter 8:30 då Jan-Axel Alavaara visas ut för en slashing och för en mindre kollision med Andersson på väg mot utvisningsbåset får ytterligare 10 minuters utvisning. Den här misconduct-utvisningen är lustig, så här 12 år efteråt och det går mest att skratta åt det när man läser disciplinnämndens eldfängda argumenterande i sin dom:

"...finner nämnden det fullständigt klarlagt att Alavaara i de båda de aktuella situationerna avsiktligt åkte på domaren".

Det som gör det ännu mer lustigt är att den kan mycket väl ha ett parallell-fall i höstmatchen mot Västerås i Kempehallen samma säsong, också den dömd av Thomas Andersson. I besvikelsen efter slutsignalen skickade Hans Jonsson in en lös Västerås-klubba i sargen som sedan studsar ut i banan och träffar Andersson bakifrån. Den halsstarrige Andersson som kände en klubba i sitt knäveck reagerade instinktivt på ett övergrepp och delade ut ett misconduct-straff till den förbluffade Jonsson.

Det här är inte på något sätt skrivet för att förminska Alavaaras verkliga förseelse efter slutsignalen eller ett argumenterande mot att han skulle ha det straff han fick för detta, men däremot är det skrivet för att påvisa att Thomas Andersson hade en tydlig tendens att sätta sig i underliga situationer och dela ut utvisningar för situationer han faktiskt inte uppfattat fullt ut, vid den här tiden i sin karriär.

Tja, sedan då? Så gjorde Patrick Eriksson 4-3 för Djurgården i den absolut sista sekunden av det numerära överläget, vi såg en sjövild Jan-Axel Alavaara med vidöppen mun komma flygande uppe i vänstra bildkanten. Per Bäckman skrek sitt "bra jobbat din jävla stolle" åt Andersson, vilket tillsammans med klubbdunkandet på isen resulterade i 10 000 kronor i böter. Sex spelare slogs i spelargången (Fredrik Andersson, Petter Rönnqvist och Marcus Karlsson vs. Patric Kjellberg, Marcus Nilsson och Mikael Magnusson). Verbala käftsmällar i form av "Titta på Magnus Wernbloms ögon så förstår du vad han käkat" delades ut av en djurgårdsledare och slutligen så ansågs det nödvändigt att eskortera Thomas Andersson med hjälp av polisbil från hallen.

Bottenrekordet i rapporteringen stod Expressen för, under ledning av den numera bortglömde Niclas Andersson basunerades det ut över ett helt uppslag att

"HÄR FÖRLORAR MODO SIN HEDER"

samt

"JAGAD AV MODOFANSEN"

...till bilden av när Andersson satte sig i polisbilen i den mörka marsnatten. De som jagade Andersson syntes dock inte på någon bild, logiskt nog.

Ett hårt decimerat MoDo där Mattias Karlin gjorde en av sina bästa matcher i a-laget fick sedan stryk i Globen med 4-0 och den absolut underligaste MoDo-säsongen hade snabbt tagit slut. Matchen den 26:e mars är för alltid inristad i minnet hos dem som såg den på plats, eller som jag själv - på TV 50 mil bort.

En del av bildmaterialet från matchen finns på det här osammanhängande YouTube-klippet. Spola fram till 1:00 så kommer de viktigaste sekvenserna i rask takt.

Bestående resultat av matchen för föreningens framtid:

Den tveklöst största skandalen i föreningens historia, främst då för den pååkning som Alavaara faktiskt gjorde och Bäckmans påeldande på isen samt slagsmålet i korridorerna efteråt. En mediebild av kempehallspubliken som enögd och osportslig etablerades på allvar och blev faktiskt något av ett självuppfyllande epitet under kommande slutspel. På gott och på ont. En behandling i massmedia och av disciplinnämnd som troligen skapade en mycket stor revanschlusta inför säsongen 1998-99.

Soundtrack för dig som föredrar C60 framför Spotify:

Depeche Mode - It's no good

The Verve - The drugs don't work

Foo Fighters - Everlong

Portishead - All Mine

Blur - Song 2

Massive Attack - Teardrop

The Smashing Pumpkins - Ava Adore

Daft Punk - Da Funk

Erykah Badu - On And On

The Chemical Brothers feat. Noel Gallagher - Setting Sun

Robbie Williams - Angels

92. When we turn the power on, we will go...Electric!

2010-02-02T17:03:00.002+01:00

Foto: Rickard Andersson

91. På lördag kommer Joel Lundqvist till Fjällräven Center

2010-01-25T00:16:00.004+01:00

Hälsa honom välkommen.

90. Silly Season 2010

2010-01-17T18:22:00.006+01:00

Även fast säsongen inte är slut ännu så jobbas det på truppen som ska leda Modo nästa år. Hur skulle det se ut om jag var sportchef? Nyförvärvens namn är klickbara för eliteprospectslänk.

Målvakter:

Niklas Svedberg har kontrakt. Jag är utav uppfattningen att han är våran målvakt för framtiden och att vi bör ge honom bästa möjliga stöttning och spelmöjligheter för att främja hans utveckling. Därför vill jag att vi antingen tar in en rutinerad målvakt som kan lära Svedberg eller en målvakt i ungefär samma klass som kan tävla mot honom. Har tagit fram två exempel på målvakter som båda har fördelar och nackdelar:

Martin Gerber

Fördelar: Mycket bra målvakt som håller en hög nivå hela tiden.
Nackdelar: Ganska gammal (född -74), precis tillbaka ifrån en allvarlig nackskada och troligtvis väldigt dyr.

Nicklas Dahlberg

Fördelar: Ung och utvecklingsbar. Har spelat bra tidigare. Troligtvis relativt billig.
Nackdelar: Har haft en sådär säsong iår. Inte den där toppmålvakten i Krizan-style.

Jag vet inte riktigt vilken av målvakterna jag föredrar mest. Det kittlar lite med en målvaktstandem bestående av Svedberg/Dahlberg, vilket också friar upp pengar att lägga på andra lagdelar - men det är också en risk att vi inte har en målvakt som kan vinna matcher åt oss om utvecklingen står still för de båda. Värvar vi någon i Gerber-klass så har vi det men då försvinner matcher ifrån Svedberg.

Backar:

Alexander Bonsaksen
Daniel Sondell
Mattias Timander
Jens Westin
Hannu Pikkarainen
Per Hållberg

Jag förutsätter att Hans Jonsson lägger av efter alla skador han har fått, eller att Modo bryter kontraktet på grund utav att hans spel inte håller klassen långa stunder. Jag hoppas även att Pikkarainen och Hållberg får nya kontrakt.

Som nyförvärv på backsidan har jag valt två stycken spelare som jag tror passar in bra. Den första är Oscar Hedman. Vi känner alla till Oscar och vad han kan och jag tror att han skulle passa in bra i andra eller tredje backparet, kanske tillsammans med Pikkarainen eller Hållberg?

Den andra spelaren är Peter Podhradsky.

Fördelar: Offensivt lagd högerfattad back med landslagsmeriter från VM. Har spelat på hög nivå i KHL.
Nackdelar: Antagligen dyr. Kan inte språket?

Mycket hänger också på Daniel Sondell. De senaste matcherna har han spelat ganska bra, kan han fortsätta med det? Kan han utvecklas till nästa säsong? Är svaret på frågorna nej behövs det värvas en back till, annars kan vi gå in i säsongen med följande backpar:

Timander-Sondell
Hållberg-Podhradsky
Pikkarainen-Hedman...

...med Bonsaksen och Larsson som extrabackar. Jens Westin vill jag ge ett helt år i allsvenskan, gärna i ett lag där han får logga mycket minuter varje match.

Forwards:

Kristian Forsberg
Magnus Häggström
Morten Madsen
Per Svartvadet
Mats Zuccarello Aasen
Niklas Sundström
Per-Åge Skröder

Här kommer den största spelaromsättningen, men jag tror att det är nödvändigt att få in nytt friskt blod. Spelare som skulle stå högst upp på min shortlist är:

Darren Haydar

Fördelar: Producerat något enormt i AHL. Skulle antagligen lyfta laget.
Nackdelar: Snuskigt dyr och ganska liten till storleken.

Kristian Kuusela

Fördelar: En riktig sniper som är högerfattad. Har varit här förut.
Nackdelar: Har haft en halvdan säsong i år. Kan vara överromantiserad av fansen efter guldsäsongen. Dyr?

Mattias Ritola

Fördelar: Ung spelare som är teknisk och snabb. "Fostrad" i Detroits tänk. Antagligen billig.
Nackdelar: Vill stanna i Nordamerika? Osäkert kort.

Eric Beaudoin

Fördelar: Spelar transatlantiskt. Storväxt och bra i båda zonerna. Kan komplettera Zuccarello och Kuusela bra?
Nackdelar: Tar upp en plats för eventuellt andra nordamerikaner. Ingen poängspruta.

Det kan bli ganska dyra förstärkningar, men jag tror att det är dels nödvändigt att få in lite stjärnor i laget som kan få publiken att vilja komma, dels att det inte blir så fasligt mycket dyrare än i år med tanke på vilka som lämnar. En översikt:

Noterar att jag har stavat fel på Mojzis. Så kan det gå :-)

Kedjorna skulle kunna vara:

Skröder-Sundström-Haydar
Zuccarello-Beaudoin-Kuusela
Madsen-Svartvadet-Ritola
Junior?-Forsberg-Häggström

Juniorerna ja. Vi har det lite tunnsått, men det finns vissa som fått chansen och gjort det bra ifrån sig. Jag vill ge sommar- och försäsongskontrakt till några utvalda som då får chansen att träna hela sommaren med laget och spela med laget på försäsongen. Gör de bra ifrån sig får de sedan kontrakt över hela säsongen. Det skulle kunna vara spelare som Jocke Mattsson och Adam Eriksson eller varför inte John Westin.

Jag skulle tycka att det var ett väldigt intressant lag, men jag inser också att laget inte är komplett. Det saknas nog någon defensiv rollspelare (läs: Tuokko, Hinote) till. Det är också möjligt att det är i det dyraste laget.

89. It's the end of the world

2010-01-07T22:43:00.003+01:00

Det är torsdag kväll, Modo har precis förlorat hemma mot Djurgården med stora siffror i den 37:e omgången av Elitserien, och det är ju inte utan att man undrar hur i helskotta det har kunnat gå så snett?

Det känns ganska oschysst att lägga allt på en person/spelare, så vi kan väl dela upp det lite.

Målvakter:

Roman Malek är en riktigt stor flopp, det vet vi alla, men vi har problem även med Svedberg. Han har spelat bra, absolut, men han kommer ständigt ur position eller ligger ner på isen och simmar, och nu på slutet har det kommit ifatt honom och puckarna viner förbi honom. Han är definitivt en målvakt för framtiden och förtjänar att satsas på - i dagsläget behöver vi dock någon som kan vinna matcher åt oss.

Backar:

Vi har fyra bra backar vars namn jag knappast behöver nämna för att ni ska förstå vilka jag åsyftar. Bakom dessa är det dock ett alldeles för stort gap. Westin och Bonsaksen bör bara vara extrabackar och rycka in i nödfall, inte spela regelbundet i Elitserien i dagsläget. Och Daniel Sondell, detta unikum. Jag trodde på honom inför säsongen, hade stora förhoppningar på att han kunde ta Hedmans plats brevid Timander och inte vara helt värdelös som han faktiskt varit nu på slutet. Hasse Jonssons ålder har nog tyvärr kommit ikapp och förbi honom vid detta laget.

Forwards:

Här hade vi "otur" i början då Salomonsson och Sundström gick sönder och inte kunde spela, vilket såklart var ett jättetapp. Nu när Sundström kommit tillbaka är han dock inte densamma som han varit tidigare. Vi har Forsberg som tråkigt nog är skadad mer än han inte är det, och en Näslund som används fel. Det är däremot på forwardsidan som jag tycker vi har minst problem.

Tränare:

Jag är nästan aldrig för att sparka en tränare, och är det inte nu heller. Däremot tycker jag att man ska utvärdera vilka möjligheter det finns att få till stånd en ändring. Vår duo har konstant konstiga formationer som de vägrar ändra på, vi har ett virrigt försvarsspel och ett anfallsspel som går ut på att passa en av Zuccarello, Forsberg och Näslund och hoppas att de gör något bra. Det håller självklart inte i längden. Dessutom är Power Play uruselt i år igen.

Hur löser vi detta då? Hade jag vetat det hade jag ringt till Modo direkt, däremot har jag några tankar:

- Se till att fixa backsidan omgående. In med en ny back (Freddan letar) och vila Sondell.
- Utforska marknaden efter en ny målvakt, men se till att ta diskussionen med Svedberg så att han inte ser det som en petning. Nu kryllar det dock inte av lediga bra målvakter på marknaden.
- Våga ändra i formationerna, våga ge tydligare roller - Näslund/Zuccarello ska inte behöva göra allting och vara överallt.

Slutspel är inte borta än, men det krävs ett uppvaknande för att vi ska nå dit. Och att Foppa är frisk...

88. MoDos 10 viktigaste matcher - Nummer 8: MODO HK - Timrå IK, 2007-03-18.

2010-01-07T07:43:00.029+01:00

#8. Att koppla en TIK

Spotify-soundtrack

MoDos/Alfredshems rivalitet med Timrå/Sundsvall-Timrå/ST Hockey/Timrå/Wifsta-Östrand-Fagervik/Wifsta-Östrand/Wifstavarv är egentligen en ganska underlig historia för att vara en historia om två närbelägna lag vilka bägge har tiotals säsonger i Sveriges högsta serie i ishockey. Underlig på så sätt att lagens storhetsperioder fram till 2000-talet tycktes asymmetriskt sammanlänkade. När Wifsta/Östrand beviljades plats i högsta serien hade Alfredshem fortfarande några säsonger kvar till sin debut, men när Alfredshem/MoDo väl var etablerade i början av 60-talet och bl.a. vann grundserien 1964-65 och 1966-67, föll Wifsta/Östrand ihop och missade nästan alla slutspel. När sedan MoDos talangfabrik började hacka i början av 70-talet stod Timrå IK för den troligen starkaste perioden hittills i dess historia, med sina största och mest kända spelare, ett publikrekord på 11 694 betalande åskådare, SM-silver 1974 samt brons 1972 och 1975.

MoDos första guld 1979 fick Timrå titta på i direktsänd TV, då de flyttats ner för andra gången på 3 säsonger, året innan, och inte skulle komma tillbaka förrän 1981, vilket också bara skulle bli en ettårig visit innan den långa mörka perioden med konkurshot och sammanslagning med Sundsvall vidtog.

Det var ju så att det mer närbelägna Björklöven hade tagit över rollen som MoDos stora derbyrival under 1980-talet, med 2 härliga och stenhårda semifinaler 1982 och 1988 som höjdpunkter. Något sådant fanns inte i historien mellan MoDo och Timrå. Det närmaste man kommer i en jämförelse är några heta grundseriematcher som direkt och indirekt gav slutspelsplatser åt vardera hållen under 60- och 70-tal, samt de 2 mötena i slutspelet 1971, som avgjordes i serieform.

Under 00-talet började en derbystämning sakta men säkert arbetas upp, även om tveksamma TIKar födda på 70-talet och 80-talet gärna ville framhålla sina minnen från derbyna mot Sundsvall på 90-talet så började nu minnena radas upp tack vare duster mellan Pär Styf, Magnus Wernblom, Timo Peltomaa, Pierre Hedin (!), tvåpinnsflaggan om "Foppa by night" under lockout-säsongen, Karol Križans mål i öppen kasse som krossade Timrås slutspelsdrömmar säsongen 2005-06, med mera. Sakta men säkert byggdes en gemensam mytologi upp under 2000-talet, där båda lagen faktiskt deltog i slutspelen med hög frekvens.

Det som fortfarande saknades, sex säsonger efter Timrås återkomst till högsta serien, var dock en direkt slutspelsserie de båda lagen emellan. En upplevelse som Brynäs/Leksand, Djurgården/AIK, Färjestad/Frölunda och till och med Malmö/Rögle lyckats få till genom åren. Underligt nog är det väldigt få av de nuvarande och de gamla lagen längs Norrlandskusten som lyckats få till sådana uppgörelser i SM-slutspel. Till exempel har ännu inga klassiska bataljer mellan de närbelägna Luleå/Skellefteå eller Björklöven/Skellefteå hittills utspelats i SM-slutspel.

Säsongen 2006-07 hade MoDo fullbordat sitt enorma arenaprojekt på Framnäsudden som kostat 240 miljoner kronor. Organisatoriska förändringar hade skett redan på våren då Erik Holmberg anställts som ny sportchef efter Bengt Hedin, ett annat tillskott var den sedermera populära marknadschefen Mia Karlsson, som skulle leda säljarbetet av de nya möjligheter som klubben skulle få i och med sin nya hemmaarena.

Rent sportsligt hade MoDo föregående säsong gjort en relativt imponerande säsong med vad som tycktes vara knappa medel och succémålvakten Karol Križan fanns ombord för ännu en säsong. Det stora huvudbryet av en ganska trevlig karaktär innan säsongen var om Niklas Sundström skulle kunna hitta tillbaka till sina kvaliteter som offensiv kraft efter många säsonger i NHL med huvudsakligen defensiva uppgifter. Nya inför säsongen var också "varannansäsongs-mannen" Per-Åge Skröder och den glade gamängen från Slovakien, Róbert Döme, samt Oscar Steen. På det stora hela får man säga att det här var nyförvärv utifrån på en ganska hög nivå för att vara MoDo, även om både Skröder och Döme knappast kan sägas ha varit säkra kort innan säsongen började.

Grundserien var ömsom vin, ömsom vatten rent spelmässigt. En 8-1-seger mot Timrå kunde blandas med de allt för välkända tama insatserna i Stockholm mot Djurgården utan någon som helst skam. Något som däremot var av mycket hög klass var publiksiffrorna i den nya hallen, redan lördag den 7 oktober mot Skellefteå såldes samtliga platser i Swedbank Arena ut för första gången. Publiksiffran 7 600 var då den högsta publiksiffran för en ishockeymatch i Örnsköldsvik på hela 39 år och den 5:e högsta någonsin (vilket sedan tangerats 10-tals gånger).

Faktumet att man tycktes ligga högt över budgeterat publiksnitt, att man lyckades släppa både Pasi Tuominen och den allt mer obekväme Magnus Gästrin ledde till ett stort utrymme för förstärkningar innan slutspelet. Erik Holmberg vaskade fram powerforwarden Justin Morrison från Vancouvers organisation, från Ässät i Björneborg hittade man fjolårets succé-sniper i SM-Liiga-slutspelet, Kristian Kuusela och slutligen så kompletterades laget med den hårt jobbande brunkaren Zdenek Blatny.

MoDo gick in i slutspelet som slutlig trea i tabellen, med en välkomponerad trupp som hade en god blandning av duktiga hemmaproducerade spelare, kompletterade med kompetens från utlandet där det egna landskapet inte hade räckt till. Kort sagt ett lagbygge som genomförts på ett sätt som det aldrig gjorts i MoDo tidigare, med egenhändigt skapade ekonomiska muskler som MoDo aldrig haft i relation till övriga lag i högsta serien tidigare.

När Harald Lückner i direktsändning då valde att skrinna fram mot Kent Johansson för att välja Timrå som motståndare i kvartsfinalen kändes det som en efterrätt till en helt ok måltid redan i det läget.

Timrå hade å sin sida inlett säsongen på ett imponerande sätt, som mest ledde de serien med hela 10 poängs marginal till 2:an innan stora skadeproblem började visa sig, serieledningen höll de dock så långt som till den 26:e omgången av 55.

I den första kvartsfinalen i Timrå vann hemmalaget på hjärnkraft, eller snarare MoDos brist på den. Per-Åge Skröder, Justin Morrison, Tobias Enström och Róbert Döme lyckades nämligen samtliga dra på sig matchstraff och efter det fanns det inte mycket offensiv slagkraft kvar för att hota Timrås 2-1-seger. I den andra matchen i Ö-vik såg det länge skakigt ut för hemmalaget, innan ett slagskott i krysset av Oscar Hedman i numerärt överläge säkrade en 3-2-seger och kvittering i slutspelsserien.

I den tredje matchen i Timrå kom den första smått overkliga matchen i serien, med ett tidigt tvåmålsöverläge för MoDo, reducering för Timrå i början av andra, ett fantastiskt frilägesmål av Róbert Döme fram till 3-1 och när så drömmarna om en bortaseger började växa på den proppfulla bortasektionen reducerar först Sanny Lindström och i slutet av den andra kvittering från Timo Pärssinen. Den tredje perioden blev mållös men gav trots det ett matchstraff till Per Svartvadet för en checking from behind på Fredrik Warg. Den första förlängningsperioden även den mållös, men en enorm press för Timrå, bland annat rymmer skottsiffrorna 18-4 till hemmalaget ett 5-3-läge. När så hemmalagets Sanny Lindström hade blivit utvisad i sista minuten av fjärde perioden kunde Tobias Enström trycka in ett slagskott från blå efter bara 17 sekunder av den 5:e perioden. Målskytten och hela laget åkte sedan över hela planen för att slänga sig mot plexiglaset där bortaklacken stod. Totalt sett hade allt detta mycket väl kunna vara nog för att ta in den här matchen på topp 10, men mörkare stunder väntade.

MoDo hade nu 2-1-ledning i matcher och 2 raka matcher att spela på hemmaplan, ett läge som i alla fall den här bloggaren tog för givet skulle innebära seger med 4-1 i matcher. Ett mycket mer effektivt Timrå tog dock tag i taktpinnen igen och chockade med två raka segrar på Framnäsudden. I bakgrunden kom också Timrås skadade stjärna Riku Hahl allt närmare en comeback, endast en hemmaseger i Sörberge såg nu att att ligga mellan Timrå och en rejäl chans på föreningens första SM-guld.

Men ack och klack, Miloslav Horava & co ville annorlunda.

I en underlig match, där Timrå hela tiden fick jaga i underläge och faktiskt kvitterat till 2-2 med endast 7:25 kvar av matchen, var det just Horavas mål som både psykologiskt och praktiskt signalerade slutet för det som mycket väl kunde ha blivit Timrås slutspel, hela vägen fram till Raoul LeMat:s buckla.

Istället var det nu dags för en sjunde avgörande match i MoDos nya hall på Framnäsudden. I den första slutspelsserien lagen emellan, 48 år efter att de första gången möttes i en match i högsta serien, hade de båda lagen slagits, gjort fantastiska mål, krossat varandras hjärtan och tagit segrar både på hemmaplan och bortaplan som i de lägena tyckts avgörande för serien, för att sedan bara utjämnas i kommande matcher. Ledningen i serien hade växlat maximala 3 gånger. När det gäller dramatik så fanns det redan i det här läget ingen slutspelsserie i MoDos historia som matchar detta, vad det gäller Timrås så överlåter jag det till en Timrå-supporter att avgöra.

Återigen var Swedbank Arenas alla 7 600 platser utsålda, hemmaklacken sjöng och bortaföljet bankade på sin djungeltrumma. Till glädje för djungeltrummans folk kunde Magnus Nilsson skjuta 1-0 till bortalaget, stående framför mål, efter förarbete av Johan Andersson när halva den första perioden gått. Målet kom vid spel med lika antal spelare på isen, men sammanlagt spelade Timrå 5:37 i numerärt överläge i den första perioden, vilket syntes i skottstatistik och märktes på en nervös stämning i hallen.

Frälsare blev den lille finske snipern Kristian Kuusela, som kastade sig fram på en puck levererad av Tobias Enström efter att den sistnämnde bjudit på en rejäl uppsnurrning av den comebackande Riku Hahl uppe vid den vänstra tekningscirkeln. Tid: 2:08 in i den andra perioden.

Stämningen i hallen höjdes givetvis, men samtidigt skulle publiken bjudas på en riktig nervpärs under de återstående 38 minuterna av ordinarie tid, bland annat en frispelad Robert Döme framför Timrå-kassen och stolpskott för bägge lagen skulle betas av innan 60 minuter spelats.

I Swedbank Arenas inre uttalade så lagkapten Per Svartvadet ett löfte i pausen innan den fjärde perioden...

Bestående resultat av matchen för föreningens framtid:

Man kom ut som segrare i den mest dramatiska slutspelsserien som föreningen deltagit i. Den historiskt sett viktigaste rivalen besegrades på ett hjärtkrossande sätt. Den nya hemmaarenan fick ett outplånligt minne redan under den första säsongen. En av MoDos längst tjänande lagkaptener fick avgöra en slutspelsserie mot den största rivalen. Laget fick en enorm injektion av energi och självförtroende inför fortsättningen av SM-slutspelet år 2007.

Soundtrack för dig som föredrar C60 framför Spotify:

Hot Chip - And I Was A Boy From School

Ludacris ft. Pharrell - Money Maker

Deportees - Damaged Goods

Rufus Wainwright - Going To A Town

Kanye West ft. T-Pain - Good Life

Johnny Cash - God's Gonna Cut You Down

Peter, Bjorn and John - Young Folks

Dizzee Rascal ft. Lily Allen - Wanna Be

Jens Lekman - Sipping On The Sweet Nectar

Hot Chip - Over And Over

Dan Le Sac ft. Scroobius Pip - Thou Shalt Always Kill

Grizzly Bear - Knife

Justin Timberlake - SexyBack

87. Bildextra - En räv raskade över Öviks-fjärden

2009-12-29T13:54:00.008+01:00

Framnäsudden, 2009-12-29.
Foto: Rickard Andersson

Men vi får hoppas att det blir en riktig neonskylt eller åtminstone fristående, lysande bokstäver i det långa loppet och att det här bara är ett provisorium. Den känns lite väl billig för en ishall som kostade 240 Mkr.

86. MoDos 10 viktigaste matcher - Nummer 9: MoDo AIK - IF Troja-Ljungby, 1985-02-28.

2009-12-26T18:57:00.024+01:00

#9. En vältajmad räddning

Spotify-soundtrack

Lördagen den 31 mars 1984 hade MoDos 22 år långa vistelse i Sveriges högsta serie tagit slut i Rosenlundshallen i Jönköping, då Hammarby vann kvalserien och avancerade upp i Elitserien tillsammans med redan tidigare klara Luleå HF, som vunnit den allsvenska finalen.

En nedflyttning år 1984 innebar inte att man flyttades ner i andraserie som samlade hela Sveriges 14 bästa lag på den andra nivån, med ett eget TV-avtal. Den innebar istället att man flyttades ner i en av fyra geografiskt indelade division 1-serier, med 10 lag i varje grupp. Totalt hade alltså den andra serienivån i Sverige vid den här tiden 40 lag. Den innebar att MoDo skulle få byta ut möten mot Brynäs och Leksand samt derbyn mot Björklöven till möten mot Östersunds IK och Kiruna AIF samt spela derbyn mot IK Polar från Sollefteå.

Hade en nedflyttning år 2009 haft samma innebörd när det gäller motståndet skulle den med ganska stor sannolikhet innebära konkurs inom någon säsong, med fortsatt höga resekostnader och ett förmodat minskat intresse från publik och sponsorer, samtidigt som ränta och amorteringar för en hall i 200-miljonersklassen fortfarande hade behövts betalas.

År 1984 var dock inte katastrofen lika uppenbar, med spelare som fortfarande deltidsarbetade, 10-20 år gamla ishallar som ägdes av kommunerna, elitseriehockey visades 6-8 gånger/säsong på TV och lagen hade 1-3 sponsorer på dräkten. Sociala avgifter för ishockeyspelares löner kom för övrigt inte på tapeten förrän säsongen 1985-86.

På det stora hela måste det ha funnits en bakomliggande känsla av att det här var en oreda som gick att reda upp. Percys Malmö samt miljonsatsningarna i Örebro, Landsbro, Ängelholm och Norrköping syntes ännu inte på horisonten, samtidigt som de hårdsatsande norrbottningarna Luleå nu redan fanns på plats i högsta serien. På förhand tycktes motståndet i Division 1 Norra främst utgöras av Timrå IK, som dock bara var en skugga av det lag som tagit medaljer i SM ett decennium tidigare.

Redan sommaren 1983 hade MoDos skogschef Tore Erkén valts till ny ordförande i MoDo AIK och i en ovanligt frispråkig intervju i klubbtidningen, utförd av lokalradions Lennart Sundwall, pressades han av frågor kring om det var "något speciellt som gör att man hämtar sina ordföranden från koncernen?" Samt om "fotbollen skulle få bryta sig ur och att man istället satsade hela sin själ på ishockeyn?"

Erkén manövrerade sig förbi dessa frågor samt degraderingen för ishockeyn som blev resultatet under hans första säsong, istället gavs han möjlighet att under sommaren 1984 samla 12 "guldsponsorer", vilka alla la 100 000 kronor var för att stärka spelartruppen. 1,2 Mkr till spelarförstärkningar i Division 1 Norra säsongen 1984-85 var en enorm konkurrensfördel jämfört med lagen i den geografiska gruppen och kunde också, använda på ett vist sätt, ge en god möjlighet att komma tillbaka till högsta serien.

Spelarförluster som Michael Hjälm, "Ecke" Holmberg, assistkungen Per Nilsson samt målvaktslegenden Hardy Åström blev inte så allvarliga, då nyförvärv som hemvändande NHL-proffset Lars Molin och den finlandssvenske forwarden Håkan Hjerpe kunde konstateras. Ettårs-fallet Anders Vikberg från Timrå blev nu klar för spel, samtidigt som Bjästa-veteranerna Ulf Norberg och Tommy Själin fortsatt fanns kvar i truppen, liksom Elitseriens troligen bäste offensive back under fjolårssäongen - Juha "Jojo" Tuohimaa. Den offensiva slagklassen var alltså i nivå med ett elitserielag på den nedre halvan av tabellen, samtidigt som en ung lovande målvakt i form av Anders Bergman såg ut att kunna ta över efter den flyktade Åström.

De 16 omgångarna i Division 1 Norra blev heller inget test för det här lagbygget, MoDo förlorade endast 5 poäng av 36 möjliga och skottade ihop en målskillnad på 172—60. Den stora överraskningen stod CRIF för, som slog Timrå både hemma och borta och därigenom la grundplåten för en plats i Allsvenskan. Ett ganska talande resultat för MoDos klass under hösten var hemmamatchen mot just tvåan CRIF, vilken slutade med seger 17—1 . Endast hemmamatchen mot Boden gav en större seger (19—1). Vilken, till min kännedom, också är MoDos största seger i en tävlingsmatch.

Efter nyår var det alltså dags för spel i Allsvenskan tillsammans med CRIF och de 2 bästa lagen från de övriga 3 division 1-serierna. Målfabrikationen krympte, förluster noterades både mot Frölunda hemma och Troja-Ljungby borta, men seriesegern var ändå ohotad, fem poäng före tvåan Troja i en serie med 14 omgångar.

Det var dock med defensiv kompetens som MoDo säkrade segern och finalplatsen i Allsvenskan 1985. Den målglada hockeyn från hösten firade inte alls lika stora triumfer mot bättre motstånd och i ÖAs spalter innan den allsvenska finalen kan man läsa om missnöje med Hjerpe, Vikberg, Norberg, Själin och till och med i viss mån mot den tänkte hjälten Molin. Istället var det målvakten Anders Bergman som utmålas som lagets bäste spelare i Allsvenskan. Tillsammans med en pånyttfödd Robert Frestadius och stabila insatser från Roger Eliasson och Thomas Olofsson innebar det att MoDo endast släppte in 42 mål på de 14 matcherna, vilket till exempel var hela 23 mål mindre än serietvåan Troja.

Finalen spelades i bäst av fem matcher, med hemmafördel för seriesegraren MoDo. I den första matchen, inför nästan 4 000 åskådare i Kempehallen, började MoDo svajigt. Troja forecheckade med 2, ibland 3, spelare och kunde ta ledningen 3 gånger i den första perioden. Efter 3—3 i den första perioden var det Ulf Ödmark som började knyta upp nervknutarna i den andra perioden med sitt 4—3-mål i power play. I början av den tredje perioden kom också 5—3, men det dröjde till endast fem minuter kvarstod av den sista perioden innan Håkan Hjerpe kunde göra 6—3 och avgöra matchen. Slutresultat 7—4 till MoDo.

Stärkta av sin insats i Ö-vik pressade Troja MoDo hårt i den andra matchen i ett packat Sunnerbohov. Det krävdes först tre frilägesräddningar av Anders Bergman i den andra perioden innan "Jojo" Tuohimaa i den 8:e minuten av tredjeperioden avgjorde med sitt 4—2-mål. Slutresultat 5—2 till MoDo.

Så, efter ohotad serieseger i Division 1 Norra, ohotad serieseger i Allsvenskan och 2—0 i matcher i finalen kunde det väl inte direkt finnas någon dramatik kvar? MoDo skulle defilera tillbaka till Elitserien inför dryga 5 000 åskådare i Kempehallen och festa hela natten på Bruks? Nja, här kommer den portion dramatik som slutligen kvalificerar den tredje finalmatchen i Allsvenskan 1985 till plats nummer nio i den här listan.

Den gamle Timrå-spelaren Anders Dahlin tystade Kempehallen med 2 mål i den första perioden och när Håkan Hjerpe väl lyckats reducera i den andra perioden drog MoDo på sig en dubbelutvisning. Dubbelutvisningen utnyttjades av den kommande MoDo-bekantskapen "Pirro" Alexandersson fram till 3—1-ledning för Troja. I mitten på den andra perioden blev mörkret ännu djupare för hemmafansen, då Anders Berglund (pappan till nuvarande St Louis-proffset Patrik) ökade på till 4—1.

Klockan tickade snabbt på mot slutet av den andra perioden när Anders Vikberg bryter in mot mål och reducerar till 2—4, via Trojas målvakt för kvällen, den gamle Kramforsfostrade Sune Bergman.

Inte mycket tydde dock på att MoDo skulle klara av att komma tillbaka i den sista perioden, men reduceringen gav en liten strimma av hopp som skulle visa sig värdefull.

Hela 9:46 hann gå innan backen Roger Eliasson reducerade till 3—4, men sedan lossnade det rejält. Kvitteringen vid 12:24 av Ulf Norberg på förarbete från gamle guldkompisen Själin. 5—4 av Ulf Ödmark via Jörgen Palms skridsko vid 13:47 och slutligen så 6—4 av Tommy Själin vid 16:19.

Målexplosionen i ett så viktigt tillfälle har få motstycken i klubbens historia (ytterligare några kommer att tas upp i den här listans framtida texter) och i det här fallet så blev resultatet en återvunnen elitserieplats. En elitserieplats som MoDo fortfarande håller, 24 år senare.

Missnöjet med vissa offensiva värvningar och gamla trotjänare till trots så utfördes MoDos "återtåg" säsongen 1984-85 med en beslutsamhet som saknats i föreningen sedan guldsäsongen 1978-79. Av säsongens totalt 35 tävlingsmatcher vanns 28, 3 slutade med oavgjort resultat och endast 4 förlorades. Sammanlagd målskillnad: 267—112. Även om laget som tagit sig upp skulle få det svårt i högsta serien och spekulationer fördes i ortstidningen om att ett kapitaltillskott på uppemot 2 Mkr skulle behövas för att kunda landa 5 kvalificerade nyförvärv till nästa säsong så var det uppenbart att MoDo i mitten på 1980-talet fortfarande var ett för bra lag för Division 1.

Den första klubben med en frustande vit häst som logotyp var besegrad, en mer bångstyrig hingst väntade dock i kulisserna...

Bestående resultat av matchen för föreningens framtid:

Ännu idag, 24 år senare, spelar MoDo i högsta serien. MoDo hamnade aldrig i samma dödsdans som Timrå gjorde under 80- och 90-tal med konkurshot och sammanslagningar som resultat. Enorma MoDo-ikoner som Ulf Norberg och Tommy Själin glänste till en sista gång och lämnade ett trevligt sista intryck efter sig.

Jag gör mig dessutom troligen impopulär hos ett gäng 60-talister när jag säger att..

Matcherna mot Timrå och Luleå i Kvalserien 1983 kommer inte med på listan, trots ett mycket dramatiskt (och positivt) slut på Tommy Sandlins sista säsong i MoDo och en enorm supporterresa till Luleå så når de helt enkelt inte fram till topp 10. En säsong senare hade ju MoDo fullbordat sin kräftgång efter SM-guldet med att flyttas ned till Division 1. Att då påstå att Kvalserien 1983 och specifikt matchen i Luleå skulle ha haft ett bestående resultat fungerar helt enkelt inte för min del.

Sådär, sätt kommentarsfältet i brand. ;-)

Soundtrack för dig som föredrar C60 framför Spotify:

The Sisters of Mercy - Walk away
Run-DMC - King of Rock
Sade - Your love is king
The Style Council - Walls come tumbling down
New Order - The Perfect Kiss
Pet Shop Boys - West End Girls
W.A.S.P. - I wanna be somebody
Prefab Sprout - When love breaks down
Kate Bush - Cloudbusting
Jesus and Mary Chain - Just Like Honey
The Smiths - The Boy With The Thorn In His Side
Madonna - Into the Groove

85. MoDos 10 viktigaste matcher - Nummer 10: Alfredshems IK - IFK Nyland, 1958-02-02.

2009-12-19T22:38:00.013+01:00

#10. Avstampet

Spotify-soundtrack

I mitten av 1950-talet var Örnsköldsviks idrottsliv mest känt för några riktiga världsstjärnor i backhoppning - Friska Viljors sundsvallsfödde Sven "Selånger" Eriksson och Erik "Diman" Lindström samt Alfredshems egen världsmästare på 18 km längdskidåkning år 1950 i Rumford (Maine, USA); Karl-Erik Åström. Vad det gäller stora publikmassor så lockade just backhoppningstävlingarna i Paradiskullen stora antal och på lagidrotternas domän drog Friska Viljor relativt stora åskådarmassor till den gamla idrottsplatsen nedanför nuvarande Paradisbadet och tingsrätten. Friska Viljors fotbollssupportrar nämns till och med i Torbjörn Anderssons mastodontverk om svensk fotbolls kulturhistoria "Kung Fotboll", från 2002. Då de står för en stor organiserad supporterresa till en match i Sundsvall i ett mycket tidigt skede.

Ute i Hörnett hade "Kabben" Berglunds metodiska arbete under den första halvan av 1950-talet steg-för-steg inneburit att man närmat sig de tidigare dominanterna i landskapet, IFK Nyland. Säsongen 1956-57 nåddes en milstolpe, då man för andra gången i historien lyckades komma före Nyland i en serietabell. Den här gången på målskillnad, vilket gav föreningen dess första plats i en kvalserie till högsta serien.

Strömsbro från Gävle (ett kommande bogey-team), knep dock platsen i högsta serien framför Alfredshem med en enda poängs marginal och det blev därför till att ta nya tag i Division 2 för "AIK". Säsongen 1957-58 lyckades seriemakarna med att få till en riktig godbit i sista grundserieomgången, då Alfredshem skulle ta emot IFK Nyland på hemmais, i en förmodad seriefinal.

Sakta men säkert hade ishockeyn etablerat sig som en publiksport i Ångermanland, men fram till den här säsongen hade Alfredshem fortfarande inte snittat över 1 000 personer/match i sina hemmamatcher och det är därför ganska rimligt att anta att de som befann sig runt rinken var just Hörnett-bor med jobb på MoDos massafabrik. En faktor som skulle komma att ändra på det var att Alfredshem allt mer tydligt spred ett sken kring sig om att det var här som Öviks bästa hockeylag fanns, en annan var "Kabben" Berglunds genialiska drag med insatta krönikor i ortstidningen ÖA som både sålde ishockeyn som sport och gjorde alla Öviksbor bekanta med spelarna, samtidigt som han förklarade spelets regler, taktiska upplägg och förmedlade nyheter från ishockeyvärlden i stort.

En känsla av att något större var på gång märktes tidigt i den här säsongens publiksiffror, det första mötet på bortaplan i det lilla samhället Nyland drog över 700 åskådare, derbyt på hemmaplan mot Järved lockade hela 1 600 åskådare till Kempevallen och efter segern i den näst sista omgången mot Teg på bortaplan med uddamålet stod det klart att matchen i sista omgången skulle bli en direkt avgörande uppgörelse om seriesegern och en plats i kvalserien till högsta serien, 1958.

Intresset var på topp och som synes i matchannonsen arrangerades nu bussturer från det tidigare avogt inställda centrala Ö-vik. Utöver den enda läktarsektionen för 600 åskådare som införskaffats under fjolårssäsongen utnyttjade man nu den snörika vintern och byggde en snöläktare i hela sju rader, förstärkta med plankor och räknade innan matchen med att kunna ta emot hela 2 500 åskådare utan problem. För den oinvigde ska då nämnas att denna "Kempevall" inte låg på samma yta som senare tiders Kempehall, utan fanns på grusplanen ovanför fotbollsplanen, det som senare kom att bli parkeringen till Kempehallen.

I sin upplaga av "Puckprat" innan matchen gjorde "Kabben" både reklam för kommande vänskapsmatcher mot ryska ungdomslandslaget och allsvenskarna Leksands IF samt gick igenom hur laget skulle preparera sig inför föreningens hittills största match i ishockey:

"AIK går till seriefinal i enlighet med sina traditioner vid hemmamatcher. Det innebär samling på morgonen, lunch vid pass kl. 12 på treetexfabrikens bar, som blivit något av AIK-mascot med sin tidigare alltid vinstgivande föda. Några kortfilmer i gula paviljongens gillestuga är avkopplingen före kaffet och taktikresonemanget med ordergivning i klubbrummet före ombyte och avslag. AIK har inte förlorat någon match med det programmet som blivit en tradition och tillämpats vid fjolårets kvalmatcher och vinterns serieduster på hemmabana. Håller traditionerna månne?"

Med några enkla rader lyckades han alltså förmedla bilden av AIK-spelarnas förberedelser inför den här matchen till hela Örnsköldsviks ÖA-läsande allmänhet. Det är i sådana små, men genialiska detaljer som jag tror att grunden till engagemanget från hela Ö-vik och sedermera Ångermanland började byggas.

Matchen i sig blev ingen enormt dramatisk historia, Alfredshem gjorde 3-0 på de första 10 minuterna och de 2 676 åskådarna på den proppfulla snöläktaren kunde i feststämning konstatera att maktskiftet i Ångermanland nu var ett definitivt faktum. För att nå nya utmaningar måste Alfredshem nu sikta på riksplanet och högsta serien. En verklighet som inget annat lag i Ö-vik varit i närheten av innan dess.

I en första period med högt tempo gjordes 1-0 på en solo-uppåkning och skott på egen retur av arkitekten "Kabben", back-kollegan Lasse Lindström gjorde 2-0 på ett långskott innan "Kabben" i den 7:e minuten utökade till 3-0 på ännu ett skott utifrån linjen.

En händelseutveckling med så mycket symbolik i sig att det nästan är lite overkill.

Som brukligt är vid 3-0-ledningar slappnade Alfredshem av i andra perioden, tempot sjönk och Nyland tilläts reducera innan Åke Nordström utökade till 4-1. I den tredje perioden följdes en Nyland-reducering av 5-2 från broder Ronny Nordström, innan slutresultatet 5-3 fastställdes av Nylands Ronnie Rödlund.

Som om inte maktskiftet i Ångermanland kunde bli mer tydligt så hyllade faktiskt IFK Nyland sina övermän med att sträcka över blomsterkvastar, en syn som är lite svår att relatera till 51 år senare.

Bestående resultat av matchen för föreningens framtid: Maktskiftet i Ångermanland fastslogs. Den innebar startskottet för en verklighet där endast Sverige-eliten kunde ge nya utmaningar. Alfredshem etablerades definitivt som Örnsköldsviks viktigaste och mest populära bollspelande lag. Behovet av en ny, större, permanent arena blev underförstått allt mer konkret (även om optimistiska tongångar om snöläktare för "5 000 personer" kunde höras efter slutsignalen).

84. Onödig statistik

2009-12-13T18:39:00.001+01:00

Har spenderat den senaste halvtimmen med att ta fram en ganska onödig och intetsägande statistik, men någonting måste man fylla det vakuum som blir nu när det är uppehåll i två veckor. Statistiken gäller det snitt spelare har när det gäller istid och baklängesmål, det vill säga den totala istiden delat med antalet baklängesmål. Nu säger inte den här statistiken jättemycket, men kanske kan någon tycka att den är intressant.

Vi börjar med backarna. Kolumnerna står för Namn, Istid totalt i avrundade minuter, antal baklängesmål, snitt. Jag har bara valt att ta med spelare som spelat över fyra timmar totalt, därav avsaknaden av Forsberg, Näslund med flera.

Per Hållberg	268 minuter	4	67
Jens Westin	284 minuter	5	56,8
Tomas Mojzis	597 minuter	12	49,75
Hannu Pikkarainen	549 minuter	13	42,3
Hans Jonsson	384 minuter	11	34,9
Alex Bonsaksen	368 minuter	11	33,4
Mattias Timander	604 minuter	23	26,2
Daniel Sondell	630 minuter	28	22,5

Vad kan vi dra för slutsatser av det här? Att Westin och Hållberg ska spela en hel match? Nä, självklart inte. Däremot är det ganska illavarslande att Timander och Sondell ligger på ett snitt på ungefär ett insläppt mål per match. Att Mojzis har såpass bra statistik finner jag imponerande.

Forwards då?

Morten Madsen	361 minuter	7	51,5
Oscar Steen	502 minuter	14	35,85
Andreas Molinder	429 minuter	12	35,75
Josh Green	393 minuter	12	32,75
Mats Zuccarello Aasen	724 minuter	24	30,1
Per-Åge Skröder	642 minuter	22	29,1
Kristian Forsberg	334 minuter	12	27,8
Marco Tuokko	249 minuter	9	27,6
Per Svartvadet	627 minuter	23	27,2
Magnus Häggström	347 minuter	16	21,6

Madsen är överlägsen, vilket man kan tycka är intressant. Annars ligger alla forwards på rätt hyfsat snitt, undantaget Häggström men där kom troligtvis (jag bara gissar) de flesta baklängesmålen i början av säsongen när han inte var helt acklimatiserad vid Elitserietempot. Det är även intressant att se att Zuccarello utklassar samtliga spelare (Svedberg undantaget) när det kommer till istid.

83. Macke mer imponerande än Foppa

2009-12-10T22:18:00.003+01:00

Visst är det så att Markus Näslund har gjort en strålande comeback så här långt. 1 mål och sex assist på sex matcher är väl kanske "bara" enligt förväntningar men det som imponerar på mig är hans spel utan puck.

Jag ska erkänna att jag hade vissa oroväckande tankar om att "Macke" skulle glida omkring på en skridsko och känna att det var allmänt tråkigt med ishockeyn, förutom att polaren Peter var med. Självklart skulle jag inte ha trott detta, för i dessa matcher där Forsberg stått över har Markus motbevisat mig och säkert fler med ett uppoffrande spel, starkt defensivt arbete, massvis av tacklingar och allmänt ett spel som kännetecknar en ledare.

Och det är just det som får mig så lugn - Markus leder våra trupper tillsammans med kapten Svartvadet. Och det är kanske det som kommer visa sig vara viktigare än Peter Forsberg. Don't get me wrong, en Forsberg i toppform kommer att vara våran bästa spelare, men det är långt ifrån säkert att han kommer att vara i toppform när han spelar, vilket man inte kan ta för givet att han gör varje match.

Det finns även en annan styrka i laget i år, och den är mental. Hur många underlägen har det inte hämtats upp? Det är enbart positivt och det kan visa sig vara grymt viktigt i ett eventuellt slutspel. Laget lägger sig inte ner och dör bara för att det är två mål upp och 15 minuter kvar av tredje perioden.

Till sist, Foppa - vila mot Luleå och vila ifrån landslagsturneringen i Ryssland och kom tillbaka fit for fight till bortamatchen mot Timrå 26/12. Ta gärna med dig Hinote.

82. Andreas Salomonsson

2009-12-10T00:03:00.004+01:00

Det finns många som har åsikter om vår #15, som person och som hockeyspelare och visst, man kan anklaga honom för både det ena och det andra. Detta inlägget kommer dock inte att handla om det.

Som det ser ut i dagsläget har Andreas Salomonsson spelat sin sista match i sin professionella ishockeykarriär och detta är självfallet oerhört tråkigt. Rent talangmässigt är "Salle" i mina ögon en av de absolut bästa spelarna som Modo fostrat fram, och när han ville kunde han rent av vara den bästa spelaren i Elitserien. Vi kan väl dra igenom hans CV lite snabbt?

- 586 Elitseriematcher för MODO Hockey,
- 81 slutspelsmatcher för MODO Hockey,
- 325 poäng i Elitserien spelandes för MODO Hockey, varav detta 137 mål,
- 2 SM-Guld, varav ett 2007 med MODO Hockey.

Lägg därtill spel i NHL för Washington Capitals och New Jersey Devils, och två medaljer i VM-sammanhang (ett silver, ett brons).

Med en underbar skridskoåkning, fina handleder och grinigt humör har "Salle" varit en favorit i många år och uppskattad inte bara hos Modo-publiken utan även hos Djurgårdssupportrarna. Vi får heller inte glömma Andreas bidrag till den gärning de äldre spelarna i Modo utförde när de gav tillbaka pengar. Jag vet att jag är evigt tacksam och jag känner på mig att jag inte är ensam.

Jag tycker att det är väldigt tråkigt att, som det ser ut nu, "Salle" inte får en värdig avslutning utan tvingas lägga av mitt under brinnande säsong. Jag hoppas att vi inte sett det sista.

81. Resecentum och honhundar

2009-12-04T19:30:00.006+01:00

Har ni sett det nya resecentrumet nu när de har monterat den stora höga väggen helt i glas, den som vetter mot stan? Personligen tycker jag det blir sjukt bra – och snyggt.

Kommunikation är viktigt, en förutsättning för civilisation. För oss i en småstad i det nordligaste av Europa blir det extra viktigt. Jag ser fram emot att efter jobbet kunna sätta mig på tåget och vara i Umeå på 35 minuter för att gå på Frida Hyvönen-konsert, eller dra till Härnta och dofta på böckerna i det fantastiska Sambiblioteket.

Dessutom är jag också absolut förtjust i hur man har byggt ihop kulturfabrik-huset med det nya glascentret. Långsidan på kulturfabrikens vägg kommer alltså vara inomhus.

Det nya och det gamla, industrisamhället möter tjänstesamhället.

Jag känner inte arkitekten, men oavsett vem det är så får denne fem ugglor av Hellge, redan innan det är klart.

Man ser och känner hur staden expanderar ned mot hamnen. Detta är förvisso inte någon ny trend, utan det sker över hela Europa och har så gjort de senaste 10-15 åren. Det gamla industrisamhället byggs om och förvandlas till något annat nytt. Människorna tar tillbaka hamnen och dess kvarter och fabriksområden.

Örnsköldsvik utgör alltså inget undantag. Jag är glad att beslutfattarna i stan har sneglat på de gamla hamnarna nere i Europa som gått före och öppnat upp mot havet. Resecentrum, strandpromenad, kommande hotell, restauranger, gymnasieskola, flera bostadshus, både lägre och högre och framförallt Fjällräven center.

Vad har detta med MODO Hockey kan man undra.

Ekvationen är rätt enkel. Det som är bra för Ö-vik är bra för MODO och vice versa. Men just denna gång är det inte nya potentiella kunder i arenan jag värnar om utan det är vår lokalkonkurrent honhundarna, tikarna, dvs Timrå IK som jag värnar om.

Jag tycker nämligen att de, minst en gång per år, borde chartra ett tåg från Sundsvall som stannar i Timrå och Härnösand och inta Ö-vik. Ett fullastat tåg med rödvita tikar som promenerar de 500 meterna från resecentret längs strandpromenaden vid kajen bort till Fjällräven center.

Nu är det inte så att jag på något sätt har blivit någon vän av tikar, speciellt inte rödvita.

Det jag är ute efter är att skapa mer rivalitet. Intresset för dessa derbyn börjar avta, Timrå-matcherna är inte längre lika intressanta. Det finns en poäng med att skapa mer rivalitet. Intresset går upp och det gynnar båda lagen. Därför bör MODO ge Tikarna några hundra extra biljetter när väl den nya stationen är klar nere i hamnen.

80. Foppa gör andra bättre...

2009-11-24T10:42:00.007+01:00

På hockey 24 kan man läsa en hyllningstext om Peter Forsberg från ”Oakvalley”, dvs Mathias Ekdahl, bl a känd från MODO Hockeys forum. Jag vill komplettera med en speciell egenskap, som ibland glöms bort, som jag anser att #21 har.

Hockey 24

En bra text där det mesta finns med och som jag gärna skriver under på. Det finns dock en egenskap hos #21 som jag vill komplettera med, kanske den viktigaste av dem alla.

Det är en förmåga som nästan får en religiös innebörd, en förmåga som få människor är utrustade med och som hyllas i alla kulturer världen över.

Det är Foppas förmåga att få andra att höja sig, att bli bättre än vad de egentligen är. Man kan se det på de flesta spelare han lirat med, från Hägga till Weinis, Tanguay, Hejduk, Claude Lemieux, Gagne osv. Det går säkert fylla på listan ytterligare. Alla höjer sig och blir bättre i hans sällskap.

Jag antar att denna kanske omedvetna men oerhört sympatiska och osjälviska egenskap har bidragit till att göra honom så ofantligt populär, speciellt här i Schweden där osjälviskhet premieras extra högt.

Tänk själv, vem skulle inte själv vilja ha en arbetskamrat som hela tiden får sina polare att bli bättre, må bättre, tjäna mer pengar än de skulle göra annars, en jobbarpolare som ständigt får de övriga att prestera på toppen av sin kapacitet. Och säg den arbetsgivare som inte till varje pris vill ha en sådan anställd.

Det är säkert ingen slump att ett 10-tal NHL-klubbar ställde sig i kö för att få pröjsa 50 miljoner för hans egenskaper, trots att ingen visste att om han skulle hålla ihop rent fysiskt.

Vidare håller jag också med Ekdahl när han skriver om att det har dykt upp en massa ”små” skribenter på internet. Det är tragiskt att läsa skribenter så nerskitad och förblindad av obehaglig jantelag att de inte kan hålla sig från att dissa denna hockeys konstnär. Som tur är de flesta av oss läsare utrustad med hjärna och ett visst mått av intellekt och kan se att det i första hand handlar om dessa skribenters oförmåga och brister.

Ikväll är det match mot ett LHC i toppform, nu sätts vi på verkligt prov, klarar vi ekluten och på lördag spelar Macke och Susse, åtminstone tror jag det.

Vi hoppas att fotdjäveln håller…

79. Skicka din ansökan till Fredrik Andersson

2009-11-11T13:30:00.003+01:00

Helt allvarligt, hur lätt är det att värva spelare till en stad som ligger vid polcirkeln och laget är överlägset sist i tabellen med en ekonomi körd i botten och en publikkurva hämtad från NASDAQ:s utveckling för ett år sedan?

Räck upp en hand den som tror att det finns kontraktslösa målskyttar som utan hot om repressalier går till en sådan klubb frivilligt?

Skulle jag vara kontraktslös målgörare som väntar på en klubb skulle mitt förstaval knappast vara det avhängda laget med knappt två femmor som viker ned sig i tredje. Laget som glömde att man behöver tre till fyra femmor och inte en när man spelar hockey.

Möjligen finns det ett sätt att värva en sådan spelare. Om jag ska hjälpa sportchef Fredrik att skriva en platsannons så lyder ungefär så här:

Hey you, rightskytt som brukar ösa in mål.

Du får 250-300.000 om du lirar med Foppa i andrafemman. Du ska hålla ned klubban i isen när han passar och du ska in med puckskrället i mål. Du ska gå i säng i tid, inte äta ostbågar och dricka öl och inte fuska med maten eller träning, vara glad och positiv fram till mars.

Tror du att detta skulle kunna vara något för dig kan vi erbjuda dig evig tacksamhet, egen sång på Youtube, egen hejaklack samt en ersättning som motsvarar en svensk metallarbetares årslön, fast i månaden förståss.

Ja, då är du rätt man för jobbet.

Din ansökan ska vara inne senast igår.

Skicka ditt CV till:

Fredrik Andersson
MODO Hockey
Viktoriaesplanaden 1
891 00 Örnsköldsvik

Skickar med en länk till "Att skriva CV"

78. Peter Forsberg och MODO:s öde

2009-11-08T23:21:00.005+01:00

Efter första matchen mot tjeckerna lutade det åt MODO för Peter Forsberg. Efter andra matchen med magin i powerplay i andra perrisen mot ryssarna lutade det åt NHL.

Och nu efter den tredje, med brakförlust och en närmast pinsam och briljant uppsnurrning av finnar, lutar det åt att vi har sett honom spela för sista gången. Han lät nästan lika deppad i denna intervju som han gjorde för två år sedan när foten rasade:

Deppintervju lyssna här

Och helt allvarligt tror jag inte att MODO kan klara kontraktet med det lag man förfogar över. Lagets tredje och fjärdefemma skulle inte få göra många byten i något annat lag. Kolla in laget som ligger näst sist, Timrå. Våra gubbar från tredje och fjärdelinan skulle inte platsa där.

Nu har grabbarna skjutit till ett mycket generöst bidrag som möjligen skulle kunna få lös en duktig målskytt, eller en hyfsad playmaker. Det är ett fantastiskt gäng dessa fem med en unik klubbkänsla som förmodligen inte går att hitta i någon annan klubb.

Men undra om de inte har insett vad många av oss redan förstått, att dagens MODO inte har ett bättre material än tabellplaceringen visar. Utan förstärkningar är risken stor att det blir kvalserien. Undra om inte Svartvadet med polare sa det till varandra: ”- Om vi vill lira elithockey måste vi göra något. Materialet räcker inte och ekonomin är usel”.

Man ser framför sig hur MODO möter AIK hemma i första kvalseriematchen. 3900 biljetter är sålda till halvt ointresserade modoiter och 1400 till Black Army. Först när de kommer upp slår de sönder Storgatan och torget sedan äger de Swedbank där AIK spelar en raggarhockey som MODO inte kan bemästra. Efter en snöplig 2-3-förlust väntar Leksand borta på lördagen därefter. Vid två förluster är man borta i kvalserien…

Nej, jag vill inte.

Jag behöver Peter Forsbergs tjänster och jag behöver en rightskytt och möjligen en lekkamrat till. Jag blir så urbota less på människor – modoiter som säger att 21:an hör hemma i NHL och bör spela där. Va fan är det för Modohjärta? Klubben förblöder och alla måste bidra, från knattetränare, kioskpersonal, juniorer, materialare, ismaskinister, spelare, ledare via Trollsås och kapten Svartvadet.

Visst, Foppa är bäst, det vet vi alla och ska naturligtvis tävla mot de bästa. Allt annat vore enorm kapitalförstöring. Men nu är läget annorlunda, om nu fotjäveln pallar så handlar det inte längre om showbiz, tävla mot de bästa och självförverkligande. Nu är det undantagstillstånd och det handlar om att MODO måste överleva och då gäller andra regler.

Just därför ska jag, knattetränaren, materialaren, kapten Svartvadet, VD Trollsås och Peter Forsberg göra det vi är bäst på, vi ska bidra efter förmåga.

Detta är vad som måste göras på kort sikt. Jag återkommer vad som krävs på lång sikt.

77. Extra! Vår VD som fjortis!

2009-09-17T22:54:00.014+02:00

Det tycks väl redan råda konsensus om att de rekryteringsansvariga för vår nye VD har gjort ett kanonjobb, så det är inte så mycket att orda om här.

Han har erfarenhet från tjänsteproducerande företag med tusentals kunder av skiftande storlek och karaktär, såsom Hertz och Scandic Hotels. Han har en karriär som är byggd helt och hållet utanför Örnsköldsvik och dess Rotary-kontakter och dessutom en sportslig bakgrund i föreningen som pojklagsspelare samt ungdomstränare i Trångsunds IF.

Kort och gott kan man säga att MoDo har fått sin första VD som man med rätta kan ställa höga krav på.

Ingen som sett intervjun på MoDo-TV har väl heller undgått Anders Trollsås största personliga idrottsminne och som enda MoDo-media (officiell som inofficiell) kan då Blogg: Mod & Hjärta, med hjälp av den samling av klubbtidningar som donerats av Östen Högman, återge vår nye VD som fjortis, just i MoDo-Cupen 1977. Klicka på bilderna för att se större versioner.

76. "Fem plantor"

2009-09-16T13:21:00.012+02:00

Efter lite efterforskning hittade jag de ”fem plantorna” – de fem områden som MODO Hockey ungdomsorganisation har bestämt sig för att fokusera på. ”Driva på kassen”, ”Ugly goals”, ”framgång = smärta”, ”give and go” och det man kallar ”G-SPÅD” är de fem områdena.

Som jag kan se det är detta en helomvändning när det gäller att utbilda barn och ungdomar. De fem områdena ligger förmodligen helt rätt i tiden och är något som jag stöder. Förmodligen älskar alla vi hockeynördar ljudet av översteg av nyvässat stål i mot en nyspolad is. Men lika mycket som vi älskar detta ljud har vi saknat ljudet av modiga, oömma och riviga spelare som går direkt på mål eller det dova ljudet av en väl avvägd tackling.

Det finns dock en punkt som kan komma att vara kontroversiell. Det är den punkt som heter ”smärta = framgång”. Där kommer man kanske att behöva dela upp barn och ungdomar i två grupper. Man kan tänka sig att en och annan förälder inte riktigt sympatiserar med att smärta är detsamma som framgång för en 9-10-åring.

Personligen hade jag gärna bytt bort den punkten mot en punkt som kallas ”tacklingar”, åtminstone när det gäller barn under tolv år. Det finns lite, eller ingen forskning som visar att smärta ger framgång för en 10-åring.

Här är de fem platorna:

1. Driva på kassen
Vi ska ha som målsättning att våra MODO spelare ska bli bättre på att driva på mål. Skjuta, gå på returer, bryta in på mål istället för att hamna i hörnet eller bakom målet. Vi ska spela ett rakt, effektivt och snabbt anfallsspel. Lära spelarna vikten av att skapa ytor åt andra, inte bara åka när ”JAG” har möjlighet att lyckas.

2. Ugly goals
Vi ska ha som målsättning att våra MODO spelare ska bli bättre på spelet framför och runt bägge målen. Ex. skymma, styra, ta returer, täcka skott, ta bort spelare, ligga i skottlinjen mm.

3. Framgång = smärta
Vi ska ha som målsättning att våra MODO spelare ska bli bättre på närkampsspelet. Vi ska bli bättre på att täcka puck, vinna puck & vinna 50-50 situationer. Vi ska bli bättre på att ta emot och ge tacklingar. Alltid ge 100% i allt!

4. Give and go
Vi ska ha som målsättning att våra spelare ska bli bättre på passningsspelet. Både när det gäller kvalitet på passningar/mottagningar och på ”give and go” situationer.

5. G-SPÅD

Vi ska ha som målsättning att våra MODO spelare ska vara de bäst utbildade spelarna när det gäller Grundtekniken. (Skjuta- Passa-Åka-Dribbla). För målvakterna är det grunderna i tekniken som gäller.

(Sen har det också smugit sig in fyra stavfel i det dokument MODO skickat ut. Hjälp klubben med stavningen och hitta de fyra stavfelen. Kommentera gärna nedan :)

75. Ugly goal och direkt på mål

2009-09-11T20:49:00.008+02:00

Äntligen! får vi väl säga.

Jag var på ett föräldramöte för MODO Hockey härom dan. Förutom information om vilken åkyta man bör ha, skålens djup, nya hockeybrallor och ragga sponsorer sipprade det ut information om att MODO har bestämt sig för att utbilda orädda hockeyspelare som går direkt på mål och dessutom tillåts göra fula mål. Lägg därtill, att man sedan en tid också bestämt sig för att bli självförsörjande på målvakter. Dessa punkter sammantaget gör att MODO tätat till en stor läcka i organisationen.

Fler än fem plantor

Det är svårt att ranka de viktigaste besluten i föreningen, men detta är tveklöst ett viktigt. Som jag förstår det har man tagit fram fem fokusområden som ska genomsyra klubbens ungdomsverksamhet. Man kallar dem för ”fem plantor”, två av dessa plantor är just att utbilda oömma spelare som törs gå direkt på mål och dessutom älskar att göra ful mål, ju fulare, desto bättre.

Frågan är bara varför detta har tagit så ini helvete lång tid. Detta borde ha kommit för 10 år sedan. Varför har man inte förstått? Varför har man inte lyssnat? Jag tror svaret är detsamma som för seniorverksamheten. Ett visst mått av självgodhet hade sen en tid smugit sig in, och när man inte ser sina egna brister, då blir man också oförmögen att rannsaka sig själv.

Precis som för seniorverksamheten blev man ödmjuk först när resultatet uteblev, först när det började smärta blev man villig att förändra. Detta är egentligen inget nytt. Det är så alla människor fungerar.

Den som varje år brukar gå och titta på kulturevenemanget MODO-cupen har säkert sett och hört hur lite ljud det är. Det smäller inget, det låter inte, man hör inte det fantastiska ljudet av högfrekventa, elaka spelare som älskar att nagla fast motståndare, åtminstone hörs det inte från Modospelarna.

hullingar

Som det brukar heta – bättre sent än aldrig. Detta är alltså ett mycket bra och viktigt beslut. Att det sedan ska genomsyra hela verksamheten är extra bra. Vi kan därför vara tämligen säkra på att inom några år kommer vi att ha ett antal elaka, högfrekventa spelare som var och varannan match helt schyst knockar motståndarens målvakt och gör jääävligt fula mål. Äntligen kommer vi att få se oömma, modiga spelare med hullingar på kroppen som offrar sitt hjärta för att få in puckskrället.

Hjärta & mod. Mod & Hjärta. Modohjärta

Men jag tycker dessutom att man skulle kunna gå ännu längre. Som jag tidigare varit inne på i denna blogg, borde MODO Hockey påverka Ångermanlands ishockeyförbund så att man tillåter tacklingar. Nu säger säkert byråkraterna att MODO enbart har en röst i hockeyrådet bland Ångermanlands alla föreningar. Visst är det så i teorin, men i verkligheten är det MODO som bestämmer det mesta.

GE OSS TILLBAKA TACKLINGARNA!

74. Ny bloggserie - MoDos 10 viktigaste matcher

2009-09-10T15:14:00.015+02:00

Så, då när vi har lyckats landa en duktig aktualitets-skribent i form av Nikki som börjat med en sprudlande inläggsfrekvens tänkte jag själv måla in mig i ett hörn och lansera en serie på bloggen som tvingar mig att producera åtminstone 2 längre inlägg/månad under den närmaste femmånadersperioden.

Det jag tänkt sätta tänderna i är ett försök till en subjektiv listning av MoDos 10 viktigaste matcher i ishockey, under perioden 1938-2009. Det som ska vara det grundläggande kriteriet för hur högt en match hamnar på rankingen är vilket arv och vilka förändrade förutsättningar matchen och dess utgång lämnat för föreningens framtida verksamhet. På så sätt slipper jag rensa bort alla matcher jag "inte sett själv" och jag behöver inte ta hänsyn till någon kollektiv uppfattning hos den nuvarande supportergenerationen om vilken som är dess "mest minnesvärda" match.

Detta är trots allt också en subjektiv uppfattning, till exempel kan man ju hävda att den första matchen mellan ÖSK och Alfredshem måste vara den viktigaste, men jag kan avslöja redan nu att så pass enkelt vill jag inte göra det för mig och jag vill absolut ha en debatt om de värderingar och prioriteringar jag gjort under rankingens gång.

Hasse Andersson har gjort ett kapitel om samma tema i jubileumsboken från 1996, men han begränsar sig till matcher under 13-årsperioden 1977-1990, samtidigt som han heller inte gör någon inbördes ranking av dem och därmed inte inbjuder till någon debatt - med andra ord anser jag att det finns mycket mer att ösa ur från vår 70-åriga hockeyhistoria och så mycket mer källgranskning att göra kring de matcher man inte "sett själv".

Hur skulle för resten historieforskning i allmänhet se ut om den begränsades till saker som folk "sett själv"? En intressant tanke.

Det jag kommer att bjuda på, med ungefär ett nytt inlägg varannan vecka under grundseriesäsongen, är ett inlägg som presenterar en betydelsefull match ur MoDo-historien, sätter den i sitt sammanhang, försöker måla upp en bild av atmosfären runt rinken, beskriver händelseförloppet och slutligen analyserar konsekvenserna som matchen och dess utgång lämnade till föreningens fortsatta verksamhet. Som om inte det vore nog så kommer jag att sätta ihop en liten playlist med fem tidstypiska låtar att lyssna till inläggsläsandet på Spotify (eller plocka dem ur den egna skivhyllan och spela in ett C-30 band, jag kommer inte att stoppa dig).

Livsstilsbloggande, helt enkelt.

73. Ingen ny forward

2009-09-08T15:24:00.006+02:00

Modo Hockeys nya ordförande Sven Kågevall berättar i Örnsköldsviks Allehanda idag att det inte blir någon ny spelare innan seriestarten om 16 dagar. Är detta något dåligt?

Tittar man på truppen Modo förfogar över idag hittar vi tio forwards över 20 år plus Thomas Enström, Tim Weber samt tryout-spelande Magnus Häggström. Det är en väldigt tunn trupp, speciellt eftersom Tuokko kommer att missa de första matcherna på säsongen.

Samtidigt har laget gjort det mycket väl såhär långt på försäsongen och det kommer att bli intressant och även helt rätt att ge de unga spelare som fått chansen på försäsongen en chans även i början av seriespelet. Missförstå mig inte, det kommer med största sannolikhet att behövas värva minst en spelare till, men det kan löna sig med lite is i magen:

Det kan komma riktig spetskompetens som inte får plats i NHL och inte är sugen på AHL (t.ex Darren Haydar). Det ger unga spelare chansen att ta en plats i laget och bevisa att de hör hemma på högsta nivån.

Med is i magen kan man se vad som fattas – en målskytt kanske inte behövs ifall Thomas Enström fortsätter ta stora kliv framåt i utvecklingen och gör massvis av mål. I så fall kanske det behövs en annan spelartyp.

Vad är mina tankar inför säsongen? Jag är som vanligt positivt inställd, men mycket kommer så klart att hänga på antalet skador och på vilka spelare.

Om vi jämför med förra säsongen så ser målvaktssidan än så länge mycket bättre ut. Borta är kaoset med en målvakt som inte vill vara kvar och borta är stormålvakten som senast spelade i Slovenien. Både Roman Malek och Niklas Svedberg har imponerat stort på försäsongen och kan förhoppningsvis ge stabilitet till laget.

På backsidan har Victor Hedman lämnat för Tampa Bay Lightning men samtidigt har Hannu Pikkarainen, Tomas Mojzis och Daniel Sondell anlänt och Modo har äntligen en backbesättning där mer än två spelare kan leverera snabba förstapass och det kommer att vara en viktig del i spelet. Det är inga storstjärnor men väl en uppgradering från förra året. Mycket hänger dock på om trion Timander, Hållberg och Jonsson får vara fria från skador större delen av säsongen.

På forwardssidan har den ständigt (i Modo-dressen) underpresterande Fredrik Warg lämnat, tillsammans med Patrick Yetman och Jeff Ulmer, som de noterbara tappen. De är på pappret tunga tapp men ser man till deras prestationer så är det inga större tapp. Warg var en energitjuv av stora mått och presterade faktiskt bara 17 poäng på 39 matcher. Yetman presterade 25 poäng på 36 matcher men nio av dessa poäng kom under två matcher, borträknat detta så är inte 16 poäng på 34 matcher jätteimponerande heller.

Thomas Enström tror undertecknad mycket på inför i år och han kan säkerligen nå de 17 poäng som Warg presterade. Josh Green kan säkert fylla tomrummet efter Ulmer eller Yetman.

Med ett fungerande försvarsspel och ett lag där spelarna trivs med varandra så tror jag definitivt på en slutspelsplats, men mycket handlar som jag tidigare sagt om skador. Långvariga skador på nyckelspelare är inget Modo har råd med.

72. Jakten på en forward

2009-09-06T14:21:00.004+02:00

Fortsätter i Silly-tagen...

I Örnsköldsviks Allehandas tidningsupplaga den 5 September 2009 kan man läsa att det imorgon (Måndag 7 September 2009) skall hållas ett styrelsemöte hos Modo Hockey där man bland annat skall se över ifall ekonomin tillåter rekryterandet av en till forward. Detta kan betyda två saker:

- Ryktet som florerat att Modo har en överenskommelse med en NHL-spelare, som i så fall skulle spela för Modo om han inte tog en plats i NHL, är helt bogus.

- Ryktet stämmer och Modo vill ha in ytterligare en spelare.

Alternativ ett känns som troligast, eller vad säger ni?

Allt är hur som haver inte katastrof för det, då det finns några stycken spelare kvar som säkerligen skulle göra det bra i den finaste av dressar. Jag tog mig friheten att scouta lite, och då är kriteriet att det ska vara en målskytt.

Mark Mancari, 24 år, kanadensare/italienare Högerfattad halvkanadensare som är omskolad från back till forward. Hade en bra säsong i Rochester Americans i AHL och fick även prova på spel i NHL för Buffalo Sabres. Mark vill enligt The Buffalo News spela i NHL. På plussidan finns en ruskigt skott och ett fysiskt spel, men ett minus är att han inte är en bra skridskoåkare, utan tämligen långsam.

Steve Kariya, 31 år, kanadensare Pauls bror och tidigare Frölunda stjärna turned flopp återfann sin poängproduktion i HPK i SM-Liiga förra året. Här har vi en spelare som är fruktansvärt snabb och har möjligheten att få saker att hända även i hög fart. Även Steve är högerfattad. En nackdel är dock att han inte ens är 170 cm lång och knappast bidrar med ett fysiskt spel.

Patrick Yetman, 28 år, kanadensare Behöver ingen närmare presentation. Vill stanna i Sverige och fick senast nobben av Brynäs som har fullt mannskap på forwardssidan. Undertecknad tror att Patrick skulle kunna skina igen i den spelstil som Modo kommer att använda sig av, men även här är nackdelen att han är tämligen kort och helt ofysisk. Bör dock inte kosta mycket pengar alls.

Michel Ouellet, 27 år, kanadensare En fransk-kanadensare (inte dubbla medborgarskap) som är kapabel att göra väldigt mycket poäng, som han visat både i NHL och AHL. Problemet med Michel är att det är bara det som är bra i princip. Inte en fysisk spelare och heller inte särskilt skridskoskicklig.

Eric Boguniecki, 34 år, amerikan Är en OK poängplockare, inte mer, men det finns annat som man glädjs åt av Eric. Väldigt svår att ta pucken av, spelar fysiskt och har en typisk nordamerikansk attityd. Han är dock också väldigt liten.

Kimmo Kuhta, 34 år, finländare Har under flera år varit en pålitlig poängplockare i Finland och även i Schweiz under en säsong. Väldigt duktig skridskoåkare men även här en ofysisk spelare. Har ryktats till Elitserien under sommaren. Sen finns det två wildcards...

Fredrik Bremberg, 36 år, svensk Har aldrig lyckats utanför Stockholm och är tämligen gammal men att han har riktiga spetskvalitéer i det offensiva spelet kan ingen säga någonting om. Dock ingen jag personligen vill se i Modo.

Mika Hannula, 30 år, svensk Bra skridskoåkare och spelar med hög intensitet. Är dock ingen pålitlig poängplockare.

Summa sumarum, det finns en hel del dugliga spelare kvar på marknaden och några av dessa skulle säkerligen passa väldigt bra i Modo. Undertecknad skulle välja någon av Kariya, Yetman, Mancari eller Kuhta. Alternativet finns även att ha is i magen och vänta och se ifall det kommer trevligare alternativ under säsongen, men det är ett riskfyllt spel.

71. K-Fab något för Modo?

2009-09-05T00:58:00.007+02:00

Premiär för undertecknad på bloggen med ett inlägg om en tänkbar förstärkning och även om texten inte är lika lång och matnyttig som övriga skribenter på bloggen hoppas jag att den kan väcka tankar hos några, kanske värvningsansvariga hos Modo?

Karl Fabricius fick nyligen beskedet av Kent Norberg och Ulf Dahlén att han och Jonas Nordquist kunde börja se sig om efter nya klubbar då Frölunda ville få en mindre trupp. Skulle ”K-Fab” vara någonting för Modo?

”Fabbe” är mycket bra på skridskorna och ganska intensiv i sin spelstil, i den bemärkelsen att han aldrig ger upp innan domaren blåser. Han har aldrig varit någon offensiv dynamo men trots det skrapat ihop helt okej med poäng under sin elitseriekarriär med en poäng ungefär var tredje match och runt 20-25 poäng per säsong. Åldern får dessutom ses som mycket fördelaktig då han inom några veckor fyller 27, vilket menar på att det fortfarande är en utvecklingsbar spelare vi talar om.

Nu är tanken hos tränarduon Horava/Steen att Modo skall återgå till ett spel baserat på mycket skridskoåkning, hårt arbete och bra försvarsspel och det är ett spel som jag tror passar Fabricius som handen i handsken. Att han dessutom har en bra ålder är bara plus då Modo står framför en generationsväxling.

För Karl själv skulle det möjligtvis kunna vara ett lyft att få komma till en klubb där han har all möjlighet att få speltid istället för att harva på i en fjärdekedja i något av de stora lagen.

Men – problemet hos Modo i dagsläget är snarare avsaknaden av offensiva krafter och utan att ta någonting ifrån Fabricius så är han inte en spelare man kan lita på ska producera mycket och ofta. Lönenivån kan också tänkas vara något hög då det är en landslagsspelare vi talar om.

Slutsatsen är att även om Fabricius nödvändigtvis inte är den spelartyp Modo behöver så kan man inte sluta leka med tanken att det troligtvis skulle vara en bra lösning både för ”Fabbe” och för Modo och undertecknad skulle inte säga nej till en kedjeformation med Fabricius, Per Svartvadet och Josh Green.

70. Föreningens årsredovisning, 2008-09

2009-08-30T15:40:00.024+02:00

Vana läsare av den här bloggens poster om föreningens ekonomi är medvetna om att jag egentligen föredrar att ha både föreningens och arenabolagets årsredovisningar till hands när man ska skaffa sig en samlad bild av MoDos ekonomi. Den gångna säsongens dramatiska händelser gav mig dock lust att ta tag i detta redan nu, när föreningens årsredovisning kommit på plats.

För det första ska det konstateras att årsredovisningen hade publicerats på hemsidan innan årsmötet ägt rum - mycket positivt och seriöst hanterat. Att föreningen publicerar årsredovisning för både föreningen och arenabolaget på hemsidan sedan några år tillbaka är faktiskt ett föredömligt agerande, som långt ifrån alla klubbar i Elitserien lever upp till. En liten önskning till nästa år är dock att man gärna kan publicera en kort notis när den är publicerad, så slipper stackars bloggare sitta hela sommaren och föra musen över länken till årsredovisningen för att se om den är på plats

Verksamhetsberättelsen inleds av den avgående ordföranden Anders Källström, som med olika roller varit en del av MoDos styrelse i 18 år. Källström tar upp en rad relevanta punkter där organisationen bör stärkas, kompetens införskaffas och besparingar göras. På det stora hela gillar jag hans summering som är rak, ärlig och inte lider av några särskilda floskler. Jag har däremot en annan syn än Källström på huruvida MoDo utan snack ska vara en del av en nationell liga - men det är en åsiktsskillnad och sådana måste det finnas när vi diskuterar en organisation som MoDo Hockeyklubb.

Texterna som berör det sportsliga av Fredrik Andersson, Lennart Hermansson och Tomas Grundström är korta och av ganska varierande kvalitet. Jag upplever Hermanssons text som ett försvarstal för uteblivna sportsliga framgångar för J-lagen, vilket inte intresserar mig så värst mycket. En mer lösningsorienterad text hade suttit bättre, vilket också den ungdomsansvarige Grundström lyckas bättre med.

Marknadschefen Tommy Roos tycks bli allt mer varm i kläderna och även om hans text i årsredovisningen är lite svepande, med få konkreta exempel, så märks saker som jag tolkar som avtryck av honom i form av goda omdömen från personer i ledningen för den nya supporterklubben Lumberjacks, en mycket mer intensiv nyhetsbevakning på hemsidan och en ettrigare marknadsföring för biljettförsäljningen. Att MoDo själva allt mer tar kontrollen över den bild som förmedlas av föreningen måste vara det bästa betyget som Roos kan sträva efter. Stora värden går att bygga med en bra bild och enorma värden går att förstöra med en dålig bild av föreningen.

Förvaltningsberättelse

Så, då kommer vi till de delar som faktiskt säger något om vad som hände på det ekonomiska planet.

Koncernens omsättning rasade med nästan 9,57 miljoner kronor, jämfört med föregående redovisningsperiod, vilket motsvarar ett tapp på 7,4% på ett år. Siffran i sig är väl inte katastrofal om man ser till organisationer i underhållningsbranschen i allmänhet när de går in i en lågkonjunktur, men givet MoDos monopolställning på den här marknaden i Örnsköldsvik med omnejd så är det nog så att man får kategorisera det som just ett katastrofresultat, oavsett en global lågkonjunktur.

Intäktsmässigt så är det föreningen som tappat i omsättning (85,5 Mkr - 96,2 Mkr = -10,7 Mkr) medan resten av koncernen, Arenabolaget, faktiskt ökat sitt bidrag till koncernens omsättning ((119,3-85,5) -(128,8-96,2) = +1,1 Mkr).

Exakt hur stor Arenabolagets omsättning varit i absoluta tal får vi dock vänta med att se tills dess egen årsredovisning ligger på plats. I koncernens siffror som vi kan se i nuläget är ju hyra från föreningen till arenabolaget eliminerat. Just denna fördelning av intäkter mellan koncernföretagen är ju också under utredning av Skatteverket. Min tidigare koll av detta, säsongen 2006-07, tydde då på ett driftbidrag i storleksklassen 6,8 Mkr från MoDo till Arenabolaget. Är detta för lågt? I den här typen av verksamhet? I den här typen av stad? När det inte finns någon alternativ hyresgäst till 28 kvällar/år? Ibland kan det nog vara så att Skatteverket tar sig an utredningar som har stort medialt genomslag, oavsett möjligheterna till fällande dom...

Att den stora anledningen till den brandskattade omsättningen och därmed katastrofresultatet går att finna i det sportsliga resultatet, med missat slutspel, ska självklart inte försöka förminskas - men det finns ändå aspekter värda att beakta utanför rinken. Publiksiffran gick ner med nästan 500 personer per grundseriematch (-7,1%) - det var mycket och frågan som hänger kvar i luften, trots lågkonjunktur, är om man verkligen var tillräckligt aktiv när det gäller att paketera om biljetterbjudanden när man såg att publiken började svika? En besökare i hallen kommer, trots att han/hon släpps in med rabatterat pris troligen att konsumera något mer som också hade höjt omsättningen. Det gäller "bara" att rabatterna inte är så pass breda och allmänna att de som köpt dyra säsongsbiljetter innan säsongen känner sig svikna när man tar till sådana åtgärder.

Publikintäkterna som helhet sjönk med 4,0 Mkr (-12,4%)

En pikant detalj är också att souvenirförsäljningen rasade med hela 1,9 Mkr (ner med hela 26,4%). Tappar man mer än en fjärdedel av omsättningen inom ett visst område måste man fråga sig om det verkligen bara handlade om lågkonjunktur och minskat antal besökare i hallen. Jag kan bara tala för mig själv, men min egen konsumtion av souvenirer har varit mycket låg de 2 senaste säsongerna.

På något sätt känns det som att målsättningen är att nå människor i 10-20-årsåldern och småbarnsfamiljer - inget fel med detta, men jag har pengar som mycket väl kan göra nytta i MoDos lönebudget istället för att ligga kvar på mitt lönekonto. Skulle man börja ha ett tänkande inom souveniravdelningen där man anstränger sig för att tilltala alla åldersgrupper och olika typer av supportrar med någon del av sitt sortiment borde inte en souvenirförsäljning som, under en god sportslig säsong, rör sig uppemot 10 Mkr/år i omsättning vara en omöjlighet. Ett råd är att surfa in på Arsenals, Chelseas eller Manchester Uniteds souvenirbutiker för att se hur de arbetar med att nå olika målgrupper, men självklart kan man inte ha samma bredd i varje segment som dessa klubbar.

På kostnadssidan är det med förskräckelse man läser att personalkostnaden för A-laget gick upp med 4,7 Mkr (+11,7%), samtidigt som man missade slutspel för första gången på tolv år. Det är utan reservation så att man kan skriva: det här var det värsta hushållandet med ekonomiska resurser i föreningens historia. Lösandet av kontrakt med etablerade spelare, inköp av dåligt scoutade spelare och i slutändan ett missat slutspel med den undermåliga truppen samt en tränare som inte kommunicerade väl med spelarna kan mycket väl ha kostat föreningen 10-20 Mkr (beroende på hur långt man hade gått i ett slutspel med ett gott sportsligt bygge, 10 Mkr är dock den absolut lägsta siffra man kan säga att detta hanterande kostade föreningen).

Personalkostnaderna i koncernen (exklusive spelare) uppgick till 29,6 Mkr, vilket endast är en ökning med 2,5 Mkr från föregående år (+9,2%). Ser man i Not 2 hittar man också en ökning på hela 2,3 Mkr i ersättningen och sociala avgifter till VD (vilket då torde vara hans avgångsvederlag), lägger man även till avgångsvederlag till Erik Holmberg är det mycket svårt att se att organisationen i övrigt skulle ha blivit mer kostnadskrävande. Jag vill påstå att det är en myt att kanslipersonalen hela tiden skulle ha vuxit som kostnadspost. Myten tror jag främst har fått sin näring i den naturliga ökningen av personal som genomfördes vid flytten till Swedbank Arena år 2006.

Att man däremot hela tiden har haft en onaturlig mängd sjukskrivningar och att rekryteringar kanske inte alltid gått rätt till är en annan diskussion. Jag menar att det mycket väl borde gå att sänka personalkostnaden, men det är i första hand en rekryterings- och arbetskulturfråga - inte en fråga om att man utan urskiljning ska gå fram med osthyveln på antalet anställda i administrationen.

Resultaträkning

Ja, den har jag ju redan varit inne och bearbetat till stor del, men övriga intressanta punkter här är bland annat de av Jerry Häggström omnämnda materialkostnaderna. Jag vet inte hur upphandlingsprocessen sett ut, men klart är att de bara ökade med 83 000 kr under året (+0,5%) och är det något oseriöst som pågått här så har det gjort det under en längre period. Materialkostnaderna var inte något som specifikt drog ner säsongen 2008-09 års resultat.

Räntekostnaderna var väl det som tidigare ledning jobbade hårdast med att få ned, och visst - på 35 års sikt kommer också de hårda inledande amorteringarna att ge ett större utrymme i budgeten. Visst är det så, frågan är bara vad de pengarna räcker till, ställt i relation till investeringar med samma belopp? Under året sjönk räntekostnaderna med 0,5 Mkr (-5,9%) som en kombinerad följd av ordinarie amortering under 2007-08, extra amortering under 2007-08 samt troligen även sänkt räntesats under föregående år. Genomsnittlig räntesats för våra samlade skulder var under året: 4,9%

Balansräkning

Med en lättnadens suck kan man konstatera att ingen extra amortering genomförts under året, därmed inte sagt att de alltid är fel, men det var just storleken på den som genomfördes under våren 2008 som fick mig att tappa hakan. Endast den ordinarie amorteringen har genomförts under året (5,3 Mkr) och därmed är våra långfristiga skulder i koncernen nere på 153 644 651 kronor. Sedan invigningen av Swedbank Arena har man nu amorterat av 21 514 508 kronor på 3 säsonger, eller drygt 12% av den skuld som ska betalas tillbaka på ungefär 35 år, enligt den ursprungliga betalningsplanen. En god bit före plan, alltså.

Som en fotnot kan ställas det bokförda värdet på arenan som nu står på 165 Mkr och alltså för andra året i rad är högre än skulderna på den. Det verkliga värdet består dock enbart så länge man verkligen från MoDos och Arenabolagets sida kan visa att den är en kassako, men tanke-leken är ändå intressant - vad skulle exempelvis ett stort norrländskt fastighetsbolag kunna tänkas betala för arenan om man tror sig kunna sköta driften på ett bra sätt och integrera den i ett spännande byggprojekt för Framnäsudden i en kommande lokal högkonjunktur? Hur hög är egentligen ägarnas (vi MoDo-supportrar) prislapp?

Personligen tror jag att vi har bättre förutsättningar som ägare av arenan, men det kräver höga och sakliga krav från oss supportrar på administrationen. För varje ointresserad och oengagerad supporter blir dock argumentet för en försäljning starkare, den dag det eventuellt skulle bli aktuellt.

Kassaflödesanalys

En anledning till huvudkliande för den som inte är van vid att läsa årsredovisningar är att MoDo under säsongen faktiskt hade ett positivt kassaflöde på 0,8 Mkr, samtidigt som man under fjolårssäsongen hade ett negativt kassaflöde på 17,6 Mkr. Detta kommer sig av att det är i kassaflödesanalysen som man direkt ser investeringar och amorteringar. Investeringar och amorteringar är beslut som påverkar hur organisationens förmögenhet (tillgångar vs skulder) förändras, men de är inte en del av resultatet från den verksamhet som organisationen bedriver.

Under säsongen 2007-08 gjorde föreningen dels den beryktade extra amorteringen på 7 Mkr, samtidigt som man gjorde investeringar i Arenabolaget på 18,5 Mkr. Redovisningsmässiga avskrivningar ingår dessutom i resultatet, men de ingår inte i kassaflödet, då de är en redovisningsmässig åtgärd och ingen reell transaktion. Avskrivningarna ökade med 1,1 Mkr under året, tack vare investeringarna som höjde det bokförda värdet av våra tillgångar.

Kortfattat kan man säga att kassaflödet är ett resultat av de ekonomiska transaktioner som föreningen genomfört (eller inte genomfört) och när investerings- samt amorteringsverksamheten strypts under säsongen så ser också kassaflödet mycket bättre ut. Som information är den viktig för att bedöma vilket handlingsutrymme en organisation har för att betala räntor, amorteringar (och utdelningar, om det nu varit aktuellt). Vill någon ha en längre förklaring än så är det bara att skrika till i kommentarsfältet.

I övrigt:

*Så är det fortsatt 0% kvinnor i ledande befattningar i föreningen.

*Så ökade den totala sjukfrånvaron under säsongen, samtidigt som långtidssjukfrånvaron minskade.

*Så har man lyckats sänka revisionskostnaderna med cirka 5 000 kronor.

*Så har Lena Engblom Eriksson och Berth Nilsson lämnat en ren revisionsberättelse.

69. MoDo i Alperna

2009-08-27T21:22:00.033+02:00

I tjusiga Alfredshems-kavajer har Anders "Myggan" Nordin (ej att förväxla med Anders "dödspiloten" Nordin) och Sten Olsén tagit en paus i de italienska alperna. Året är 1961 och nä - inte ens det här var första gången som MoDo/Alfredshem hade sökt sig ner till Alperna för försäsongsmatchande.

Redan 1959, alltså för 50 år sedan, hade Kabben låtit sitt lag förbereda sig inför nystarten i Division 2 (man hade blivit degraderade från högsta serien under föregående säsong, som då varit den första för föreningen på den nivån) genom en mastig turné som tog "AIK-arna" genom hela sex stater: Västtyskland, Österrike, Schweiz, Italien samt Östtyskland. De första motståndarna under denna turné var de regerande österrikiska mästarna Innsbrucker EV, som Alfredshem chockade genom att hålla 2-2 in i tredje perioden innan Innsbruck avgjorde och vann med uddamålet.

Alfredshem var vid den här tiden kända för att träna mycket hårt i relation till sina konkurrenter på norrlandskusten och denna goda kondition kom att sätta tonen för resten av turnén, då division 2-laget från Hörnett fortsatte med att enkelt avfärda Lausanne HC med 6-2, innan man fullkomligt körde över dagens motåndare Servette från Genève i Les Vernets med hela 10-3.

Segertåget bara fortsatte, inför en allt mer förbluffad sportredaktion på ÖA som fick rapportera om dubbla segrar mot HC Neuchâtel (7-2 samt 8-3). Efter detta stannade man till ett tag i det lilla samhället Martigny på gränsen mot Italien för en turnering mot La Chaux-de-Fonds, Chamonix samt hemmalaget Martigny. Endast 6-0 segern mot La Chaux-de-Fonds är bevarad för eftervärlden, men även de 2 andra matcherna rapporterades som segrar och därmed tog man hem denna turnering på schweizisk mark.

Vägen hem gick genom det kommunistiska Östtyskland och inte heller här missade man chansen att göra lite nolaskogsisk propaganda. I dåvarande Karl-Marx-Stadt (idag: Chemnitz) avfärdades SC Wismut med 3-2.

Att den här årgången verkligen var stark visade sig under hela säsongen, då AIK gick fram som en ångvält i Division 2 Norra B, där man av 14 seriematcher vann 13 och spelade oavgjort i endast 1 match. I kvalserien slutade man sedan med 3 poängs marginal ner till det streck som garanterade den andra uppflyttningen till högsta serien.

1961 var det alltså dags igen, den här gången åkte man tåg från Övik C (vilket ju snart går att göra igen) ner till Helsingborg, via Danmark ner till Großenbrode i Västtyskland. Därefter fortsatte man med buss till Hannover för match mot det som då var stadens division 2-lag - EC Hannover. Det här är dock inte samma klubb som MoDo senare möter i årets turnering i Yverdon, utan "Hannover Scorpions" är en nyare konstruktion.

Det exotiska besöket från norr lockade ny rekordpublik till "am Pferdeturm", hela 5 000 personer betalade in sig för att se Alfredshem vinna med 11-2. Publiken hyllade trots detta de överlägsna besökarna - bland annat med att kasta in smällare på isen kring en skräckslagen Sture Norberg i mål. Efter en avstickare till Hamburg (där tydligen besök på Reeperbahn ska ha genomförts av delar av truppen...) bar det sedan vidare till franska Marville.

Marville hade vid den här tiden en NATO-bas som sköttes av det kanadensiska flygvapnet. Kabben fick därmed en möjlighet att matcha sitt lag mot transatlantiskt motstånd, som dessutom spelade i ett internt seriespel mellan olika flygbaser i Europa under namnet "Marville Arrows". Både det fysiska elementet och en högre klass på spelarna än hos det tyska motståndet var bidragande faktorer till en 3-4-förlust. Efter detta bar det vidare till ännu en flygbas med kanadensisk personal - västtyska Baden-Söllingen. De här baserna är egentligen mörka namn i Europas historia, då de var platser där kärnvapen var stationerade, och den personal som hälsade Alfredshem välkomna till matcherna (och i vissa fall kanske till och med spelade matcher) kunde med några sekunders varsel sättas in i ett krig som hade avslutat mänsklighetens historia på Jorden.

Marville Arrows

Bara en bisats på en ordbajsande hockeyblogg, men den kan vara befogad. Alfredshem tryckte dock till domedagspiloterna i "Wing 4" med 9-2 och lyckades reta upp kanadickerna till långa perioder i utvisningsbåset.

En riktig utmaning fick man i Österrikes regerande mästarlag Klagenfurter EC, som beskrevs vara "ett av sydeuropas bästa lag" vid tiden. Helt rätt, eftersom de kom att vinna med hela 5-1. I nuvarande Slovenien tog man sig an de dåvarande jugoslaviska mästarna Jesenice och vann med 10-1 innan en dåligt hanterad wienerschnitzel däckade hela truppen i akut magsjuka.

Besvikna på det dåliga sportsliga motståndet från Jesenice och den allmännt gråtrista stämningen i stålverksstaden ordnade man snabbt en match mot det västtyska laget Kaufbeuren från högstadivisionen, kastade sig på bussen för en 14 timmar lång resa över slingrande alpvägar, anlände 15 minuter innan match, hyllades med stående ovationer av 5 300 tyskar (som informerats om strapatserna man utsatt sig för innan matchen). Ja - inte kunde det då gå på annat sätt än att man vann matchen med hela 7-3.

Efter det tyska äventyret (som antagligen är en av de mest underliga historierna i föreningens historia) så avslutades turnén med match i Bolzano mot österrikiska HC Graz (seger 5-1) och en hel turnering i Milano med matcher mot hemmalaget, de rödsvarta "djävlarna" (seger 8-4) och återigen Klagenfurter EC (förlust, 0-3). Andraplats således i turneringen innan det var dags för hemresa mot en säsong som för tredje gången skulle föra Alfredshem upp till högsta divisionen, nu skulle man också stanna där ända till 1984.

Sture Andersson deppar på österrikisk glaciär, 1980.

Förutom de här båda turnéerna finns det ytterligare en turné på det tidiga 1950-talet och europacupäventyret i Innsbruck 1980 (förluster mot Slovan Bratislava med 4-8, CSKA Moskva med 1-7 samt Tappara med 3-13) att skriva om, men den första saknar jag uppgifter om i nuläget och den andra bör helst glömmas, så jag hoppar vidare till Spengler Cup i Davos. Världens äldsta ännu existerande turnering för klubblag där MoDo deltog hela fyra gånger under perioden 1964-1971. Som bäst slutade MoDo tvåa 1964, då man också tog den mest meriterande segern, 8-4 mot Spartak Moskva. Samtliga resultat finns här.

Att MoDo tycks ha varit mer öppna för internationellt spel och vad det kan ge under perioden 1950-1971 är ingen förvånande läsning. Perioden sammanfaller ju helt med "Kabbens" period som tränare - en man som byggde sin 22-åriga period som a-lagstränare till stor del genom att vara öppen för intryck utifrån och vilja att testa nya grepp. Tommy Sandlin var förvisso imponerad av ryska tränare som Tichonov, men fokus tycks ändå ha legat på att producera mästarlag för svenska förhållanden, till bekostnad på experimentlustan.

Det absoluta bottennappet när det gäller att vara öppen för intryck utifrån måste för MoDos del ha nåtts under EHL-kvartsfinalen 1999, då fokus kring matchen mot Metallurg Magnitogorsk låg på att hitta bekväma och snabba flighter in och ut ur Ryssland.

En liten, elak, del av mig tycker nog att truppen från 1999 skulle ha mått bra av till exempel en illa tillagad slovensk wienerschnitzel eller en 14-timmars bussresa på serpentinvägar.

68. Föreningsdemokrati - Try it, you'll like it!

2009-08-14T16:32:00.007+02:00

Så har man då begått debut i ett nytt sammanhang (och faktiskt lyckats producera en rubrik utan frågetecken). Jag har nämligen skrivit mitt livs första motion till ett årsmöte i en förening jag är medlem i. Motionen i sig handlar om att jag vill att föreningens styrelse ska tillsätta en arbetsgrupp som utreder möjligheterna att uppföra en permanent staty eller minnesmärke för Carlabel "Kabben" Berglund på Swedbank Arenas torg.

Motionen kan läsas i sin helhet här, där jag har hållit argumenterandet ganska kort. Förutom att jag anser att "Kabben" och hans verk förtjänar det så kan man anföra följande skäl:

1) Torget framför Swedbank Arena är idag anonymt och saknar en naturlig samlingspunkt/blickfång.

2) MoDo och Arenabolaget bör vara aktiva i att på alla sätt försköna Framnäsudden och göra den till en mer av en stadsdel med folkliv än ett industriområde, det här är är en liten pusselbit i den strävan.

3) Ska tankarna om ett svenskt Hall of Fame för Ishockey på Framnäsudden någonsin förverkligas ser det bra ut om vi först klarat av att synligt hylla vår störste hjälte på detta sätt.

Motionen går säkert att diskutera och tillföra argument och har man något att tillföra den här diskussionen så kan man som medlem dyka upp på årsmötet den 24/8 i Swedbank Arena och framföra dem samt rösta för eller emot motionen. Själv dyker jag dock inte upp där och argumenterar emot dig, då jag pga bostadsort och arbete inte kan göra det.

Så, hur kändes det här då kanske någon läsare frågar sig? Jo, faktiskt bara bra, mitt för- och efternamn samt bostadsort kommer att visas upp för ett gäng gamla rävar i föreningen och eventuellt kommer motionen att beröras i någon bisats av de som skriver material till officiella hemsidan och ÖAs pliktskyldiga bevakning av årsmötet - men vad är det som är farligt med det? Knappast är det så att man kommer att granskas som föreningens högsta företrädare blev under den gångna våren och möjligen, möjligen får man också igenom motionen.

Huvudsaken som jag ser det är i alla fall att jag tycker att föreningen borde göra på det här viset och jag sitter inte och gnäller för mig själv om det. Det känns faktiskt hur-bra-som-helst och jag kan enbart rekommendera känslan till andra supportrar som bär på inneboende gnagande åsikter om vad föreningen borde och inte borde göra. Stort som smått.

Får jag blodad tand finns det ytterligare en del saker som jag skulle vilja skriva motioner om, till exempel en webbsändning av årsmötet som slår 2 flugor i en smäll. Förbättrad föreningsdemokrati, samtidigt som man kvalitetssäkrar MODO-TV för ytterligare en uppgift i form av direktsända evenemang. Direktsändningar som sedan kan utvidgas till de evenemang vars mediarättigheter ej blivit sålda men ändå har en förmåga att locka tittare till föreningens hemsida.

MoDo Hockeyklubb håller Årsmöte måndagen den 24 augusti kl 18:30 i Swedbank Arena.

67. Nytt fodral makes Oscar a dull boy (?)

2009-08-04T19:39:00.009+02:00

Se där, jag lyckades åtminstone pressa in det obligatoriska rubrikfrågetecknet i en parentes.

Så var då dagen kommen när de rutinmässiga 2 säsongerna passerats och det var dags att uppdatera MoDos matchdräkter. Redan nu pågår en intressant men inte alls lika hetsig debatt som brukligt i den officiella hemsidans forum. Just den lugna stämningen får väl tas som ett kvitto på att man träffat ganska väl i det kollektiva designhjärtat av ishockey.

Nä, den alltid lika muntre Oscar Steens uppsyn ska nog inte heller tas som ett kvitto på vare sig ros eller ris från spelarhåll, men skulle det trots allt vara så att det finns något slags missnöje från spelarhåll avspeglat i hans migränmask så bryr jag mig inte ett dugg. Situationen som existerat under 2000-talet där spelarna på fullt allvar tycks ha kunnat ställa krav på hur matchdräkten ska se ut (vilket de tydligen har kunnat göra så långt tillbaka som på 1970-talet) är ju bara ett tecken på att man från ledningshåll haft ett mycket svagt intresse för grafisk framtoning och identitetsskapande. I en klubb som genomsyras av professionalism får hockeyspelare (hög) lön för att sköta sina kroppar och spela ishockey, hobbydesign eller att agera allmänna smakråd ligger inte i deras kontraktsåtaganden eller i förväntningarna på vad man lär sig under ett 3-årigt hockeygymnasium. Om någon spelare har lust att delge sina synpunkter är de självklart välkomna att skriva i tråden på forumet eller varför inte starta en blogg?

Apropå det där med leenden och nya matchdräkter:

Såja, nog med principer och istället lite personligt tyckande om själva designen. Själv har jag passerat åldern där jag köper en replicatröja som ett givet läktartillbehör eller något man kunde ha på sig hela härliga låg- och mellanstadiedagar efter MoDo-segrar mot Leksand under de av mina barndomsår som levdes i Falun.* En tjusig rödvitgrön halsduk, en mörkgrön pikétröja med Alfredshemslogga eller en röd, stor kaffemugg med MoDo AIK-logga (och handtaget på rätt sida, please) är saker som med lätthet skulle befria mig från några hundralappar med jämna mellanrum.

Syftet med matchtröjan utifrån de åsikterna blir då istället att den är något som ska vara en given förlängning av varumärket, den ska ha gärna ha en hög grad av unik design som främjar en MoDo-identitet, den ska vid exponering i olika former av media genast signalera MoDo även för människor med ett måttligt till svagt hockeyintresse. Slutligen ska den självklart inte skrämma bort den målgrupp som faktiskt köper en replica vid varje uppdatering, även om mitt önskemål om varumärkesvård begränsar den designmässiga friheten och därmed antagligen även lusten hos den här målgruppen att faktiskt köpa en ny replica vid varje enskild uppdatering.

Allmänt om designen

Som så många redan påpekat i tråden på officiella sidans forum vill jag också påstå att den nya dräkten är en förbättring jämfört med tidigare, även om många tycks ha fått Luleåvibbar av någon outgrundlig anledning. Den tidigare dräkten måste ju helt enkelt ha varit en hyllning till de ungerska gamla fotbollsgiganterna från 1950-talets första hälft - Honvéd!

Den nya dräkten har påverkats av den designkunnige skribenten "Digitalbath" på MoDos forum, en person som tidigare haft inflytande på några tjusiga försäsongströjor med lättare retroinspirerade detaljer. I det här fallet rör det sig om en smidig överföring av Calgary Flames dräktmodell till MoDo-format, där Calgarys gula färg ersatts av grönt. Precis som MoDo har Calgary under senare år fått inslag av svart på sin tröja efter att tidigare enbart ha använt en trikolor (rött-vitt-gult i deras fall).

Identitetsskapande
För det första kan vi slå fast att matchtröjan inte kommer att ha någon förmåga till identitetsskapande så länge man sitter fast i ett beroende av en enorm tillverkare av sportartiklar (Reebok). Den här tröjan kommer, precis som sina föregångare, att bytas ut inom ett par säsonger och det är upp till MoDo att introducera något slags unikt inslag i dräkterna som på sikt kan utvecklas till Brynäs ok på axlarna (introducerade i början av 60-talet, men långt ifrån Brynäs ursprungliga dräkter) eller Leksands stjärnor (en mycket vanlig dräktdekoration hos en lång rad klubbar fram till och med tidigt 1950-tal).

Faktumet att det i grund och botten rör sig om NHL-franchisen Calgary Flames design sänker också det unika i designen, liksom att tidigare säsongers bård på magen eller Philadelphia Flyers-ok (2005-07) inte heller är några bra exempel på identitetsskapande då de tydligt skapat associationer till andra organisationer.

Association med varumärket MoDo
Här blir det ett något högre betyg, då en mycket frekvent återkommande detalj i 6 decenniers MoDo-dräkter är tillbaka på tröjan efter några års frånvaro. En så enkel detalj att man inte låter gröna dräktdetaljer ligga direkt mot en röd bakgrund borde ha varit mycket enkelt att åstadkomma, men den har missats förvånansvärt många gånger de senaste åren. Ska rött och grönt kombineras på tröjan så ska de också åtskiljas av ett smalt vitt kontrastband. Detta var något man förstod vid den första huvudsakligen röda tröjan 1950, man förstod det på 60- och 70-talströjorna med fallande text och man förstod det till och med i M-sportloggan på sent 1970-tal.

För den måttligt och svagt hockeyintresserade mediekonsumenten är också kopplingen till en av NHLs mindre franchiser, Calgary Flames, svår att identifiera och dräkten är därmed tydligt MoDo i sammanhanget "Elitserien".

Uppskattning hos målgruppen "Replicaköpare"
Ja, utifrån inläggen att döma så kommer den här posten i MoDos souvenirförsäljning att öka under kommande säsong, men visst borde de marknadsansvariga hos bolag och organisationer som Holmen, Friends och Örnfrakt kunna slå sig ner framför en tv-sänd match från Premier League, La Liga eller Serie A för att skaffa sig en bild av hur man skapar en positiv koppling mellan en sponsor som väljer ett sparsmakat uttryck och klubbarna ifråga.

Holmen - titta på Carlsberg och Liverpool, är Carlsberg-loggan återgiven med en grön platta bakom texten? Efter 17 år av Carlsberg på Liverpools magar, behöver de skrika för att associeras med Liverpool? Probably not.

Friends - titta på Unicef och FC Barcelona, världens mest ståndfasta klubb släppte inte in någon reklam på sin tröja innan FN-organet Unicef hamnade på magen. Propsade Unicef på en vit platta med ljusblå text på Barcas magar? Finns det någon fotbollsintresserad europé som inte känner till att det står Unicef på Barcas magar?

Örnfrakt - Hur skulle man kunna undgå att märka ett företagsnamn med lokal anknytning som skrivs i vitt på mörkröd bakgrund alldeles bredvid spelarnas ansikten? Domus Sport-reklamen från 1980-tal sitter fortfarande kvar i mitt minne. Frågan är om jag kommer ihåg någon reklamplatta i den här regionen på dräkterna från de senaste 10 åren?

*=Att jag däremot tycks ha en förmåga att vinna ett helt lager med replicor via officiella hemsidans tävling "Poängjakten* gör att jag ändå allt som oftast är uppdaterad i min garderob.

66. Macke for president?

2009-07-23T23:33:00.004+02:00

Efter en artikel i Aftonbladet med Naslund i Bodum har det börjat spekulerats om vad en kort textrad verkligen betydde.

”Det är inte omöjligt att det blir någonting men Modo, mer vill jag inte säga”

Medan somliga hoppas på en comeback på isen resonerar andra kring sportchefsrollen eller en plats i sportutskottet och t o m ordförandeposten nämns. Själv skulle jag mycket gärna se Macke i Modos styrelse. Enligt valberedningen vill man ha in mer sport- och mindre räknenissar. Därför tror jag att han skulle göra sig bra i en Modostryrelse. Det finns tre vakanta platser och en av dessa skulle passa Macke. Detta förutsätter förståss att det inte är en roll som spelare han har tänkt.

Jag kan tänka mig att Markus är en av de fem rikaste idrottsutövarna i Sverige genom alla tider. Jag föreställer mig att endast Foppa, Lidas, Zlatan, Sundin och kanske Daniel Alfredsson möjligen kan ha tjänat lika mycket eller mer på sin idrott.

Ska vi gissa att när han flyttade hem gick han in till bankchefen Göran Arnmark på SEB och satte in en halv miljard? Nåja, nu går det kanske inte till så, men en spelare som poäng- och målmässigt tillhört toppskiktet i NHL i tio år och med ytterligare sex säsonger i Nordamerika säkert har inkasserat 500.000.000 kronor.

Femhundra miljoner eller om man så vill en halv miljard är mycket pengar. Naturligtvis vet jag inget om Mackes ekonomi och summan är enbart en grov uppskattning och gissning. Inte heller vet jag hur han har investerat sina pengar eller hur den av USA skapade finanskrisen reducerat hans deg.

För den summan kan man köpa Zlatan. Eller bygga lite drygt två Swedbank Arena. Det skulle också räcka till att bli fadder åt samtliga irakiska barn under 12 år, dvs 5 miljoner barn. För den summan skulle man också få ett något rabatterat stridsflygplan, typ JAS. Det skulle också räcka till 200 konstgräsplaner för fotboll i Ö-viks kommun. Eller varför inte prenumeration för samtliga 33000 hushåll i Örnsköldsviks kommun i 67.8 år, eller möjligen 8 miljoner stora stark i någon av Swedbanks sportbarer.

Naturligtvis ska Naslund handla efter egen övertygelse och varken jag eller någon annan lallare har något att göra med hans ekonomi, men om det är så att han står där ute i Bodum och inte kan komma på vad han ska hitta på för något, om han står där på trampolinen i kassavalvet likt Joakim i Ankeborg, ja då har jag faktiskt ett bra mycket bättre förslag.

Om jag utan att var allt för oförskämd fick ha inflytande över Mackes ekonomiska situation och finge ge några tips och råd tycker jag inte att han ska skänka Modo en massa pengar för någon slags konstig tacksamhetsskuld. Nej, sånt skulle bara återigen leda in klubben i osunda lojalitetsband. Däremot vore det mycket roligt om Naslund i Bodum investerade i klubben.

Som vanligt gäller principen: Den som betalar får välja musik. Med andra ord, investerar man i klubben får man också inflytande. En sådan investering skulle kunna ses som riskkapital och alla parter skulle tjäna på det, åtminstone tycker jag det..

Vad skulle Modo få ut en sådan deal? För Modos del är det rätt uppenbart att en förbättrad ekonomi skulle hjälpa klubben. Den idag något ansträngda ekonomin skulle göra det lättare att andas. Man skulle t ex kunna öronmärka investeringar till ungdomsverksamhet. Likaså skulle en Mackeansk investering leda till att den där spelaren som klubben verkligen vill ha blir av. Inte som tidigare – få vara glad över andrahandssorteringen.

Men vad skulle Naslund få då? Normala riskkapitalister är enbart ute efter att få sina pengar att växa. Riskkapitalägda bolag växer i snitt med 21 procent. Något sådant kan nog inte Naslund hoppas på. Däremot tror jag att han skulle kunna bli något som han aldrig tidigare lyckats med, nämligen att bli profet i sin egen stad. Av någon svårdefinierad anledning har han aldrig blivit det och jag tänker heller inte spekulera varför. Tittar man på andra Modoprofiler med tjock pluska såsom Tjugoettan och farbror Tore så har deras generösa investeringar i det lokala gjort dem till odödliga profeter norr om skogen.

Så därför, om valberedningen läser det här. Bered en plats i styrelsen för Naslund i Bodum.

Sen var det här med cashen. Visst är det så att Cash is king, men bara om han tonat ned hästjazzen och tonat upp sina fantastiska cover på gamla europeiska syntband.

Cash is king

65. ...åt samma håll

2009-07-13T18:25:00.005+02:00

I februari var det bottenfryst i mälaren
Götgatan var grå och kall av seklets värsta vinter
Det var tungt, att gå
Stockholm verkar full av långa svarta labyrinter
Jag var virrig och trött, jag var sliten och nött
Allting runt omkring mig gick i ultrarapid,
jag hade inga veckor, inga dar,
bara en röra av en massa tid
Jag ville hitta en bra paroll
Nånting och tro på nåt som tog mig upp en bit över noll
hon mötte mig med sitt leende
Hon sa, "Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll"
- - - -
Och båtarna låg inne vid stadsgårdens kaj
Jag var beredd o dra till Åbo men hon rädda mig precis
Vad ska man göra ända fram till maj?
Mörkret är så tungt och alla människor är som is.
hon tyngdes inte ner, hon sa "Vad spelar det för roll?"
"Här! Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll"
- - - -
Jag ger min själ till händerna, den som ger och inte rycker
Jag sällar mig till hjältarna som gör och inte tycker
hon var allt, hon var sin,
Hon var den vackraste person jag hade träffat någonsin
Ah, bli kvar här med mig. Bli kvar här med mig
Vi behöver ingenting, ah vi kan starta på noll
men jag har ett rum några kvarter härifrån
”Ah, Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll”

Winnerbäck i Swedbank!

Jo visst, något pretto och somliga menar att det är lite väl mycket Lundellvarning, men Winnerbäck är ändå en av landets bästa textförfattare.

Och som vanligt i mitt intellektuella högmod hävdar jag att de tidigare Winnerbäck är bäst, allra bäst är ”Söndermarken” som kom 2003. Får jag bara fyra, fem låtar från Söndermarken så kommer jag att vara nöjd. Ja, det är klart, ”Elegi” och ”Jag vill gå hem med dig” bör också vara med.

Det är klart schyst att hänga i sportbaren med musiknördar istället för hockeynördar, åtminstone som omväxling.

Nicke Andersson och Bengt Hedin i all ära, jag tror inte att de är rätt personer att välja underhållningen.

Först en enastående Kentkonsert och nu Winnerbäck, det börjar bli en rätt angenäm vana. Och undra om inte värvningen av musikarrangören Fredric Wedin är ett av de trevligaste nyförvärven.

För oss som faktiskt har musiksmak och uppskattar annat än idol- och melodifestivaldeltagare kommer Fredric Wedin vara en befriare. Jo, jag vet. Han kan inte ta hit allt för udda artister, men jag är övertygad att vi får annat än Lasse Holm- och Perelli-stuk på utbudet.

Detta är absolut bra för stan att någon kommer och sliter oss ur det kulturella armodet. Jag menar, den största händelsen är annars när stan inviger ett parkeringsus med en musikorkester.

Arenabolaget måste börja tjäna pengar och jag tror de kan vara på rätt väg. Fredric Wedin verkar vara rätt man att samarbeta med.

Leve Fredric!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Mojzis! Hmm, frugan menar att det kommer att bli hennes favorit – på grund av det gulliga och mysiga namnet.

Hmm, jag vet inte om det är rätt egenskaper för en hockeyspelare - Gullig och mysig?

Men för fan, vi stöttar Mojzis och hälsar honom välkommen. Dock har jag bättre vibbar för Josh Green.

Som sagt, välkommen Mojzis!

64. Josh Green från svenskbygden

2009-07-11T12:20:00.002+02:00

Tar man highway 13 lite snett sydost från Edmonton och kör i drygt en timme så hamnar man i Josh Greens hemstad Camrose. Och kör man ytterligare fyra timmar söderut så hamnar man i Calgary. Så där, mitt i den kanadensiska skogen har vår nye leftare sina rötter.

0.3 procent av befolkningen i Joshs hemstad Camrose har svenskt ursprung. Där har vi en liten rolig koppling till Svedala. Dessutom var det just skandinaviska nybyggare – svenskar och norrmän som grundade staden Camrose.

Vad vet jag, kanske var det en av anledningarna till att Mr Green signade för MODO. Fast den mest troliga anledningen var väl som vanligt numera – degen.

Man kan med säkerhet utgå från att några av dessa svenska nybyggare var skogshuggare – Lumberjacks, för på tidigt 1900-tal fanns där bra skog. Och vips så har vi en koppling och en ny älskling till supporterklubben. Och tacklar han sönder en och annan Per Ledin kan man nog med säkerhet utgå från att han blir poppis.

Han verkar vara en hyffsat biffig. På MODO:s hemsida står det 187 cm och 98 kg, medan det på andra sajter står det att han är 6 cm längre och väger en bit över 100 pannor.

Googlar man på Camrose och kollar hos Wiki så hittar man lite om Josh där. Den lilla staden på 16.000 invånare har haft tre NHL-splelare. Josh nämns först av dessa, de andra två är Tyler Bouck som lirade i Skövde under NHL-lockouten, samt Scott Furguson.

Däremot hittar vi inte något om Josh i den lokala blaskan – The Camrose Canadien om att deras store son signat för Sveriges viktigaste klubb. Men jag skickar dem ett mejl.

På modohockey.se kan man alltså åter igen se att klubben gör rätt från början. Den numera livsviktiga scoutingen verkar göras på rätt sätt. Och med rätt sätt menar jag att man utnyttjar det enorma nätverk av modohjärtan som finns runt omkring i hockeyvärlden.

Macke har lirar med Josh i ett år, Henrik och Daniel i två år, samt att Melinder har tränat honom. Bättre scouting har jag svårt att se. Alla verkar överens om hans kompetens. Just detta att Modo har börjat ta scoutingen på allvar och använda sitt nätverk är minst lika stor nyhet som att han har signat honom.

Vi ser hur MODO förändras på ett imponerande sätt. Min erfarenhet är att man nästan enbart är villig till förändring när det smärtar rejält. Och i MODO:s fall är vi många som lidit.

63. President i MODO Hockey?

2009-07-03T21:15:00.006+02:00

Som Björn redan påpekat har det nästan blivit ett mode att ha ett frågetecken i titel i Mod & Hjärtas blogg. Jag tror inte att det är en slump. Det är många frågetecken som bör och håller på att rätas ut. Denna post är inget undantag.

Jag pratade med Peter Holmqvist i Modos valberedning igår. Han hade rätt mycket att säga, bl a skulle man byta ut tre av styrelsens medlemmar. Det handlar alltså om aviserade avgångar. Den ene är som bekant ordförande Anders Källström. Sedan söker man också en ersättare till Lars Ericson samt Leif Johnson.

De som ska ersättas är alltså:

- Anders Källström, VD Allehanda Media

- Leif Johnson, VD Brux

- Lars Ericson, Jurist Holmen AB

Och de som kommer att vara kvar är:

- Göran Ericson, VD TM Progress

- Mats Melbin, VD Örnalp

- Tomas Byberg, VD Byberg & Nordin Buss

- Marie Berglund, Miljöchef, Botniabanan

- Roger Öberg, VD Nordemans Jern

- Catarina Molitor Sjöberg, Ägare Gålsjö Bruk

Ett gemensamt önskemål från olika supportergrupper, spelarna, anställda och andra håll är enligt Peter, att få in mer fler personer med sportslig anknytning till styrelsen.

Som jag uppfattade det finns det tre kandidater till ordförandeposten. Deras huvudspår skulle visst vara en person som de flesta Modoiter kommer att vara nöjd med. När jag luskade med honom fick jag intrycket att det handlade om person med gott anseende.

Jag försökte med att börja prata om Anders Hedberg och Peter verkar ha pratat med honom. Jag fick intrycket att Modo har tillfrågat Hedberg men att han inte hade möjligheten och inte är vårt huvudspår.

Så här långt in i samtalet började Peter skratta när jag frågade och sa att nu törs han inte berätta mer för risken att avslöja sig. ”Men jag kan säga så mycket att alla personer med Modohjärta kommer bli nöjda”, avslutade han kandidatavdelningen i detta samtal.

FC MODO?

Nja, inte riktigt, en riktigt positiv sak som Modos valberedning kommer att göra är att offentliggöra samtliga kandidater till ordförandeposten 20-25 dagar innan årsmötet. Detta är ett direkt resultat av den massiva kritik som klubben har fått från Modoiter.se, medlemmar, skivelser, sponsorer m fl. Man har intervjuat riktigt mycket folk och beslutat att öppenhet ska råda inom MODO Hockey.

Personligen tycker jag att det är ett fantastiskt bra initiativ där en mångfald av Modoiter får diskutera och komma till tals innan man väljer ordförande. Jag har inga empiriska bevis, men nog känns det unikt att medlemmar, sponsorer och allehanda Modoiter får möjlighet att påverka tillsättandet av ordförande.

Min första tanke var att detta liknar när världens största och mäktigaste medlemsägda idrottsklubb - FC Barcelona väljer president. Och jag må säga att detta är något som faller n’Hellge i smaken.

I Barcelona är det en medlem, en röst gäller vid val av president (ordförande), precis som i Modo. Till skillnad från Modo brukar de olika kandidaterna i presidentkampanjerna fiska röster genom att lova spelarköp.

Kanske är röstfiskandet en aning exotiskt för oss. Men helt klart är att jag skulle gilla det. Detta skulle göra att människor engagerade sig. Det skulle bli hett och attraktivt att vara ordförande för MODO Hockey.

Den slutna tillknäppta klubben som tillsätter svågrar och polare håller på att vittra sönder och fram tornar en modern progressiv organisation fram som bygger på öppenhet, nätverkande och framförallt som är byggd på kompetens.

Jag har mått illa av, ja jävligt illa faktiskt att den tidigare VD:n och sportchefen kunnat plocka ut hela fjolårets vinst i fallskärm, men undra om det inte är så ändå, som vissa skribenter menar, att det är värt 5-6 miljoner för att skapa en klubb fri från instängdhet?

Nu förstår även jag att Modo knappast är vaccinerad mot misstag. Men jag måste säga att jag verkligen gillar den nya ambitionen. Vi får se vad det hela hamnar…

62. Apokalypsens 5 ryttare?

2009-04-29T19:49:00.017+02:00

Järtecknen i skyn kring framtidens Elitserie tycktes helt plötsligt ha blivit mycket tydligare i går, när fyra, ehh...fem ryttare stegrade sina springare på bakbenen med färdriktningen inställd mot öst, redo att lämna bakom sig en söndertrasad och i leran nertrampad 34-årig elitseriegemenskap.

Tycktes det alltså, speciellt tycktes det så om man läste pressmeddelandet från de kvarvarande klubbarna som var snabba att göra en självklar koppling mellan KHL och de här klubbarnas ambitioner. En vinkling som också tycks ha varit mycket lyckad då en rad kvällstidningskröinkörer har svalt den och en rasande opinion härjar på internetforum samt i artikelkommentarer.

Problemet med den vinklingen är att någon uttalad ambition om att absolut ansluta sig till KHL saknas från de här klubbarnas sida, ett större problem än så är dock att klubbar från städer som Jönköping, Karlstad och Linköping inte har någon långsiktig roll att fylla i KHLs expansionsplaner. Det är för små städer, med för få potentiella TV-tittare samt alldeles för liten utrikespolitisk betydelse i Gazproms och därmed även Kremls korridorer. Oavsett om något av de 3 lagen vid något tillfälle skulle beviljas inträde i KHL så kan de aldrig vara säkra på sin status givet den här bakgrunden. Är inte Håkan Loob, Mike Helber och Tommy Fritz tappade bakom en vagn så kommer de heller aldrig att gå in med sina klubbar som fullvärdiga medlemmar i KHL.

Vad som sades igår var att klubbarna säger upp sina aktieägaravtal i Svenska Hockeyligan AB och därmed implicit avsäger sig krav på pengar från de gemensamma sponsor- och rättighetsavtal som Hockeyligan arbetar fram. Huruvida de därmed också har frånsagt sig rätten att delta sportsligt i Elitserien säsongen 2010-11 ska jag låta vara osagt, då läget aldrig tidigare uppstått och de än så länge är sportsligt kvalificerade för elitseriespel. Kvarstår situationen fram till hösten 2010 utan att de 5 hittat/arbetat fram ett alternativ kan den juridiska situationen bli intressant.

När det gäller huvudfrågan som de 5 pekar på - att man inte bör skriva nya media-rättighetsavtal mitt i en lågkonjunktur går det att ge dem både rätt och fel. Visst blir prislappen alltid högre i en högkonjunktur, men exakt hur långt bort en sådan ligger är ohyggligt svårt att säga och därför går det också att se på detta som en riskminimering. Drabbas landet av massarbetslöshet på upp emot 12% med stora jobbförluster inom tillverkningsindustrin försvinner också väldigt många presumtiva köpare av Pay-per-view-matcher på TV under kanske en fem-tioårsperiod framöver. Det kan bli svårt att få C More Entertainment eller Viasat att komma tillbaka till bordet till nuvarande prisnivåer om utvecklingen på jobbmarknaden verkligen blir så här illa.

Oavsett vilket så blir det inget nytt TV-avtal på de tidigare nivåerna om dessa fem klubbar inte följer med i paketet, så den omedelbara effekten är givetvis att intäktsposten som klubbarna har från SHL genast blir mycket mer osäker och i en situation där de fem hittar en annan lösning, till exempel med finska topplag, Percys Malmö och lag från, låt oss säga; Köpenhamn, Oslo och Trondheim är det den lösningen som kommer att ha ett övertag i förhandlingar med skandinaviska mediekoncerner.

Det är här jag blir lite rädd för Anders Källström (sorry, men smekmånaden blev kort), då han tycks ta på sig något slags högtravande ansvar för Elitserien som varumärke och dessutom blir känslosam över någon diffus "svensk modell".

Bara så att det inte råder någon tveksamhet om det: den "svenska modellen" Elitserien var från starten baserad på ett starkt elittänkande där lag från mindre orter helst skulle slås ut på längre sikt. Idén om en Elitserie lanserades av den långvarige Djurgårds-basen Arne Grunander redan år 1956, men fick låta vänta på sig i 2 decenniers tid, med långa, sega debatter innan han slutligen fick sin vilja igenom. Sedan dess har omsättningen mångdubblats, miljardbelopp investerats i arenorna, kvalificeringen uppåt gjorts gradvist mycket tuffare, storstadslag utan tidigare hockeykultur etablerat sig i högsta serien och så har såklart inte lag som Tingsryd, Surahammar, Clemensnäs eller Nybro på allvar varit i närheten av högsta serien sedan dess.

Tappra motståndare till Elitserien för 35 år sedan - men idag är de bortglömda av människor som nu tar till brösttoner mot att se Dynamo Moskva eller Lokomotiv Jaroslavl, men gärna bänkar sig med popcorn och öl i plastmugg framför en match med BK Kenty, förlåt - Linköping som motpart.

Tiderna förändras.

Alltid.

På något sätt.

61. Slutet på MoDo som vi kände det? Och jag mår bara bra...

2009-04-18T16:40:00.009+02:00

Lördag eftermiddag i april 2009 och veckan som på något sätt för alltid har skrivit in sig i framtida jubileumsböcker börjar lida mot sitt slut. Utanför mitt fönster har solen tidigare idag värmt upp den skånska temperaturen närmare 20 grader och gjort mig ljusbrun. Det lokala, ständigt överpresterande, fotbollslaget utan supportrar men med fotbollssveriges största geni, Tom Prahl, ligger femma i Allsvenskan. Men ändå har det där inte satt sig på något särskilt sätt i mitt medvetande.

Läser man inläggen som Hellge och jag presterat under de senaste månaderna, inläggen på forumen på modohockey.se, Hockeysnack.com med flera, krönikorna av Per Hägglund i ÖA med flera så kan man inte dra någon annan slutsats än att vi alla var mer eller mindre undermedvetet säkra på att klubbens högsta ansvariga skulle klara sig undan ansvar och med sina anställningskontrakt fortsatt hedrade.

Agerandet som till en början såg undflyende ut från styrelsen utvecklades, under påverkan från supportrar och sponsorer, till att bli en dramatisk uppgörelse med föreningens historia av vänskapsanställningar, undertryckta ambitioner och medarbetare samt accepterande av kroniska tillkortakommanden på vissa sportsliga områden, såsom scouting och prioriteringen av målvaktssidan.

Det är inte min ambition att på något sätt sparka på människorna Jerry Häggström eller Erik Holmberg, men jag kan inte underlåta att för framtida referenser skriva ner vad som, enligt mitt tycke, gjorde deras framtid i MoDo på de här posterna ohållbar.

Jerry Häggström misslyckades med arbetsmiljön på kontoret. En av supportrar och sponsorer mycket uppskattad medarbetare sade upp sig efter bl.a. ett mycket underligt uttalande av honom om hennes hälsa. Ytterligare medarbetare har varit sjukskrivna och sagt upp sig, ett talande exempel på en underlig arbetsmiljö vittnade det här foruminlägget av den tidigare biljettansvariga Gabriella Röschmann om. Han anställde sin egen dotter utanför gängse anställningsförfaranden och försökte sedan avslöja den som "läckt" till medierna.

Jerry Häggström drev en orimligt hård amorteringspolitik när det gällde arenabolagets skulder för Swedbank Arena. Under säsongen 2007-08 amorterades utöver de planerade amorteringarna ytterligare nästan 7 mkr. En summa som var 1,5 Mkr högre än den kommande vinsten för räkenskapsåret. De hårda amorteringarna begränsade spelarbudgeten under kommande säsong och leder i en (förvisso efterklok) situation med låga räntor till endast begränsade minskningar av arenabolagets räntekostnader.

Den extra amorteringen var, sett till sin omfattning, ett vårdslöst hanterande med föreningens resurser och var en bidragande faktor till att man missade slutspel nästa år samt eldade upp potentiella intäkter i miljonklassen. Beslutet om den extra amorteringen togs högt ovanför supportrarnas och sponsorernas huvuden och smögs undan i årsredovisningar som endast de särskilt intresserade läste.

Jerry Häggström lät föreningen vara utan marknadschef i nästan ett års tid, vilket förslappade föreningens marknadsföring och säkerligen inverkade på de sänkta publiksiffrorna, den minskade arenaförsäljningen och därigenom möjligheterna att förstärka laget. Enbart detta var i grund och botten en misshandel av föreningen som var tillräckligt för att entlediga honom.

Jerry Häggström har som VD för arenabolaget inte lyckats hitta modeller för uthyrning av hallen till annat än de största evenemangen och de minsta (i entréhallen). Man har uppvisat en stelbent attityd som lett till uppmärksammade kontroverser med lokala arrangörer som Andreas Olsson. Vad som legat till grund för uthyrningarna har också varit omstritt - har det varit rörliga kostnader för arenabolaget som legat till grund för uthyrningarna eller har man försökt att skaffa sig så stora marginaler som möjligt och därmed minskat den potentiella mängden arrangemang i hallen?

Erik Holmberg anställde hemvändare efter hemvändare utan att se till vilken roll de skulle fylla i ett lagbygge - exemplet med Fredrik Warg är övertydligt.

Erik Holmberg accepterade en alkoholkultur som begränsat vissa unga spelares och utländska fullblodsproffs prestationer på isen. I vissa fall kan till och med den fulla (sorry) karriärpotentialen ha sänkts.

Erik Holmberg accepterade att gå in i ännu en säsong med Karol Krizan som förstemålvakt, trots hans uppenbara attitydproblem och energistölder från resten av laget.

Erik Holmberg ersatte aldrig Karol Krizan med en förstemålvakt, istället anställdes en för tillfället arbetslös målvakt med senaste klubbadress Olimpija Ljubljana. Hanterandet av målvaktsfrågan var den enskilt största anledningen att klubben missade slutspel för första gången sedan 1997, eldade upp miljontals kronor i slutspelsintäkter och i ett skede av säsongen var farligt nära kvalseriespel.

Erik Holmberg försvarade sedan sitt agerande under den här fiaskosäsongen på ett undflyende sätt inför supportrar och påstod sig ha scoutat på ett bra sätt.

Med andra ord så borde det inte finnas något som i framtiden kan återupprätta bilden av deras ageranden under den här tiden, däremot ska Eckes värvningsarbete under säsongen 2006-07 för alltid kommas ihåg för sitt resultat. Ett SM-Guld som sågs som en omöjlighet bara 4 år tidigare.

Dock blev nog tron på "Heart of Hockey" som devis även i värvningsarbetet allt för stor. Guldet hade aldrig kommit utan en kombination av de egenskaper som spelare som Karol Krizan, Kristian Kuusela, Robert Döme och Zdenek Blatny gav tillsammans med våra egna "Hockeyhjärtan".

Det glömdes bort, och vi supportrar hejade på honom i hans köp av Warg, Hållberg, Wernblom, Hedin m.fl. samtidigt som tränarna på bänken inte hade lust eller praktisk möjlighet att spela dem i roller som gav fullt utbyte av dem och de pengar de kostade.

Nej, nu är det dags att vara enbart positiv i resten av den här posten och faktiskt framföra ett försiktigt hyllande till en ordförande som tagit mycket stryk, om inte annat i den här bloggen. Anders Källström tog det antagligen mest drastiska beslutet i Ö-viks societet sedan Roland Martin-Löf intrigerades bort som VD för MoDos gamla finpappersdivision i början 1990-talet när han informerade VD:n och sportchefen att de förlorat sina jobb.
Att människor i ledande positioner i Ö-vik förlorar sina jobb pga bristande resultat är ju faktiskt något mycket ovanligt, oavsett om vi pratar om sport, politik eller näringsliv - med Sekab som det fulast lysande exemplet. Man sparkar inte någon som är en lojal lagspelare och har goda relationer med sina företrädare eller välgörare på annat sätt.

Däri ligger en del av det sköna och befriande i styrelsens agerande, som skänker hopp för supportrar och sponsorer och möjligen också kan tjäna som ett gott exempel för andra verksamheter i Ö-vik. Man måste våga ställa krav, man måste vilja vara bäst och man måste ha människor som hela tiden vill göra ett bättre jobb - oavsett om man driver ett elitserielag eller är kommunalråd i en kommun som ska försöka ställa om sig från ett alltför tungt beroende av industrier som arbetsgivare.

En annan del är självklart att man sökt efter människor med dokumenterad kompetens för sina uppgifter, alltifrån den tillförordnande VD:n Thomas Björk till målvaktstränaren Thomas Bjuhr. MoDo vill utvecklas och har anställt människor som har en dokumenterad bakgrund för sina uppgifter och faktiskt också ett anseende att förlora om de nu trots allt skulle misslyckas med sina uppgifter.

Med människor som faktiskt har en personlig yrkesheder att försvara klingar supportrars och sponsorers hårda krav på sportslig framgång, respektfullt bemötande och en stadig ambition om att öka omsättningen så mycket bättre. Med en f.d. VD som ville inrikta sig på att "förvalta" verksamheten i förra årets årsbok kan inte förståelsen för dessa krav ha varit närvarande.

Avslutningsvis:
Jag vill vara positiv.
Jag vill stötta den nya ledningen genom att sprida positiv energi.
Jag vill hjälpa till.
Jag vill tro.

Vad vill du göra för din klubb?

60. Korruption i ledningen?

2009-04-12T13:29:00.005+02:00

Hade Jerry Häggström jobbat inom kommun, landsting eller stat hade han varit misstänkt för brott, nämligen brott mot meddelandefriheten. Nu får vi istället nöja oss med att anklaga honom för vänskapskorruption. I privata organisationer är detta inte ett brott i juridisk mening, däremot är det även i privata organisationer etiskt och moraliskt oförsvarbart samt att det är ett stort samhällsproblem.

Det var i samband med att Jerry försökte gå runt ”lagen om anställning” och anställa sin egen dotter som det också började jagas skvallrande medarbetare. Med hjälp av sin maktställning försökte han premiera och berika sin egen familj på MODO:s bekostnad, så kallad svågerpolitik, nepotism eller vänskapskorruption.

Detta är en form av korruption, svågerpolitik eller om man så vill nepotism. Den moderna internationella definitionen av korruption lyder:

"Korruption är missbruk av makt- eller förtroendeställning för personlig vinning eller till förmån för en annan person eller grupp till vilken man har ett lojalitetsförhållande."

Med andra ord, den internationella definitionen på korruption stämmer väl in på Jerrys förehavanden.

Men historien slutar inte här. När det blev känt att MODO:s VD försökte berika sin egen familj på MODO:s bekostnad reagerade flera av de anställda och kontaktade en journalist vid Allehanda media för att skriva om oegentligheterna. (Detta var innan MODO Hockeys ordförande och Allehanda medias VD var en och samma person). Artikeln blev publicerad och korruptionen blev avslöjad.

Inte heller nu var det slut på historien, under lång tid jagades ”läckan” och man försökte få tag i personen som hade läckt uppgifterna till tidningen. Förutom själva korruptionen är det just sådana handlingar som gör en organisation dysfunktionell. tMen sedan Allehanda medias VD Anders Källström blev ordförande i MODO Hockey är alla läckor stoppade.

Polarna från Örnsköldsviks Rotary-klubb - Källström och Häggström har på så sätt mutat in hela MODO Hockey och kan då hålla varandra om ryggen. Detta är precis vad korruption handlar om - man berikar sig själv, sina närmaste och sina vänner på andras bekostnad, en ytterst egoistisk handling med andra ord.

Enligt uppgifter som har kommit till bloggen Alfredhemskt ska det vara så många som 20 st av de anställda vid sidan av hockeyspelarna som vill ha bort VD Jerry Häggström och ordförande Anders Källström. Självklart är det så att dessa 20 personer inte kan ställa sig upp och proklamera VD:s och ordförandes korruption och avgång, det är förståligt om dessa är rädda om sina jobb i dessa kristider.

Förr, innan Källströms tid kunde anställda inom MODO som var med om missförhållande läcka information till tidningen. Denna väg är nu stängd i och med att Källström är VD på blaskan.

Som jag var inne på inledningsvis omfattas inte privatanställda av meddelandefrihet. Meddelandefrihet innebär för offentliganställda att personer har möjlighet att uttala sig om verksamhet de tycker är felaktig utan rädsla för repressalier. Denna möjlighet är viktig för att kunna stoppa tveksam verksamhet, korruption och andra missförhållanden i ett tidigt stadium.

Det ska alltså vara svårt för en tveksam verksamhet att fortlöpa i det fördolda utan möjlighet att någon uppmärksammar problemet. För offentliganställda är det alltså brottsligt att som Jerry försöka förhindra att missegentligheter kommer fram till press.

Meddelarskyddet tillhör yttrandefriheten, en av våra fyra grundlagar. Jag tror inte det är någon som förnekar deras betydelse för en fungerande demokrati. Men erkänn att det är en smula märkligt att just tidningsmannen Källström är med om att och nagga denna grundläggande princip i kanten.

Nepotism, vänskapskorruption eller svågerpolitik är alltså samma saker fast med olika namn, det är inte alls svårt att hitta exempel som liknar det som man hittar i MODO, Anders och Jerry är inte ensamma, hela nätet är fullt av svågrar. Det verkar heller inte finnas någon avgörande skillnad mellan höger och vänster i politiken vad gäller korruption. Här är några exempel på länkar:

http://www.bgf.nu/nomenklaturan/iba.html

http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____35799.aspx

https://di.se/Nyheter/?page=/Artiklar/Boss_Media_anklagas_for_vanskapskorruption.aspx%3FArticleID%3D2005%255C12%255C29%255C170276%26words%3D%26SectionID%3DEttan%26menusection%3DStartsidan%3BHuvudnyheter

http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=28-AV_ID=889668,00.html

Fotnot: Ordet "svågerpolitk" anses härstamma från när Spaniens diktator Franco tillsatte sin svåger i en betydelsefull position vilket gav upphov till spanskans cuñadismo = svågerpolitik eller ordagrant - svågerism

59. Jerrys supergäng

2009-04-07T09:43:00.005+02:00

Andreas Salomonsson sätter sig packad i bilen och åker dit för rattfylla. Oscar Steen får sitta i fyllhäcken efter att ha slagits med vakter och allmänt betett sig illa under en koncert i Sundsvall. En av de ledande medarbetarna inom MODO Hockey blir allt för full vid en sponsorträff i samband med en bortamatch mot Skellefteå.

En idag kontrakterad målvakt blir så full strax innan elitseriepremiär att denna i medvetslöst tillstånd får bäras hem av lagkamrater. En idag hemskickad målvakt simulerar skada och super till under MODO:s match mot Färjestad och kommer onykter till träning. Oscar Steen och Tommy Wargh stängs av de tre sista elitseriematcherna efter att ha supit till på krogen. MODO spelade då för att överleva och undvika kvalserien och eventuell nedflyttning.

Det här är ändå bara vad som har kommit fram, en inte allt för orimlig gissning är att det finns minst lika mycket som aldrig har kommit fram till allmänhetens kännedom.

Jag har inga moralpaniska invändningar mot att Modochefen är full inför sponsorer, att Salle fyllkör och att Steen slåss med vakter, att målvakterna är dyngraka. Det är så, 10 procent av västvärldens människor tillhör den kategorin som inte kan sluta när de en gång börjat dricka. Det jag vänder mig emot är inte om de är dåliga förebilder eller inte, det är upp till var och en.

Det jag vänder mig emot och blir så inne helvete förbannad på är att man tillåts göra det i MODO:s namn och på så sätt sabba för klubben. Man tillåts försämra lagets prestationer. Folk har ingen lust att betala dyra sittplatsbiljetter, hyra loger när inte laget gör sitt bästa. Sitt bästa kan man nämligen inte göra om man varit drängfull dagen eller dagarna innan.

Den skridskoskickliga forwarden, den stockholmsfostrade centern, de båda målvakterna, den ledande medarbetaren och kanske några till också kan mycket väl tillhöra den kategori människor som egentligen bör undvika alkohol helt, de som en dag kommer att syssla med sådant på heltid. Sådana som på sin höjd ska använda alkohol till att tvätta fönster.

Det är dags att MODO skaffar sig en alkoholpolicy, alternativt att man börjar tillämpa den man har. Om man har någon idag så duger den ej.

Det enda jag ångrar är lågkonjunkturen, sa VD Jerry Häggström på MODO:s hemsida. Mannen som är ansvarig för MODO:s verksamhet utan att ha gjort ett enda fel,enligt honom själv. Han verkar fortfarande leva i den villfarelsen att klubbens alla problem har med amerikanska subprimelån att göra.

Den revansch 09/10 som det pratas om på MODO:s hemsida måste inledas med en ny ordförande och en ny VD, de nuvarande är uttjänta.

58. Ge oss tillbaka tacklingarna

2009-03-30T00:58:00.005+02:00

Inom ungdomshockeyn i Ångermanland är det inte tillåtet att tacklas. Jag undrar varför? Har man på ett föräldramöte låtit mammor och pappor utan hockeykunskap bestämma? Är man rädd att spelare ska skada sig – att vissa har så dåligt omdöme att de tacklar fult och vårdslöst?

Det är inte förrän spelarna fyller 12 år som tacklingar är tillåtet. Detta speglar av sig på vår hockey, från den minsta knatte till Per Svartvadet och det blir allt tydligare att det är ett problem. MODO kan inte tackla. Det har till och med gått så långt att man måste köpa spelare som kan tacklas.

Som alla ungdomstränare vet blir det allt viktigare att börja i tid med skridskoåkning, missar man två år och börjar när man är åtta år blir man allt oftare hopplöst efter. Jag anser att samma sak gäller tacklingar. Lär barnen från första början att ishockey är en sport med närkamper. Tacklingar är en naturlig del av sporten.

Vi fostrar tekniskt mycket kompetenta spelare, spelare som skjuter, dribblar, passar och åker skridskor med kvalité. Men, vi fostrar också spelare som inte kan tackla eller som inte kan ta emot tacklingar.

Jag menar att när man är 12 år är det för sent att lära sig tacklas. Man har inte lärt sig att tacklingar är en del av spelet och därför blir tacklingarna en slags påklistrad extraföreteelse, ofta rätt farliga dessutom därför spelarna helt enkelt inte är vana. Man är mycket sämre än andra på att använda kroppen eftersom det aldrig har varit en naturlig del.

Vi bör lära barnen och ungdomarna hur man tacklas och varför. Vi måste också lära dem att tacklas man farligt med avsikt att skada har man inget på en is att göra. Man tacklar framförallt för att vinna puck men också för att skapa energi och för att få momentum. De är och bör förbli en naturlig del av denna fantastiska sport.

Går man in och tittar i regelboken som finns för Ångermanlands ishockeyförbund får man veta följande:

”Ungdomsishockey för kategorin U11 och yngre är kroppstackling inte tillåten. En spelare som gör en direkt kroppstackling skall, efter domarens omdöme, ådömas:- Mindre straffet (2)
eller
- Större straffet + automatiskt Game Misconduct penalty (5+GM)”

http://www.aidk.nu/rb_view_rule.asp?id=119

Game Misconduct för en vanlig tackling, ni hör ju hur galet det låter. Jag tycker detta speglar av sig i hela distriktet. Vi spelar en energifattig hockey, bra skridskoåkning, pass och skott mm. Men det saknas något, det saknas den energi som uppstår i själva tacklingsmomentet, där både publik och medspelare känner hur adrenalinet börjar pumpa.

Om inte annat vore det underbart om MODO fostrade högenergispelare som både kan ge och ta emot tacklingar utan att börja käfta eller bråka. Jag menar att eftersom MODO har så bristfällig scouting vore det enkelt och bra om dessa spelare kom underifrån, från våra egna led eller vårt eget distrikt.

Jag har faktiskt svårt att komma på när vi senast fostrade en sådan spelare. Har vi huvudtaget haft någon sådan spelare? Hasse kanske för en massa år sedan, men förutom honom? Nej, ni får hjälpa mig att komma på någon. De finns inte och det är absolut ingen slump.

Därför, MODO är den enskilt största aktören i distriktet Ångermanland, man har alltså makt att påverka som inga andra har. Därför hoppas jag att MODO försöker påverka så att tacklingar återigen blir en naturlig del av ishockeyn.

57. Apocalypse 09 - The Jerry strikes back

2009-03-06T20:47:00.005+01:00

Den högste ansvarige tjänstemannen i MoDo har idag erbjudit mig och alla er andra att vara med på en "revanschresa".

Den högste ansvarige tjänstemannen i MoDo ångrar inget förutom att han inte förutsåg lågkonjunkturen.

Den högste ansvarige tjänstemannen i MoDo får inte med den här bloggaren på sin personliga revanschresa.

Att man över huvud taget låter VD:n gå ut och dra upp planer för framtiden, be om förnyat förtroende från fans och sponsorer samtidigt som det ska tillsättas en utredningsgrupp som förutsättningslöst ska granska föreningens verksamhet innebär inget annat än att man redan har krossat den utredningens integritet och förmåga att komma med förutsättningslösa förslag för föreningens framtid.

VD och sportchef sitter kvar, så är styrelseledamöternas outtalade vilja.

Styrelsen för resten, är det inte just precis den här typen av uppgifter som den ska klara av att hantera internt? Vad säger egentligen ett sådant här agerande, är det trots allt ett erkännande av att vi idag har en styrelse som mer eller mindre består av små och medelstora företagare i Ångermanland, som inte har modet att bli ovänner med varandra? Som bland sina ledamöter inte har kompetensen att bedöma vad ett tjänsteföretag med tusentals privatkonsumenter över hela Sverige behöver för att utvecklas? Som helt enkelt inte bryr sig?

Att man väljer lösningen med att ta in externa kompetenser i utredningen kan se retoriskt och filosofiskt rätt ut - men vad det oundvikligen också innebär är ett underkännande av kompetensen och integriteten hos de nuvarande styrelseledamöterna. Rimligen borde därför samtliga styrelseledamöter ställa sina platser till förfogande till årsmötet och därmed ge valberedningen en chans att leta efter nya ledamöter med de rätta kompetenserna i god tid innan årsmötet.

För resten, nu när det ändå är utredning på gång igen kanske det vore dags att utredningen kring lockoutsäsongen 2004-05 presenteras för allmänheten. Den var väl inte en rökridå för att kunna rida ut en kritikstorm från jobbiga supportrar och sponsorer?

56. Kommer ansvariga smita ut genom bakdörren?

2009-03-06T13:50:00.011+01:00

Alla som har följt MODO i år vet att Harri Rindell inte fick ut vad man kan förvänta sig av det manskapet, därför beslöt MODO att inte förlänga. Man skriver på sin hemsida:

Från MODO Hockeys sida tycker vi inte att Harri Rindell fått ut tillräckligt av det spelarmaterial han hade till sitt förfogande som headcoach.

Så långt är nog de flesta MODO-iter överens, trots att vi upprepade gånger har hört om att Harri är den mest sympatiska tränaren i MODO:s historia. Beslutet var alltså rätt.

På samma sätt som vi känner till Harris dåliga resultat, lika uppenbart är det att även sportchef Erik Holmberg misslyckats med att få ut tillräckligt i förhållande till de resurser han förfogande över. Med andra ord kan man ta citatet ovan och byta ut Harri mot Ecke. Låt oss göra ett försök:

Från MODO Hockeys sida tycker vi inte att Erik Holmberg fått ut tillräckligt av den budget han hade till sitt förfogande som sportchef.

Den känns rätt klockrent, eller hur? Men historien slutar inte här. Citatet ovan passar även in på VD Jerry Häggström, byter man ut Harri mot Jerry passar det lika exakt som den sista pusselbiten i ett pussel. Lyssna här:

Från MODO Hockeys sida tycker vi inte att Jerry Häggström fått ut tillräckligt av föreningen i förhållande till de resurser som han hade till sitt förfogande som verkställande direktör.

Som jag kan se är det alldeles nödvändigt att stålbadet som MODO bör gå igenom består av tre faser – coach, sportchef och VD. Misslyckandet har skett på isen, i spelartruppen och i föreningen som helhet.

Så frågan vi alla ställer oss är. Kommer Ecke och Jerry skylla allt på Harri och själva smita ut genom bakdörren? Och på så sätt försöka rädda sitt eget skinn? Vissa uttalanden i både lokaltidningen och i kvällspressen tyder på det. Uttalanden som att de röda siffrorna är lågkonjunkturens fel, uttalanden som att vi har scoutat bra och vi är nöjda med våra förvärv.

Uttalanden likt dessa är närmast att betrakta som en förolämpning mot många MODO-iter. Samtidigt som det är mycket som talar för att Ecke och Jerry kommer att skylla allt på Harri och själva smita ut genom bakdörren så kom det idag nyheter som möjligen kan vara i rätt riktning, vilket framgår av nätupplagan av ÖA:

http://allehanda.se/sport/ishockey/1.819940

En grupp på fem personer ska utreda och granska både det sportliga, men även hela verksamheten som helhet ska granskas. Utredningen kommer att ledas av den gamla målvakten och till lika vice ordföranden Thomas Byberg. Där ska även styrelseledamoten Marie Berglund ingå, som till vardags är miljöchef på Botniabanan. Förutom dessa två styrelseledamöter kommer granskningsgruppen att bestå av tre utomstående personer som inte är knutna till klubben. Vilka dessa tre personer är blir klart nästa vecka.

Thomas och Marie

De råd jag har till denna granskningsgrupp är, förutom att läsa denna blogg, att vara modig och inte konflikträdd. Speciellt noga är det undersöka sundheten i olika gamla lojalitetsband och andra kopplingar som tenderar till vänskapskorruption. MODO har länge blivit anklagade för just detta. Och alla anklagelser lär knappast bara vara rykten.

Ytterligare en avdelning som måste granskas är öppenheten och hur man hanterar information. Idag är man usel på detta. Istället för att bli tjurig som ett barn mot media och nätopinionen måste man lära sig hantera den. Det är mission impossible att tro sig kunna mästra opinionen på nätet eller traditionella media.

Jag utgår ifrån att när granskning är klar kommer den inte att hemlighållas utan snarare lägg upp den på bordet för insyn.

- - - - - - - -

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

- - - - - - - -

Jag skrev för inte så länge sedan ett inlägg vid namn "Försvarstal från gammelmedia" som bl a tog upp problemet att sitta på dubbla stolar.

I det senaste programmet av SVT:s Babel diskuterar Jan Guillou, Sofia Mirjamsdotter "Mymlan"och PM Nilsson från Newsmill just gammelmedia.

Här på SVT:s utsökta tjänst SVT Play kan man se diskussionen, ungefär 13:20 in i inslaget.

http://svtplay.se/t/102834/babel

55. Kremlologins HK

2009-02-18T21:13:00.017+01:00

Man får tacka Hellge för vitaminsprutan han satt i denna bloggs bakdel under de senaste veckorna och så här i retrospektiv synvinkel (post-Foppa) säger inläggen mycket om den känslomässiga berg- och dalbana man som MoDo-supporter fått uppleva på en mycket begränsad tidsperiod.

Några som däremot mest kommunicerar när de blir uppringda, men ganska motvilligt, sitter på Viktoriaesplanaden 1 och skapar genom sin tystnad och märkliga uttalanden när de väl får chansen ett gigantiskt nystan av material för tolkningar och möjliga intriger.

Hur tolkar man kvällens besked om att Svedberg kommer tillbaka när ryktesuppgifter tidigare gjort gällande att Harri velat testa honom men fått nobben av andra sportsligt ansvariga? Hur tolkar man ryktesuppgifter som säger att Harri och Ecke numera inte kommunicerar utan medlare? Hur tolkar man Jerry Häggströms uttalanden om att det var tur att man hade många reklamkontrakt påskrivna innan säsongen började (länk längre ner)?

Jag är inte nödvändigtvis ute efter smaskiga svar på de frågorna, men jag menar att den kultur av icke-kommunikation som byggts upp av Jerry Häggström & Co, där det viktiga är att "ha många skrivna reklamavtal innan säsongen börjar" är en kultur som har skapat och kommer att skapa en malström av rykten och halvsanningar i det läge det skulle bli kvalserie för MoDo i vår.

En tjurig inställning kommer att leda till fler tjuriga korthuggna svar och en ännu häftigare storm av kritik. En kritikstorm som rimligtvis borde innebära att de inte kan få sitta kvar efter säsongen, om det ska gå att sälja säsongskort och reklamkontrakt i samma omfattning som under Swedbank Arenas 3 första år. Det borde helt enkelt inte gå, oavsett om man tidigare har åtnjutit Öviks Rotaryförenings samlade förtroende.

Det finns i dagsläget inget i den ledande tjänstemannens eller den ledande sportsliga tjänstemannens agerande som tyder på att man skulle kunna styra undan från en sådan malström av kritik, istället är det ögonbindel på och full fart framåt som gäller.

I det läget tycks det sportsliga hoppet ställas till en 19-årig målvakt.

Var snäll mot honom, oavsett hur det går.

P.S. Kremlologi? - Jo: Wikipedia-länk.

54. I banken är det Foppa som går på vatten, kanske Jesus

2009-02-16T13:09:00.009+01:00

I Örnsköldsviks allehanda lördagen 14 februari 2009 på sportens förstasida kan man läsa en krönika av Robert Rungstad som kallar sig själv för etikkonsult. Andemeningen i hans krönika är, som jag uppfattar det, att vi ska börja blanda in kristen tro i idrotten och vice versa.

Robert Rungstad uppfattar jag som en snäll farbror, en sådan som man skulle kunna tänka sig som morfar till sina barn. Hans texter upplever jag ibland en aningen gammalmodiga fast de andas ändå en slags värme och vänlighet. Men jag undrar ändå om inte herr Rungstad i detta fall är ordentligt ute och cyklar och dessutom i förlegade tassemarker, han skriver:

Det är nog tid för de forna konkurrenterna kyrkan och idrotten att börja prata med varandra om vilken syn de har på människan. Den nygamla tanken på idrotts- och konfirmationsläger är säkert ett steg i rätt riktning.

Låt oss stanna upp och titta på vad dessa meningar innehåller. Vad är det han säger egentligen och vilken innebörd har det?

Hans första tanke att den kristna kyrkan och idrotten bör integreras. Finns det verkligen opinion för det? Är det verkligen rätt väg att gå idag? Är inte detta att kasta till oss tillbaka drygt 300 år till tiden innan upplysningen?

Under flera hundra år har våra förfäder kämpat och offrat livet för att Sverige och Europa ska bli en sekulär plats att leva på. Då ska vi väl inte åter igen börja blanda religion och samhällsfrågor. Sverige tillhör sedan länge ett av världen mest sekulära länder, dvs att vi har som vana och tradition att inte blanda religiösa inslag i samhällslivet. Religion är och ska förbli en privat angelägenhet. Vidare skriver han:

För vi är samtidigt bräckliga och fulla med möjligheter. På en gång kärleksfulla och rädda egoister. En sådan dialog skulle kunna leda till att vi framöver slapp såväl halvtomma kyrkor som doping.

Hur ska man tolka detta? Finns det belägg för att kristen tro leder till färre dopingfall? Man undrar om herr Rungstad hört talas om det amerikanska labbet BALCO? Vid sidan av kommunistdiktaturernas systematiska dopingfusk är det just det starkt kristna ej sekulära USA som ägnar sig åt sådant. Rungstads koppling klarar sig helt enkelt inte genom ekluten, argumenten är hitte-på-argument som på inget sätt skulle hålla för falsifiering.

Vidare kan också nämnas att den amerikanska fotbollsligan, den amerikanska basebolligan, den amerikanska basketligan och självaste NHL samtliga saknat eller haft mycket liten insyn vad det gäller doping. T ex var det bara för något år sedan helt tillåtet att använda steroider för amerikanska basebollspelare. Detta i ett land där religionen uppmuntras att blandas i både politik och andra samhällsfrågor och där var och varannan idrottsutövare helt öppet proklamerar sin kristenhet.

Nej, som jag kan se det gör Rungstad några ordentliga felslut och hans slutsatser är bara gissningar byggda på egennytta. Något som bekräftar detta är han framstår som en smula avundsjuk på ett fullsatt Swedbank där man enligt honom dyrkar den heliga kalven. Jag är övertygad att han gärna hade velat ha några av de 7600 åskådarna i sina tomma kyrkbänkar, hans skriver:

En sådan dialog skulle kunna leda till att vi framöver slapp såväl halvtomma kyrkor.

Så, vad ska vi göra då? Ska vi bannlysa alla trosfrågor? Nej tvärt om. Personligen gillar jag existentiella spörsmål, gärna där det inkluderar livets eviga frågor. Det finns personer som anser att människans inre liv bara handlar om matsmältning, en sådan är inte jag. Jag tycker att existentiella och trosfrågor är viktiga och intressanta. Men låt dem för böfelen också i fortsättning vara en privatsak.

Denna fråga leder till en större fråga. Något som jag noterat, ett oroväckande ofog som börjar smyga sig in i mediebilden i Örnsköldsvik med omnejd. Eftersom jag följer med i media tämligen noggrant, både lokalt och på riksnivå har jag noterat att den kristna högern har flyttat fram sina positioner, pådrivna av kristna tankesmedjor. På gränsen till fundamentalistiska idéer vädras allt oftare offentligt. Man kan läsa det i ÖA, som i denna artikel där man kan få uppfattningen att blaskan motarbetar vår surt förvärvade sekulärism.

Samma tendens kan vi även se i den offentliga politiska debatten t ex i samband med Ecce homo-utställningen där ett antal dogmatiska åsikter fortfarande får stå oemotsagda. Ytterligare ett exempel är när Tidningen 7 för ett halvår sedan lät publicera en tveksam propagandistisk insändare om staten Israel undertecknad frukostklubben på UH.

Frågan är om Tidningen 7, Örnsköldsviks Allehanda och de andra som räknas in i lokala media känner till fenomenet, eller om man tycker det är önskvärt?

För att knyta ihop denna bloggpost och återgå till vad den egentligen handlar om vill jag bestämt säga att: Trosfrågor, religiösa frågor ska för jessu namn inte blandas in i Swedbank, på Skyttis eller Olympia, inte heller i någon annan offentlig idrottsförening. Dessa frågor är en personlig angelägenhet och bör så förbli.

I Swedbank är det bara en som går på vatten och han har tjugoett på ryggen. Om nu snickarlärlingen från Nazareth ändå skulle vilja gå på vatten igen och vill nu bestämt göra det i ”banken”. Då får han först visa att han pallar att täcka skott med huvudet och ge Peter Nordström en open ice-tackling när han fumlar med pucken i mittzon. Gör han det får han eventuellt ta över efter Hasse Johnsson och Marco Toukko…

53. Den psykiska ohälsan är över?

2009-02-12T23:25:00.004+01:00

Depressionen, den långa, den som startade på Johanneshovs isstadion den 11:e november klockan 19.04 2008 är nu över, åtminstone känns det så. Uppsägningar, nedläggningar och finanskriser tar vi, klimatförändringarna går stå ut med, men att se MODO håglösa i tre månader har varit outhärdligt, ja, direkt skadligt.

Men nu, livet är inte endimensionellt och svartvitt längre, det är ett kollektivt inre uppvaknande, en pånyttfödelse lika verklig som livet självt som ägt rum, den går att ta på. Tillvaron har blivit fylld med dess innehåll igen. De allra tråkigaste uppgifterna blir plötsligt ett nöje.

MODO täcker skott med huvudet. Sami Torki går in och nitar Mathias Månsson bytet efter han varit på tjugoettan. Den mycket lilla norsken åker ikapp skelleftebacken proppar honom, snor pucken och serverar Chef Skröder som elegant hänger den. MODO jobbar för varandra. Man gör uppoffringar som enbart gynnar laget - som ett riktigt lag ska göra.

Det är svårt att säga om det var Foppa-effekten, Hasse-effekten, Torki-effekten eller kanske troligast Melinder-effekten. Någon jävla effekt var det, för det här var det bästa sedan 2007.

Susses passning till norsken vid 2-0 måste platsa på 10-bästalistan över vackra passningar i elitserien.

Sen var det tjugoettan. Vilken regi! Gud finns och Foppa är hans profet och större än Jesus, eller nåt. Fan vad man trivs med att se tjugoettan i sin karaktäristiska djupa skridskoåkning, tyst och omärkbart likt en geopard på savannen glider han runt bakom mål och får motståndarbackarna att se stirriga och ängsliga ut som en antilop som i väntar på attacken.

Foppa i all ära, men det verkligen stora var att vi spelade som ett lag. Jag tänker sova gott…

52. Försvarstal från gammelmedia

2009-02-10T22:57:00.021+01:00

I Örnsköldsviks Allehanda – Allehanda media lördagen den 7:e februari 2009 kunde man läsa en längre intervju med MODO Hockeys ordförande Anders Källström. Förutom att han är ordförande MODO Hockey är han också VD i Allehanda media.

Jag har tidigare kritiserat Källström för att sitta på dubbla stolar - att både vara ordförande i MODO och leda det företag som ska granska klubben. Det är inte speciellt svårt att se artikeln som ett försvarstal.

Med teckenstorlek som nästan påminner om krigsrubriker, ska vi gissa att det kan vara teckenstorlek 120, citerar journalisten Per Hägglund sin VD, han skriver:

”Man får inte blanda ihop uppdragen”

Nä, nä, såatte. Man får alltså inte blanda ihop uppdragen. Varför då ägna två helsidor åt att dementera en fråga som är betydelselös?

Längre ner i en fråga en bit in i intervjuen som snarare är ett påstående skriver Hägglund:

”Både du och jag vet att du inte lägger dig i vårt jobb, men folk tror det. Är inte det ett problem”

Redan innan Källström hunnit svara har vi genom ordvalen förstått att de båda känner varandra. Mina tankar går till de två katterna i Gösta Knutssons saga. Eller hur Bull?

Gammelmedias dilemma

För den som inte tidigare är bekant med termen gammelmedia kan sägas att begreppet började dyka upp för inte allt för länge sedan. Termen används för att särskilja de gamla traditionella medierna från de nya som tillkom i slutet av 1990-talet och växte sig starka under 2000-talet. Till gammelmedia räknar man främst tidningar, radio och TV medan den nya typen av media avser bloggar, internetbaserade forum och andra sociala gemenskaper.

Huvudanledningen till att det kallas gammelmedia är förutom rent åldersmässiga skäl att de använder en gammeldags struktur. Framförallt ligger problemet i att överföringen av budskapet är enkelriktad, det vill säga att en stor aktör sänder till många, så kallad envägsmasskommunikation.

I detta fall är det alldeles tydligt att man inte ville ha någon tvåvägskommunikation. Man ville stå oemotsagd med att Källström inte alls sitter på dubbla stolar och att journalistiken inte påverkas negativt. Hade man velat ha en diskussion i frågan hade man lagt ut artikeln på ÖA:s hemsida och låtit tidningens läsare avgöra. Istället valde man att inte göra det, just på gammelmedias sedvanliga sätt.

Wikipedia beskriver gammelmedia som att konsumenten traditionellt har utestängts från att bidra med eget innehåll annat än när distributören (läs ÖA) så tillåtit, då oftast efter någon form av gallring eller redigering ägt rum.

Ett annat dilemma med gammelmedia är att de inte klarar att vara oberoende, dels på grund av ägarkoncentration, men framförallt därför att granskaren själv ofta har intressen i det som ska granskas. Allt för många har på ett eller annat sätt samröre med varandra. Den lokala Rotary-klubbens makt påverkar besluten allt för mycket.

Nu förstår de flesta att Anders Källström knappast knallar upp på redaktionen och petar i artiklarna och säger: - Stryk den där meningen om mig är du snäll, Sören. Nej, helt ärligt tror jag inte att Källström lägger sig i det redaktionella arbetet. Och inte heller tror jag att Per Hägglund skulle försöka diskutera innehållet med sin VD.

Däremot är jag övertygad om att den position som Källström har i de båda bolagen, MODO Hockey och Allehanda media skapar en osund ej uttalad lojalitet. Dessa dubbla stolar gör att de riktigt svåra krisiska frågorna aldrig kommer att bli ställda, helt enkelt därför att båda Källströms poster innehåller exekutiv makt. Den ena posten ska granska den andra.

Medias huvuduppgift är att syna makten. Man ska ständigt lysa på dem med strålkastare för att makten ska sköta sig. MODO är en av de absolut största maktfaktorerna i regionen genom sin stora exponering och sin starka tillväxt och bör alltså synas extra hårt. Ju större maktfaktor man är desto tyngre och kraftigare bör bevakningen vara.

Locke, Montesquieu men inte Anders

Detta makt-problem med att sitta på två stolar samtidigt är emellertid inte något nytt. Det har uppehållit människors funderingar i århundraden. Redan 1690 skrev liberalismens fader – John Locke om varför man måste separera makt genom maktdelning. Han menade att kontrollfunktionerna (läs media) och själva makten inte bör ha samröre.

Montesquieu utvecklade sedan dessa principer en bit in på 1700-talet och detta fick stå som mall för alla utvecklade demokratier. Den mest kända är den amerikanska konstitutionen där dessa principer har fått stå orörda i sedan 1700-talets slut.

Visst, jag medger att det är att dra denna fråga aningen långt. Men principen är densamma. Kontrollen och makten bör ej ha samröre.

Nu kanske någon missleds att tro att jag ogillar Anders Källström som ordförande i MODO Hockey, tvärt om. Han var mitt förstaval när Åke Eklöf gick bort. Min bild av Anders är att han rätt man på rätt plats. Eftersom jag är MODO-it vill jag att han koncentrerar sig på ordförandeposten och avvecklar VD-posten på blaskan. Kanske kommer det lösa sig självt nu när gammelmedia måste säga upp folk:

http://allehanda.se/start/1.512253

Sen måste jag säga att han också svarade rätt på frågan vad som driver honom. Han menade att det var tre saker, en kulturhistorisk, en byggd på lojalitet och den sista som är byggd på passion och kärlek. Jag måste medge att hans formulering är snygg, så snygg att den är värd att citeras:

"För det första: När föreningen bildades 1921 var det på min farfars brors kafé i Sund. Jag är en länk på en kedja och det är viktigt att ha respekt för det som har varit.

För det andra: Plikten. När Åke Eklöf blev sjuk hade jag tänkt lämna styrelsen men med en ny arena som hade lån på 180 miljoner kronor, och att hoppa av då hade varit direkt oansvarigt.

För det tredje: Passionen. Modo är så oerhört viktigt för regionen. Jag är både passionerad och förälskad i fenomenet."

Samma sak gäller Hägglund. Jag missar ogärna hans spalt i tidningen och jag har alltid hävdat att han enligt min utsago är en av de kunnigaste journalisterna som skriver om ishockey. Jämfört med våra stora kvällstidningar kickar han but.

MODO och Kent, Timrå och Rednex

Så, nu har jag lite orättvist jämfört de båda profilerna med Bill och Bull och åter igen försökt beskriva det principiella problemet med att sitta på två stolar. Därför bör väl också sägas att det finns en del viktiga olikheter mellan dem.

Medan Källström är en stor Kent-fan är Hägglund i det närmaste en Kent-hatare (fast jag vet att han kan nämna 19 av London Callings låtar, vilket förlåter honom). Med Kent-fan menas då inte Kent Forsberg utan gruppen Kent.

Själv såg jag dem för första gången 1994 i Tantolunden som förband till Cardigans och blev hooked av det mörka svenska vemodet med de poetiska texterna. Letar man hittar man intertext till både Gunnar Ekelöf, men framförallt till Edith Södergran

En ordförande som gillar Kent. Med andra ord, det finns hopp om liv. Timrås dito gillar Rednex och Kjell Lönnå…

”En annan tid i samma land,

samma gamla rädsla andra namn

från kalla krig till varma vintrar svarta hål

Du står i frontlinjen igen

allt allt allt kommer till dom som vågar vara
(Tillbaka till samtiden 2006)

51. Och hockeyshoppen checkar ut

2009-01-16T22:24:00.010+01:00

I dagens ÖA skriver man att Team Sportia kommer att stänga på grund av konkurs. Det är verkligen ett tråkigt besked både för ägarna och för de som jobbar där.

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.445017

Men för oss kunder är det också en stor förlust. Det är butiken som kan hockey här i stan. Det finns inget ställe som kan hockey som Team Sportia. Man får alltid en grymt bra service där. Det är dit alla går.

Jämför man med de andra affärerna som Intersport men framförallt Stadium så är personalen på Team Sportia överlägsna. När man kommer in på Stadium för att köpa skridskor, hockeyklubba, handskar, axelskydd eller vad som helst får man först förklara vad skridskor, hockeyklubba, handskar, axelskydd är för något.

Det är möjligt att de är både snygga, snälla och trevliga, men om hockeyprylar kan de inget, noll, nix, nada. Lika lite som Stadium kan om hockeyprylar, lika mycket kunde Team Sportiapersonalen

Behöver man berätta att MODO har sponsoravtal med …Stadium. Alla som spelar i klubben får rabatt i den stora flashiga butiken med löparbanor på golvet. Alla som någon gång hållit i en klubba går mycket hellre till Team Sportia, såvida man inte fått kraftigt saltade erbjudande från någon klubb.

Nåja, det är ett tråkigt besked om de nu inte lyckas återskapa eller på annat sätt återstarta butiken. Jag håller tummarna på något sånt.

50. Yetman checkar in i historien

2009-01-09T16:00:00.004+01:00

Patrick Yetmans 5 poäng (2 mål + 3 assist) under gårdagens match mot Rögle innebar tangerat klubbrekord för flest poäng under en grundseriematch i MoDo. Det var det 14:e tillfället som detta inträffat och Yetman var den 11:e spelaren som lyckats med bedriften. Den senaste var Per-Åge Skrøder, i februari 2007.

Flest poäng i en match

5
Bo Berglund (2+3), 1975-10-05, Färjestads BK, b.
Bo Berglund (3+2), 1975-11-23, Södertälje SK, b.
Thomas Gradin (2+3), 1975-11-23, Södertälje SK, b.
Assar Lundgren (5+0), 1976-02-12, Brynäs IF, h.
Mikko Leinonen (1+4), 1978-02-26, Timrå IK, h.
Per Lundqvist (4+1), 1980-01-31, HV71, h.
Per Lundqvist (3+2), 1981-11-12, Brynäs IF, h.
Jukka Koskilahti (1+4), 1981-11-12, Brynäs IF, h.
Per Lundqvist (2+3), 1982-03-07, Färjestads BK, h.
Jouko Narvanmaa (2+3), 1986-12-28, Skellefteå HC, h.
Andreas Salomonsson (1+4), 1998-11-17, Västerås IK, h.
Peter Forsberg (1+4), 2004-10-26, HV71, b.
Per-Åge Skrøder (3+2), 2007-02-20, Frölunda HC, h.
Patrick Yetman (2+3), 2009-01-08, Rögle BK, h.

49. Var på hockey igår...

2008-10-24T15:53:00.010+02:00

Jag tröttnade på matchen i går och gick när det fortfarande var 5-6 minuter kvar. Traskande bort mot trapphuset vrålade publiken till och jag tittade in i en av ingångarna. När Modo med tre minuter kvar tog ut Krizan satte jag mig ned på närmaste stol för att kolla de sista minuterna.

Snett bakom mig satt Ecke med armbågarna på knäna framåtlutad och huvudet instoppat i handflatorna samtidigt som han masserade sina tinningar med tummarna. Han tittade upp med trött, nästan nyvaken uppsyn och rufsig kalufs när publiken skrek till, men fortsatte strax sin procedur i takt med ineffektiviteten.

Han såg trött och missnöjd ut, nästan som en amerikansk finansaktör…

Det är lätt att vara efterklok, men jag tycker att Ecke/MODO har gjort några halvfeta missbedömningar. Hade man tidigt satsat 3 extra miljoner på att köpa en Laine istället för Toukko och låt säga en Widing istället för Snellman hade man fått ett mer slagkraftigt lag och skapat mer sug. Vi har ju pengar. Den enda spelare som vi har värvat de tre senaste åren som verkligen har varit spets är vår lille gutt. Han är o andra sidan helt fantastisk, men detta är nog mer flax än kunskap.

Vi är bäst i världen på att producera hockeyspelare, men vi tillhör samtidigt ett av de sämre lagen i serien på att värva. Det verkar som att Skellefteå har tagit över tronen från Tikarna att med små medel värva rätt spelare.

Tänk om vi kunde kombinera talangfabrik med bra värvningar…

________________________

Matchen i går mot Linköping hade tre olika karaktärer, den ena var ett, som jag kan se det lysande spel i de två första perioderna, speciellt den första var bra. Vi skulle ha släckt matchen då. Vår förstafemma är förmodligen seriens bästa och jag gillar lite extra att den hockeymässigt fulsnygge Chef Skröder kommit igång. Salle ser också ut att ge ny energi med sin höga frekvens och när Yetin kommer in blir det säkert många jobbiga sidledsförflyttningar för motståndarkeeprarna. Backlund är härmed varnad, den strame som aldrig vinkar.

Sen har vi domartabben som leder till 3-3. Jag kan stå ut med den tabben, domaren var säkert skymd, men speciellt kan jag stå ut med tabben eftersom LHC gjorde ytterligare två mål och vi förlorar alltså inte på grund av domaren.

Sen har vi sättet vi släpper in de sista målen. Framförallt är jag sur på Wargs agerande vid 3-5. Hur fan kan LHC-forwarden få gå runt Wargen där? Jag tycker det är bedrövligt och junioraktigt – pojkaktigt t o m. Därefter belönas Warg med att spela de sista 2-3 minuterna. Han borde sitta längst ut på bänken och sona sitt mesiga ingripande, längst ut på bänken.

________________________

5 500 betalande!? Det är nästan Timrånivå på den publiksiffran. Jag tror inte ens en comebackande 21:a kan rädda våra taskiga siffror nu. Twinsen kommer om 2,5 år. Då blir det lapp på luckan igen. Medan vi väntar måste vi inventera orsak och verkan.

Ett oroväckande tecken är att Jerry i ÖA uttalade sig om orsakerna till ”publikkrisen”. Uttalandet bestod mest av gissningar och klyschors såsom webben och TV-sändningar. Vi hade precis lika många TV-sändningar ifjol och jag tvivlar på att webbradion helt plötsligt fått tusentals ny lyssnare. Visst kan det vara så att folk vill sitta i soffan och kolla TV eller lyssna på Webbradion, men Jerry kan inte veta vilka orsakerna är att 1500 personer helt plötsligt stannar hemma. Inte heller funkar det så bra att skylla på finanskrisen eftersom den inte har påverkat köp av säsongskort.

Den verkliga anledningen hittar vi nog förra året med bristande inställning. Jag efterlyser självkritik. Vi har under ett år saknat marknadschef, kan det ha spelat in? Framförallt menar jag att man måste vetenskapligt undersöka vad den uteblivna publiken beror på. Det duger inte att gissa. Man kanske får föreslå att man använder sig av publikregistret från fjolåret och genomför dels enkätundersökningar och kompletterar dessa med intervjuer.

Därefter kan man skapa en åtgärdslista baserad på fakta. Att åtgärda problemen utan att veta orsak blir bara ett klater...

48. Kulturgärning

2008-10-18T09:07:00.005+02:00

Ett kort inlägg denna gång (jag ska fila på det definitiva inlägget om en eventuell nordisk liga, som kommer under söndagen), men ett mycket vackert sådant. Detta tack vare Joakim Norberg som vid 2 tidigare tillfällen stått för designen till MoDos försäsongsställ. Denna gång har han satt tänderna i den luggslitna JPEG-fil med Alfredshems klubbmärke som cirkulerat på nätet och gett det en mycket tjusig uppdatering. Jag applåderar!

Klicka på bilderna för större versioner

47. Domsjö-arsel, identitet, Zuccarello & Bengt Hedin

2008-09-28T18:11:00.023+02:00

Det var avslutning för MoDo FF igår, eller rättare sagt var det lite mer än avslutning. Vi kallar det för ”Fotbollsgala 2008”. Det är tänkt att bli en årlig Fotbollsgala för ledare, föräldrar och seniorspelare när man äter gott, dricker gott, berömmer varandra och blir underhållna. Det är också tänkt att det ska bli ett återkommande inslag i slutet av fotbollssäsongen, och att denna Fotbollsgala ska bli något mer än en vanlig avslutning – lite snyggare, lite coolare, mer av identitet och mer kulturhistoria – något som andra klubbar ska känna avund inför.

Tanken på att byta namn till det anrika Alfredshem har också diskuteras, vilket skulle också innebära byte till den gamla klassiska loggan. Detta finns just nu enbart i tankevärlden.

MoDo FF härstammar som bekant från MoDo AIK som var en paraplyförening med flera sporter på repertoaren. 1987 gick hockey och fotbollen skilda vägar. MoDo FF klarade sig sportligt alldeles utmärkt till en början där man bl a spelade upp laget till division II, nuvarande division I. Med tiden har dock MoDo FF som klubb krympt. Bl a har man förlorat tre hela årskullar. Man har fått vad man skulle kunna kalla ett identitetsproblem, kanske mest beroende på att man lever i skuggan av stora MODO Hockey, men även andra faktorer har spelat in.

Ett led i tillbakatagandet av historien och restaureringen av identiteten är att återinföra några av de stora fundamenten från förr. En sådan är den nyligen genomförda MoDo-marschen. En annan är Fotbollsgalan. Då kanske en och annan läsare undrar vad detta har med MODO Hockey att göra, hold on, jag åter kommer till det strax.

Identitet och skillnad

En viktig detalj är att piska upp den gamla rivaliteten mellan MoDo FF och Domsjö IF några grader. Det är alltså önskvärt att ha en klar utpekad rival. Låt mig få förklara närmare:

När man läser om identitet och identitetsskapande finns det några huvudfåror som är viktiga och påverkar en individs eller för all del en klubbs identitetsskapande. Dels är det att påverkan både kommer utifrån och inifrån, dels att det är i kontrast till skillnaden - det andra som identitet skapas, samt hur man förhåller sig till normen.

Det allra viktigaste är skillnad. Det måste finnas en klar utpekad motpol som visar att identiteten markeras i skillnaden. För MODO Hockey är denna utpekade motpol Timrå, för AIK är det Djurgården, för Milan är det Inter och för MoDo FF är det Domsjö IF. Man kan alltså inte veta vad ljus är om man inte vet vad mörk är. En människa eller en klubb visar vem hon är genom att markera vad hon inte är. MoDo FF är alltså inte Domsjö IF, MODO Hockey inte Timrå o.s.v. Bara i polarisering ser vi vad som inkluderas och vad som exkluderas, vilka som tillhör och inte, vi och dom, man eller kvinna, bög eller straight, normal eller onormal. Domsjö IF är det onormala, det andra

Ett exempel på detta var när jag ringde upp MoDo FF:s nu 80-åriga och legendariska ordförande Göte Eriksson som bor på Svedjeholmen. Han berättade i förbifarten en detalj som har med just denna identitet att göra. Han sa lite skämtsamt:

- ”Den enda gången Domsjöborna väjer för Hörnettborna är när de måste sakta in farten i Hörnettkorsningen”.

Detta visar att en utpekad motpol inte bara skapar konflikt, utan att den också kan ha en sporrande effekt. Det var därför som Domsjö IF häcklades, mest på skoj men också lite på allvar med flera PowerPoint-bildspel som projicerades på väggarna samt att Domsjö trackads under galans olika tal. T o m serveringspersonalen var för kvällen klädda i domartröja med gult och rött kort enbart för att kunna varna och utvisa blåsvartrandiga individer som kommit fel.

Irene Zuccarello-stil

Vid 22.30-tiden började Härnösandsbaserade coverbandet Irene Panik att spela, vilka på ett utmärkt sätt behärskade att spela såväl Ramones ”Sheena is a Punkrocker”, ”Enter Sandman” som modern pop och schlager.

Någon gång strax innan midnatt mellan låtarna när bandet stämde gitarren började någon sjunga Zuccarello, Zuccarello å-å-å-åå, varpå snart hela lokalen med 150 personer tokvrålade med nävarna i luften. Bandet var heller inte sen att haka på med att lite svagt spela melodin. Själv stod jag där och sjöng strax framför scenen som alla andra och tittade mig runt för att insupa atmosfären. Till höger om mig står då den före detta sportchefen, Bengt Hedin, hoppar och sjunger med höjd näve: Zuccarello, Zuccarello å-å-å-åå. Vad ska man säga? Kärlek!

Det här var alltså lördagen den 27:e september när MODO spöade Djurgården med 6-3 och den lille norrbaggen Mats Zuccarello Aasen fått sitt definitiva genombrott hos de kräsna
Ö-viksborna. Det här kan mycket väl vara ett nyförvärv i klass med Mikko Leinonen, Horava senior eller Karol Krizan och jag lovar att säkert hälften pratade om den nya norska kelgrisen.

En annan rolig detalj som jag fick berättad för mig i periodpausen mellan andra och tredje var att Zuccarellos mamma hade hört av sig till någon inom supporterklubben för att kolla om de skulle åka till byn Gävle för att se ”bortekampen” mot Brynäs. Det fanns inga sådana planer hade ordförande Palm svarat men ångrat sig i sista stund och börjat kolla runt. Det visade sig att så pass många tyckte det var übercoolt att Zuccarellos mamma var med att de lyckades fylla en buss modell mindre. Vad ska man säga? Kärlek!

Jo, föresten, det skulle gå att lista ut vilka låtar som jag inte hade mandat att bestämma över. Här är låtlistan innan bandet började lira:

01. Soul To Squeeze - Red hot Cillipeppers
02. Your Love Alone Is Not Enough - Manic Street preachers
03. Ingenting - Kent
04. When You Were Young - The Killers
05. Columbus - Kent
06. Califoniacation - Red hot Cillipeppers
07. Bitter Sweet Symphony - Verve
08. Cheek to cheek - Sahara Hotnights
09. Det kommer bara leda till nåt ont - Säkert
10. Viva la vida - Coldplay
11. Pokerkväll i Vårby gård - Florence Valentine
12. Visit to Vienna - Sahara hotnights
13. Vy från ett luftslott - Kent
14. Cobrastyle - Robyn
15. Man of the constant sorrow - Soggy Bottom Boys
16. Yes - Coldplay
17. Electric - Melody Club
18. Other Side - Red hot chilipeppers
19. Do you love me - Amanda Jensen
20. Rockstar - Nickelback
21. I kissed a girl - Kate Perry
22. Vy från ett luftslott - Kent
23. Read my Mind - The Killers
24. Phantom Limb - The Shins
25. Autumsong - Manic Street Preachers
26. Learning to Fly - Tom Petty

46. Russkijnomi

2008-09-13T12:04:00.024+02:00

"Var och en som ser med begärelse på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta." (Matteus 5:27. 28)

Ok, låt mig slå fast några saker först och främst innan jag påbörjar det här första (men säkert långt ifrån sista) inlägget om KHLs roll gentemot Elitserien och i förlängningen då även MoDos handlingsutrymme.

1) Jag tycker att Elitserien är en av världens mest lyckade professionella idrottsligor, i relation till befolkningsunderlaget och sportens status i världen som helhet.

2) Jag tycker att MoDos utveckling från en kvartersklubb till medelstort företag med 120 mkr (+) i omsättning på 50 år och en talangutveckling med drösvis av världens bästa spelare under de senaste 30 åren är enorm och kan vara ett föredöme för vem som helst med en idé, stor som liten, affärsmässig eller ideell, i en liten norrländsk kuststad - 55 mil från Stockholm och 183 mil från Bryssel.

3) Båda de ovanstående punkterna har blivit verklighet trots att vi haft ideologiska hämskor, i den svenska idrottsrörelsen och samhället i övrigt, som säkerligen lagt band på och hindrat utvecklingen i viss mån.

Nej, det är då inte riktat som någon diss mot vare sig Elitserien eller MoDo som jag skriver den här bloggposten, det som triggar mig har istället varit den krönika som Hasse Andersson skrivit på officiella hemsidan, i mångt och mycket inspirerad av en av Magnus Nyströms artiklar från dennes rysslandsresa för någon vecka sedan. Andersson har tidigare, i bl.a. MoDo-TV, setts ha en något oklar uppfattning om vilka konsekvenser KHLs satsning kan komma att få för Elitserien som liga och MoDo som elitlag i en arena för 250 miljoner kronor, men i den här krönikan tar han sats med utgångspunkt utifrån hela sin 45-åriga karriär som hockeyjournalist (ser det ut som, i alla fall) och dömer ut dels den ryska ligan som ett hot mot sakernas nuvarande tillstånd och dessutom vill han se ett starkt norrländskt samarbete mot bl.a. Färjestads och Frölundas intresse för en nordisk liga.

Jag vill, som medlem nummer 236479:

*Anmäla en avvikande åsikt till Anderssons krönika.

*Skriva att jag är lite rädd för att den här typen av kategoriska åsikter skulle ha en plats i MoDos styrelserum just nu.

*Samt ordbajsa en hel del om Ryssland i största allmänhet och varför just den här artikeln av Nyström inte träffade särskilt många poäng.

Med det sagt så ska man också ha i åtanke att Magnus Nyström inte hade den nattsvarta synen som han fick av att se Spartak Moskva - Atlant Mytistji (svensk transkribering) inför 3 000 åskådare under hela sin rysslandsresa. Han skrev faktiskt dessutom en artikel som insiktsfullt förklarar de drivkrafter som har tagit KHL till den plats ligan har just idag, september 2008. Han verkade dessutom vara lätt tagen av upplevelsen med "10 000 vrålande hemmasupporters" i Kazan som fick se sin alldeles egne Alexej Morozov stjäla showen från Avangard Omsks Jaromir Jagr.

Men för att börja med det som tycks vara ett stort problem för både Andersson och Nyström i just den artikeln, nämligen att ingen av klubbarna är någon större kassako i dagsläget. Andersson utvecklar det dessutom till att ingen av klubbarna skulle visa på en redovisningsmässig vinst, vilket jag inte har någon möjlighet att kontrollera just nu.

Svar: Nej, precis. KHL i september 2008 är en produkt av att en stor mängd ryska företagsledare vill ösa pengar över den här ligan. Jaromir Jagr, Alexej Morozov, Tony Mårtensson, Alexej Zjitnik, Alexej Jasjin, Johan Åkerman, Mattias Weinhandl med många flera spelar idag i ryska ligan för att de här företagsledarna vill det, uppbackade av en politisk vilja från Kreml.

Hur man kan undgå att se en liga som lägger sig till med den här typen av spelare endast med de här 2 maktmedlen, under i stort sett en enda sommar, som ett hot får jag inte ihop.

Lägger man sedan till aspekten att en rysk medelklass som kan och vill konsumera upplevelser på sin fritid i västeuropeisk eller amerikansk mening aldrig har existerat under någon tidpunkt i historien tidigare får man dessutom svaret till de låga publiksiffrorna i vissa arenor (märk väl publiksiffran i Kazan), men man borde också bli mycket rädd som företrädare för åsikten att MoDo borde sticka huvudet i sanden och hoppas på det bästa. Fortsätter den ryska medelklassen att växa och höja sina löner kommer vi inte bara att se busslaster med ryssar i Köpenhamn och Stockholm - vi kommer att se dem i Höga Kusten på somrarna och vi kommer att se dem på både fotbolls-, ishockey-, och bandyarenor. Ser vi dem i tiotusental på hockeyarenor så är KHL inte heller ett hot mot Elitserien i första hand, utan då är den ett hot mot NHL och vi kan få se en helt annan balans i hockeyvärlden. Inträffar detta tror jag inte ens att en nordisk hockeyliga är meningsfull att diskutera.

I det scenariot handlar det inte om vad Håkan Loob eller Mats Ahdrian vill göra, utan då handlar det om att böna och be för att få en expansionsplats i KHL som något slags hockeykulturellt alibi för ligan. Såsom ett nytt lag i NHL för Québec eller Hamilton skulle kunna innebära för den ligan.

Å andra sidan har Ryssland en historia. En historia som har innehållit enormt mycket paranoia gentemot "väst" och en hel del klumpiga utrikespolitiska idéer. En historia som skrämt bort tusentals miljarder i utländskt kapital genom århundradena som hade kunnat ge deras invånare ett bättre liv å ena sidan och å andra sidan en värld där vi kanske inte ens hade haft engelska som naturligt andraspråk i skolan idag i Sverige. Den historian får man aldrig glömma och man får inte heller glömma att det vid makten i Kreml idag sitter människor som faktiskt har en hel del inspiration från de här paranoida idéerna och för bara någon vecka sedan visade att de är beredda att skrämma bort hundratals miljarder kronor i utländskt kapital för att försvara just dem.

Om paranoian vinner i slutändan så kommer Ryssland aldrig att få en medelklass i västerländsk mening, utan den gamla fördelningen med en liten elit som har gigantiska rikedomar och tar korkade beslut samt en enorm underklass som inte har något alls och absolut inte har råd att gå på hockey kommer också att bestå. Då har vi inget annat än Håkan Loob och Mats Ahdrian kvar att oroa oss för, som MoDo-supportrar.

Dessutom tycks Andersson och Nyström ha lite svårt för rollen som oligarkerna spelar i sina klubbar.

Svar: Mycket svårförståeligt, vi har själva en förening där besluten i 78 års tid (1921-1999) i praktiken inte kunde genomföras utan gillande av höga företrädare i Mo och Domsjö Aktiebolag. Vi spelar fortfarande idag, nio år senare, under företagets namn. Likartade roller har hafts av brukspatroner i Sandviken, Lesjöfors och Degerfors med flera. Ingen av dessa företagsledare hade heller någon målsättning att föreningarna som självständiga enheter skulle tjäna mycket pengar. Nej, de skulle vara reklampelare för företagen, skapa en gemenskaps-känsla på bruksorterna och kanske också vara ett samtalsämne på punschverandan när man träffade sina "bröder".

Ni får ursäkta mig Magnus och Hasse, men jag ser ingen större ideologisk eller "godhets"-mässig skillnad mellan Carl Kempe och Viktor Rasjnikov i Magnitogorsk. Viktor Rasjnikov vill bara mer, på en större scen än vad Carl Kempe ville eller hade en aning om att Alfredshem kunde komma att spela på.

Liknande oligarker var också en viktig faktor för all den ryska litteratur, balett, och opera som svepte över Västeuropa under 1800-talet. I rollen som sådana mecenater är det också troligt att många av dagens hockeytokiga oligarker ser sig, vid sidan av Kremls gillande för ligan.

Så det var väl allt för idag, märk väl att delen om en nordisk liga har jag inte behandlat än och jag ser det som en betydligt knivigare fråga än om man ska sticka huvudet i sanden när det gäller KHL. Vare sig Hasse eller Magnus gör det ju heller, den sistnämnde spenderade någon vecka i Ryssland för att enbart skriva om det här medan den förstnämnde skrev en krönika på officiella hemsidan och triggade fram det här svaret som säkert får något tiotal läsare i alla fall.

45. Stig-Björn, MoDo-coll och spybacken

2008-09-01T11:28:00.007+02:00

Mellan åren 1968 till 1983 arrangerades löptävlingen MoDo-marschen av MoDo AIK. När nu tävlingen åter igen uppstår blir det nästan på dagen 40 år sen den första gången arrangerades, och nu i MoDo FF:s regi.

Som många vet var MoDo AIK en paraplyorganisation med bl a ishockey, fotboll, friidrott och skidor på programmet. Det var just sektionen skidor som arrangerade tävlingen. 1988 upplöstes skidsektionen och gick ihop med Hägglunds skidor.

På marsch efter identitet och kulturhistoria

Eftersom jag då och då lider av smått allvarliga nostalgiska besvär har jag sedan länge längtat efter att få restaurera detta stycke kulturhistoria. Faktum är att jag som liten pallervante deltog i marschen vid fem tillfällen. Efter att ha intervjuat diverse gubbar (äldre män) hittade jag en 10-årig hellge som fälldes sig över mållinjen på dryga 50 minuter. Inte så illa från för en 10-åring va?

Jag tänkte: - Vad fan, nu är det dags att ta tillbaka vår kultur, vår identitet, vår historia och våra traditioner.

MoDo fotboll kommer nu alltså blåsa nytt liv i tävlingen i samband med Hörnettdagen den 6 september 2008. Förhoppningen är att MoDo-marschen blir en återkommande tradition. Tävlingen som tidigare var 10 kilometer är nu 7 kilometer pga att de gamla stigarna inte är i springbart skick. Det finns också ett barnlopp som är 2 km. Men det är inte bara en tävling, man kan lika väl gå eller lunka. Förhoppningen är att alla ska kunna vara med från de allra minsta till de äldsta stavgångarna.

Efter att frugan pratade med vår nya förträffliga ordförande Mattias Rosdahl kom vi överens om att återanvända några av de gamla pokalerna som finns i MoDo FF:s gömmor. Det fick bli en pokal till respektive lopp. Seniorpokalen är en tungpjäs som liknar Stanley Cup-bucklan. Den som vinner vandringspokalen får sitt namn inskrivet på den, precis som på lord Stanleys skrothög.

Första gången loppet gick sprang man inte i skogen kring Hörnsjön utan då sprang man från Mosjön till MoDo-Mekans lokaler i Jervfed. Segraren hette Erland Sundström och av tiden att döma var sträckan 12-13 km. Den första segertiden var 1.01.18. Sven Bergström har tre segrar på tidigt 70-tal när loppet bantats till 10 km, bl a med finfina tiden 37.25. Den senaste vinnaren heter Christer Ohlsson med segertiden 37.57.

1974 hade MoDo-marschen hela 443 deltagare, vilket är den högsta deltagarsiffran.

Coll på historen

Medaljen i tävlingen var en tunn sågad ända av ett träd, vilket jag tror var en al. Här kommer vi till en något mer okänd och nästan mytisk passage i historian om MoDo-marschen. Träet som medaljerna var impregnerat med var en kemisk produkt från företaget MoDo som hette MoDo-coll (etyl-hydroxietylcellulosa). Produkten var samtidigt en produktplacering och sponsor till loppet. Efter intensiv googlande har jag också hittat MoDo-coll i olika dokument för lättare miljögifter som kanske känns mindre muntert.

Men historien om medaljerna slutar inte här. Det finns en direkt koppling mellan vår kändaste kung Gustav Vasa, landets bäst bevarade regalskepp och medaljerna till MoDo-marschen. Flera oberoende källor hävdar att den kemiska produkten MoDo-coll är det ämne som regalskeppet Vasa är konserverat med sedan det bärgades.

Med andra ord, Sveriges allra viktigaste kultursymbol har en direkt koppling till MoDo-marschen. Snyggt va?

Stig-Björn och magsaft

Tävlingen tuffaste backe som enligt kartan har en stigning på 70-80 meter är den långa krävande sandbacken som går från Tvillingsta, dvs nuvarande klubbhuset på Veckefjärdens golfbana till Hörnsjön. Från 50-talet till slutet av 70-talet kallades backen för ”Stig-Bjönbacken”. Stig-Björn Andersson sprang för Ö-viksklubben Vingarnas och han var svensk mästare på medeldistans. Stig-Björn lade grunden för SM-guldet i just denna backe och som tack fick han backen uppkallad efter sig.

Inte nog med att Stig-Björn plågade sig i den långa sandbacken, även silvermedaljören i nordisk kombination i OS i Cortina 1956 ”Silver-Bengt” Eriksson tränade i den krävande backen.

Och som om det inte skulle vara nog. I slutet av 70-talet bytte backen namn till stora spy-backen då Tommy Sandlin använde den till barmarksträning med det Modolag som tog SM-guld i ishockey 1979. Det var ingen slump att MoDo vann 1979. Laget var det överlägset bäst tränade laget.

Jag och någon polare satt där intill backen och tittade på när spelarna tränade. Jag minns hur Sandlin beordrade spelarna att springa med en gubbe på ryggen uppför backen. Jag minns hur Järnmannen Per Lundqvist bar Robert Frestadius, hur Leif r Karlsson bar Roger Limpa Lindström, hur Sture Andersson bar Janne Nyman uppför den eländiga backen.

Framförallt minns jag hur den annars milde Sandlin var som ett monster i att elda på spelarna i barmarksövingarna. Sandlin som hade en lätt rondör var för övrigt själv mycket bra på springa längre distanser. Han ville visa att om han själv kunde bli vältränad så kunde ingen spelare smita undan. Av alla Sandlins bevingade ordspråk finns det ett speciellt som har etsat sig fast hos mig när vi smågrabbar satt intill ”spybacken” och kollade. Sandlin skrek vid upprepade tillfällen: - När man spyr har man 30 % kvar, när man svimmar har man 10 % kvar.

Nu hoppas jag inte att MoDo-marschens deltagare tar i så att de spyr eller svimmar, med det visar att 1979 års lag förmodligen var bättre tränade än 2008 års lag. Dessutom tjänade 1979 års lag bara en fjärdedel av vad 2008 år lag tjänar i månaden. Den sammanlagda summan av övervikt stannade på 2 hekto.

Nu hör man inte längre samma pust och stön längre och nu har det regnat 29 års höstar sedan Sandlin fick sina adepter att vomera av utmattning. Lukten av magsaft är sedan länge bortspolad. Istället känner man bara doften från skogen och kanske om man har tur får man höra det klickande ljudet när Foppa får in en ren träff med sin driver på Veckefjärdens GC.

Många av dem som arrangerade MoDo-marschen förr var gamla redan då och är sedan länge bortgången, men några lyckades jag spåra. Av de källor som jag har använt vill jag speciellt tacka:

Rolf Grundberg
Bröderna Bertil och Roland Olsson
Lennart Norén

På prispallen i damklassen:

1. Marie Fredriksson 36.56
2. Anna Kårén 37.16
3. Sanna Olsson 44.55

44. Slowstarter

2008-08-24T21:59:00.005+02:00

Som absolut sista MoDo-blogg (i alla fall vad jag vet), så gäspar Mod & Hjärtas blogg, sträcker på sig i sakta mak, kisar mot en allt blekare himmel, vänder sig mot en almancka som snart säger "september" och knackar nu ner sitt första alster för säsongen.

Jag ska för övrigt uppdatera länkarna härnere så snabbt som möjligt, det har både ramlat bort och tillkommit blogg-guldkorn sedan senast, vad jag märker vid en snabbkoll.

När jag skriver mitt första inlägg har Hägglund, Angerbjörn, och såklart även officiella kommit igång och sprutar ur sig inlägg. Inte heller jag saknar uppslag att skriva om. Maktkampen mellan KHL och NHL, löneinflation, varumärkesfrågor, föreningsdemokrati och en obligatorisk skopa MoDo-, Alfredshems-. och allmän hockeyhistorik kommer även denna tredje säsong att utgöra huvuddelen av de ämnen som behandlas på den här bloggen. Sedan får vi se om nyförvärvet Nikki Nine kommer att späda ut mitt ordbajsande med lite säsongsaktuell ishockey.

Apropå nyförvärv så pågår det en projekt i bakgrunden för att liva upp design och framför allt funktionalitet på huvudsidan www.modohjerta.com, exakt hur långt de 2 kodknackande slavarna har kommit på projektet är jag inte säker på ännu, men jag ska fråga när jag går ner i källaren och vädrar samt utfordrar de stackarna. ;-)

Hur som helst kommer det säkert att finnas anledning att återkomma till det ämnet under säsongen och det är fritt fram att ge feedback via mail till mig eller Mikael, eller i sajtens gästbok, när det gäller synpunkter om sajtens innehåll och eventuella brister.

Ja, så mycket mer än så är det väl inte vits att ta upp i ett uppstartsinlägg, mer än att jag vill notera de motioner som faktiskt lämnats in till årsmötet i föreningen, den 18/8. Kan detta ha varit de första motionerna av medlemmar i föreningen sedan 1950-talet? 1930-talet?

Motion 1, Motion 2, Motion 3, Motion 4, Motion 5.

Samt styrelsens 3 samlande svar på dem.

Svar 1, Svar 2, Svar 3

Oavsett den pinsamma behandlingen av motionerna på årsmötet (det skall tydligen aldrig ha genomförts någon röstning om motionerna, utan styrelsens förslag antogs utan att ställas mot de ursprungliga motionerna) är ändå motionsskrivandet en mycket positiv grej, som ställer högre krav på skärpa i de beslut som tas i föreningen. Att skriva motioner borde vara en given handling så fort man har åsikter som medlem, frågan är väl bara hur våra supportrar som är o-medlemmar ska kunna ges någon reell möjlighet att påverka i de här sammanhangen. Rent formellt kommer de ju inte att ha någon sådan möjlighet så länge som verksamhetens överordnade organ är en förening.

Som jag ser det är medlemskapet något som måste möta önskemål hos supportern, det kan inte ligga en förväntning från föreningen att supportern ska inse meningen med medlemskapet. Möjligheten att påverka är i grund och botten den största poängen med medlemskapet idag, men den möjligheten har nu alltså några få promille av föreningens 10 000 - 20 000 (?) medlemmar under de senaste 4-5 decennierna faktiskt utnyttjat.

Vad man ska göra för att få de idella föreningarna att fortsätta ha (aktiva) medlemmar är en större fråga än bara motioner på MoDos årsmöten, och svaret kommer inte att finnas på den här bloggen, men vad jag tror är i alla fall att just motioner som faktiskt visar sig ge konkreta resultat i föreningens arbete och interaktion med sina supportrar är något som kan ge riktigt bra reklam för medlemskapet. Därmed inte sagt att medlemskapet inte måste utvecklas, med fler förmåner, för att locka till sig fler medlemmar, i olika åldrar.

43. Vad var det som brast där med sådant brak, Boork?

2008-04-02T16:25:00.005+02:00

En 48-årig svit inledd på Nynäs IP, kanske?

I brist på ångermanländsk hockey i mitt närområde såg jag igår på en galen match i Malmö Isstadion, en hall som förutom sin förslummade interiör numera står i skuggan av ett gigantiskt stål- och betongskelett som inom en nära framtid kommer att benämnas Swedbank Stadion.

Eftersom den här bloggen inte är så mycket för matchreferat, men desto mer för allmän hockeykultur så blir den fundering jag tänkte förmedla mer anknuten till allmän hockeyhistoria.

Ungefär vid kvart över nio igår kväll kunde vi som inte höll på Brynäs och inte heller var upptagna med att skrika ikapp med Frank Banham (vilket hockeyfejs, för resten!) se på Brynäs-supporters som vandrade hemåt med dimmiga blickar och sänkta huvuden.

Det otänkbara scenario som kom rejält mycket närmare igår är alltså att Brynäs IF med 12 SM-Guld och ett oändligt persongalleri i svensk hockeyhistoria nästa säsong kan få visa upp sitt representationslag i Nybro, Oskarshamn och Borås.

Vid sidan av Leksands första degradering våren 2001 skulle en eventuell nedflyttning för Brynäs om någon veckas tid vara den mest anmärkningsvärda degraderingen i högsta seriens historia. Med de 12 SM-gulden i åtanke mot Leksands 4 stycken kanske det här ändå smäller högre. Brynäs har i dagsläget spelat i Sveriges högsta serie för ishockey i obruten följd sedan säsongen 1960-61, vilket ger en svit på 48 säsonger. Leksand hade vid sin första degradering spelat i högsta serien sedan säsongen 1951-52, vilket då gav en svit på 50 säsonger jämnt i högsta serien.

Brynäs hade dock redan innan 1960 varit uppe i högsta serien och vänt, både på 1950- och 1940-tal, men man ska inte fästa alltför stor vikt vid deltagande i höga serier under den svenska hockeyns tidiga decennier. Ett exempel på detta är ju IFK Nyland, som redan 1942 piskade upp Brynäs (i Gävle) med 10―2 i SM-turneringen som på den tiden avgjordes som en cuptävling med deltagande av "topplagen" i Sverige och de distriktsmästare som godkänts av Ishockeyförbundet. Ett år senare lyckades Brynäs kvalificera sig för högsta serien för första gången, samtidigt som de ångermanländska lagen skulle få vänta ytterligare 10 år innan de ens fick en teoretisk möjlighet att ta sig till högsta serien. Under tiden hade Nyland 1951 slagit Leksand i SM-slutspelet, som samma säsong ju skulle ta sig upp till högsta serien i seriespelet för att påbörja sin 50-åriga svit där.

Vem vet var vi hade varit om de ångermanländska lagen redan i början av 1940-talet hade haft samma möjlighet som Brynäs och Leksand att kvalificera sig till högsta serien?

Hade IFK Nyland blivit Ångermanlands svar på Leksand? Med en gynnsam mediabild som laget från det lilla samhället med det stora hockeyhjärtat och vallfärdande supportrar från hela landskapet?

Men ännu värre - hade Alfredshem blivit Ångermanlands svar på Mora - den lilla tjuriga klubben som vägrar lägga sig för hela landskapets bästa?

Det kanske är bäst att inte rota alltför mycket i den kontrafaktiska hockeyhistorien.

42. Måttstocken

2008-03-17T22:25:00.004+01:00

1942

Gordie Drillon

Syl Apps

Billy Taylor

David "Sweeney" Schriner

Lorne Carr

Pete Langelle

Hank Goldup

Bob Davidson

John McCreedy

Wilfred "Bucko" McDonald

Nick Metz

Bob Goldham

Rudolph "Bingo" Kampman

Wally Stanowski

Don Metz

Ernie Dickens

Reg Hamilton

Gaye Stewart

Walter "Turk" Broda

1975

Denis Potvin

Billy Harris

Bob Nystrom

Ed Westfall

Garry Howatt

Clark Gillies

Andre St. Laurent

Ralph Stewart

Bob Bourne

Jean Potvin

Jude Drouin

Jean-Paul Parise

Bert Marshall

Bill MacMillan

Dave Lewis

Dave Fortier

Gerry Hart

Lorne Henning

Walt Ledingham

Tom Miller

Glenn "Chico" Resch

Billy Smith

Med video

Och för proportionernas skull: länk.

41. Tack bokrean...

2008-03-15T20:04:00.005+01:00

...som spädde på mitt lager av olästa böcker i bokhyllan till 37 stycken. Det är skönt att ha nu.

I övrigt skulle man nog ha kunnat skriva ett antal 1 000 ord om kvartsfinalserien, beteendet hos våra "hockeyhjärtan", det nonchalanta och arroganta valet av Timrå i kvartsfinal ännu ett år, attityden och intresset på avbytarbänken samt det lågintensiva, avvaktande och cyniska spel som sakta har ätit upp den 50-åriga grundtanken om ett skridskostarkt MoDo med snabba spelvändningar.

Men nä, min kärlek till MoDo årgången 2007-08 började inte dö ikväll eller i torsdags. Den började dö redan i andra matchen av ECC. Då hette det att man var "smarta" och sparade energi. Jag säger att det var och är en årgång utan några ambitioner att göra ett avtryck i föreningens historia.

Självklart förtjänar ett sådant lag att åka ur slutspelet snabbt och ge föreningen en möjlighet att vända blad i dess historia.

Det kommer fler säsonger, som tur är.

40. Ha'ne stått på allehanda.se?

2008-02-25T10:55:00.014+01:00

Ett återkommande klagomål på diverse MoDo-plank på nätet det senaste året har handlat om den nya versionen av Allehanda.se och det allt mer gemensamma materialet i ÖA och TÅ, kopplat till dessa klagomål har också varit påståenden i stil med att "alla jag känner har minsann sagt upp prenumerationen".

Ingen rök utan eld, för de upplagesiffror som presenterades i fredags är ingen munter läsning för Allehanda Media. Örnsköldsviks Allehanda backade under fjolåret med 1 100 ex/dag, ner till 18 500 (-5,6%) och Tidningen Ångermanland fick ett jättetapp med 2 400, ner till 22 400 ex/dag (-9,7%). Procentuellt sett var det bara Ljusnan och Dala-Demokraten som backade mer bland alla Sveriges etablerade dagstidningar med en upplaga över 10 000 exemplar/dag, under fjolåret.

Tendensen under de senaste åren har varit att ÖA endast har backat med något hundratal exemplar/dag och år, därmed är det tydligt att det är just omorganisationen av tidningarna och det förändrade innehållet under det senaste året som utlöst ett riktigt ras i upplagan. Det är inte populärt i läsekretsen, men frågan är om det över huvud taget fanns något alternativ för Allehanda Media på kort sikt, samt om det på lång sikt verkligen finns någon poäng med att fortsätta ge ut de båda tidningarna, under skilda namn?

För en MoDo-supporter i Saluböle eller en Timrå-supporter i Antjärn torde i alla fall de båda upplagorna, med sin räddhågsna inställning att inte ta ställning för något av de båda elitserielagen i närområdet, bli allt mer av urvattnade produkter, som kommer allt längre ifrån det material som tidigare producerades under dessa tidningars namn.

Enligt min åsikt borde det rimligen vara mer företagsekonomiskt vettigt att börja ge ut en ny ångermanländsk dagstidning, med en gemensam centralredaktion och ett fåtal lokalredaktioner i de olika landskapsdelarna. När det gäller sporten ska självklart fokus ligga på de lag som kommer från landskapet, även om det ska sägas att TIK-bevakningen i gamla Härnösands-tidningar som Härnösands-Posten och framför allt Västernorrlands Allehanda (idag en del av TÅ) har rötter ända tillbaka till 1950-talet. Den sistnämnda tidningen anordnade bland annat, i samarbete med Älgarna, bussresor från Härnösand till Wifsta/Östrands första säsong i högsta serien, 1956-57. Timrå har, ända sedan dess, en lojal andel anhängare i de sydligaste landskapsdelarna och en ännu mindre sådan i Ådalen.

Det är dessa människor (för vilka Timrå-bevakningen är så pass viktig att de är beredda att säga upp tidningen) som jag tror att Allehanda Media måste vara beredda att säga hej då till, ifall de vill ha någon chans att leverera en tidning med en upplaga på 30 000 - 35 000 ex/dag och en stark identitet gentemot kunden. Tappet kan dessutom till viss del fångas upp inom koncernen då både Sundsvalls Tidning, Sundsvalls Dagblad samt hela Allehanda Media i grund och botten ägs av den gigantiska Gefle Dagblads-koncernen.

Framhärdar man med dagens halvmesyrer till lösningar, där jag som boende utanför regionen för övrigt inte ens kan köpa en pdf-version av dagens tidning, tror jag på fortsatta ras och akuta kostnadsbesparingar, istället för ett sakta tapp (som alla andra papperstidningar) och ett andrum för att utveckla webb-satsningen och en möjlighet att tjäna pengar på läsare och annonsörer den vägen.

Webb-sajten allehanda.se:s underliga prioritering att inte lägga ut vissa artiklar och beskära andra innebär ju för övrigt inget annat än ett straffslag för modohockey.se och andra inofficiella MoDo-sajter när det gäller att kapa åt sig besökare och annonsintäkter. Allehanda Media måste bli bättre på att tjäna pengar på läsare av deras elektroniska utgåva istället för en hopplös strävan om att försöka uppfostra dessa att köpa papperstidningen. I en sådan omprioritering har MoDo-supportrar över hela landet en nyckelroll, medan Timrå-supportrarna rent naturligt redan söker sig till Sundsvalls-tidningarna i första hand.

I korthet:
1) Ge ut en dagstidning, med en tydlig, ångermanländsk identitet.
2) Tjäna pengar på de elektroniska läsarna, istället för att försöka uppfostra dem.
3) Förstärk MoDo-bevakningen, den enskilda företeelse som ni lockar mest läsare och annonsörer med.

39. Arnqvist? Njae, därför att...

2008-02-20T15:36:00.004+01:00

* Umeå IK i första hand är en produkt av relationsmarknadsföring gentemot sponsorer, MoDo bärs upp av en mycket större grupp av intressenter, där sponsringen inte längre når upp till 50% av koncernens samlade intäkter.

* MoDo måste fortsätta växa och hitta nya vägar till intäkter, därför skulle jag hellre se en person med vana från marknadsföring av konsumentprodukter och/eller tjänsteproduktion i en lite större organisation. Hellre det än någon med vana från en organisation som med endast 9 mkr i omsättning (Umeå IK, år 2006) är totalt marknadsledande i sin bransch (Damallsvenskan i fotboll).

* Han marknadsför sin jobbansökan i en tidning, utan att tveka.

* Jag inte vet vad Arnqvist har för eftergymnasiala studier, en magisterexamen med inriktning marknadsföring är i alla fall ett minimikrav i mina ögon.

* Han är onekligen en dynastibyggare när det går som han vill, hur går det ihop med existerande klubbledning i MoDo?

* Jag har en bild av att han har en stor operativ talang, att han fixar uppkomna problem med liv och lust, men hur pass stor strateg, med 5-10 års framförhållning, är han egentligen?