tisdag 22 augusti 2006

6. Hit the road, planta!

I hockeyforumsvärlden är det mycket snack om utlänningar, Moras modell för elitseriespel och eventuella tvångsåtgärder mot just den klubben. Tvångsåtgärder som, i och för sig, alla skulle falla i en prövning av EG-domstolen på grund av att de med största sannolikhet skulle definieras som hinder mot fri rörlighet för arbetskraft. Och skönt är väl det, om inte annat för att det tvingar respektive hockeyklubb att själva ta ställning till både vad de vill bidra med till i första hand sin hemstad/region men också hur de uppfattas på vägen dit.

För övrigt läser jag att bjästamoderaten Jonas Dahlgren har slagit fast att "sport och politik inte hör ihop" på en debattråd i Örnsköldsviks Allehanda, vilket man självklart kan tycka att alla former av kultur och turistattraktioner inte heller gör med politik men i det läge man representerar en 50-årig opposition kanske man skulle lägga lite kraft på att analysera vilka mekanismer ett folknöje med över 100 000 betalande besökare/vintersäsong sätter igång och vad det kan ha för inverkan på en kommun i Örnsköldsviks storlek? Det kanske gör det lättare att förstå vilka strängar man ska spela på och vilka investeringar man inte ska rösta emot/nervöst försöka plocka poäng på? Som Malcolm Tucker säkert skulle ha ansett.

Åsikten att sport och politik inte skulle höra ihop på något sätt är mest beklaglig, men för att få det stora, europeiska och globaliserade, perspektivet så är jag ändå beredd att erbjuda ett lästips till den protektionistiska och investeringsfientliga öviksoppositionen, Jonas och andra av den åsikten. Simon Kupers 12 år gamla klassiker Football against the enemy.

Nog med kommunfullmäktigepolitik för detta blogginlägg, och istället återknyter jag till det första stycket och Moras modell, vilken ju till stora delar bygger på hög omsättning av spelare som ger ett högre värde för satsad peng än en genomsnittlig överscoutad allsvensk spelare. Jag gjorde därför en genomgång av MoDos trupp för i år och kom fram till den tillsynes betryggande uppgiften att den genomsnittlige MoDo-spelaren säsongen 2006-07 har spelat 3,1 säsonger i föreningen. Allt väl så långt, men bilden blir en annorlunda om man istället tittar på mediantid, vilken hamnar mycket lägre, nämligen endast 1,5 säsonger.

Med andra ord är hälften av truppen utbytt redan efter 2 säsonger. Nu kan väl den optimistiske hänvisa till att detta är en effekt av den stora omsättningen efter lock out-säsongen 2004-05, men det finns ett underliggande problem i detta. Nämligen en mycket skev ålderspyramid med en hel del äldre före detta NHL-proffs som snart avslutar sina karriärer i ena ändan, och en stor kull mid-80-talister i den andra.

Den här situationen beskrivs ofta av spelarna som en bra miljö, med möjlighet till mentorskap för de yngre, men den oundvikliga konsekvensen av en brist på spelare i åldern 23-28 år är ju att de unga 80-talisterna (enligt sedvanlig MoDo-modell) måste ta ytterligare steg i sin utveckling och de NHL-proffs med MoDo-anknytning som finns idag ska helst bearbetas så pass bra att fler kan komma hem och fylla på i leden samt helst inte begära maxlön. Rent symbolmässigt vore det därför en räkmacka om Niklas Nordgren kunde lockas tillbaka till klubben som en gång inte ville ha honom, även om en sådan värvning uppenbarligen inte kan ske till underpris med den konkurrens som finns om honom i närområdet.

Avslutningsvis ännu mer politik, och faktiskt även poesi. Metallurg Magnitogorsks starke man Gennadij Velitjkin släppte i förra veckan ett helt underbart pressmeddelande efter att deras juvel Jevgenij Malkin gjort en Mogilnij och övergivit gamla Rodina. Russian Hockey Digest gjorde omvärlden tjänsten att översätta Velitjkins finstämda deklamation till engelska:

"I will do everything to battle for the rights of our club and all of Russian hockey."They think they can steal our players, that all the hockey world works for the benefits of NHL. They steal the future (of our hockey), make big money on our players, but those who trained the players, babied them will receive nothing. Nothing will stop them until somebody will teach them."

För den som har ett intresse av de juridiska svängarna som kan följa när Penguins och Malkin väl skulle skriva under ett kontrakt hade Sports Law Blog en fullödig genomgång i helgen som resulterade i att: utgången av en eventuell rättegång är helt okänd.

4 kommentarer:

Paddan sa...

Football against the enemy läste jag för ungefär 11 år sedan när jag planerade min D-uppsats om engelska sporttermers upptagande i vardagsspråket, ett projekt som legat i träda ända sedan dess.

Hursomhelst en underbar bok och det jag minns bäst är kapitlet som jag har för mig handlade om att många invånare i Östberlin supportade Hertha Berlin som en form av ställningstagande mot statsmakten. Intresset för Hertha dalade dock när muren föll, vill jag minnas.

Alfred Awful sa...

"engelska sporttermers upptagande i vardagsspråket..." Vilken utbildning var det då? Svenska? Hertha Berlin-historien är underbar, likaså Barcelona-stycket. Hade jag haft tid och pengar skulle jag gärna skriva en 150-sidors bok (upplaga: 10 ex?) om hur Kemparna såg på att kontrollera och infiltrera idrottsrörelser i sina brukssamhällen. Något som tydligen inte ska vara så utvecklat i den där lilla röda boken "Fotboll, bandy och makt" av Christer Eriksson. Vilken jag dock inte läst...

Paddan sa...

Det var en tänkt D-uppsats i, hör och häpna... engelska. Materialet finns fortfarande kvar i en byrålåda men längre än faktainsamlande och en kortare skiss på upplägg av uppsats blev det inte.

Alfred Awful sa...

Dålig handledare, helt enkelt. :-)