lördag 18 april 2009

61. Slutet på MoDo som vi kände det? Och jag mår bara bra...

Lördag eftermiddag i april 2009 och veckan som på något sätt för alltid har skrivit in sig i framtida jubileumsböcker börjar lida mot sitt slut. Utanför mitt fönster har solen tidigare idag värmt upp den skånska temperaturen närmare 20 grader och gjort mig ljusbrun. Det lokala, ständigt överpresterande, fotbollslaget utan supportrar men med fotbollssveriges största geni, Tom Prahl, ligger femma i Allsvenskan. Men ändå har det där inte satt sig på något särskilt sätt i mitt medvetande.

Läser man inläggen som Hellge och jag presterat under de senaste månaderna, inläggen på forumen på modohockey.se, Hockeysnack.com med flera, krönikorna av Per Hägglund i ÖA med flera så kan man inte dra någon annan slutsats än att vi alla var mer eller mindre undermedvetet säkra på att klubbens högsta ansvariga skulle klara sig undan ansvar och med sina anställningskontrakt fortsatt hedrade.

Agerandet som till en början såg undflyende ut från styrelsen utvecklades, under påverkan från supportrar och sponsorer, till att bli en dramatisk uppgörelse med föreningens historia av vänskapsanställningar, undertryckta ambitioner och medarbetare samt accepterande av kroniska tillkortakommanden på vissa sportsliga områden, såsom scouting och prioriteringen av målvaktssidan.

Det är inte min ambition att på något sätt sparka på människorna Jerry Häggström eller Erik Holmberg, men jag kan inte underlåta att för framtida referenser skriva ner vad som, enligt mitt tycke, gjorde deras framtid i MoDo på de här posterna ohållbar.

Jerry Häggström misslyckades med arbetsmiljön på kontoret. En av supportrar och sponsorer mycket uppskattad medarbetare sade upp sig efter bl.a. ett mycket underligt uttalande av honom om hennes hälsa. Ytterligare medarbetare har varit sjukskrivna och sagt upp sig, ett talande exempel på en underlig arbetsmiljö vittnade det här foruminlägget av den tidigare biljettansvariga Gabriella Röschmann om. Han anställde sin egen dotter utanför gängse anställningsförfaranden och försökte sedan avslöja den som "läckt" till medierna.

Jerry Häggström drev en orimligt hård amorteringspolitik när det gällde arenabolagets skulder för Swedbank Arena. Under säsongen 2007-08 amorterades utöver de planerade amorteringarna ytterligare nästan 7 mkr. En summa som var 1,5 Mkr högre än den kommande vinsten för räkenskapsåret. De hårda amorteringarna begränsade spelarbudgeten under kommande säsong och leder i en (förvisso efterklok) situation med låga räntor till endast begränsade minskningar av arenabolagets räntekostnader.

Den extra amorteringen var, sett till sin omfattning, ett vårdslöst hanterande med föreningens resurser och var en bidragande faktor till att man missade slutspel nästa år samt eldade upp potentiella intäkter i miljonklassen. Beslutet om den extra amorteringen togs högt ovanför supportrarnas och sponsorernas huvuden och smögs undan i årsredovisningar som endast de särskilt intresserade läste.

Jerry Häggström lät föreningen vara utan marknadschef i nästan ett års tid, vilket förslappade föreningens marknadsföring och säkerligen inverkade på de sänkta publiksiffrorna, den minskade arenaförsäljningen och därigenom möjligheterna att förstärka laget. Enbart detta var i grund och botten en misshandel av föreningen som var tillräckligt för att entlediga honom.


Jerry Häggström har som VD för arenabolaget inte lyckats hitta modeller för uthyrning av hallen till annat än de största evenemangen och de minsta (i entréhallen). Man har uppvisat en stelbent attityd som lett till uppmärksammade kontroverser med lokala arrangörer som Andreas Olsson. Vad som legat till grund för uthyrningarna har också varit omstritt - har det varit rörliga kostnader för arenabolaget som legat till grund för uthyrningarna eller har man försökt att skaffa sig så stora marginaler som möjligt och därmed minskat den potentiella mängden arrangemang i hallen?

Erik Holmberg anställde hemvändare efter hemvändare utan att se till vilken roll de skulle fylla i ett lagbygge - exemplet med Fredrik Warg är övertydligt.

Erik Holmberg accepterade en alkoholkultur som begränsat vissa unga spelares och utländska fullblodsproffs prestationer på isen. I vissa fall kan till och med den fulla (sorry) karriärpotentialen ha sänkts.

Erik Holmberg accepterade att gå in i ännu en säsong med Karol Krizan som förstemålvakt, trots hans uppenbara attitydproblem och energistölder från resten av laget.

Erik Holmberg ersatte aldrig Karol Krizan med en förstemålvakt, istället anställdes en för tillfället arbetslös målvakt med senaste klubbadress Olimpija Ljubljana. Hanterandet av målvaktsfrågan var den enskilt största anledningen att klubben missade slutspel för första gången sedan 1997, eldade upp miljontals kronor i slutspelsintäkter och i ett skede av säsongen var farligt nära kvalseriespel.

Erik Holmberg försvarade sedan sitt agerande under den här fiaskosäsongen på ett undflyende sätt inför supportrar och påstod sig ha scoutat på ett bra sätt.

Med andra ord så borde det inte finnas något som i framtiden kan återupprätta bilden av deras ageranden under den här tiden, däremot ska Eckes värvningsarbete under säsongen 2006-07 för alltid kommas ihåg för sitt resultat. Ett SM-Guld som sågs som en omöjlighet bara 4 år tidigare.

Dock blev nog tron på "Heart of Hockey" som devis även i värvningsarbetet allt för stor. Guldet hade aldrig kommit utan en kombination av de egenskaper som spelare som Karol Krizan, Kristian Kuusela, Robert Döme och Zdenek Blatny gav tillsammans med våra egna "Hockeyhjärtan".

Det glömdes bort, och vi supportrar hejade på honom i hans köp av Warg, Hållberg, Wernblom, Hedin m.fl. samtidigt som tränarna på bänken inte hade lust eller praktisk möjlighet att spela dem i roller som gav fullt utbyte av dem och de pengar de kostade.

Nej, nu är det dags att vara enbart positiv i resten av den här posten och faktiskt framföra ett försiktigt hyllande till en ordförande som tagit mycket stryk, om inte annat i den här bloggen. Anders Källström tog det antagligen mest drastiska beslutet i Ö-viks societet sedan Roland Martin-Löf intrigerades bort som VD för MoDos gamla finpappersdivision i början 1990-talet när han informerade VD:n och sportchefen att de förlorat sina jobb.
Att människor i ledande positioner i Ö-vik förlorar sina jobb pga bristande resultat är ju faktiskt något mycket ovanligt, oavsett om vi pratar om sport, politik eller näringsliv - med Sekab som det fulast lysande exemplet. Man sparkar inte någon som är en lojal lagspelare och har goda relationer med sina företrädare eller välgörare på annat sätt.

Däri ligger en del av det sköna och befriande i styrelsens agerande, som skänker hopp för supportrar och sponsorer och möjligen också kan tjäna som ett gott exempel för andra verksamheter i Ö-vik. Man måste våga ställa krav, man måste vilja vara bäst och man måste ha människor som hela tiden vill göra ett bättre jobb - oavsett om man driver ett elitserielag eller är kommunalråd i en kommun som ska försöka ställa om sig från ett alltför tungt beroende av industrier som arbetsgivare.

En annan del är självklart att man sökt efter människor med dokumenterad kompetens för sina uppgifter, alltifrån den tillförordnande VD:n Thomas Björk till målvaktstränaren Thomas Bjuhr. MoDo vill utvecklas och har anställt människor som har en dokumenterad bakgrund för sina uppgifter och faktiskt också ett anseende att förlora om de nu trots allt skulle misslyckas med sina uppgifter.

Med människor som faktiskt har en personlig yrkesheder att försvara klingar supportrars och sponsorers hårda krav på sportslig framgång, respektfullt bemötande och en stadig ambition om att öka omsättningen så mycket bättre. Med en f.d. VD som ville inrikta sig på att "förvalta" verksamheten i förra årets årsbok kan inte förståelsen för dessa krav ha varit närvarande.

Avslutningsvis:
Jag vill vara positiv.
Jag vill stötta den nya ledningen genom att sprida positiv energi.
Jag vill hjälpa till.
Jag vill tro.

Vad vill du göra för din klubb?


3 kommentarer:

Anonym sa...

Har tidigare varit tveksam till Källström men han har med tydlighet visat att han har klubbens bästa för sina ögon och allt gammalt snack om vänskapskorruption kan vi glömma. Nu framstår han alltmera som en otroligt stark ordförande. Solklart måste en ordförande stötta sin VD officiellt så länge det går annars blir situationen ohållbar. Däremot tror jag att du är helt fel ute då det gäller Mia. Trevlig på alla sätt och vis men man måste nog klara av att göra sitt jobb också. Är man bara tillräckligt gullig kanske man vinner folkets sympati men det var nog mera "The heart of Mia Carlsson" än "The heart of hockey" som hon visade då det verkligen brände till.

Cris sa...

Så här i efterhand så smärtar det extra mycket när du med dina ekonomiska glasögon förklarar var vår vinst tog vägen, den amorterade Jerry. En del av vinsten borde naturligtvis ha återinvesterats i det sportsliga. För 2-3 miljoner extra skulle vi ha fått en slagkrafigt andrafemma.

Vi hade alltså en VD som eldade miljoner.

Vi hade en sportchef som slängde på tändvätska

Ett ett fantastiskt bra inlägg.

/ Cris

Nivra sa...

Det här måste vara bland det största som hänt Modo. Man sparkar tre av klubbens mest centrala personer, Ecke, Jerry och Harri och omplacerar Fredrik Andersson. Det är stort.

Jag undrar om vi någonsin får se något som liknar detta igen?

Många menar att Källström fick krav på sig att agera, annars skulle han själv få sparken vid nästa årsmöte. Det är inte en orimlig tanke att styrelsen blev pressad av folket. Det är ändå rätt spektakulärt att Källströms polare och vapendragare Jerry fick sparken.