söndag 1 oktober 2006

16. Biljettluckegate

Jag hade tänkt skriva några rader om den så kallade, eller inte så kallade, biljettluckegate. Biljettluckegate blev ett faktum efter att ett par hundra spontanköpare av biljetter till, i första hand, matchen mot Djurgården missade matchstart på grund av snålt tilltagna möjligheter till biljettförsäljning vid hallen. Men kanske framförallt på grund av den efterföljande svavelosande insändaren till Idrottsfolkets röst. Efter att den första laddningen med 18 läsarkommentarer rasat in känner jag att det nog ändå ger lite mer om jag tar och fokuserar om den här bloggposten något.

För det första är inlägget rent stilistiskt mycket snyggare än vad som vanligen brukar ramla in till "Idrottsfolkets röst", att skribenten lyckas få färgen på kortläsaren att framstå som ett relevant argument ställer ju trots allt vissa krav på elocutio.

För det andra ger sig inläggsskrivaren på det omöjliga uppdraget att få sympati för sin och ytterligare några hundras situation i biljettkön, när vi välorganiserade som redan hade biljett och var inne i arenan säkert översteg 5 000. Fru/Herr Vän av ordning med de kultiverade latinska fraserna har därmed försatt sig själv i ett svårartat retoriskt underläge.

För det tredje misstolkar skribenten sin egen huvudförklaring för varför möjligheterna till biljettköp på plats skulle ha prioriterats ned jämfört med situationen i Kempehallen. Det handlar rimligtvis i så fall knappast om uppfostran med sovjetiska förtecken, utan om ett flertal tecken på liberal, globaliserad marknadsekonomi. Principer som just-in-time, brand loyalty och en matchning av de resurser man har till förfogande till en elitseriematch mot det förväntade besöksantalet. Skulle MoDo däremot alltid erbjuda en skinande rad med tiotalet biljettluckor, bemannade oavsett om det finns biljetter/kunder eller inte, vore det en bild som mycket väl skulle påminna mig om de nyhetsinslag man faktiskt fick från Östeuropa för 16 år sedan.

Att personen ifråga kan få så mycket negativ energi från situationen med biljetterna att han/hon klarar av att skriva en insändare till ortstidningen på en A4-sida, jämfört med att han/hon inte hade energin att fixa biljett i ett tidigare skede är dessutom en intressant paradox, även om den självklart inte ska få hindra personen att uttrycka sig.

Om man så släpper inlägget i sig och går över till en kortfattad analys av själva situationen är det dock tråkigt att ingen från MoDo har bemödat sig/haft tid att besvara ÖAs frågor. Vad det handlar om är ju i grund och botten en helt och hållet positiv nyhet.

Efterfrågan på det man erbjuder har hittills legat nästan 20% över förväntningarna i budget och trots en häftig ökning i försäljningen av VIP-kort, säsongskort och logeplatser verkar dessutom spontanbesökarna vara så många att man inte klarar av att betjäna dem.

Ta nu och läs ovanstående stycke en gång till och fråga dig själv om det är en entydigt positiv nyhet eller en entydigt positiv nyhet?

När du är klar med ditt svar kan du skicka ett rekommendationsbrev till Viktoriaesplanaden 1a för Alfred Awful om du önskar att han ska heltidsanställas som 1:e Spin Doctor/medieanalytiker i föreningen. Löneanspråk: endast 40-50% av en genomsnittlig elitseriespelare.

Apropå löneanspråk så kommenterade Robert Pettersson en viss undersökning på ett kortare och mer kärnfullt sätt än vad jag själv troligen är kapabel till. Rätt har han lik förbannat.

Apropå ingenting så har jag ett småperverst nöje i att leta sågningar av skivor jag just köpt, jag hittade ingen regelrätt sådan av Deportees "Damaged Goods" (Tegsrötterna som talar i er Alfred), men jag hittade något underligt i Kristianstadsbladet som jag ville delge omvärlden.
"Textmässigt har Deportees en bit kvar till Dylans poesi. Som i så mycket annan musik som kommer från Norrland finns där ändå en folkloristisk närhet som appellerar till den påtagliga tillvaron. Inte drömmar, inte betraktelser, bara rakt och frankt som en karg granskog."
Norrland! Folkloristisk! Närhet! Apellerar! Tillvaron! Frankt! Granskog!

När jag blir stor vill jag också bli musikrecensent på en lokaltidning. Jag undrar vad man hade kunnat göra av en tågfärd med Kustpilen genom våtmarken utanför nordvästra Kristianstad en regnig novemberdag? En onsdagkväll på Ekohallen i Fjälkinge med skrikande barn? En otrohetsaffär under en konferensövernattning på Hotell C4?

Glöm det aldrig barn, världen är full av stilistiska möjligheter.

Inga kommentarer: