fredag 6 oktober 2006

18. Syndaflod i Coop, blött i Botnia, i övrigt mestadels soligt

Det har varit blött i vår del av världen på sistone, omväxlande regnat och duggat i snart en vecka känns det som. Som tur är lever vi i en del av världen med hyfsad dränering och lämpliga höjdskillnader, därför slipper vi också oftast bilder som på Alfred Sisley-målningen från Port Marly här till vänster. Ett gammaltestamentligt tema är ju för övrigt att man ska få det blött om fötterna om man syndar för mycket, vilket osökt (eller ska det vara: ganska sökt, kanske?) kan föra texten vidare till COOP Arena igår kväll.

En ledning från första perioden, fabricerad av Pasi Tuominens klubba, vilken med lite tur kunde ha varit uppe i två mål försvann i rask takt och förbyttes istället i något som åtminstone målmässigt måste beskrivas som en förnedring. Vad var det då som gick fel?

Bror? Vattentäta försvarsskott? Nyförvärv?

Fråga inte en stackars bloggare med endast webbradio, swehockey.se, hockeyligan.se och ett halvt dussin matchrapporter att välja mellan, men det är illa att behöva se webb-TV-intervjuerna med Per Svartvadet och Fredrik Andersson. Den förstnämnde vill inte riktigt säga det rakt ut, den andre pekar dels på antalet utvisningar och dels på att "man förlorar i stort sett alla närkamper" samt en brist på "ödmjukhet" inför uppgiften.

Det är illa.
Det är tre bortskänkta poäng.
Det är inte försvarbart.
Det är en påminnelse om bloggpost #7.
Det hände flera gånger ifjol.

Det är det sämsta av allt, en välförtjänt förlust och därför ägnar man efterföljande dag åt helt andra aktiviteter än att bry sig om sitt favoritlag i hockey. Åtminstone innan man började blogga.

En smått surrealistisk bonuslänk bara, innan jag släpper matchen, uppnosad av lulingen "Albert Hall".

Reasons to be cheerful, 4 parts!
Som tur är brukar sådana här dagar innehålla ganska bra material för en känslomässig retur, och idag var inget undantag. Äntligen nyklippt efter 6 veckor, många uppgifter (om än inte alla) som jag satt mig för att göra idag blev bortgjorda, en rykande färsk Offside som ligger på hallmattan när man kommer hem och som inte det vore nog så belönas man dessutom med Sveriges förste uttalat federalistiske utrikesminster någonsin i den nyutnämnda regeringen. Ja, till och med regnet kändes ganska ok en sådan dag.

Federalist, hallänning, absolut inget hockeyintresse
(kommer alltså med all säkerhet inte att dyka upp i rutan under en fjärde finalmatch och säga att han håller på Brynäs)


Jag känner mig faktiskt på så pass bra humör och snäll att jag för er utomsocknes boende återger litegrann av de planer om ett svenskt Hockey Hall of Fame som krafter inom Öviks kommun vill förverkliga. Tidigare har det nämnts lösa planer om detta, och då undermedvetet att det skulle handla om ett Hall of Fame med regional prägel. Det nya med Ulf Eklund-artikeln i ÖA från idag, fredag (pappersversionen), är att det nu kan vara aktuellt med ett nationellt Hall of Fame.

Drivande i projektet är Vision 2008s idrottsansvarige Lasse Söderlind och positiva tongångar från representanter för ishockeyförbundet kan också ses i artikeln. I artikeln publicerades dessutom ett löst, lätt humoristiskt, förslag om att bygga om den nuvarande Cementa-silon bredvid Swedbank Arena till huvudlokal för den permanenta utställningen, kompletterat av sju flytande "puckar" i vad som återstår av Lungviken. Den ombyggda silon skulle dessutom vara förbunden med SBA genom en landgång i formen av en hockeyklubba. Hela härligheten kan beskådas nedan, på en något kornig kopia av originalbilden i ÖA.


Det är visserligen svårt att hålla sig för skratt när det gäller kreativiteten i själva förslaget, som bär klara NuMo-influenser, men det ska också påpekas att det här handlar om en idéskiss och flera alternativa placeringar i staden är dessutom aktuella, bland annat det gamla Rådhuset. Personligen är jag helt för idén om ett nationellt Hall of Fame/Hockeymuseum i Örnsköldsvik och hoppas att Söderlind & co verkligen jobbar vidare seriöst med detta.

Bygden har hockeyhistoria, ett Hockey Hall of Fame drunknar inte bland andra turistattraktioner i Örnsköldsvik, staden får bättre kommunikationer med Botniabanan och har dessutom en akademisk bakgrund när det gäller ishockey, med den numera Umeå-flyttade ishockeyhögskolan. Ett Hall of Fame i Örnsköldsvik skulle mycket väl kunna kompletteras med de forskningsgrenar som idag saknas i Umeå, eller så kan man anmäla intresse för att överta samtliga dessa utbildningar igen, inom ramen för det existerande samarbetet med Umeå Universitet. Att utbildningen försvann från Örnsköldsvik en gång i tiden ska väl kanske inte tas så allvarligt på, när man tänker på att det hela var en del av det dåliga skämtet Mitthögskolan, vars intresse för Campus Örnsköldsvik väl aldrig har varit allvarligt menat.

Jag är dock lite skeptisk till att placera detta HoF i direkt anslutning till Swedbank Arena, då ett Hall of Fame som ska ha något slags nationellt berättigande inte kan ha en sådan tydlig fysisk koppling till en enskild förening som idéskissen här ovan visar. Trovärdigheten och integriteten kan ifrågasättas med en sådan lösning, och alla inblandade måste ha klart för sig att man måste medvetet trycka ner de lokala kopplingarna i de permanenta utställningarna, både för att locka utsocknes besökare och ha någon rätt till att kalla sig för ett nationellt Hall of Fame.

Kortfattat kan man uttrycka det som att en besökare med intresse av österlenska Hammenhögs IF ishockeybravader på 1960-talet ska ha lika goda möjligheter att finna information i ett sådant Hall of Fame som att någon med Svedjeholmen-anknytning ska kunna hitta vad denne söker. Möjligen med undantag för Anders Hedberg-rummet, då.

Det får absolut inte bli halvhjärtat och det ska absolut inte hoppa människor och uppdrag mellan MoDos organisation och Hall of Fame-organisationen.

Inga kommentarer: