onsdag 29 april 2009

62. Apokalypsens 5 ryttare?

Järtecknen i skyn kring framtidens Elitserie tycktes helt plötsligt ha blivit mycket tydligare i går, när fyra, ehh...fem ryttare stegrade sina springare på bakbenen med färdriktningen inställd mot öst, redo att lämna bakom sig en söndertrasad och i leran nertrampad 34-årig elitseriegemenskap.

Tycktes det alltså, speciellt tycktes det så om man läste pressmeddelandet från de kvarvarande klubbarna som var snabba att göra en självklar koppling mellan KHL och de här klubbarnas ambitioner. En vinkling som också tycks ha varit mycket lyckad då en rad kvällstidningskröinkörer har svalt den och en rasande opinion härjar på internetforum samt i artikelkommentarer.

Problemet med den vinklingen är att någon uttalad ambition om att absolut ansluta sig till KHL saknas från de här klubbarnas sida, ett större problem än så är dock att klubbar från städer som Jönköping, Karlstad och Linköping inte har någon långsiktig roll att fylla i KHLs expansionsplaner. Det är för små städer, med för få potentiella TV-tittare samt alldeles för liten utrikespolitisk betydelse i Gazproms och därmed även Kremls korridorer. Oavsett om något av de 3 lagen vid något tillfälle skulle beviljas inträde i KHL så kan de aldrig vara säkra på sin status givet den här bakgrunden. Är inte Håkan Loob, Mike Helber och Tommy Fritz tappade bakom en vagn så kommer de heller aldrig att gå in med sina klubbar som fullvärdiga medlemmar i KHL.

Vad som sades igår var att klubbarna säger upp sina aktieägaravtal i Svenska Hockeyligan AB och därmed implicit avsäger sig krav på pengar från de gemensamma sponsor- och rättighetsavtal som Hockeyligan arbetar fram. Huruvida de därmed också har frånsagt sig rätten att delta sportsligt i Elitserien säsongen 2010-11 ska jag låta vara osagt, då läget aldrig tidigare uppstått och de än så länge är sportsligt kvalificerade för elitseriespel. Kvarstår situationen fram till hösten 2010 utan att de 5 hittat/arbetat fram ett alternativ kan den juridiska situationen bli intressant.

När det gäller huvudfrågan som de 5 pekar på - att man inte bör skriva nya media-rättighetsavtal mitt i en lågkonjunktur går det att ge dem både rätt och fel. Visst blir prislappen alltid högre i en högkonjunktur, men exakt hur långt bort en sådan ligger är ohyggligt svårt att säga och därför går det också att se på detta som en riskminimering. Drabbas landet av massarbetslöshet på upp emot 12% med stora jobbförluster inom tillverkningsindustrin försvinner också väldigt många presumtiva köpare av Pay-per-view-matcher på TV under kanske en fem-tioårsperiod framöver. Det kan bli svårt att få C More Entertainment eller Viasat att komma tillbaka till bordet till nuvarande prisnivåer om utvecklingen på jobbmarknaden verkligen blir så här illa.

Oavsett vilket så blir det inget nytt TV-avtal på de tidigare nivåerna om dessa fem klubbar inte följer med i paketet, så den omedelbara effekten är givetvis att intäktsposten som klubbarna har från SHL genast blir mycket mer osäker och i en situation där de fem hittar en annan lösning, till exempel med finska topplag, Percys Malmö och lag från, låt oss säga; Köpenhamn, Oslo och Trondheim är det den lösningen som kommer att ha ett övertag i förhandlingar med skandinaviska mediekoncerner.

Det är här jag blir lite rädd för Anders Källström (sorry, men smekmånaden blev kort), då han tycks ta på sig något slags högtravande ansvar för Elitserien som varumärke och dessutom blir känslosam över någon diffus "svensk modell".

Bara så att det inte råder någon tveksamhet om det: den "svenska modellen" Elitserien var från starten baserad på ett starkt elittänkande där lag från mindre orter helst skulle slås ut på längre sikt. Idén om en Elitserie lanserades av den långvarige Djurgårds-basen Arne Grunander redan år 1956, men fick låta vänta på sig i 2 decenniers tid, med långa, sega debatter innan han slutligen fick sin vilja igenom. Sedan dess har omsättningen mångdubblats, miljardbelopp investerats i arenorna, kvalificeringen uppåt gjorts gradvist mycket tuffare, storstadslag utan tidigare hockeykultur etablerat sig i högsta serien och så har såklart inte lag som Tingsryd, Surahammar, Clemensnäs eller Nybro på allvar varit i närheten av högsta serien sedan dess.

Tappra motståndare till Elitserien för 35 år sedan - men idag är de bortglömda av människor som nu tar till brösttoner mot att se Dynamo Moskva eller Lokomotiv Jaroslavl, men gärna bänkar sig med popcorn och öl i plastmugg framför en match med BK Kenty, förlåt - Linköping som motpart.

Tiderna förändras.
Alltid.
På något sätt.

1 kommentar:

Björn W sa...

Oj, vad många bloggrubriker vi har nu som avslutas med frågetecken. Det ser lite veligt ut.